Sjöstedt mot Löfvén

Vattenkraft i jämtländska Tännforsen 1911 (Foto: P Lundwall)

Nu drar man olyckligtvis åt olika håll inom arbetarrörelsen. Stefan Löfvén vill diskutera med regeringen om en långsiktig energipolitik (d v s att kunna ersätta gamla uttjänta kärnreaktorer med nya). Jonas Sjöstedt säger att Vänstern aldrig kommer att gå med på att bygga ny kärnkraft. Det är olycksbådande.

Låt mig upprepa att efter Fukushima har den storskaliga (gammaldags) kärnkraften visat sin gräns. Den måste avvecklas, även om man får acceptera en avvecklingstid.

Sådana tankar är otänkbara för Rune Lanestrand som jag anser vara är en frisk fläkt. Hans grundhållning är antietablissemang och många gånger mycket träffsäker. Vi är numera båda emot kärnkraft, men på mycket olika sätt. Läs hans blogginlägg om Stefan Löfvéns lördagsintervju. Där finns flera poänger. Men han kommer att fördöma det jag nu skriver lika fullt.

Vad jag tror blir framtidens knäckfråga om energin är hur man med bibehållen energiproduktion (i Sverige) ska minska klimatpåverkan av utsläpp. Ökad olje- gas- och kolbränning är då otänkbar. Någon form av kärnenergi kommer att vara nödvändig (tillsammans med en lång rad andra förnyelsebara och mindre miljöskadliga energislag).

Det akuta problemet med våra nuvarande kärnkraftanläggningar är att de är gamla och alltmer osäkra. De funkar ju inte längre när det är kallt. De är lite som SJ. De bör genast, eller åtminstone fortast möjligt, rivas och ersättas av ett antal nya som bygger på modern teknik. Då kanske vi får ett halvsekels respit att klara övergången till förnyelsebara energikällor i global skala.

Vad Jonas Sjöstedt och Stefan Löfvén inte säger är det mest intressanta. I mina öron är Sjöstedts dolda budskap kraftigt ökade utsläpp av växthusgaser eller en dramatisk standardsänkning (a ´la Grekland), medan Löfvéns är att vi ska klara krisen med ökad tillväxt. Båda perspektiven är lika svårsmälta, ja omöjliga.

Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: , , , ,

  5 kommentarer for “Sjöstedt mot Löfvén

  1. 2012-02-15 kl. 23:14

    Härligt inlägg Knut! Det är nog en smula naivt att tror vi kan klara oss utan kärnkraft under överskådlig framtid. Men den vi har förefaller närmast skrotfärdiga. Jag blir samtidigt lite osäker när jag idag läser att av Japans 56 kärnkraftverk, så står 53 stilla och de sista tre inom kort ska stängas. Hur klarar Japan ett energibortfall från 53 kärnkraftverk sedan förra året? Det skulle jag bra gärna vilja veta.

  2. DZ
    2012-02-18 kl. 4:36

    Ja, Knuts inlägg är verkligen ”häftigt”, inte minst för att han förefaller följa helt i Jan Björklunds fotspår. Som jag läser saken finns inga skillnader mellan Folkpartiets och Knuts uppfattning i kärnkraftsfrågan. Och de senaste vintrarna har väl helt och hållet understött deras resonemang ï energifrågan!

    Som gammal linje 3:a tycker jag nog att denna uppgivenhet är lite sorglig. Vi måste helt enkelt utveckla ”alternativa” energislag och dessa kommer ju också till ju mera tiden vandrar framåt. Ett sådant ”alternativt” energislag skulle kunna vara att lyckas tämja fusionskraften, men det utmönstrades i svensk energipolitik då partikamrater till Knut drev igenom en ”tankeförbudslag”, vilken innebar att ingen forskning skulle få bedrivas inom kärnkraftsområdet. Resultatet ser vi nu då hälften av verken står stilla mitt under den mest intensiva energiförbrukningen under ett kalenderår.

    Så min enkla uppmaning blir alltså att se framåt, men givetvis med insikt i dagens begränsningar.

  3. Knut Lindelöf
    2012-02-18 kl. 11:29

    ”Sverige på lång sikt bör öppna möjligheter inte bara för att ersätta befintlig kärnkraft utan också vid behov öka antalet kärnkraftsreaktorer. På så sätt kan Sverige fortsätta att ha en fossilfri elproduktion och ha låga utsläpp av växthusgaser.” Så skriver Folkpartiet, inte riktigt som jag. De är ohämmat aningslösa tillväxtanhängare.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *