Den andra stora gruppen som Lenin måste övertyga, var soldaterna och matroserna. Å ena sidan utgjordes de av krigströtta bondpojkar, som gärna hade velat avbryta kriget och återvända till hembygden. Å andra sidan var många av dem besjälade av en vilja att med ett fortsatt försvarskrig, värna revolutionen. Dessutom var soldaterna, till skillnad från arbetarna, under strängare kontroll av sina överordnade. De officerare som öppet motsatt sig revolutionen hade dödats eller arresterats. De som nu förde befälet slog vakt om disciplinen i namn av ”försvar av revolutionen”. För de flesta av dem var Lenin, bortom allt tvivel, en tysk agent, ett ombud för fienden. På flera regementen hade det röstats för att häkta Lenin.

Undantag fanns dock. I Leninbiografier berättas några upplyftande historier hurusom han tisdagen den 11 (24) april begav sig till Izmajlovskijregementet och fredagen den 14 (27) april till Michajlovskijs artilleriregemente. Efter ett inledande fientligt mottagande lyckades han i bägge fallen vända stämningen och blir till slut hyllad och buren i gullstol. Det anförande han lär ha hållit på Izmajlovskijregementet kan läsas här och anförandet på Michajlovskijs artilleriregemente här.

Massmediadrev anno 1917. Under rubriken Matroserna och Lenin ges de ångerfulla matroserna tillfälle att ursäkta sig, i detta fall i Moskvatidningen Ryska Härolden den 15 (28) april.

Men detta var nog undantag. Det massmediedrev som riktades mot Lenin, sköt särskilt in sig på hans påstådda tyska kontakter, hans defaitistiska politik och landsförrädiska agitation. Lördagen den 15 (28) april innehöll tidningarna ett uttalande från de unga matroser från Östersjöflottan som bildat hedersvakt vid hans ankomst till Finlandstationen nästan två veckor tidigare. Nu tog de helt avstånd ifrån sitt handlande. De hade trott att de hyllade en framstående gestalt, som återvände från utlandet efter att ha bidragit till den revolutionära rörelsen. Nu, sedan de förstått att Lenin återvänt i samförstånd med den tyske kejsaren, hade de gripits av djup ånger. Om de hade vetat detta då hade de, istället för hurrarop, ropat åt honom att återvända till landet varifrån han kommit.

Men det skulle bli värre. På söndagen den 16 (29) april ägde en makaber demonstration rum i Petrograd. Det borgerliga kadetpartiet hade mobiliserat stadens alla krigsinvalider. Tusentals blinda eller sårade från sjukhusen, utan ben, med amputerade armar, i bandage och med kryckor, kördes tidigt på morgonen ut med lastbilar på Nevskij Prospekt. Man aktade inte för rov att också mobilisera krigsinvalider från rysk-japanska kriget 1904–05. Det var en förtvivlad demonstration av krigets människospillror som önskade att revolutionen skulle inse att deras offer inte varit förgäves.

Alla som bar banderoller nedför Nevskij Prospekt våren 1917 var inte revolutionärer. På detta plakat från demonstrationen söndagen den 16 (29) april står det: FOSTERLANDET ÄR I FARA. Blodet vi spillt kräver krig tills vi segrat. KAMRATER SOLDATER. Bege er till skyttegravarna. SKICKA TILLBAKA LENIN TILL [Kejsar]WILHELM! I bakgrunden till höger Singerhuset som vid den här tiden hyste amerikanska konsulatet.
Trots regn och snö forslades de sårade till avenyn nära Kazankatedralen. I spetsen för demonstrationen gick en musikkår. På banderoller förkunnades Hellre dö än vara Wilhelms slavar, Vi ska inte glömma det blod vi gjutit, Gå och ersätt oss i skyttegravarna, Lenin, återvänd till Tyskland med ditt sällskap.

Foto taget på ungefär samma plats som det tidigare. Gruppen består av krigsinvalider som förlorat synen. På banderollen står det: De blindas krig är ett krig för fullständig seger. Länge leve friheten!
Foto taget i Tauriska palatsets plenisal. Alla krigsinvaliderna har slagit sig ner för att lyssna på de politiska talen. I bakgrunden till vänster syns en banderoll med parollen Ner med Lenin & Co.

Fram mot middagstid drog sig mer än 50.000 människor till Tauriska palatset för att demonstrera emot Lenin och hans parti. Dagen efter begav sig Lenin till soldatavdelningen av Petrogradsovjeten för att förklara sig. Hans argument och försvar emot anklagelser verkar ha fallit platt till marken. I pressen spreds det sedan som en nyhet, att Lenin skulle ha ursäktat sig inför sovjeten, men att detta inte ändrat dess uppfattning att hans propaganda var ”farlig för den ryska friheten”. Lenin reagerade ursinnigt med en artikel i Pravda den 1 maj. Bland annat polemiserade han emot föreställningen att kriget kan avslutas ensidigt, genom att bara sticka bajonetterna i marken:

”Det finns, och kan bara finnas, ett praktiskt och omedelbart sätt att påskynda fred (bortsett från arbetarrörelsens revolutionära seger över kapitalisterna), och det är förbrödring soldaternas emellan vid fronten. Vi måste omedelbart, på det mest energiska sätt, och med alla medel som vi står till förfogande, uppmuntra förbrödring mellan soldaterna från båda de krigande sidorna. Denna förbrödring har redan börjat. Låt oss hjälpa den vidare!”

Lenins uppfordran att förbrödra sig med fiendesoldaterna var inte så naiv som den kanske låter och som den tolkades av de ryska myndigheterna. Tyska och österrikiska soldater vid östfronten hade i tre år, 1914–16, fått höra att de genom kriget skulle ”befria” Rysslands folk från dess tsaristiska diktatur. När nu ryska folket själva hade ordnat detta, började de tyska och österrikiska soldaterna fråga sig varför de skulle fortsätta kriget. Att förbrödra sig med soldaterna på andra sidan, blev därför ett naturligt steg för många.

Soldatskaja Pravda troligen från den 5 (18) juni 1917. ”Kamrater, soldater! Alla på gatan! Alla under våra banderoller! Idag är vår revolutionära parad! Framför era verkliga krav!

Denna uppmaning  fick ökad spridning från och med den 15 (28) april, då bolsjevikerna startade sitt kanske främsta propagandaorgan, Soldatskaja Pravda (Soldaternas Sanning). Den skulle spridas, mer eller mindre gratis, bland soldaterna både bakom och, framför allt, vid fronten.

Lenin publicerade alltså sitt svar i Pravda den 18 april, vilket  motsvarar 1 maj enligt västerländsk tideräkning. Arbetar- och soldatråden hade dock beslutat att man denna dag, d v s den 18 april, i solidaritet med klassfränderna i väster, skulle tillämpa den nya tideräkningen och ha Första maj-manifestationer runt om i Ryssland.

Miljontals människor ställde upp, främst i Petrograd och Moskva. Men var fanns Lenin?

Nästa avsnitt: Första maj – utan Lenin?

Föregående artikelEn karriärkvinna av renaste vatten
Nästa artikelHÖSTTANKA MED RIM

Välkommen, du är nu inloggad! Håll god ton. Inga personangrepp!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.