Så här vill jag inte se Jan Myrdal

myrdallenin

Montage av K Lindelöf

Till helgen ska Jan Myrdalsällskapet konstituera sig med målet att sprida kännedom om Jan Myrdals liv och verk. Där skulle jag gärna vara med. Har i mer än en generation följt Jan Myrdals idoga arbete som nyttigt obekväm författare. I otaliga fall har jag tagit intryck och lärt mig av hans sätt att resonera i sitt skrivande. I otaliga politiska frågor har jag hållit med – i princip. Han är en av de verkligt få som konsekvent försvarat yttrande- och tryckfriheten, inklusive sina motståndares. Han har förtjänstfullt förhållit sig oberoende gentemot partier och grupperingar på vänsterkanten och envist försvarat de borgerligt demokratiska fri- och rättigheterna. Ja, han är en stor demokrat i ordets klassiska mening, trots allt vad hans belackare kallar honom.

Därför framstår det för mig som mycket märkligt att priset, som varje år ska utdelas till någon eller några ”vars verk har frändskap med Jan Myrdals verk och dess anda eller … förtjänstfullt bidragit till att skapa kunskap om och förståelse för Jan Myrdals liv och författargärning”, ska kallas Leninpriset? Det blir obegripligt. Medlemsskaran skulle kunna bli mycket större om man inte begränsade den till dem som ser Lenin som en frihetssymbol. Därför kommer jag inte att delta.

Läs även andra bloggar om , , , ,

  18 kommentarer for “Så här vill jag inte se Jan Myrdal

  1. Dennis Zackrisson
    2008-11-27 kl. 0:30

    Jag tror det är ett medvetet val. Har för mig att JM någon gång sagt att han har tre ”idoler” som samhällsbyggare; Lenin, Zapata och Mao. Möjligen i ett opublicerat anförande eftersom jag inte hittar något i ”läggen” (det kan naturligtvis också vara så att jag minns galet, förstås).

    Vem har sagt att man måste se ”Lenin som en frihetssymbol” för att vara med i sällskapet? Skulle tro att många kommer med av helt andra skäl, som t ex Mats Svegfors och Lars Gustafsson, vilka jag knappast kan tänka mig har Lenin som husgud. Tvärtom kan just namnet ”Leninpriset” leda till att intressanta diskussioner startar.

    JMs uppfattning om demokrati har alltid innefattat att den är kämpande; rättigheter är inget vi ”får” utan något som ständigt måste försvaras mot överhetens anslag. Sett i ljuset av detta blir det valda namnet plötsligt mycket mera begripligt.

  2. Lasse Wilhelmson
    2008-11-27 kl. 9:42

    Jag Myrdal är den enskilde skribent som betytt mest för min intellektuella hållning genom livet. Så kommer det att förbli, trots att sällskapet i vardande, säkert i samråd med Jan själv, väljer Lenin som symbol för, ja vad då egentligen, frågar jag mig? Ja, inte för det som Jan betytt för mig i alla fall. Det är beklagligt att minnet av ett stort författarskap på detta sätt begränsas, det är faktiskt värre, det är dumt. Det självklara och namnet på priset är väl ”Jan Myrdal priset”

  3. Knut Lindelöf
    2008-11-27 kl. 17:20

    Kämpande demokrat i franska revolutionenes anda är hans främsta företräde. Där började folkens kamp mot överheten i den moderna tiden (upplysningen). Jag tror inte jag är ensam om att hålla mig utanför, trots att jag borde höra till Jan Myrdals främjare. Det skulle förvåna mig om M Svegfors och L Gustafsson kommer att anluta sig. Men, de kanske har skäl som jag inte känner till. En hotellägare (Lasse Diding) i Varberg lär vara initiativtagare och ekonomisk garant för sjäva priset. Det är kanske han som bestämmer i namnfrågan. admin = Knut

  4. Dennis Zackrisson
    2008-11-27 kl. 17:27

    Eller (hemska tanke) är det just ett sätt avskilja sig från sådana som hrr Svegfors och Gustafsson?

  5. Sixten Andréasson
    2008-11-27 kl. 22:32

    Som andra här framhållit har Jan Myrdal på ett för oss betydelsefullt sätt varit obekväm för vår överhet och övriga världens härskare. I sin verksamhet har han då inte undgått att bli obekväm även för en del som varit på samma sida.
    För Lenin var det liknande. Han var också uppstudsig och obekväm. Hade fler ledare i arbetarrörelsen också varit det, hade vi kanske sluppit WWI och därmed också WWII. Att fascismen besegrades har vi dock hans skapelse Sovjetunionen att tacka för. Hur historien utvecklades efter hans tidiga död kan han inte lastas liksom inte heller statyer och mausoleum.
    Namnet på priset får JM-sällskapet bestämma som de vill. Men ”frihetssymbol” tror jag varken Lenin eller Myrdal skulle gilla.

  6. bloggaren Lindelöf
    2008-11-28 kl. 15:00

    Jag har läst Stefan Lindgrens Leninbiografi. Den ger en intressant bild av Lenins liv och verk samt perspektiv på den bild alla hans motståndare framgångsrikt kolporterat till eftervärlden. Något vet jag, men ändå ganska lite. Men jag för här inte en diskussion om Lenin, utan om hur Jan Myrdals liv och verk bör föras vidare till framtiden. Varför Lenin? Varför inte någon annan av Myrdals förebilder och inspiratörer? Men, än bestämmer han själv, han är ju minst sagt fortfarande levande.

  7. Stefan
    2009-03-21 kl. 22:07

    Underbart. Leninpriset! Jag gillar Myrdal. Må småborgarna rasa!

  8. Knut Lindelöf
    2009-03-22 kl. 21:40

    Stefan
    Jag gillar också Myrdal. Sällskapet har noga förklarat att priset har en tradition som mycket få kände till, att Artur Lundqvist fått det en gång i tiden etc. Gott och väl, men jag tycker ändå det varit bättre att kalla det för Jan Myrdal-priset. Gillar förresten även Mattias Gardell.

  9. 2009-03-22 kl. 23:45

    En gång i tiden vågade Jan Myrdal i och för sig utmana vänsterns huvudfåra, på den tiden när Sovjetkritik annars mest hördes från de borgerliga, och så de maoister med vilka Myrdal sympatiserade. Senare har han visat att det egentligen inte alls är frihet och demokrati han försvarar, utan förtryckare som Pol Pot, Khomeiny och liknande figurer.

  10. Knut Lindelöf
    2009-03-23 kl. 18:02

    Magister Nyman!
    Pol Pot och Khomeiny är sannerligen inte ”liknande” figurer. Jan Myrdal som förkämpe för demokrati, men inte i vanlig 2000-talsk mening. Det har du rätt i.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *