Resebrev från Sankt Petersburg VII: Opraktiska teoretiker?

Varför kunde inte Sovjetunionen, med sina internationellt erkända stora vetenskapliga teoretiker, åstadkomma ännu mer, undrar Anders Persson i detta hans sista resebrev från St Petersburg.

”Kunskap bryter slaveriets bojor”, heter det på affischen från 1920 av Alexej Radakov (1877-1942) på väggen. Men enbart boklig bildning räcker som bekant inte… (montage)

Det lät kanske lite hårt, att i slutet på förra resebrevet citera den franske fysikern Pierre Gille de Gennes, som i sin bok De ömtåliga föremålen, talar om ”matematisk imperialism”. Men vid ett amerikanskt universitet i Mellanvästern lär man inleda kurserna i meteorologi med extremt teoretisk matematik, för att så fort som möjligt rensa bort som ogräs (weed out) de studenter, som  valt att studera meteorologi för att de var intresserade av väder.

Problemet är dock, medger de Gennes, att en övermatematiserad undervisning har vissa fördelar för lärare och elever. Att härleda ekvationer på tavlan går för lärarna snabbare än att förklara vad de betyder. Det går också snabbare att rätta examensprov om de bara innehåller matematiska problem. De är antingen riktigt eller felaktigt lösta. Att bedöma om studenten kunnat fysikaliskt tolka dem på riktigt sätt är knepigare och tar längre tid.

För de studenter som läser ett ämne, inte för att ägna sig åt det som ett yrke utan bara för att plocka poäng, är det mer effektivt att inte belamra hjärnan med en massa fakta, utan istället bara komma ihåg hur olika ekvationer ska härledas.

Faran med detta ligger ju i att det skapar en föreställning att de matematiska härledningarna i sig innebär ”kunskap”. När man stoppar in t ex meteorologiska ekvationer i en dator, så förmår denna, efter att ha exekverat sina kalkyler, rita upp de mest fantastiska och realistiska kartor över väder och vind. Men det är ju inte meteorologen som stoppat in ekvationerna som förstått ekvationerna – utan datorn!

En 84-timmarsprognos från det europeiska vädercentret ECMWF gällande vid midnatt 12 juli 2017. Det står visserligen utom mänsklig förmåga att förutse att det kommer att regna i östra Svealand 3 ½ dygn i förväg, men däremot borde man, utifrån det atmosfäriska strömningsmönstret, kunna förstå varför det regnar just där.

Edward Lorenz, en av kaosteorins fäder och upptäckare av den s k fjärliseffekten, har berättat, att hans teori länge ansågs banal eftersom han inte använt ren matematik, utan datortillvända approximativa beräkningsmetoder. Alltså 1+1=2 är ren matematik, medan nästan 1 + nästan 1 = nästan 2 inte är det. Men det är så datorerna arbetar, där nästan kan göras nästan hur noggrann som helst.

Eftersom en del viktiga meteorologiska fenomen och processer inte låtit sig behandlas med ren matematik, har de givits undanskymd behandling i undervisning, de har inte varit matematiskt intressanta. Meteorologin i Storbritannien och Norge lyckades dock på 80-talet bryta sig loss från denna ”matematiska imperialism”, men Ryssland (Sovjetunionen) satt fast.

Ryssland är känt för att ha ypperliga matematiker och teoretiker. Under sovjettiden fick många av dem Nobelpris. Desto större var omvärldens förvåning över att man inte lyckades dra fördel av detta mer än man gjorde. På Wikipedia heter under Science and technology in the Soviet Union  att ”sovjetiska vetenskapsmän vann uppskattning inom flera områden, kännetecknade av högt utvecklad ren vetenskap och innovation på det teoretiska planet, medan deras tolkningar och tillämpningar inte levde upp till förväntningarna.

Cybernetik ”borgerlig idealism”
När datortekniken började göra sig gällande i USA, Storbritannien och Sverige i början på 1950-talet möttes den av stor skepsis runt om i världen. Misstron, ja fientligheten, var stor i synnerhet i Sovjetunionen där den sågs som en ”kapitalistisk förbannelse” som skulle förslava arbetarklassen.

Datorkritisk karikatyr från Sovjetunionen 1952. Efter 1955 började man dock lägga om politiken och satsa på egna datorer.

Sovjetunionens tidiga bannstråle mot cybernetik, datorteknikens filosofiska och vetenskapliga överbyggnad, brukar skyllas på marxistisk dogmatism, men jag tror snarare att det var rädsla för automatik och förakt för icke-ren matematik som kläddes i marxistiska termer. Hursomhelst, kring 1960 var bannlysningen hävd, men nedlåtenheten mot numeriska lösningar bestod (och hade som sagt sina motsvarigheter i väst).

”Finare” att vara matematiker än fysiker
Meteorologiska kollegor som besökte Sovjetunionen på 70- och 80-talet blev förvånade att de världsberömda teoretiker, som givit den meteorologiska världen så många bra uppslag, knappast lyckats implementera någon av dem i sina egna operativa väderprognossystem. Mina kollegor förnam inte bara en viss handfallenhet, utan också en nedlåtande syn på de praktiska kunskaper som krävdes. Professorn Tor Bergerons ideliga betonande av nödvändigheten att förena teori och praktik måste ha motiverats av vad han erfarit under sina år i Sovjetunionen.

Övermatematiseringen i den ryska meteorologin går enligt mitt förmenande tillbaka till 1800-talet. Liksom i Storbritannien och Frankrike var det högre status att vara matematiker än fysiker, det senare stod inte långt ifrån ingenjör, som i sin tur ännu idag i England jämställs med läs- och räknekunnig arbetare.

Stalin och Berija har av historien också kritiserats för att de, under utvecklandet av atombomben, mer litade på spionrapporter från USA än på sina egna vetenskapsmäns – som det senare visat sig – smartare lösningar. Men här vill jag för en gångs skull lägga ett gott ord för Stalin och Berija: de ville  vara säkra på att snabbt kunna konstruera en atombomb som fungerade.

Enda försvaret jag kunnat mobilisera för den ryska (sovjetiska) övermatematiska attityden var, att de politiska utrensningarna hade svårare att få intrång i den matematisk-naturvetenskapliga världen eftersom den, tack vare all matematik, för de politiska kommissarierna var mer obegriplig än biologi, medicin, språkvetenskap m m. Höll man sig till ren matematik var det dessutom mindre risker att ha ”fel” eftersom 1 + 1 alltid är exakt = 2.

  10 kommentarer for “Resebrev från Sankt Petersburg VII: Opraktiska teoretiker?

  1. 2017-07-14 kl. 10:33

    Det är alltså inte bara nationalekonomin som förvandlats till nära nog obegripligt sektliv genom matematisering. Även vädret drabbas. Ändå var det, trots alla datorer och fina matematiska prognosinstrument, strålande solsken igår, trots att det enligt prognosen två dagar tidigare skulle komma regn. Och bara en dag tidigare kunde man hos SMHI se en prognos som bestod av idel svartgrå moln!

    Angående datamaskiner så var ju Sovjet tidigt ute, men den kapaciteten användes aldrig ordentligt för att få till en smidigt fungerande ekonomisk planering. Och som bekant slår den ekonomiska basens utveckling igenom i hela samhällsbygget. Jag hade för länge sedan en bloggpost just om chansen som Sovjet tappade någon tid efter Stalins död.

  2. Mats Larsson
    2017-07-14 kl. 14:28

    Så särskilt många Nobelpris blev det faktiskt inte till sovjetiska fysiker. Och inte heller var de så särskilt matematiska.

    Pavel Tjerenkov upptäckte och studerade den strålning som bär hans namn. Frank och Tamm stod för den teoretiska tolkningen och därmed var 1958 år fysikpris klart. (Notera ordet ”tolkning”.)

    Lev Landau (Nobelpris 1962) var förvisso teoretisk fysiker, en av 1900-talets stora. Han nominerades till Nobelpriset främst av fysiker i väst (Pauli, Heisenberg, Bohr). Men var inte lika matematisk som sin sovjetiska kollega (men inte vän) Bogoljubov. ”Bogoljubov is a powerful mathematical engine – but empty” ska Landau ha sagt om Bogoljubov enligt en rysk vän som har större delen av sin karriär i Sovjetunionen.

    Basov och Procharov som fick ett gemensamt pris med amerikanen Townes 1964 var båda experimentalister. Båda verkar ha haft en bra relation med Townes men var sinsemellan dödsfiender.

    Pjotr Kaptisa var en av 1900-talets stora experimentalfysiker och prisbelönades sent i livet, 1978.

  3. Anders Persson
    2017-07-14 kl. 19:27

    Jo Mats, du har rätt. Mina meningar ”Ryssland är känt för att ha ypperliga matematiker och teoretiker. Under sovjettiden fick många av dem Nobelpris” var förhastad och ogenomtänkt eftersom jag ju visste att Nobelpriset i fysik helst delas ut till experimentalfysiker än teoretiker och matematiker.

  4. Mats Larsson
    2017-07-15 kl. 8:10

    Nobelpris i fysik ges för upptäckter eller uppfinningar inom fysikens område, vilket direkt utesluter upptäckter i ren matematik. Teoretiska upptäckter måste ha verifierats experimentellt för att kunna prisbelönas.

    Ibland kan det ta tid, för Englert och Higgs (Nobelpris 2013) nästan 50 år.

    Att meteorologin i Ryssland är överdrivet matematisk kan jag givetvis inte betvivla, men det finns grenar av fysiken i Ryssland som är synnerligen praktisk. När diplmagneterna till forskningsanläggningen MAXIV i Lund skulle monteras, kom ett helt gäng ryska fysiker från Novosibirsk till Lund för att göra jobbet.

    Nationalekonomi verkar ha (eller haft) en kultur att försöka skriva så svårbegripligt som möjligt. Läs Gunnar Myrdals doktorsavhandling, så förstår ni vad jag menar. Någon svår matematik är det inte, men särskilt begriplig är den inte.

  5. Anders Persson
    2017-07-15 kl. 18:13

    Jo Mats, det finns massor med goda, praktiska fysiker i Ryssland, annars skulle ju det se helt annorlunda ut. Men som min professor Bergeron ständigt predikade, efter mina år i Moskva, man måste förena teori och praktik. Detta är ett problem överallt i välden, men jag m i s s t ä n k e r (på lösa boliner, det medges) att det är speciellt allvarligt i de forna sovjetiska republikerna. Men inte för att de var ”sovjetiska” utan därför att de påverkades av en dominerande kultur som inte gjort sig av med arvet från tsartiden.

    PS: Vi får akta oss för att förväxla teknik och vetenskap. Romarna byggde fantastiska akvedukter, men hade ingen aning om statikens lagar. De var ingenjörer och inte vetenskapsmän. Men kanske en och annan av de världsfrånvända grekiska ”naturfilosoferna” ritat ner enkla kraftparallellogram på någon pergamentrulle som ren intellektuell lek?

    Först på 1600-talet (tror jag) förenades teori och praktik och vi kunde börja bygga säkra byggnader utan att överdimensionera väggar och pelare.

  6. 2017-07-16 kl. 7:38

    Har sett en förklaring till att Sovjet var starkare vad det gäller teori: p g a brist på materiella resurser, inklusive prylar för forskning, var forskarna tvungna att ägna sig mer åt ‘det rena tänkandet’.

    Angående nationalekonomi och matematisering, så var ekonomerna fram till och med Marx (det vi kan kalla ”klassikerna”) inte särskilt matematiska men däremot läsbara. Detta ödelades (om man målar med bred pensel) när marginal- eller gränsnytteteoretikerna tog över.

  7. Anders Persson
    2017-07-16 kl. 11:45

    Björn N!
    Jo, jag har också hört det någon gång. Men det faller på sin egen orimlighet. Sovjetunionen hade enorma naturtillgångar. Och vad gäller att de led ”brist på materiella resurser, inklusive prylar för forskning” förutsätter det att all utveckling och vetenskap är beroende av att man kan importera amerikanska prylar! Sovjetunionen hade goda teoretiker och praktiker/tekniker – men talade de med varandra?

    1948 var en delegation svenska matematiker och civilingenjörer över i USA för att köpa hem lite amerikanska datorprylar. Men se det gick inte, för Sverige var, trots allt, lite ”för neutralt”. Så gruppen vände tillbaka tomhänta. Men tack vare sina teoretiska kunskaper, parade med en förmåga och vilja att samtidigt syssla med praktiska problem, kunde de utveckla en dator BESK, som 1953 var världens främsta.

    Detsamma gällde förresten inom meteorologin, där svenska meteorologer var både goda teoretiker och praktiker samtidigt. Så när USA skulle utveckla datorbaserade väderprognoser i början på 50-talet fick de kalla in nordiska meteorologer eftersom deras egna meteorologer var antingen ypperliga teoretiker eller goda praktiker, men inte talade med varandra.

  8. 2017-07-16 kl. 18:38

    Enorma naturtillgångar förutsätter stora resurser att utnyttja dem. Efter andra världskriget var det återuppbyggnad som gällde under lång tid, och produktion av grundläggande behov för folkförsörjning och försvar. Kan man tänka sig att storskalig produktion av vetenskapliga instrument inte var prioriterad under den perioden även om man kunnat göra det under gynnsammare omständigheter? Samt att den vetenskapliga utvecklingen hämmades av att många framtida forskare fanns med bland de 27 (?) miljoner döda under kriget?

  9. Sven Andersson
    2017-07-18 kl. 7:35

    Märkligt att ingen nämner 5-årsplanen som orsak till svårigheten att förena teori och praktik. Hur får man resurser och hur snabbt kan teoretiska framsteg översättas till problemlösning på forsknings- och utvecklingsavdelningarna i företagen i ett system som måste vänta på att GOSPLAN sagt sitt i nästa 5-årsplan? Bara inom rent militär forskning åsidosattes detta arbetssätt och man samlade forskare med direkt koppling till praktiken i speciella forskningsstäder där de hade relativt stor frihet.

  10. Anders Persson
    2017-07-18 kl. 8:28

    Björn, Sven m fl!
    Min tes är att de matematisk-naturvetenskapliga yrkena hämmades av en överklassnobbism från tsartiden, som sovjetledningen aldrig kunde eller ville ta itu med. I boken Stalin’s Great Science, The Times and Adventures of Soviet Physicists sägs på sidan 285 att sovjetledningen lät vetenskapsmännen sköta sig själva så länge de inte lade sig i politiken.

    Men ”vetenskap” är inte detsamma som ”teknik”. För att få fram ”röda specialister” satsade sovjetledningen på 20-talet hårt på att utbildade arbetarungdomar i tekniska högskolor osv. Dessa kunde i högsta grad förena teorier med sin praktik, men vägen åt andra hållet var givetvis stängd. Detta gällde alltså innan Stora Fosterländska Kriget.

    För att ni ska förstå vidden av den kulturella skillnaden kan jag berätta att en vetenskaplig kollega (en VPK-are) 1971 besökte meteorologerna i Sovjetunionen och till sin förvåning fann att alla prognosmeteorologer var kvinnor. Än större blev hans förvåning, ja nästan chock, när hans manliga vetenskapliga kollegor blev förvånade över att höra att de flesta prognosmeteorologer i Sverige var män!

    Att vara nyttig prognosmeteorolog var i Sovjetunionen då, och i Ryssland-Ukraina-Kazakstan m fl länder idag, ett lågstatus- och låglöneyrke, medan det var, och är, högstatus och väl betalt att vara ”teoretiker” som knullar ekvationer dagarna i ända!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *