1917 (1) Året började illavarslande

Året 1917 började olycksbådande i Ryssland. På årets första dag fiskades ett fruset lik upp ur Nevan i Petrograd (idag St Petersburg). Trots den krossade skallen, det blåslagna ansiktet och det av blod sammanklibbade håret var det ingen tvekan om det var Gregoij Rasputin man hittat. Denne “liderlige”, “perverse” och “smutsige” sibiriske munk hade i över tio år varit tsarfamiljens förtrogne, helbrädgagörare och politiske rådgivare.

Få historiska gestalter har fått ett så dåligt eftermäle som Gregoij Rasputin. Men seriösa historiker, som t ex Henri Troyat (hans biografi finns i svensk pocket) framhäver att den “galne munken” hade ett förvånansvärt gott politiskt förstånd.

Rasputins inflytande i kejsarfamiljen brukar ofta förklaras med hans förbluffande förmåga att lindra yngste sonens blödarsjuka. Men lika viktigt var att kejsaren Nikolaj II, eller snarare hans maka Alexandra, uppfattade Rasputin som en sann representant av den ryska bondebefolkningen. Genom honom tyckte de att de stod i kontakt med “folket”.

Rasputin hade inte överlevt länge i den rollen, om han inte – trots sin låga utbildning – varit utrustad med ett rikt intellekt och politisk begåvning. Historiker som tittat djupare i hans agerande hävdar att de politiska råd han gav kejsarfamiljen inte alls var tokiga. Och det var just därför han måste röjas ur vägen, inte för sina sexuella orgier.

Utmanade mäktiga intressen
Ty när Rasputin till kejsarfamiljen förmedlade vad “den vanlige bonden” tycke och tänkte om det pågående kriget var att “den vanlige bonden” ville ha slut på det. Han ville inte offra sig eller sina söner i ett meningslöst slaktande.

Med detta utmanade Rasputin inte bara mäktiga ryska intressen, utan också utländska. Den 4 september 1914 hade Ryssland tillsammans med Storbritannien och Frankrike utfärdat den så kallade “Londonöverenskommelsen” enligt vilken de utfäste sig att inte söka separatfred utan tillsammans kämpa till den slutliga segern. Ryssland var bundet av detta, inte bara politiskt, utan också ekonomiskt. Man hade tagit stora franska lån och britterna hade börjat göra stora investeringar i Ryssland.

Trippelententen, dvs Storbritannien, Frankrike och Ryssland hade förbundit sig att inte ingå egna separatfreder, utan gemensamt besegra Tyskland.

Men kriget hade gått dåligt för Ryssland. Efter ett par segrar i Ostpreussen hösten 1914 hade det i stort sett varit nederlag på nederlag och nu stod tyska trupper en bra bit in på ryskt territorium.

Hösten 1915 hade tsaren själv övertagit kommandot över krigsmakten, trots allvarliga varningar. Gick det på tok äventyrade han på så sätt tsarväldets fortbestånd. Men tsaren såg det tvärtom, alltså att han skulle stärka sin makt genom att till slut segra.

Separatfred eller fortsatt krig?
I Petrograd utbildades inom den politiska eliten två förhållningssätt till detta: en falang som ville rensa upp bland de mestadels inkompetenta aristokrater som ledde kriget. En annan – just bland dessa aristokrater – ville söka någon slags separatfred eller överenskommelse med Tyskland innan det var för sent. Ty de kände att ett fortsatt misslyckat krig skulle underminera hela det tsaristiska systemet.

Ententmakterna Storbritannien och Frankrike var medvetna om denna strömning, som de inte på några villkor ville släppa fram. Efter en rysk-tysk separatfred skulle de ställas ensamma mot den totala tyska krigsmaskinen.

Vintern 1916-17 skärptes motsättningarna. Det fanns tecken på att USA skulle komma med i kriget. Men om tyskarna redan hunnit ockupera Frankrike fanns det ingenstans de amerikanska trupperna kunde landstiga. I detta läge blev Rasputin och hans inflytande på tsarfamiljen och andra konservativa kritiskt.

Den 29 december mördas Rasputin brutalt av en samling krigsaktivistiska adelsmän och skyfflas ner under isen i Nevan. Men man glömde att lägga tyngder i hans fickor…

Ett fotografi av den döde Rasputin, just uppfiskad från Nevafloden.

Rasputin hade ofta förberett sin närmaste omgivning på att om han skulle röjas ur vägen skulle det dra med sig tsardömets undergång. Kanske berodde det inte på mordet på Rasputin, men under de följande veckorna tilltog den politiska anarkin i Ryssland.


Alla avsnitt i serien 1917 >

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.