Resebrev från Odessa – 1

Det hydrometeorologiska universitetet i Odessa, eller som det heter på engelska: Odessa State Environmental University, ligger på Lviv- eller Lvovgatan i södra Odessa. Fotot är hämtat från Google Earth och är taget sommaren 2015, därav de gröna träden.

Kanske ligger Odessa på ungefär samma breddgrad som Venedig, men med vinden från det kalla havet är det inte mer än +9°, mest mulet och blåsigt. Vad gör jag här? Ja, det är inte för att forska i Ukrainas eller Odessas historia, eller skaffa mig en bild av den inrikespolitiska situationen eller den utrikespolitiska gentemot väst och öst. Sånt kan man utforska bättre hemma vid PC:n i Storvreta. Nej, jag är här i Ukraina under samma omständigheter som i fjol i Ryssland, dvs. att, som stipendiat från Svenska institutet (SI), föreläsa i meteorologiska ämnen på deras hydrometeorologiska universitet samt ta kontakt med kollegor på deras hydrometeorologiska prognosinstitut.

Jag har just avslutat förberedelserna för morgondagens föreläsning och funderar på att sträcka på benen och se mig om.

Meteorologiska kontakter
Det är en gammal och bekant roll för mig, från min tid som ”resande meteorolog” för europeiska vädercentret och World Meteorological Organisation. Man anlände till en obekant stad, togs emot hjärtligt av okända kollegor och när man sedan skildes efter 2—5 dagar hade man, om inte vänner för livet, så skaffat sig ännu en nod i sitt internationella kontaktnät.

Med vietnamesiska, laotiska och kambodjanska meteorologkollegor på en WMO-kurs i Hongkong 2011.

Samtidigt var man en slags ”diplomat”, inte med alla deras privilegier, men ändå med uppgift att leva upp till Sven Hirdmans kriterium, att relationerna till gästlandet inte skulle bli sämre efter besöket, utan helst bättre — vilket det lyckligtvis oftast blev. Både under min ryska resa i fjol och detta årets, måste jag å ena sidan uppträda som diplomat ”för Sverige”, men å andra sidan undvika att uppträda som ”svensk” diplomat, dvs. till värdarna resa intrikata frågor om miljövård, kvinnors jämlikhet, de mänskliga rättigheterna och annat. Dessa frågor ligger mig varmt om hjärtat men av den traditionella diplomatin räknas de som ett lands inre angelägenheter.

”Don’t tell the Russians”
När jag var i England före jul och berättade för mina kollegor, att nu bar det av till Ukraina, varnade de mig:
— Do not tell the Russians that you are going to Ukraine!
— Vaddå? Inte  berätta för ryssarna? Men det är ju dom som har inspirerat hela resan!
Redan i fjol, när jag var i S:t Petersburg, hade mina ryska vänner tipsat sina kollegor i Ukraina, att den där AP hade intressanta meteorologiska saker att förtälja. Men av olika logistiska skäl blev resan inte av, utan det fick bli i år. Och när det gällde att formulera de inbjudningsbrev som måste åtfölja min ansökan till SI, så gav ryssarna behjärtansvärd hjälp till sina ukrainska kollegor.

Det var roande att se mina engelska kollegor häpna:
— Är det inte snudd på krig mellan Ryssland och Ukraina? undrade de.
— Jo, svarade jag, det är möjligt, men på den meteorologiska himlen verkar det inte vara så många moln.

Jag påminde dem att följa uppmaningarna att anlägga ett kritiskt förhållningssätt till medier (som om detta var något som bara hade blivit angeläget efter 2013).

Väderprognos för Ukraina för den 19 mars 2017. Lägg märke till att centralorten Dnjepropretovsk nerströms från Kiev nyligen har döpts om till Dnipro. Grigorij Petrovskij (1878-1958) var nämligen en gammal ukrainsk bolsjevik och sådana står inte högt i kurs numera i  Ukraina.

Från Sverige når man lättast Odessa med polska LOT med mellanlandning i Warszawa. Under de första halvan av resan satt jag med en finländsk journalist. När vi väl började prata, visade det sig att han var i energibranschen. Efter lite snack om klimatförändringar, kom vi in på Ukraina och Ryssland. Vad som förbryllade honom var att Ukraina, trots sin demonterade avsky för allt ryskt och trots alla bojkotter och restriktioner, ändå har fortsatt att ta emot uranium och andra viktiga produkter från Ryssland för att hålla sina kärnkraftverk igång.

Kontakter under bordet?
Kanske förhåller det sig som hans president, Sauli Niinistö, lät undslippa sig i somras när han blev öppet provocerad av en svensk politiker, att det är massor av saker som sker under den propagandistiska ytan.

Det var ju för övrigt också ett budskap han upprepade till Anna-Lena Laurén nyligen: ”Vi har vetat hela tiden att det pågår en massa kontakter mellan europeiska länder och Ryssland. Även USA har den sortens kontakter. Men man gör det inte offentligt. Vi har ingen orsak att försöka hyssja ner våra samtal med Ryssland.”

I sin kommentar spetsar DN:s Michael Winiarski till det ytterligare, när han citerar en amerikansk utrikespolitisk devis, ”Speak softly and carry a big stick; you will go far” (tala vänligt och ha med dig en stor käpp, och du kommer långt).

”Det är ungefär vad Finlands säkerhetspolitiska linje har gått ut på sedan årtionden: en kombination av öppen direktkontakt med Kreml och en riktig försvarsmakt. Sverige har agerat tvärtom, enligt devisen ”tala tufft, men lämna käppen hemma”.

Det har betytt att Sverige har bottenfryst kontakterna med Ryssland, samtidigt som militären i praktiken har avvecklats till att nästan vara nedlagd som territorialförsvar.

Nästa avsnitt: Ner till Svarta havet

  1 kommentar for “Resebrev från Odessa – 1

  1. Mats Larsson
    2017-03-24 kl. 15:27

    Exempel på den speciella Odessa-humorn, som fanns att läsa på ryska på bordet i en av Odessas otaliga restauranger:

    ”Sergej, ska du inte skaffa en bil?”

    ”En bil, vad ska jag med det till? När jag mår bra får
    jag åka med polisen, när jag mår dåligt med ambulansen”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *