Utsliten revolutionsromantik

På sin blogg ”Kilden & Åsman” skriver de två socialistiska revolutionärerna (4-e internationalen) Benny Åsman och Göte Kildén om sin syn på dagens situation i Syrien. Det de skriver borde kanske lämnas okommenterat, men eftersom dessa två herrar har ett visst inflytande över allmänt vänstersinnade svenskar (utanför S) kan jag inte låta bli. Jag ska försöka fatta mig kort.

Summan av deras kardemumma är att ”ge oppositionen de vapen de behöver”. Det framgår tydligt att de avser ”icke islamistiska” eller ”icke västerländskt sinnade” grupper. Nå det kan knappast tolkas på annat sätt än att man (ingen nämnd och ingen glömd) ska skicka tunga vapen till icke islamistiska eller icke västanknutna oppositionsgrupper i Syrien, så att de kan försvara sig mot al Assad-regimens terrorbombningar och själva störta regimen.

Det här liknar den mycket cyniska politik som rent främlingsfientliga/rasistiska organisationer ibland företräder: Skicka tunga vapen till alla inblandade så får dom ta kol på varandra på hemmaplan (på det att vi må slippa flyktingvågen).

De skriver: Med omvärldens passiva medgivande (min understr.) bombar regimen i Damaskus sönder hela städer, stadsdelar och byar…” Det här är exakt vad våra stora medier också hela tiden bankar in, som ska leda tankarna till en ”no fly zone” och ett militärt ingripande från USA/Nato (med sina många villiga ombud). Det kommer att bli resultatet trots att K&Å i ett annat stycke skriver: ”En militär inmarsch i Syrien av turkiska eller andra Natotrupper öppnar dörren till ett storkrig i hela regionen.” Det hänger inte ihop.

Vidare skriver de: ”Det är uppenbart att en parallell med Libyen inte (min understr.) går att göra.” Men finns verkligen inte minsta likhet? Är ett mönster bakom stormakternas agerande i Libyen och Syrien omöjligt att spåra? Många seriösa bedömare anser inte det, utan ser ett klart mönster; kampen mellan USA-Nato/EU och Kina om oljan och de krympande råvaruresurserna är en underliggande drivkraft. Om detta inte ett ord från K&Å.

I Degerfors samlades frivilliga fredsvänner från främst Norge och Sverige 3-5 augusti för att tillsammans tala om den allt mer hotande situationen i världen och inte minst för Norden med den ökande rovdriften på råvaror på Nordkalotten. En sammanställning av många viktiga anföranden runt dessa frågor finns på FiB:s hemsida. Där kan den intresserade ta del av kvalificerade resonemang och forskningsrön som i grunden motsäger K&Å:s revolutionsromantiska skygglappsdrömmar. Särskilt Ola Tunanders anförande i två delar på YouTube 1 och YouTube 2 sticker hål på K&Å:s argument. Det tar en stund, men det lönar sig att höra på vad han har att säga om hur just Libyenkriget drevs fram.

En sak till. Om Degerforskonferensen skriver de: ”Den stalinistiska pensionärsklubben i Degerfors pratar käkarna ur led till ‘fredens’ ära och ‘icke- inblandningsprincipen.’ Denna karaktäristik är knappast ägnad att öppna för vidare diskussion bland vänstersinnade. Thage G Pettersson, Anders Ferm, Maj-Britt Theorin, Ola Tunander (fredsforskare i Oslo) och Jan Ask (kommunstyrelseordförande i Degerfors) till exempel känner sig inte särskilt upplyfta av detta.

Till sist. K&Å gräver med sitt inlägg upp den gamla rostiga stalinistiska ishackan. Diskussioner och olika synpunkter är bra. Hur Syriens folk ska få yttrande-, tryck-, föreningsfrihet och demokrati har ingen något svar på idag. Genom att kalla fredsvännerna i Degerfors för ”diktaturens kreatur” – för det är det de gör – stänger de in sig själva i sekterismens trånga tankebur.

Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: , , , ,

  14 kommentarer for “Utsliten revolutionsromantik

  1. 2012-08-24 kl. 18:20

    Bra att du tog upp det här, då slipper jag skriva om eländet. Hade funderat på det. Kan bara säga att de här herrarnas utbrott om Libyen och Syrien åtminstone har fått mig att känna mig fredligare och mer benägen för diplomatiska lösningar än tidigare. Har en känsla av att de ser berörda befolkningar mest som statister som inte behöver tillfrågas om de vill befrias och vem de vill befrias av i så fall. Man kan vara för revolutioner i lämpliga lägen, men vad det gäller revolutionsromantik tycker jag K&Å fungerar som motgift och avskräckande exempel.

  2. Lennart
    2012-08-25 kl. 5:52

    Väl skrivet.

  3. 2012-08-26 kl. 11:55

    Jag har inte läst Kildéns och Åsmans artiklar i sin helhet, men vad jag förstår är de emot Kinas och Rysslands veton i säkerhetsrådet. K/Å är totalt oförmögna att se – eller så vill de inte se – det storpolitiska spelet. De står objektivt sett på USA-imperialismens sida.

  4. 2012-08-26 kl. 16:50

    Deras ställningstaganden är märkliga med tanke på att World Socialist Web, som är ansluten till 4:e internationalen, har en helt annan åsikt om vad som händer i Syrien: Se ex artiklar här:
    https://WSWS.org/search/index.php

  5. 2012-08-26 kl. 18:30

    Jag fick nyligen lära mig att det finns 14 internationella trotskistiska organisationer, så uppenbarligen måste det också finnas utrymme för många olika åsikter under samma politiska etikett!

  6. 2012-08-27 kl. 13:13

    Kerstin,
    Hur många gånger ska jag behöva upprepa för dig att WSWS inte är och aldrig har varit med i Fjärde Internationalen? Du bara vevar på trots att jag påpekat detta vid minst två tillfällen på din bloggs kommentarsfält.

  7. 2012-08-28 kl. 0:29

    Benny Åsman:
    Eftersom de skriver att de är medelammar på sin blogg, så måste jag ju utgå från det. Vad menar du att de är annars?

  8. Erik
    2012-08-28 kl. 9:21

    Kerstin: Det står på sidan att de är medlemmar i International Committee of the Fourth International (ICFI). Det är en helt annan organisation än den SP är med i.

  9. 2012-08-29 kl. 3:36

    Erik.
    Tack för svar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *