Socialdemokrat? Ja, men …

Röd gryning över Uppsala? Nej, luftföroreningar och dålig S-politik.

Att vara Socialdemokrat är sannerligen kluvet i dessa dagar.

Jag har goda S-vänner här i Uppsala. Tillsammans diskuterar vi prestigefritt och sökande. I min S-förening togs förra året fram en motion om att ta hem soldaterna från Afghanistan. Den antogs till slut av Uppsala arbetarekommun, men avslogs senare av distriktskongressen. De där uppe mobiliserade kraftigt och bedyrade stöd till motionens anda, men yrkade ändå avslag av konstiga formella skäl. Det var väntat, men förstås olyckligt för partiet, som jag ser det.

Jag har också deltagit i Uppsala arbetarekommuns skolgrupp för att mejsla fram en ny och förnuftig skolpolitik för både kommunen och riket. Under ett drygt halvår har vi träffats regelbundet och lyckats enas om ett 5-punktsprogram för en  möjlig väg framåt. Den skickades till ansvariga i kommunfullmäktigegruppen för flera månader sedan, men har ännu inte givit någon reaktion. Vill man egentligen ha medlemmarnas stöd, eller blir man bara besvärad av vårt engagemang?

Jag tycker mig – i mina två S-grupper – finna en stor enighet i kritiken av Socialdemokraternas nyliberala kantring ända från 90-talets början. Vad blev bättre av att Socialdemokraterna gick med på att införa ”fritt” skolval? Vad blev bättre av att vi gick med på ”köp-sälj”-organisation i kommunen? Vad blev bättre av att vi accepterade kundbegreppet och devalverade det demokratiska medborgarbegreppet? Och vad blev bättre av ”skolpeng” och friskolor? Vad blev bättre av att vi gick med i EU? Listan kan göras lång. Som tur är slapp vi i alla fall Euron.

På socialdemokratisk gräsrotsnivå vill man återerövra solidaritet, medborgaranda och möjligheten till stränga marknadsbegränsningar. I ledarapparaten (de som avlönas eller arvoderas av partiet) däremot vill man fortsätta på den inslagna ”valfrihets”-vägen. Valtaktiken är allt. När alliansen tappar trovärdighet vill man tränga sig in på deras domäner och överta deras politik, fast med ”bättre ansvarstagande”. Ambitionen att smöra för ”den ännu arbetande” medelklassen styr utspelen. Att vinna valet är deras enda mål.

De utspel på skolområdet man gjort är helt i linje alliansens politik, fast med ”lite bättre ansvarstagande”. Att göra förskoleklassen obligatorisk (10-årig skolplikt) är i praktiken betydelselöst. Nästan alla 6-åringar går redan i förskoleklass. Att satsa 2 miljarder på att göra klasserna mindre (ca. 500 nya lärartjänster i hela landet) innebär ett mycket litet tillskott. En lärarförtätning på 5% (om alla anställs som lågstadielärare). Utslaget på alla grundskollärare blir det 0,5%.

Den post-Juholtska ledningen pekar nu med hela handen mot envisa lokala bakåtsträvare. Medlemmarna är bra att ha som valapparat på gator och torg, men politiken anses man inte förstå sig på. För att pejla stämningar och trender anlitar man istället opinionsinstitut. I Expressen skriver Bengt Göransson att vårt parti inte längre tycks vara en folkrörelse.

”Men så får jag ett mejl som gör mig bestört. Det avslöjar att partiets kris är ännu djupare än jag hittills anat. Partiet tycks inte längre vara en folkrörelse, med dess grundläggande karakteristika, en sammanhållen vertikal organisation med lokalavdelningar, distrikt och riksorganisation. Mejlet kommer från SIFO, som på partiets uppdrag ber mig svara på hur jag ser på mitt medlemskap och vilka förbättringsmöjligheter jag vill föreslå. SIFO tilltalar mig med anropet Bästa medlem! Medlem i Sifo? Jag utlovas full anonymitet. Att brevet undertecknas av två partiombudsmän, som skriver till mig under Sifos brevhuvud minskar inte min bestörtning.”

För mig är S ett sätt att påverka politiken och förbättra världen. Men partiet har nu i alltför stor grad blivit en karriärväg för obskyra entreprenörer som med alla medel vill komma nära makten.

Partiet känns alltså redan kluvet i två delar; de där uppe och vi här nere. Uppifrån har man inte något riktigt ”socialdemokratiskt” att komma med längre. Skolpengen, det fria skolvalet, kundtänkandet, skattebetalda privatskolor (möjligen med något begränsade vinstmarginaler) kommer att bli kvar. Segregeringen kommer alltså att förvärras med en socialdemokratisk regering efter 2014. Om man till detta lägger perspektivlösheten på den övriga politiken: ekonomin (ökad tillväxt, ökad export, ökad energikonsumtion), utrikes (EU, humanitära krig), försvaret (yrkesförsvar, Natoövningar i Norrbotten, vapenexport) … ter det sig för mig allt svårare att ställa mig ute på torget i Uppsala och tala för en röst på S i valet 2014.

Ännu kämpar många för en vändning. Lena Sommestad, Daniel Suhonen, Göran Greider, Bengt Göransson, Peter Gustavsson och många andra agerar ihärdigt i offentligheten för en socialdemokratisk politik. Jag har kryssat för de bästa i mitt distrikt på valsedeln till kongressen (det kändes svårt att finna fyra pålitliga). Jag hoppas att partiets medlemmar åter ska ta makten, men jag tror det inte längre.

Jag kommer inte sluta vara socialdemokrat, men jag kommer inte med hedern i behåll att kunna propagera för S i nästa val om ledningen inte anpassar sig till gräsrötterna. Jag kommer istället att motvilligt passiviseras.

Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: , , , , , ,

  18 kommentarer for “Socialdemokrat? Ja, men …

  1. Carl-Johan Bachofner
    2012-10-23 kl. 16:22

    Men det är ju länge sen S talade om sambandet skattenivå – nivå på vård skola och omsorg.
    Det verkar inte bara som att de är rädda för ämnet. Dambergs diskussion med arbetsmarknadsministern häromdagen är ett vanligt exempel: ”Det är typiskt att ni alltid skall anklaga oss för att vara mot skattesänkningar och ….”. Han vill inte, tror inte på sambandet skatt – service. En som talar som han är väl inte socialist (om jag förstått rätt här). Är inte Socialdemokraterna socialister längre (dvs Keyenes, stabiliserande offentlig sektor osv)? Det är så svårt att förstå eftersom de Socialdemokrater jag pratat med så tydligt inte ser saker som Damberg gör.

  2. 2012-10-23 kl. 18:28

    Men va’ i herrans namn ska du vara med i en organisation där medlemmarnas synpunkter systematiskt ignoreras? Då kan du väl lika gärna gå med i Jehovas vittnen eller någon annan grupp där den översta ledaren (Gud) faktiskt är omöjlig att ens teoretiskt påverka, så slipper du grubbla över bristande medlemsdemokrati. – Eller tänk om det är borgerligt tänkande, politisk parasitism och översittarmetoder som ÄR den verkliga Socialdemokratin!

  3. StigLennart Johansson
    2012-10-23 kl. 22:38

    Rörelsen har väl alltid varit kluvet i praktiken/(och teorin)?

    Ekonomin åt kapitalisterna – Politiken åt de sociala demokraterna/(demokratiska ”socialisterna”)

  4. Annika Lönneborg
    2012-10-23 kl. 22:45

    Jag håller med dig fullständigt. Sossarna har kantrat alldeles för mycket åt höger. Värst är deras hållning rörande vinster i välfärden. Så jag har bestämt mig för att rösta på Vänsterpartiet nästa val. Det går inte längre att vara sosse med hedern i behåll.

  5. Anncristin Svensson, Rydsgård
    2012-10-24 kl. 6:55

    Tack för en beskrivning, Knut, som nästan varje aktiv folkrörelsemedlem i partiet kan skriva under på! Själv är jag fritidspolitiker och medlem i en röd S-föreningen och arbetarekommun, dessutom antogs flera av motionerna på distriktskongressen, som vållar stora problem för de i partiet som håller fast vid riskkapitalbolag och vinstuttag i våra skattefinansierade verksamheter i alla de, som ska ges ”åt var och en efter behov efter var och ens förmåga” – vård/omsorg, skola och annan samhällsservice.

    Dessutom den politik som har förts och fortfarande förs inkompetensförklarar stora delar av befolkningen.

  6. Janne Bjernfeldt
    2012-10-25 kl. 12:15

    Men är det inte så att en klar majoritet av medlemmarna i SAP tycker som Du? Ni valde ju Juholt till partiledare, eller hur? Juholt som kuppades och fraktionerades bort av övriga partiledningen. Jag är inte medlem i SAP och kan inte stadgarna, men finns det inget utrymme i stadgarna där medlemmarna kan utesluta Löfven och de andra kuppmakarna? Inom de flesta andra partier/folkrörelser hade aldrig ett liknande fraktionerande tolererats.

  7. Knut Lindelöf
    2012-10-26 kl. 13:02

    Om det vore så enkelt. Ledningen lägger nu locket på diskussionen genom att presentera något som låter som en begränsning av vinstuttag och bättre kontroll. Då blir en stor del av medlemmarna osäkra och vill fundera på förslaget. Organisationskulturen är ju starkt toppstyrande som i alla partier, vilket välartade svenskar tycker är respektabelt. Men det kommer att bli strid i det här fallet. Dock, oppositionen är helt oorganiserad till skillnad från ledningen som håller ihop i vått och torrt. (Därför föll Juholt)

  8. Janne Bjernfeldt
    2012-10-26 kl. 16:31

    … och det är väl där ett av de största problemen idag. Att den opposition som trots allt finns, inom eller utom SAP, saknar förmåga att organisera sig. Ledningen för SAP lägger nu fram en ny ”Linje 3” och det kommer väl att slå sönder all verklig opposition, eller? Ändå tycker jag utvecklingen inom SAP är bortom all rimlighet. Från att ha varit världens bäst organiserade parti – vilket vi längre vänsterut tidigare betraktade med viss respekt – till dagens demokratiska haveri, där medlemmarnas synpunkter uppenbarligen anses helt irrelevanta för kleptokraterna i partiledningen/toppen. Kanske beror allt på att den socialdemokratiska idén inte höll för trycket, nu när kapitalismen visar sitt sanna ansikte även i vår del av världen.

  9. Knut Lindelöf
    2012-10-26 kl. 21:16

    Som du säkert vet har även jag befunnit mig längre vänsterut, i det som helt fallit isär och degenererat. Men de kärnvärden jag fann i FiB och gjorde till mina är trots allt mycket nära besläktade med den sociala demokrati (obs! särskrivning) som nu också degenererat och blivit en ointressant maktapparat. De gamla partierna har blivit en jämtjock etablissemangsgröt utan perspektiv på de stora frågorna (inkl. V), vilket är förklaringen till SD:s stigande opinionssiffror. Vad ska man göra?

  10. Jan B
    2012-10-26 kl. 23:00

    En mycket bra fråga, Knut, som kräver sin lösning, och det SNART! Men hur denna lösning kan och ska se ut, det måste vi ju enas om så många som möjligt! Det måste ju finnas en väg framåt även i dag! Historien slutar ju inte här och nu! Den historiska klasskampen fortsätter ju hela tiden! Även om styrkeförhållandena växlar, och just nu ser dom inte alltför ljusa ut. Men vi har ju ett intressant exempel ganska nära i tiden, då den politiska opinionen och situationen på kort tid förändrades dramatiskt genom idogt politiskt vardagsarbete: Jag tänker på den stora framgången med solidaritesarbetet för FNL och Vietnams folk i början av 70-talet! Då gick det att framgångsrikt omvända en från början mycket negativ folkopinion, till ett växande stöd för Vietnamesernas kamp och till sist deras fullständiga seger mot angriparna från USA. Visst, detta ligger 40 år tillbaka i tiden, och mycket har förändrats. MEN … oavsett olikheterna så är det ju ett faktum att politik faktiskt trots allt ALLTID innehåller moment och möjligheter till förändringar! Jag tror att det är viktigt att inse detta även nu 2012 här i detta allt mörkare Sverige och en lika mörk omvärld! För att använda ett slitet och ofta använt uttryck: ”Det är alltid mörkast strax före gryningen”. Men detta uttryck har i alla fall ibland visat sig riktigt. Så förhoppningsvis även nu? Kanske minnet av vårt solidaritesarbete för Vietnam kan förefalla lite långsökt just här och nu, men jag tror att detta minne KAN innehålla några korn av tankar och inspiration, nämligen att politiskt arbete även här i Sverige nu 2012 kan leda framåt, även om motståndarna verkar samlade och välorganiserade. Men det kan ju faktiskt vara papperstigrar vi har att göra med? Vi har ju faktiskt inte sett slutet på historien ännu!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *