1917 (nr 44) Lenin lämnar Petrograd

Efter demonstrationerna och oroligheterna under "julidagarna" arresterades stora delar av partiledningen och Lenin tvingades fly ut i en hydda i skogen, berättar Anders Persson.

Efter julidagarna vällde en våg av hatbilder av Lenin fram i den ryska pressen, vilka i en eller annan form framställde honom ingående en pakt med den tyske djävulen, läsande Pravda med kejsar Wilhlem på väggen eller badande i tyska Reichsmark.

Justitieministern Pavel Pereverzev hade alltså på kvällen tisdagen den 4 (17) juli börjat sprida rykten bland demonstranterna, att nya dokument visade, att Lenin och bolsjevikerna var betalda tyska agenter. Ett nyhetscirkulär hade också gått ut till alla tidningar. Det innehöll ett brev från en viss Gregoy Alexinsky som i sin tur hade fått ett brev från soldaten Ensign Jermolenko, som under ett uppdrag bakom fiendens linjer fått uppgifter om att tyskarna hade Lenin in sin sold.

När detta blev känt bland rådsmedlemmarna i Tauriska palatset agerade de snabbt. Trots att sovjetens ledarskikt, mest bestående av mensjeviker och socialistrevolutionärer, inte var några varmare anhängare av bolsjevikerna, så ville de om möjligt stoppa denna ryktesflora. Därför började de ringa runt till alla tidningar i Petrograd med en formell anhållan från Sovjeten, att nyhetscirkuläret, även om det var ett officiellt dokument från provisoriska regeringen, inte skulle spridas.

Lenin på flykt
Lenin hade inte sovit många timmar på morgonen onsdagen den 5 (18) juli innan han väcktes av en av de bolsjevistiska stöttepelarna, Jakov Sverdlov: regeringssoldater hade sökt igenom Pravdas redaktion och förstört tryckpressen. Värre var att en liten högertidning Zjivoe Slovo hade ignorerat sovjetens begäran och publicerat det komprometterande materialet.

Högertidningen Zjivoe Slovos reportage onsdagen den 5 (18) juli. LENIN, GANETSKY OCH Co – SPIONER. Det andra namnet avsåg Jakob Fürstenberg, en polsk bolsjevik som fungerade som hemlig agent i Stockholm

Man enades om att Lenin måste överge sin systers våning och flytta över i den våning i Viborgstadsdelen, där sekreteraren för den militära organisationen, Daniil Sumilov (1890-1937) bodde. Men samma morgon hade militär och polis också intagit bolsjevikernas högkvarter i Ksesinskajas hus. Där skulle de säkert hitta dokument med Sumilovs namn på, varför hans våning inte längre var säker.

Under hela onsdagen förflyttade sig en förklädd Lenin från det ena stället till det andra i Petrograd. På kvällen tog sig han och Zinovjev, tillsammans  med Stalin, till våning nr 17 på dåvarande Rozjdestvenskijgatan (Julgatan) [1]. Den innehades av en annan trotjänare i den bolsjevistiska rörelsen, Sergei Allilujev (1866-1945) [2]. I all denna röra fortsatte den provisoriska regeringen att göra politiska självmål.

Justitieministern avskedas
När Perevzev lät offentliggöra underrättelsematerial emot Lenin, hade han inte samrått med den övriga regeringen. Hade han gjort det hade han fått veta, att man fått tips om att den polske bolsjeviken Jakob Fürstenberg, en av huvudpersonerna i smugglingen från Stockholm till Petrograd, stod i begrepp att passera in över gränsen vid Torneå. Där skulle han omedelbart ha häktats. Men i och med offentliggörandet i Zjivoe Slovo hade denne blivit varnad.

Anti-bolsjevistiska karikatyrer av Lenin och (medurs), Kamenev, Zinovjev och Alexandra Kollontaj. Många karikatyrtecknare framhävde gärna ett orientaliskt drag hos Lenin, hos andra deras judiska.

Kerenskij blev rasande och avskedade Perevzev med omedelbar verkan ”emedan han gjort sig skyldig till ett förhastat offentliggörande av några dokument som var avsedda att bevisa att Leninmännen haft förbindelser med tyskarna”, som han sade i ett offentligt uttalande. Betydligt klokare hade varit att bara ge honom en uppsträckning, eller, om han skulle bort, efter en tid tvinga honom att avgå för att ”få mer tid att vara med sin familj” eller vilka dimridåer som var gångbara 1917. Men att låta det hela utspelas inför öppen ridå minskade ytterligare allmänhetens förtroendet för hans regeringen.

Påtryckningar på pressen
När redaktionen för Zjivoe Slovo på onsdagsmorgonen fann att de journalistiskt var ensamma om nyheten, var deras första reaktion inte glädje och yrkesstolthet – utan ilska. Man insåg att alla andra tidningar givit efter för politiska påtryckningarna från Tauriska palatset! Detta gjorde man stor sak av nästa dag, torsdagen den 6 (19) juli.

Man måste nog ge Zjivoe Slovo rätt i sak. Det hade varit mer demokratiskt trovärdigt om myndigheterna låtit tidningarna själva avgöra om de ville publicera eller inte.

Vänstertidningarna skulle nog inte ha publicerat de löst grundade anklagelserna, men också bland de borgerliga tidningarna fanns det tveksamheter över lödigheten i ”bevismaterialet”. Efter sovjetens ingripande undrade förstås allmänheten i Petrograd vilka andra nyheter myndigheterna hade velat sopa under mattan.

Men också på den bolsjevistiska sidan verkade man ha tappat koncepterna. Stora delar av partiledningen, inklusive Lenin själv, funderade under dessa dagar på om det i det aktuella läget inte vore bäst att han självmant inställde sig hos polisen!

Lenin överlämnar sig till polisen?
Med anklagelser om skumraskoperationer med tyskarna skulle det se egendomligt om Lenin flydde, gick under jorden. Vore det inte bäst att i en offentlig rättegång försvara sin heder och samtidigt passa på att ställa myndigheterna till svars? Detta ansåg en mängd ledande bolsjeviker bl a Kamenev, Trotskij och Lunatjarskij samt bolsjeviker med goda kontakter med folkopinionen – samt Lenin själv!

Fredagen den 7 (20) juli sände han ett meddelande till Tauriska palatset, att om polisen utfärdade en arresteringsorder på honom, och sovjeten godkände den, så skulle han inställa sig. Men Lenins lillasyster Maria protesterade förtvivlat.

Anti-bolsjevikisk affisch med en vanvårdad bolsji, som med Pravda i fickan, viftar med en fana på vilket det står NER MED ALLT, medan de tyska trupperna bidar sin tid. Sången eller dikten längst ner heter ”Hur tyskarna släppte fritt bolsjevikerna över Ryssland”.

Hon fick medhåll av andra inflytelserika bolsjeviker som Sverdlov, Ordzjonikidze, Stalin och andra. Det handlade inte  bara om Lenins rykte utan om hans liv. Han kunde, försvarslös som han skulle vara, helt enkelt bli mördad av någon ”fosterlandsvän”. Sovjeten lät också meddela att de inte var i stånd att garantera Lenins liv.

Nästa  dag, lördagen den 8 (21) juli, ändrade sig därför Lenin (mer utförligt motiverat en vecka senare). Enligt Lenin hade  kontrarevolutionärerna nu tagit över makten.

Lenin flyr norrut
Sent på kvällen söndagen den 9 (22) juli, lämnade Lenin och Zinovjev, i skydd av mörker, regn och mulet väder, Allilujevs våning och tog sig fram till den lilla byn Razliv strax norr om Petrograd, just vid gränsen till Finland.

Det var 15 plusgrader, så de frös inte när de tillbringade natten på loftet hos fabriksarbetaren och långvarige  bolsjeviken Nikolaj Emelianov. Men eftersom invånare i ett litet samhälle lätt tenderar att bli nyfikna på nykomlingar, flyttade de ut i en liten halmhydda i skogen. De första dagarna var kyliga med nordvindar. Men snart kom en värmebölja med 20-25 grader och den skulle bestå genom hela augusti.

Lenin skissar i sin tillflykt ute i skogen sommaren 1917 på ett inlägg till någon av de tidningar som startats sedan Pravda förbjudits, kanske Rabotjij Put (Arbetarens väg) eller Rabotij i soldat (Arbetare och soldat).

Där satt han sedan och skrev inlägg till den bolsjevikiska pressen i Petrograd och brev till partiets ledning om vad de borde och inte borde göra. I tidningarna från Petrograd hade han redan i Razliv kunnat se hur man trodde att han flytt till Sverige, Schweiz eller till Tyskland, ”där han hörde hemma”.

Med partiledningen i fängelse och han själv utanför Ryssland, verkade varje tanke på revolution utesluten. Men bolsjevikernas motståndare, främst i den provisoriska regeringen, skulle genom ytterligare politiska självmål, stora som små, bereda väg för ett maktövertagande inom tre månader!

Sista avsnittet: En annorlunda historieskrivning?

Noter
[1] Numera 10:e Sovjetskajagatan 17, ungefär mitt emellan Nevskij Prospekt och Smolnyinstitutet.
[2] Hans då 16-åriga dotter, Nadezha, skulle ett par år senare gifta sig med den man som ledsagade Lenin och Zinovjev till lägenheten.

  5 kommentarer for “1917 (nr 44) Lenin lämnar Petrograd

  1. 2017-12-04 kl. 10:44

    Spänningen fortsatt nästan olidlig!

    Bara en smärre detaljfråga: hette den där Ensign Jermolenko verkligen ‘Ensign’? Det låter väldigt engelskt. Kan det inte ha varit ‘Fänrik Jermolenko’?

  2. Anders Persson
    2017-12-04 kl. 17:10

    Björn: Skam att sägandes har jag slumrat lite. Du har helt rätt. Pinsamt fel av mig.

  3. Hans-Erik Montelius
    2017-12-05 kl. 4:46

    Instämmer med Björn Nilsson, olidligt spännande! Snygga karikatyrer som jag aldrig tidigare sett. Anders Persson, imponerande! Snyggt upplägg, vilken energi och engagemang du lagt ner! ”Lenin skissar sin tillflykt ute i skogen sommaren 1917 bredvid halmhyddan”, skulle jag ha velat ha uppsatt hemma hos mig faktiskt!

  4. Hans-Erik Montelius
    2017-12-05 kl. 5:21

    PS. Köpte under sovjettiden en sammetsliknande banderoll/fana, rödfärgad med guldfärgad rysk text. Betalade i runda slängar 3000 kr för originalet! Har kontrollerat med en antikhandlare dess äkthet! DS

  5. 2017-12-05 kl. 8:47

    Det är mänskligt att fela! Vad är väl denna lilla miss i den stora floden av spännande & intressanta fakta som du presenterar för oss!?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *