1917 (nr 20) Lenin grillas inför sovjeten

Ett tidningsreportage om en debatt mellan Lenin och en ledande mensjevik inför arbetarnas och soldaternas råd – ett oväntat tidningsfynd av Anders Persson.

Lenin och mensjeviken Michael Lieber (1880-1937) som 17 (30) april drabbade samman i en debatt som gav eko också utanför Ryssland.

Det här kapitlet skulle egentligen handla om Lenin och “Första Maj” 1917, men ett oväntat fynd på nätet har fått mig att stoppa in det här reportaget först. Det är från den ryska liberala tidningen Birzjevje Vedomsti (Börs-Nytt) troligen 17 april (1 maj) och refererar den utfrågning inför arbetar- och soldatrådet (Sovjeten) som Lenin genomgick den 17 (30) april. Detta möte omnämndes kortfattat mot slutet av mitt förra avsnitt.

Reportaget återgavs i några tidningar i Finland, översatt till finska och svenska. Det har värde, inte bara genom att vi får veta vad Lenin tyckte i olika frågor och hur han framförde dem, utan också genom att vi får ta del av vad en av de ledande mensjevikerna, Michail Lieber (1880-1937), hade att säga emot Lenin. Artikeln är något språkligt redigerad från den ursprungliga och hundra år gamla finlandssvenska versionen. Mina kommentarer inom hakparenteser.

Citat:

Förklaringar av Lenin

Den 17 (30) april, vid sammanträde av arbetar- och soldatrepresentanternas råd, avgav Lenin förklaringar med anledning av att rådet ansett hans agitation lika skadlig som det kontrarevolutionära uppviglingsarbetet. Lenin yttrade:

– Verkställande kommittén [av sovjeten] anser att de s.k. Leninanhängarnas agitationsarbete är lika skadligt som den av högern bedrivna kontrarevolutionära agitationen. Dessa ord väger tungt. Då jag bär ansvaret för detta agitationsarbete, så tillåten mig presentera de av mig spridda viktigaste idéerna.

Knappast skall man kunna klandra oss för att vi försvarar att all jord, även godsägarnas, skall bli folkets egendom. Vi bolsjeviker har alltid intagit denna ståndpunkt och vi har på grund av detta förföljts redan under den gamla regeringens tid. Ni säger att denna ståndpunkt intas även av andra. Skillnaden är dock att vi bolsjeviker fordrar att jorden omedelbart skall övergå i folkets händer. Det fria Ryssland fordrar Rysslands befriande från godsägarnas ok. Är detta kontrarevolutionärt?

Då Lenin därpå började tala om skogshygge, Stolypin, Schingarjeffs politik, den provisoriska regeringen politik, böndernas själsliv, avbröts talaren. Sedan det i salen uppkomna larmet tystnat, gick Lenin åter upp i talarstolen och började förklara sin ståndpunkt angående Rysslands statsförfattning och den blivande regeringen.

Något foto eller målning av Lenins framträdande vid sovjetens exekutivkommitté har jag inte träffat på. Denna målning är från ett senare tillfälle, fångar kanske något den stämningen som rådde 17 (30) april 1917.

– Vi önskar inte en liknande republik som i andra länder, en republik med tjänstemän, polis, stående arméer. Den nuvarande provisoriska regeringen är vald av kapitalister. Jag motsätter mig inte en regeringsmakt, tvärtom, enligt min åsikt är en regeringsmakt nödvändig, men den bör vara en gediget revolutionär regering. Regeringsmakten bör överföras till arbetar- och soldatrepresentanternas råd.

Därpå övergick Lenin till att tala om kriget.

– Det påstås, att jag är anhängare av separatfred. Detta är inte sant. Jag har sagt, att detta, av världens kapitalister och [tsar] Nikolai Romanoff startade krig, förs av vår regering, vars medlemmar även är kapitalister. Arbetarklassen behöver inte kriget.
   Varför har man ej publicerat de hemliga aktstyckena och diplomatiska överenskommelserna mellan kapitalistregeringarna? Jag vet, att dessa aktstycken innehålla ett projekt om Kinas delning mellan Frankrike, Engiand och Ryssland. På denna grund anser jag, att en annexionspolitik alltid är möjlig, om vi inte vänder kapitalet ryggen och tar makten i våra egna händer. Vi kan ej få slut på kriget med någon kapitalistisk regering. Endast en revolution av världens arbetare, om vilken vi uppmana människorna att förena sig, kan göra ett slut på kriget.
   Man säger, att om makten hos oss övergår till arbetarna och bönderna, de som förmå bekämpa den kapitalistiska ordningen, så förblir likväl [kejsar] Wilhelm i Tyskland denna ordnings ledare. Man frågar, vad bör man göra i denna händelse? Jag svarar, att vi redan 1915 talade om, att om makten under kriget övergår till arbetarna, så strävar dessa till att avsluta kriget. För vår åsikt kämpade i Tyskland [Karl] Liebknecht. Han dömdes och sitter nu i tvångsarbetsfängelse. Han ensam är den rätta socialismens representant, ty alla andra socialister ha gått över till Wilhelms sida.

Efter Lenins tal ställdes flera frågor till honom.

– Varför betraktar ni återerövringen av Kurland [västligaste Lettland med 75-80% letter] som en annexion?

– Vi ha ej rätt att erövra Kurland av tyskarna. Dock må ett vart folk självt besluta, med vem det önskar förena sig, då trupperna avtågar.

– Spred ni era idéer i Tyskland?

– Allt det, som jag talat om, tryckte vi och sände till Tyskland.

Då Lenin lämnade talarstolen, applåderades han av mötesminoriteten [bolsjevikerna]. På verkställande kommitténs vägnar svarade Michail Lieber:

– Kamrat Lenin har ej tagit i beaktande den ryska demokratins sinnesstämning och hans grupp har förblivit i minoritet.
   Det är ej nog att man uttalar förhoppningar, utan saken bör ställas så, att dessa förhoppningar kan uppfyllas utan medborgarkrig, vilket Lenins agitationsarbete kan leda till. Många människor tilltalas av slagordet: borgarna ska berövas allt. Men man måste rätt skatta den egna styrkan. Den borgerliga tidningspressen går framåt och om vi intar Lenins ståndpunkt så är det möjligt att en stor del av befolkningen börjar önska den gamla regimen tillbaka.
   Av detta skäl bör man inte bara fråga efter vad vi önskar, utan även vad vi skulle kunna få. Ni säger: jord åt folket. Vi är av samma åsikt. Men Lenin vet ju själv att denna fråga ingalunda är så enkel och så lätt avgjord. Även de förmögna bönderna, vågar jag försäkra, håller fast vid sin jord ännu starkare än godsägarna. De rika och de fattiga böndernas intressen stå ju i strid med varandra.
   Att under dessa förhållanden bedriva agitationsarbete utan att veta, vad man kan uppnå och vad man inte kan uppnå, är detsamma som att gå till strid utan att på förhand ha reda på sina egna styrkor. Detta är en uppvigling av den ena delen av befolkningen mot den andra, ett återupprepande av misstagen år 1905. På denna grund anser kommittén att Lenins agitation är särdeles skadlig för revolutionen.

Härmed slutade uttalandena.

Och därmed slutade artikeln i tidningen Birzjevje Vedomsti. Trots allt tal vid den här tiden om att Lenin förlorat inflytande, att bolsjevikerna inte var något att räkna med, följde den svenska pressen, inte bara den socialistiska utan också den borgerliga, noga hans förehavanden.

Nyhetsnotis i Svenska Dagbladet 2 maj 1917. Det var inte bara huvudstadspressen som bevakade Lenin, utan också landsortstidningarna. Lilla “Uppsala Nya Tidning” hade samma notis samma dag.

Det är intressant att jämföra ovanstående version med den som finns i Lenins Samlade Verk. Där kom den, av okänd anledning, in först 1962 efter en maskinskriven kopia av protokollet som fördes.

Lenin reagerade som sagt ursinnigt över hur sovjeten hade behandlat honom och skrev en kraftfull ledade i Pravda dagen efter, vilket motsvarade 1 maj enligt västerländsk tideräkning.

Arbetar- och soldatråden hade beslutat att man denna dag, d v s 18 april (1 maj), i solidaritet med klassfränderna i väster, skulle tillämpa den “nya” tideräkningen och ha “Första Maj”-manifestationer runt om i Ryssland. Miljontals människor ställde upp, främst i Petrograd och Moskva. Men var var Lenin?

Nästa avsnitt: “Första Maj” – men var är Lenin?

Dela detta inlägg...
  •  
  •  
  •  
  •  

  1 kommentar for “1917 (nr 20) Lenin grillas inför sovjeten

  1. 2017-09-01 kl. 11:58

    Målningen är från allryska sovjetkongressens (första?) sammanträde. Enkelt att hitta via Googles bildsök. Mest okänt folk, men nästan längst till höger tycker jag mig skymta en ung, uppmärksam och antecknande Stalin. Mina tidigare klagomål över att ha folk med skjutvapen så nära viktiga personer har ännu inte hörsammats, men möjligen finns här ändå viss övervakning: notera mannen med uppfälld krage som står högst av alla och spanar bakom Lenin – är inte det “Järn-Felix” Dzershinki? Typiskt för en hemlig agent som försöker göra sig osynlig!

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.