1917 (6) Parvus – en av de stora marxisterna?

I Svenska Dagbladet kunde man den 2 mars se rubriken “Den väntade revolutionen i Ryssland”.

I ett telegram från Berlin hade en rysk politiker som sades ha deltagit i den revolutionära rörelsen 1905 och nu vistades i Bern, anonymt uttalat sig om förhållandena i Tsarryssland:

Efter det nu pågående kriget och kanske redan under detsamma skulle en ny rörelse komma av helt annan våldsamhet än 1905. Den skulle bli en social och politisk revolution och även gripa omkring sig på landsbygden. Frågan om monarki eller republik var en bisak i jämförelse med den fullständiga omstöpningen av de sociala förhållandena. Hur kriget än må sluta, är den ryska revolutionen en naturlig följd.

Notis i SvD den 2 mars 1917, dagen innan arbetarna i den stora Putilivafabriken i Petrograd gick i strejk.

Märk att detta formulerades och publicerades innan oroligheterna i Petrograd ens hade brutit ut. Den första strejken kom 2 mars och den berömda demonstrationen med kvinnor som protesterade mot brist på bröd var den 8 mars, den internationella kvinnodagen.

Vem hade kunnat komma med en sådan träffsäker “prognos”? Var det Lenin?

Nej, Lenin bodde vid den tiden i Zürich och skulle nog inte ha vänt sig till någon tidning i Berlin. Andra ryska marxister i exil som Zinojev, Radek, Sokolikov bodde i Genève och skulle förmodligen inte heller ha tagit kontakt med någon journalist i Berlin.

Kontroversiell marxist
Förutsägelsen kommer troligen från den kontroversielle ryske marxisten Alexander Helphand, mer känd under sitt täcknamn Parvus (Den lille, jmf svenskans “parvel”). Efternamnet är förmodligen jiddish för “Hilfhand”, d v s hjälpande hand. Judar var ofta tvungna av myndigheterna att skaffa sig lite avvikande efternamn (Mehr, Feinman, Einstein, Silberstein, Aschberg osv).

Helphand har dock i historien blivit mest känd under sitt täcknamn eller pseudonym Parvus (Den lille). Denne Parvus kom att spela en viktig, men omstridd roll när det gällde uppkomsten av ryska revolutionen, i synnerhet den lyckade operationen att förflytta Lenin från Zürich till Petrograd vid påsken 1917.

Alexander “Parvus” Helphand på ett “photoshoppat” ursprungligen svart-vitt foto från 1906 eller senare.

Född 1867 i Vitryssland i en judisk hantverkarfamilj radikaliserades Parvus redan som tonåring och flyttade till Tyskland och Schweiz för att studera vidare. I München träffade han 1900 marxistiska revolutionärer bla. Lenin. Denne stod just beredd att starta tidningen Iskra (Gnistan). De första åtta numren trycktes hemma hos Parvus i förstaden Schwabing. Dit hade Parvus skaffat en illegal specialpress, konstruerad så att man omedelbart kunde förstöra tryckformen, om polisen kom och gjorde razzia.

Beläst marxist
Lika mycket som Parvus beundrade Lenin, beundrade Lenin Parvus. Parus var nämligen en ypperlig marxist, beläst i alla de klassiska verken och med egna bidrag till litteraturen. Tyska Wikipedia listar nästan 20 titlar mellan 1895-1921, nedanstående före 1905:

  • Staatsstreich und politischer Massenstreik 1895/95
  • Die Gewerkschaften und die Sozialdemokratie, 1896.
  • Wohin führt die politische Maßregelung der Sozialdemokratie? 1897.
  • Marineforderungen, Kolonialpolitik und Arbeiterinteressen, 1898.
  • Das hungernde Russland. Reiseeindrücke, Beobachtungen und Untersuchungen, 1900.
  • Die Handelskrisis und die Gewerkschaften, 1901

Parvus mästerskap i att behandla den materialistiska historieuppfattningen möjliggjorde för honom att flera år i förväg både förutsäga det kommande rysk-japanska kriget och, när det väl brutit ut 1904, att Ryssland skulle förlora.

Han blev också god vän med den från Ukraina stammande Leon Bronstein (Trotskij). Parvus lär ha  varit den som för Trotskij introducerade idén om den “permanenta revolutionen”. I sina memoarer erkänner Trotskij honom som en lysande lärofader.

Alexander Parvus Helphand med Leo Trotskij och Lev Deich, eller Leo Deutsch (1855-1941), en rysk mensjevik som 1917 tog sig till USA vid London. Fotot är tagen 1905-06

Parvus deltog i revolutionen 1905, häktades, sändes till Sibirien, men lyckades fly till Europa och etablerade sig i Tyskland. I Tyskland kom 1908 hans stora verk Der Klassenkampf des Proletariats (Vorwärts förlag, Berlin 1908–1910) med kapitlen

  1. Der gewerkschaftliche Kampf.
  2. Die kapitalistische Produktion und das Proletariat
  3. Die Sozialdemokratie und der Parlamentarismus
  4. Der Sozialismus und die soziale Revolution
  5. Die Arbeiterschaft und das Unternehmertum
  6. Der Ideenkampf gegen den Sozialismus

Parvus bok om Proletariates klasskamp blev en internationell bestseller.

Boken översattes (och kanske kortades  lite) 1912 av den svenske vänstersocialdemokraten Zäta Höglund med annan ordning: 1. Socialismen och den sociala revolutionen, 2. Den fackliga kampen, 3. Den kapitalistiska produktionen och proletariatet, 4. Invändningar emot socialismen, 5. Socialdemokratin och parlamentarismen.

Jag har inte läst någon av Parvus böcker och skulle inte bli förvånad om de är “hädiska” på många sätt, inte bara “revisionistiska” utan också “trotskistiska”. Så ta er i akt…

På nätet har jag sett att det under de sista åren sprungit upp ett förnyat intresse för Parvus bland europeiska marxister.

I Berlin, Rosa Luxemburg (t v), Parvus i mitten.

Marxism – ideologi eller vetenskap?
Under åren i Tyskland och Turkiet började Parvus upptäcka att man behövde inte vara vänsterinriktad för att kunna använda sig av Marx och Engels materialistiska historieuppfattning. Den var i grunden inte politisk utan var fritt tillgänglig för “vem som helst”. Den tillhandahöll ett tankesystem som lade grunden för korrekta analyser och välöverlagda beslut.

På 1970-talet så minns jag att det diskuterades huruvida “marxismen” var en “ideologi” eller “vetenskap”. Jag minns inte om debatten kom fram till något svar. Men om man beslutat sig för att den var en “vetenskap” hade det ju haft konsekvensen att den kunde användas av “vem som helst”, och detta på “gott och ont”. Detsamma gäller ju all annan vetenskap, så varför då inte marxismen?

Att “marxismens” grundprinciper kan användas av vem som helst stämmer med vad Jan Myrdal skrev i förordet till nyutgivningen av Maos Lilla Röda 1994: att de politiska och filosofiska idéerna i “maotsetungtänkandet” styr det “taktiska maktspelet uppe i statens och mediernas hierarkier” för de “maoister” som sedermera gjort karriär i det svenska samhället.

Kanske var Stalin politiskt tvungen att spela på det sovjetiska folkets religiösa instinkter? Kanske var det på 1920-talet enklare och effektivare i det efterblivna Sovjetunionen att skapa trosviss entusiasm med marxistisk “religion” än med marxistisk vetenskap.

Gjorde Stalin marxismen till religion?
Det som man kan lägga Josef Stalin till last är att han – efter Lenins död – som gammal prästseminarist, gradvis gjorde “ideologi” av Marx, Engels och Lenins skrifter och – i enlighet med denna inriktning – sedan “bannlyste” skrifter av Trotskij, Buchairin, Radek m fl.

Parvus – salongsbosjeviken
I Turkiet började Parus, ledd av sina marxistiska insikter, göra goda affärer, tjäna miljoner och till slut 1911-12 slå följe med den tyska kejsarmakten. När han i april 1917 är med om att transportera Lenin från Schweiz till Petrograd ser han det som ett bidrag till ryska revolutionen – vilket det ju var.

Men han förblev en “salongsbolsjevik”, en som gärna uppehöll kontakt med vänsterradikaler. Kanske förblev han, trots allt, socialt radikal? Se på våra egna vänsterbekanta från 60- och 70-talet som blivit miljonärer: inte har de alla blivit reaktionära ohemula moderater – som t ex Göran Skytte.

Parvus marxistiska fostran gjorde att han klarare än många andra kunde se vad som var å färde i Ryssland, därav hans kusligt träffsäkra prognos ett par veckor innan revolutionen verkligen bröt ut.

Men liksom Karl Marx såg Parvus marxismen inte bara som en hjälp att förstå vad som skedde utan också som en vägledning till att påverka skeendet.

Karl Marx’ gravsten i London står det inristat det berömda citatet ur Teser om Feuerbach (1845): “Filosoferna har bara sökt tolka världen på olika sätt -Vad som emellertid gäller är att förändra den.”

När Parvus skrev sin “prognos” i februari 1917 var han sedan länge fullt engagerad med att just “förändra världen”. Syftet med att publicera notisen kan ha varit att visa att Ryssland brottades med allvarliga problem – som lätt kunde förvärras med lämplig undergrävande verksamhet.

Det lär ha varit i januari 1915 som Parvus, under ett besök i Konstantinopel (nuv. Istambul), hos den tyske ambassadören Hans von Vagengeymom, planterade idén att underminera den ryska stats- och militärledningen genom att med hjälp av ryska revolutionärer i exil (Lenin, Trotskij, Radek m fl) därmed påskynda eller fördjupa den väntade ryska revolutionen.

Alla avsnitt i serien 1917 >

  12 kommentarer for “1917 (6) Parvus – en av de stora marxisterna?

  1. Jan Arvid Götesson
    2017-02-12 kl. 6:56

    Anders P!
    “Aschberg” är nog inte ett av de avvikande namn som judar tvingats bära. Ursprungligen var “Asch”, men ändelsen -berg en frivillig försvenskning. Robert Aschberg har skrivit: “Dessutom var Olof (Aschberg) svensk, även om han i dag på ett konstigt sätt skulle kallats andra generationens invandrare. Och under en blöt kväll på restaurang Skomakarekällaren bestämde han sig för att utöka efternamnet till Aschberg. Man kunde ju inte heta en interjektion.”

  2. Anders Persson
    2017-02-12 kl. 10:46

    Det som är så kul med bloggen lindelof.nu är att man i kommentardelen inte så mycket skäller på varandra som upplyser varandra.

    Olof Aschberg var alltså Robbans farfar och förmodlig kompis med ovanstående Parvus eftersom han kallades “Den röde bankiren” och hjälpte Lenin och den unga Sovjetstaten ekonomiskt, vilket han senare fick på f-n för av Expressens Martin Kragh.

    Vad gäller familjenamnet “Asch” så svämmar Google över av teorier. Den som jag finner mest trolig är att det är en förkortning av ett icke ovanligt judiskt namn, nämligen Asjkenazi (tänk på pianisten Vladimir Asjkenazi), men som ytterst betecknar judar som lever/levde i Europa.

  3. Håkan Sandin
    2017-02-12 kl. 12:30

    Anders P!
    Du skriver: “Se på våra egna vänsterbekanta från 60 och 70-talet som blivit miljonärer; inte har de alla blivit reaktionära ohemula moderater – som t ex Göran Skytte.”

    Jan Guillou har blivet miljonär bland annat genom att falskeligen, i böckerna om tempelriddaren Arn, beskriva Saladin som en fredsängel.

    Det finns massor av bibelord som stödjer vänsterperspektivet på Kristusgestalten.

    Månglarna i templet eller man kan inte tjäna Gud och mammon samtidigt är några exempel.

    “Christ spoke of a society where the poor, the weak and the marginalized have the right to decide. Not demagogues, not Barabbas, but the people, the poor, whether they have faith in a transcendent God or not.”
    Citatet kommer från Franciskus och ligger i samklang med Lukas 6:20.

    Dessutom är det längesedan klasstillhörighet var den gemensamma nämnaren för arbetarrörelsen. Idag är det genus, ras och mångkultur som är den nya vänsterideologin. Det som brukar kallas för kulturmarxism eller identitetsvänster, men som egentligen är en nyliberalistisk tankefigur med en feministisk utrikesminister och samarbetspartnern Miljöpartiet som utmärkande exempel.

  4. Arne Nilsson
    2017-02-12 kl. 21:06

    Anders P!
    Enligt ingressen till din artikel ställer du frågan: “Var ryssen Alexander ‘Parvus’ Helphand, jämte Lenin, den främste marxisten av sin tid?”

    Karl Marx var en stor vetenskapsman som verkade i mitten på 1800-talet. Han bidrog med insiktsfulla analyser av det kapitalistiska produktionssättet baserat på kapitalismens utveckling i England vid den tiden. Rätt hanterat är många av de begrepp han använder sig av och hans analysmetod användbara idag. Men att hitta någons sorts sanning om dagens värld, eller gårdagens värld, inom ramen för begreppet marxism är lika fåfängt som att spå i kaffesump. Det är förödande att tala om marxism och eller marxister. Att knyta an till ismer förknippade med en personer medför oftast att man bekänner sig helheten i vad den personen står för. I vårt fall har vi flera olika uttolkare av marxismen. Vilken marxism är det som gäller? Vilka marxister är det som uttolkar den sanna marxismen? Är det Engels, Kautsky, Plechanov, Lenin, Stalin, Trotskj, eller Moa Tse-tung? Listan på namn kan göras mycket längre.

    För egen del anser jag begrepp som produktionssätt, produktivkrafter, produktionsförhållanden, merarbete och klasser är central begrepp för analys av olika samhällsformationer. Då det gäller en stringent definition av begreppet klass så lämnar Marx oss i sticket. Där får vi snickra på egen hand.

  5. Anders Persson
    2017-02-13 kl. 3:28

    Arne N!
    Mycket sant, men låt oss ta en annan vetenskap, en som jag känner bättre, nämligen fysiken. Ett av de allra största namnen där är Isaac Newton med sitt huvudarbete Principia 1687.

    Men före honom har vi Galileo med rörelseekvationen och Kepler med hans 2:a lag (bevarandet av impulsmomentet). Efter honom har vi som bekant en lång rad vetenskapsmän som först byggde på Newton (Clairaut, Laplace mfl), men också utvidgade Principa (Einstein).

    Att gå omkring som en “Newtonist” och betrakta Principia som den enda användbara skriften skulle ju vara korkat – men det var faktiskt vad som skedde i England fram till mitten av 1800-talet. Detta medförde att engelsmännen i matematisk-naturvetenskapliga ämnen halkade efter kontinetaleuropéerna.

    Att engelsmännen återhämtade sig så snabbt tror jag berodde på att det fanns mindre insulära vetenskapsmän på Irland (Hamilton, Boole mfl) och, framförallt, i Skottland (Maxwell, Kelvin, Watt mfl).

    Inom mitt eget ämne, meteorologin, har jag de senaste 25 åren mött motargument som “Ja, men det strider ju emot Rossby”, eller “Har du inte läst Lorenz” och “Vad tror du Hoskins tycker om det här?”

    Så den scholastiska ådran visar sig överallt, inte bara inom “marxismen”.

  6. Anders Persson
    2017-02-13 kl. 11:00

    Att Parvus inte föll Stalin i smaken framgår av att han så sent som 1931 kritiserar honom (och Rosa Luxemburg) i ett brev till Proletarskaya Revolutsia.

    Stalin kan mycket väl ha haft rätt i sak, men det som illavarslande sticker i ögonen är inte bara tonen i brevet, utan framförallt att ordet “axiom” dyker upp 4-5 gånger. Det är samma sjuka som vi har idag och som bland annat kritiserats i Richard Sakwas Frontline Ukraina, d v s “axiomatiska sanningar” om Ryssland, Putin osv.

    Till Stalins försvar kan man dock tillägga att har ärvt den polemiska stilen från Lenin själv, vars polemik som ofta kan bli ganska tröttsam läsning. Av dessa två har delar av vänstern och, på senare tid liberalerna, tagit efter “de skoningslösa slagens polemik”, mer för att skrämma än att debattera.

  7. Arne Nilsson
    2017-02-13 kl. 12:38

    Anders P!
    Du skriver: “Gjorde Stalin marxismen till religion?” Du svarar sedan jakande på den frågan: “Det som man kan lägga Josef Stalin till last är att han – efter Lenins död – som gammal prästseminarist, gradvis gjorde ‘ideolog’ av Marx, Engels och Lenins skrifter och – i enlighet med denna inriktning – sedan ‘bannlyste’ skrifter av Trotskij, Buchairin, Radek m fl.”

    Det som du inte berör är att religion används av härskande klasser för att skyla över och legitimera sig själva som härskande klass. Det var just den utvecklingen som påbörjades under Lenin och därefter konsoliderades under Stalin. De översta skikten inom stat och parti utvecklades till en ny härskande klass och arbetarklassen reducerades till rättslösa lönearbetare.

  8. Anders Persson
    2017-02-13 kl. 14:01

    Arne N!
    Om det klasslösa samhället hade stått på dagordningen 1917 och tiden därefter kan jag ge dig rätt.

    Men det som skedde i februari (mars) 1917 framstår för mig som en borgerlig revolution emot en feodal regim. Så långt “klass mot klass”. Men det som sker i oktober (november) 1917 har en stark anti-imperialistisk ådra: att frigöra sig från bindningarna till det västerländska kapitalet och dess imperialism. Utan detta hade alla andra åtgärder varit dömda att misslyckas.

    Till sist en hädisk tanke: det har varnats för att vid läsning av biografier av stora, framgångsrika män/kvinnor, i synnerhet självbiografier, ta allt vad de säger på allvar om jag gör som de kommer också jag att lyckas. Man bortser då från att hälften av all framgång (eller misslyckande) beror på tur (eller otur). Detta gäller, enligt min hädiska mening, också Lenins skrifter.

    Jo, han lyckades – men hur mycket berodde det på tur?

  9. Arne Nilsson
    2017-02-13 kl. 17:00

    Anders P!

    DEN NYA KLASSEN
    Du skriver: “Om det klasslösa samhället hade stått på dagordningen 1917 och tiden därefter kan jag ge dig rätt.”

    Detta borde betyda, om jag inte tolkar dig fel, att du är överens med min beskrivning av det nya sovjetiska klassamhälle som började växa fram redan i början på 1920-talet då jag skriver: “De översta skikten inom stat och parti utvecklades till en ny härskande klass och arbetarklassen reducerades till rättslösa lönearbetare.”

    Jag är inte heller av den uppfattningen att frågan om socialism och/eller det klasslösa samhället stod på dagordningen under 1917 eller tiden därefter. Produktivkrafterna var inte tillräckligt utvecklade vare sig det gällde den tekniska nivån eller det politiska medvetandet hos det ryska folket. Inom jordbruket saknades maskiner för att det skulle var möjligt att visa att gemensamma storjordbruk var att föredra framför det enskilda brukandet av jorden. Dessutom ville bönderna ha rätt till egen jord.

    REVOLUTIONENS KARAKTÄR
    Du skriver: “Men det som skedde i februari (mars) 1917 framstår för mig som en borgerlig revolution emot en feodal regim.”

    Delar din uppfattning med följande precisering. Det var en revolution på det politiska planet. Bönderna hade fortfarande ingen dispositionsrätt till jorden. Detta kom först i och med oktoberrevolutionen, som fullbordade den borgerliga revolutionen på det ekonomiska området.

    VARFÖR SEGRADE BOLSJEVIKERNA I OKTOBER 1917?
    Från och med att den provisoriska regeringen hade bildats i början på mars 1917 hade representanter för socialistrevolutionärerna ingått i regeringen. Redan i april kom det med mensjeviker. Den provisoriska regeringen lyckades inte lösa de tre stora frågorna: fred, bröd och jord. Detta medförde att förtroendet för dessa partier minskade och förtroende för bolsjevikerna ökade i motsvarande mån.

    Dagen efter att Petrogradsovjeten i oktober 1917 hade avsatt den provisoriska regeringen 1917 lyckades bolsjevikerna få en majoritet på sovjeternas 2:a allryska kongress eftersom en stor del av oppositionella mensjeviker och socialistrevolutionärer lämnade förhandlingarna. Därmed låg vägen öppen för bolsjevikerna att konsolidera sin makt.

  10. Anders Persson
    2017-02-13 kl. 20:04

    Arne N!
    Känner du till Kornilovupproret 1917? Det behandlas egendomligt kortfattat i skrifter som säger sig vara “marxistiska” o dyl.

    Vad som händer är att när bolsjevikernas ledare i augusti-september antingen är i fängelse eller utomlands (Lenin i Finland) så ställer sig överbefälhavaren Lev Konilov in sig på en militär statskupp. Kerenskij som från början inte var ovillig att få hjälp emot bolsjevikerna blir nu nervös eftersom han själv också kan stryka med. Så han låter släppa alla bolsjeviker ur fängelserna och delar ut vapen till sovjeterna. Kornilov stoppas, så faran är över.

    Men bolsjevikerna är nu beväpnade till tänderna – och väntar på order att göra revolution. Alla väntar, också “Farbror Sven” (Jerring). Men inget händer mer än att två ledande bolsjeviker, Zinojev och Kamenev skriver en artikel i Pravda att int’ vill vi göra någon revolution!

    Lenin blir rosenrasande, infinner sig i Petrograd, ger order om revolution och där sitter nu hela folkförsamlingen i Vinterpalatset och väntar på att bli arresterade.

  11. Håkan Sandin
    2017-02-14 kl. 6:10

    Arne N!
    I Bröderna Karamazov skriver Dostojevskij någonting i stil med; att om inte Gud finns skulle det heller inte finnas någon moral. Då skulle människorna leva efter djungelns lag i syfte att äta eller att ätas.

    Det kristna fredsbudskapet – som förnekade den romerske kejsarens gudomlighet och menade att alla människor; herrar och slavar, romare och barbarer, var jämlika inför Gud – spred sig, trots förföljelser, som en löpeld över romarriket för nästan 2000 år sedan.

    Men när Konstantin konverterade till kristendomen på 300-talet blev den statsreligion i hela Medelhavsområdet, inklusive Nordafrika, för att så småningom också ge vårt folk det gula korset i den svenska flaggan som jag tycker är väl värt att bevara.

    Om man tar hänsyn till denna kontext stämmer inte ditt påstående att; “religion används av härskande klasser för att skyla över och legitimera sig själva som härskande klass” med samhällsutvecklingen efter upplysningstiden och den franska revolutionen 1789.

  12. Arne Nilsson
    2017-02-14 kl. 20:07

    Håkan S!
    Tack för ditt vänliga påpekande. Denna typ av kategoriska påståenden skall man akta sig för. En förklaring, men inget försvar. Vad jag ville lyfta fram var att marxismen användes som religion under Sovjettiden för att dölja de verkliga klassförhållanden.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.