Kina gör anspråk på några obebodda småöar mellan Japan och Kina och har inrätta en flygförbudszon över havsområdet. Grunden är en konflikt mellan Kina och Japan som hittills inte varit akut. Nu anar man att olja och gas kan borras upp här, därför måste inblandade makter se om sitt hus och brösta sig för att sedan förhoppningsvis göra upp i förhandlingar. Lite mer om detta på BBC News och på SVT
Den 29 november skickade så USA militärplan igenom den upprättade flygförbudszonen. Kina valde att inte angripa de amerikanska planen, man iakttog och protesterade diplomatiskt.
Omkring detta gör Pål Steigan på sin blogg en ögonöppnande genomgång av vad som hållr på att ske med maktbalansen i vår värld. Den håller på att av-amerikaniseras. Sådant är Kinas perspektiv. Och det är fullt realistiskt. Kina är nämligen på väg att ta plats som den största makten på alla områden – utom som militärmakt. USA är berusat av sin militärmakt och riskerar därför att göra stora misstag i den kommande kraftmätningen med Kina. Provokationerna i Öskinesiska havet är tecken på detta.
Kinas perspektiv är halvsekellånga, medan USAs är som mest en presidentvalsperiod.
Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: Kina, USA, Japan, gas, Östkinesiska havet, olja
Detta har varit på gång länge. USAs industriproduktion var vid slutet av andra världskriget lika stor som resten av världen tillsammans. Sen dess har USAs makt minskat kontinuerligt.
Vi håller förmodligen på att komma över en tröskel nu, mot en mer mångpolig värld. Detta har t.ex. Immanuel Wallerstein skrivit om många gånger. Ekonomin har som sagt pekat däråt länge. Men politiken tar längre tid på sig.
Jag undrar var du får detta med ”halvsekellånga” kinesiska perspektiv på utvecklingen i världen ifrån, Knut?
Zhou Enlai fick någon gång på 1960-talet (den gamla goda tiden, alltså) frågan om franska revolutionens betydelse och svarade att det nog var alldeles för tidigt att bedöma den saken. Detta antyder att tidsrymden för de kinesiska övervägandena är väsentligen längre än 50 år. Jag tror nog även att de amerikanska tidsperspektiven är något längre än vad du antyder, kanske runt ett decennium, dvs som de två presidentperioder kandidaten siktar på + en valkampanj med alla sina förberedelser.
Hörde eller läste att Kinas ekonomi bara är en tredjedel av USA:s. Så dom kommer nog att streta emot ett tag till. J.Galtung tror att USA-imperiet faller inom några decennier i ett minnesprogram vid hans 80-årsdag, programmet finns på NRK.
USAs BNP är 15000 miljarder USD, Kinas 7200 miljarder, dvs hälften, enligt Wikipedia – List of countries by GD
Tar man hänsyn till de lägre priserna i Kina blir det 16000 respektive 12000, se Wikipedia – List of countries by GD.
Tack Jan!
Jag var inte helt säker utan ville bara peka på att USA fortfarande är störst. Vad som händer dom närmaste årtiondena bestäms nog av inrikespolitiska problem, båda länderna har ju sociala spänningar, miljöproblem m.m.
Tommy!
Ja, man skall nog inte bara extrapolera. Det kan hända saker och ting på vägen. Om dagens demokratiska kapitalism känner sig jagad av den mer framgångsrika kinesiska, kanske den börjar anpassa sig till denna. Ja, har den inte redan börjat göra det? Vi behöver bara tänka på Knuts socialmoderater. Till formen två regeringsalternativ men till innehållet bara ett.
I ”Tiden” eller ”Tiden Magasin”, som denna anrika socialdemokratiska idétidskrift numera heter, pågår en diskussion om detta. Nummer fem förra året kom som en bok och var en essay av den tyske sociologen Wolfgang Streeck, ”Den demokratiska kapitalismens nederlag”, med förord av statsvetarprofessorn emeritus i Uppsala Sverker Gustavsson och efterord av ”allas vår” Lena Sommestad. Och i ett nytt nummer av magasinet i våras har den förre en uppföljande essay: ”Fortsatt kamp om kommandohöjderna” (finns på nätet).
Och när det gäller Streeck själv så har hans senaste bok i dagarna kommit på svenska: ”Köpt tid. Den demokratiska kapitalismens uppskjutna kris”.
Under 1800-talet och en bra bit in på 1900-talet betraktades demokrati och kapitalism som oförenliga. Sedan kom ”les trentes glorieuses”, de gyllene åren 1945-1973, då de båda ansågs förenliga. Och nu är vi på väg in i en period då de båda, åtminstone av dem som på kommandohöjderna håller i spakarna, på nytt betraktas som oförenliga.
Säkert är det så vad gäller ekonomin. Men militärt dominerar USA nog mer än någonsin. Kommer deras militära imperium med 100-tals militärbaser över hela (nästan) världen att kunna trappas ner till en nivå som dagens inringade länder samt USA:s skattebetalare kan tolerera, eller går vi vi mot fortsatt militär uppladdning mot nästa storkrig.
Nu debatteras här i USA en minimilön som är 7,25 dollar/timme. Det är inga sommarjobb det gäller, utan en lön som tiotals miljoner arbetare måste försörja sig på. Typiskt ingår också usla semester- och sjukförmåner. Delstaterna kan införa högre minilön, tex Kalifornien 10 dollar.
Men är det ändå inte så att amerikansk kultur fortfarande sprider sig över världen och tränger in i alla vrår. Eller är det en allmänt urban kultur det handlar om, som följer världens urbanisering?
Det vore intressant att se fler synpunkter.
Bengt S!
Om du med amerikansk kultur menar underhållning skulle nog Streeck, som jag nämnde i min föregående kommentar, hålla med dig. På sitt sätt. Som han ser det håller demokratin på att reduceras till rättsstat plus just underhållning.