1917 (12) En stad utan poliser

Samhälleliga revolutioner är för det mest positiva händelser som ofta får genomgripande följder för hela världen. Det är därför lätt att heroisera och idyllisera vad som sker, att bli offer för revolutionsromantik. De tre ryska revolutionerna 1905 och 1917 är exempel på detta.

Typisk sovjetisk revolutionsromantisk målning som inte är lögnaktig, men heller inte beskriver hela verkligheten.

Under utvecklingen av det som blev februarirevolutionen, ställdes till en början de revolterande och protesterande människorna emot utkommenderade poliser, soldater och kosacker. Om de senare kan kort sägas, att de etniskt inte skiljer sig från ryssar eller ukrainare, utan är ättlingar till bönder som under medeltiden flydde från slaveriet hos sina feodala herrar. De utvecklade en krigisk tradition, som kom till användning både inom krigsmakten och inom de polisiära styrkorna.

Under februarirevolutionen är det deras frihetspatos som får många av dem, att följa soldaternas exempel och solidarisera sig med de breda folklagren. Men detta är något som bara i undantagsfall sker bland de reguljära polisiära styrkorna. De kämpade till slutet emot folket. Att de gjorde så, berodde inte enbart på en pliktkänsla emot sina herrar, de slogs också för sina liv. Ty vare sig en viss poliskonstapel var en “god polis” eller “dålig polis” så var han först och främst en polis och som sådan en symbol för århundraden av förtryck. 1917 var varje polis “var mans niding” i Petrograd.

En uppretad folkmassa i Petrograd 1917 har fått syn på en polis som inte har många minuter kvar att leva.

I boken Caught in the Revolution (2016) har den engelska historikern Helen Rappaport samlat en mängd ögonvittnesskildringar från brittiska och amerikanska journalister, diplomater och andra anglosaxare, som vistades i Petrograd 1917. Men jag väljer ett reportage från SvD den 22 mars, där en reporter intervjuat en svensk resenär som lämnat Petrograd fem dagar tidigare. Denne berättade att staden börjat återta sitt “sedvanliga utseende“, men att de “förhatliga gendarmerna” är försvunna och ersatta med en milis av arbetare och studenter, som vid behov kunde få stöd av militärpatruller. Samtliga polisstationer hade bränts ner den 27–28 februari (12–13 mars) d v s redan i början av revolutionen. Det var “ett utslag av det hat varmed den ryska polisen och gendarmeriet omfattades”. Hur hatad polisen var, berättade SvD, kunde man se av den “formliga hetsjakt” som anställdes på dess medlemmar, både av civilbefolkningen och av soldaterna. De senare var ju, förklarade SvD, mest värnpliktiga som ända från sin “tidigaste barndom” insupit ovilja mot dessa “reaktionens hantlangare”.

Gendarmerna hade i början sökt kväsa revolutionen, men blev så småningom skingrade och spridda över hela staden. De jagades från hus till hus och sökte förskansa sig “på alla möjliga svåråtkomliga ställen”, som t ex på vindar och hustak, ja även inne i kyrktorn. De hade, enligt SvD:s sagesman, lyckats frakta upp ett antal kulsprutor på Isakskatedralens torn varifrån de besköt de soldater som slagit en ring runt byggnaden. Hur det gick senare berättas i Rappaports bok (s.130).

Belägringen av katedralen pågick i några dagar, innan en grupp kosacker natten 1–2 mars (14–15 mars) stormade byggnaden. I källaren påträffade de ett fyrtiotal, av brist på sömn och mat, utmattade poliser. De gjorde ett sista försök till motstånd men blev alla avrättade av kosackerna. I byggnaden hittade man ett halvt dussin maskingevär och ammunition som skulle ha räckt i en månad.

Soldater som plundrar en spritbutik i mars 1917.

Problemet  var givetvis, att även den mest reaktionäre gendarm har en yrkesmässig utbildning och erfarenhet att hålla normal ordning och reda. Den arbetar- och studentmilis som trädde i dess ställe hade, även med sina goda intentioner, svårt att klara av detta. Det krävs ju ändå någon slags kunskap, någon slags träning för att uppehålla ens den mest elementära ordning, och den frivilliga milisen saknade i stor sett detta. De fick arbeta på gehör. Följden var allmän anarki och plundring utan politisk mening.

Borgargarde i Petrograd 1917. Demokratiskt – men kunde de klara av krissituationer?

Rappaport återger (s.148) vad den engelske litografen Henry Keeling upplevde en dag på en överfylld spårvagn i Petrograd. Där blev han vittne till hur en kvinna plötsligt började skrika att någon hade stulit hennes portmonnä. Den hade innehållit femtio rubel. Hon anklagade en ung man som stod bakom henne för stölden. Denne förnekade ihärdigt någon skuld och sade sig till och med vara beredd att ge damen femtio rubel ur sin egen börs. Men detta övertygade inte den folkmassa som samlats, utan mannen drogs ut ur spårvagnen och sköts  summariskt till döds av några tillkallade milismän. När den döda kroppen genomsöktes hittades dock ingen portmonnä. Milisen uppmanade då damen att leta noggrannare varvid hon fann att portmonnän slunkit igenom ett hål och hamnat i hennes underkläder. Alla blev givetvis mycket upprörda och milisen hade inget annat val än att också ta henne ut på gatan och skjuta henne.

Den här målningen av Boris Kustodiev visar egentligen entusiamen vid öppnandet av Kominterns 2:a kongress 1920, men skulle lika väl kunna avspegla den folkliga stämningen i början av februarirevolutionen.

Men ett delar sig i två. Anarkin, laglösheten och oredan var intimt kopplad till en annan företeelse, som Rappaports bok innehåller en massa vittnesmål om: den berusande frihetskänslan som alla i Petrograd omfattades av. Den tog sig uttryck i en frejdig brist på respekt för “fint folk”, en vilja att debattera och ifrågasätta, samt en djärvhet att utmana auktoriteter.

Denna våg av revolutionära känslor hade uppstått oberoende av bolsjeviker, mensjeviker, socialrevolutionärer och andra grupper. Det var snarare så att den framtida politiska utvecklingen skulle komma att bestämmas av vilken politisk grupp som bäst skulle kunna rida på denna våg av frihetslängtan.


Nästa avsnitt: Kamenev och Stalin återvänder och tar hand om Pravda.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.