Saab går nu till historien liksom många andra gamla bilmärken tidigare gjort. Det finns för många biltillverkare i världen. Några måste bort, så enkelt är det. Saab har gått med förlust i många år och bara krympt och krympt. I stenhård konkurrens i en global marknadsekonomi var Saab uträknat för länge sedan. Koenigsegg och Spyker var inte seriösa. De ville bara plocka russinen ur kakan och kapa åt sig miljarder genom förmånliga lån. Vem tror på sportbilar i dagens värld? En ren anakronism.
Klart att det är vemodigt. Vi har varit stolta i Sverige över Volvo och Saab. Men med den stora tillgången i allt kunnande som finns hos bilbyggare och bilkonstruktörer finns förstås idéer för framtiden. Ur detta kan utvecklas nya betydligt mera moderna produkter än 1800-talsuppfinningen automobilen.
Att inte detta kapital skingras är förstås viktigt. Men med dagens kortsiktiga marknadstämnkande finns ingen större anledning till optimism.
Om Sabbs nedläggning: DN: Allt kommer att gå åt skogen, SVT: Ljusmanifestation för Saab, DN: Vi har vänt på alla stenar, SvD: ”Jag vill bara ha ett besked”
Andra bloggar om: Intressant, Saab, nedläggning
Tvärtom, Knut! Utan marknadstänkande finns det inget som helst hopp att rädda kunskapskapitalet! Det behöver utvecklas produkter som folk i varje fall anser (och inser!!!) att vi behöver! Och då behövs en lättbegriplig marknad genom vilken vi kan tillägna oss dessa! Som socialdemokrat bör du väl bejaka marknadens oöverträffade förmåga att åstadkomma en demokratisk resursfördelning?
Detta är bland det bästa som kunnat hända för att en framtidsinriktad ny industriell verksamhet ska kunna utvecklas, i stället för att gå ner sig i en gammal dinosaurieliknande industristruktur. Kreativ förstörelse är benämningen på detta, under förutsättning att vi kan ta chansen!
Men vad skall vi med teori om det inte finns praktik? Blir Sverige en blåbärsrepublik om Volvo också går i putten?
DZ!
Javisst, det var ju precis det jag sa. Saab har varit dödsdömt länge. Stor risk finns även att kunskapskapitalet förskingras. Men marknaden kan fungera ibland. Vi får se.
Kjell!
Det ska vi inte hoppas. Volvo kanske klarar sig på något sätt. Men hur mycket som blir kvar i Sverige vet ingen. Men Volvo- och Saabanställda är inga blåbär 🙂
Kjell sätter fingret på något väsentligt! ”Vad skall vi med teori om det inte finns praktik?” Tja, vi kan ju göra som Ericsson. Låta produkterna tillverkas i låglöneländer och hålla kvar kontrollen över teknik, design och produktionsprocess här i Sverige. Men telekomteknik kanske är alltför komplicerad jämfört med fordonsteknik? Fan trot! Det är nog inte rikigt där som problemen finns!
Eller titta på Sandvik-koncernen! Mycket finkalibrerade känslospröt mot marknaden ger signaler som styr hela koncernens produktion. Ingenting kan i dagens ”lean production” förhindra nedgångar med konjunkturerna, men i Sandviken (och några andra tillverkningsorter, t ex Gimo) finns säkerhet i den långsiktiga hanteringen av efterfrågan. För företagets överlevnad måste dock ett antal anställda permitteras när efterfrågan minskas. Men företaget står ändå (eller kanske tack vare planeringen) stadigt på sin del av marknaden!
De här basfrågorna för industriell utveckling och framtid diskuteras inte inom den s k ”vänstern”. Det är givetvis en kulturfråga det också! Gamla s k ”gråsossar” var mycket medvetna om detta! Det måste finnas fundament att bygga ett fungerande samhälle på!
DZ!
Klart att det finns mycket bättre planerare i industrin än de på både Saab och Volvo. Sandvik är föredömliga. Jag känner några fackgubbar (gråsossar) på Sandvik i Gimo. Vi hade en cirkel där inför EMU-valet. De är inga dumbommar, fast de är sidsteppade i partiet f n. De gillar inte Mona, men alltför lojala tyvärr.