1917 (11) Kvinnorna bakom “nya” Pravda

Lenins systrar Maria Uljanova och Anna Elizarova fotograferade i Saratov 1912.

När “februarirevolutionen” bröt ut var tre ledande bolsjeviker på plats: Vjatjeslav “Molotov” Skrjabin, Petr Zalutski och Alexander Sjljapnikov. Den 28 februari (13 mars) publicerade de ett “manifest till världens folk” som dels sattes upp som affisch, dels publicerades i Arbetarrådets (Sovjetens) nya tidning Izvestija. Men det dög ju inte att vara hänvisad till andras tidningar. Det gällde nu för det bolsjevistiska partiet att skaffa sig ett eget forum. Det mest lämpliga vore därför att återupprätta partitidningen Pravda som förbjudits vid krigsutbrottet 1914.

Torsdagen den 2 (15) mars råkade de tre träffas i Tauriska palatset där duman (parlamentet) sammanträdde. Tsaren hade just abdikerat och den gamla regeringen ersatts av en ny, den så kallade “provisoriska regeringen”. Denna hade lagt beslag på ena flygeln i Tauriska palatset, arbetarrådet Sovjeten den andra. Detta var början på perioden med “dubbelmakt”, d v s å ena sidan ett (icke-valt) parlament, å andra sidan ett (informellt valt) arbetarråd, Sovjeten.

Tauriska palatset i St Petersburg med sina två flyglar. 1906 blev det säte för den ryska duman, landets första parlament. Detta var sätet för den sk. “dubbelmakten”. Idag är palatset forum för de “Oberoende staters samvälde”, d v s Ryssland, Vitryssland och ett antal andra f d sovjetrepubliker.

Problemet var att få tag på en tryckpress. Under fredagen fick Sjljapnikov dock veta av en partikamrat, Konstantin Eremeev, att det fanns en fin tryckpress på Mojkagatan 32. Där hade jordbruksministeriets (alt. inrikesministeriets) tidning Selskij Vestnik (ung. “Landsbygdens Budbärare”) sitt tryckeri. Sagt och gjort, med stöd av tidningens tryckeriarbetare mot tidningens ägare fick bolsjevikerna rätt att använda pressen också för Pravda.

En rekonstruktion av tryckpressen som förutom “Pravda” också tryckte landsbygdstidningen “Selskij Vestnik”. Apparaten finns nu på muséum.

Men när problemet med tryckpress var löst kom tillstötte ett allvarligare problem: vad skulle det stå i tidningen? Vad skulle vara dess politiska linje? Här skiljde sig de bolsjeviker som representerade partiets centrala ledning från den lokala avdelningen i Petrograd. Den förra ville inta en kompromisslös, oförsonlig linje mot den provisoriska regeringen, medan de senare inte ville motsätta sig dess makt “så länge som dess politik är i linje med proletariatets och de breda massornas av folkets intressen”.

Debatten var lång och bitter och till slut bröt sig en minoritet ur den lokala avdelningen som stödde partiets centrala ledning. En av dessa utbrytare den Michail Ivanovitj Kalinin (1875-1946), från 1938 Sovjetunionens president (eller mer korrekt: Ordförande i Sovjetunionens Högsta Sovjets Presidium). Han blev nu en av de tre medlemmarna i redaktionen, de två övriga var Molotov och Konstantin Eremeev.

Pravda kom ut söndagen den 5 (18) mars och delades först ut gratis. Andra numret vars upplaga kunde räknas i tiotusende hade dock prissatts. Partiet var emellertid så fattigt att pappret hade man måst köpa på kredit.

Första sidan av “nya” Pravda 5 (18 mars) 1917. Dessa texter lär ha skrivits av systrarna Uljanov. Texten är lite svår att läsa, men spalten till vänster verkar handla om Pravdas öde 1912-17 när den var förbjuden, medan spalten till höger beskriver de politiska händelsena under de senaste veckorna.

Första numret av Pravda lär ha satts ihop av blott fyra personer: Fjodor “Artem” Sergejev (34), Konstantin Eremeev (41) samt Lenins två systrar, Anna (53) och Maria (39).

Anna Iljinitschna Jelisarova-Uljanova (1864-1935) var Lenins äldre syster. Tillsammans med sin två år yngre bror Alexander arresterades hon 1887 för politisk aktivism. Men medan Alexander dömdes till döden och avrättades blev Anna deporterad till det inre av Ryssland. Frigiven flyttade hon först till Moskva, senare till St Petersburg där hon fortsatte sin politiska verksamhet, nu i samarbete med sin yngre bror Vladimir “Lenin” Uljanov, tills denne drevs i exil.

Hon blev gång på gång arresterad men fortsatte ändå att samla ihop pengar till partiet och ombesörja transporter av litteratur in och ut i landet. Hon var utomlands (Paris och Berlin) under korta perioder. Efter revolutionen i februari 1917 blev hon medlem av det ryska socialdemokratiska arbetarpartiets (bolsjevikerna) centralkommitté och, när Pravda bildades 1912, dess sekreterare.

Maria Ilyinichna Ulyanova (1878-1937) var yngst i syskonskaran. Liksom sin storasyster var hon aktivt i ryska socialdemokratiska arbetarpartiet (bolsjevikerna) som hon blev medlem i 1898. Liksom sin storasyster var hon utomlands en kort period, i Paris 1908–09, där hon vid Sorbonne fortsatte studierna i fysik och kemi hon påbörjat i Moskva.

Lenins systrar gick bort under 30-talet, dock utan att vara drabbade av några utrensningar. De hedrades på 1960-talet med var sitt frimärke.

Som mycket närstående Lenin, både personligt och politiskt, medverkade de till att tidningen inte inlät sig i några eftergifter för den provisoriska regeringens tal om att “slå vakt om och försvara revolutionen”. Det manifest som utarbetats en vecka tidigare återgavs i sin helhet och dess innehåll varierades sedan i tidningens ledare och en artikel.

I ledaren hette det att “det gäller att utan dröjsmål försöka knyta förbindelser med arbetarna och soldaterna i alla de krigsförande länderna och främst i Tyskland för att få till stånd ett fredsslut på förnuftiga villkor”.

I artikeln skrev man “att vid fronten, i skyttegravarna, överallt där ryska trupper kommer i kontakt med med fientliga trupper bör den röda fanan höjas … och ‘Internationalen’ sjungas högt i förhoppning att de österrikiska och tyska soldaterna skulle stämma in i sången”.

Detta var inte så orealistiskt som det kanske låter. Eftersom de tyska och österrikiska soldaterna fått höra att de kämpade för att befria Europa från “det tsaristiska hotet”, hade stridsviljan minskat sedan tsaren störtats och ett till synes demokratiskt Ryssland uppstått.  Senare under sommaren skulle fraternisering mellan ryska soldater och tyska-österrikiska bli ett så omfattande fenomen att det hotade krigföringen på bägge sidor.

Nästa avsnitt: En stad utan poliser

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.