Läser just nu med stor behållning Jan Guillous memoarer Ordets makt och vanmakt. Då briserar bomben: Jan Guillou var KGB-agent i fem år! Förmodligen är det bara dimridåer för att till slut rentvå Olof Palme och Socialdemokraterna.
Flera av Guillous gamla vänner vittnar om hans dragning till spionmiljöer och hemligheter. De har säkert rätt. Att det var naivt oförstånd att inlåta sig i detta spel med sovjetiska agenter för att kunna avslöja KGB är idag självklart. Det var politiskt korkat med tanke på det som nu sker. Han satt på fyra stola samtidigt ett tag (Peter Bratt i Expressen). Då måste han åtminstone lämna KGB-stolen (Guillou i AB). Han var bara 22 år.
Jan Guillous speciella personlighet har faktiskt inte ett skvatt med allt det här att göra. Hans arbetsmetod var sådan, förfinades successivt och genererade så småningom stora reportage och spännande romaner. Det är en prestation. Spioneri var det sannerligen inte fråga om, knappast ens om lagöverträdelser alls (Ulf Bjereld i Aftonbladet). Det enda jag kan komma på var brevstölderna som han noga beskriver i memoarerna.
Efter att ha ägnat ett par timmar åt alla skriverier om Guillou som KGB-agent blir jag synnerligen nyfiken på frågan: Varför kommer detta nu? En journalist på Expressen får plötsligt tillgång till hittills hemliga uppgifter från SÄPO, uppgifter som Guillou själv aldrig har fått se, uppgifter som tidigare inte lett till någonting, inte ens i IB-rättegångarna där det verkligen handlade om att sätta fast IB-avslöjarna för spioneri. Visst är det märkligt.
Det är säkert ingen slump. Genom att läcka dessa uppgifter kan udden tas ur Guillous nya mycket pedagogiska genomgång av hela IB-affären i memoarerna. Där framstår Socialdemokraterna med Palme åter som de bluffmakare och lagvrängare de faktiskt var, vilket inte är bra för dagens Socialdemokrater (Mårten Palme i Expressen).
IB-affären är alltså fortfarande ett trauma i Sveriges nutidshistoria. Vilken historia ska bli den dominerande i framtiden, Palmes eller Folket i Bilds? Därför läcktes det lämpligt just nu. Vem som initierat läckaget är nästa oundvikliga fråga. Har regeringen haft ett finger med i det spelet? Då är det stor skandal (Stefan Lindgren blogg).
Andra artiklar:
Leif GW Persson i Expressen, Jan Guillou i Aftonbladet
Andra bloggar om: Jan Guillou, KGB, Säpo, Sovjetunionen, IB-affären, Socialdemokraterna, FiB-Kulturfront, Säpo
För att Carl Bildt fått nys om saken från sina livvakter?
Utmärkt text! tack Knut.
Jag säger också Tack Knut, när jag nu börjat följa även andras bloggar, men vilar från eget skrivande.
Jag gillar konspirationsteorier jag med, men tyvärr var det inte SÃPO som läckte, om de inte planerade detta redan 2003. Dokumenten fanns på Riksarkivet: https://www.dn.se/nyheter/sverige/sapo-tillfragades-inte-om-spionakt-1.982857
En liten konspiration är det nog trots allt bakom detta. Visserligen har Riksarkivet gjort en ”självständig bedömning” före utlämning. De är ju juridiskt ansvariga. Fattas bara annat. Men Expressens reporter har tipsats av någon som vet att just denna Gergelakt innehåller skojigt material. Tipsaren åtnjuter som vanligt meddelarskydd, men en kvalificerad gissning är att personen har god insyn i IB-byken och att syftet vara att åter spionstämpla IB-avslöjarna.
Knut!
Jag håller också på och läser Guillous utmärkta memoarer. Och jag konstaterade att JG faktiskt nämner kontakterna med KGB i kapitlet som handlar om CIA-avslöjandet (VII). Högst upp på sid. 306 står: ”Jag arbetade nämligen sedan mycket länge med ett sådant uppslag, jag var rätt optimistisk om möjligheterna”. Uppslaget Guillou här syftar på är alltså ett KGB-avslöjande som en journalistkollega efterlyst på en presskonferens om CIA-avslöjandet.