Hittills har jag inte riktigt gjort klart för mig vad som är kärnfrågan i fallet med Johan Perssons och Martin Scibbyes fängslande i Etiopien. Å ena sidan är Etiopiens terroristlagstiftning och den i våra ögon farsartade rättegången kraftigt frånstötande. Men å andra sidan finns i skymundan ett svenskt fulspel med Carl Bildt som huvudperson.

För att orientera sig i fallet måste man nog tänka några varv till och fundera på vad som verkligen har (eller kan ha) hänt. Det finns en dold sida av historien som måste klarläggas.

Så här tror jag att det har gått till: Medan J & M planerade sin resa tipsades någon ”i närheten av” Lundin Oil om att två namngivna svenska journalister planerade att granska civilbefolkningens situation i skuggan av oljeutvinningen på plats i Etiopien/Ogaden. Någon från Lundin Oil var bevisligen inne på Martins hemsida och kunskapade om hans verksamhet. Informationen gick vidare till Etiopiska säkerhetsstyrkor, som lugnt kunde bevaka dem under förberedelsearbetet i Kenya och Sudan. Det var bara att vänta på att de skulle passera gränsen till etiopiskt territorium och knipa dem. Skjutandet omkring gripandet var säkert mest teater för att lättare kunna styrka ”terrorverksamhet”. Skjutandet upphörde så fort de gripits.

Etiopien införde en skärpt terroristlag några månader innan Johan och Martin startade sin resa. Den ökade risk som denna lag innebar var de antagligen inte medvetna om. Nå, omedelbart efter gripandet kommer Carl Bildts obegripligt korkade uttalande om att UD varnat för att resa till Ogaden. Därmed ger han i praktiken klartecken till Etiopiska regeringen att köra sin rättsprocess och fortsätta att fabricera bild- och filmbevis för att J & M stödde terrorstämplade ONLF.

Enligt Etiopisk lag är de nu terroristsympatisörer, vilket givit dem 11 års fängelse. Det kommer varken Sverige eller EU att kunna ändra på, varken på kort eller på medellång sikt. Det är till och med så att Sverige och EU bör visa respekt för Etiopiens självbestämmande och inte kränka deras nationella integritet genom att hota med sanktioner av något slag. Vi bör ha förståelse för att deras rättskipning ser ut på ett annat sätt än i vårt land, och inte slå oss alltför mycket för bröstet. Även Sverige har som bekant problem med sitt rättsväsendes trovärdighet just när det gäller ny antiterroristlagstiftning.

Jag vet att Martin är en varm anhängare av principen om alla staters rätt till nationellt självbestämmande, så han och Johan funderar säkert mycket på just det här. Etiopien är dessutom ett fattigt land med osäkra gränser. Ogaden är ett viktigt och oljerikt område som man krigat med Sudan om under lång tid. Det här är förstås den etiopiska regeringens viktigaste fråga, så i detta stora sammanhang är fallet J & M en liten spelbricka.

Det som är särskilt viktigt för oss är den svenska sidan av denna affär. Här framträder ett antal viktiga frågor. Hur har svenska oljeintressen bidragit till att stoppa J & M:s arbete? Hur agerar svenska oljeintressen i Ogaden? På vilket sätt utnyttjar dessa oljeintressen Etiopiens nödsituation för att kapa åt sig av oljerikedomarna? Vilken roll spelar svenska UD som vägröjare för oljebolagen (genom informella kontakter via sin chef)? Dessa vill jag först och främst ha belysta.

Under rådande omständigheter bör därför J & M undvika strid med Etiopiens regering genom att acceptera sin dom och söka nåd. Det är bästa sättet att få hem dem och så småningom få upp de viktiga frågorna på den inrikespolitiska agendan.

Viktiga artiklar: Bengt Nilsson i DN 2011-12-28, Sven Britton i SvD 2011-12-27 och Dagens Media 2011-12-30 Schibstedt är tvärt emot vad jag skriver ovan.

Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: , , , ,

Föregående artikelVarför fastnade just Johan och Martin?
Nästa artikelNej Ylva!
Knut Lindelöf
Redaktör för lindelof.nu, skribent och författare. Pensionerad mellanstadielärare och skolledare. Bosatt i Uppsala.

1 KOMMENTAR

  1. Bengt Nilssons artikel, som du har en länk till i den andra tråden om Johan och Martin, är intressant och han har ju en hel del afrikansk erfarenhet. Han nöjer sig inte med att föreslå en nådeansökan utan han tycker även att de ska be Meles Zenawi om ursäkt! Detta är ju den ultimata pudelstrategin!

    Och den kanske är den rätta. Det här är inga enkla överväganden, men jag vill nog ändå hävda att överklagandelinjen bör vara med i övervägandet. För detta har jag pläderat på fib.se och i förra tråden och upprepar mig inte här.

    Vad jag tycker är lite märkligt i diskussionen är att alla anhängare till nådeansökan självklart pläderar för att detta är Johans och Martins självklara val och att detta leder till ett tidigare frisläppande än överklagandelinjen. Utan att ge något egentligt argument för att det skulle förhålla sig på det viset (bortsett från Bengt Nilsson då i hans föredömliga artikel, låt vara att jag inte håller med honom)!

    På fib.se tvingas jag dessutom uttryckligen förklara självklarheten att det är Johan och Martin själva som bestämmer vilken strategi dom väljer. Precis som att jag, bara för att jag menar att ett överklagande väl tål att fundera på, skulle hävda att någon annan (vem då?) hade detta val! Vi måste väl dock rimligen kunna ta till oss och fundera på de politiska konsekvenserna av olika val!

    Det är bra att även du, Knut, nu argumenterar ordentligt för din ståndpunkt. I slutet säger du att J&M med ett överklagande tar ”strid med Etiopiens regering”. Skulle inte det i stället visa att de respekterar det etiopiska rättssystemet (vilket gärna kan uttryckas i klagoskriften)?

Välkommen, du är nu inloggad! Håll god ton. Inga personangrepp!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.