Efter stor försening på grund av redaktören Per Axelsons för tidiga död kom så äntligen boken ut i juli 2023. Det är en bastant volym (2,7 kilo) i storformat, 600 sidor, rikt illustrerad och rejält inbunden.

Dess titel: Biblioteket. Om Jan Myrdals och Gun Kessles samlingar. Boken har form av en antologi med ca 35 bidragsgivare. Texterna belyser snart sagt varje aspekt av paret Myrdal/Kessles långa gärning i skrift, film respektive måleri, grafik och fotografi. De två var varandras förutsättning över decennierna. En 50 år lång arbetsgemenskap.

På initiativ av mecenaten och hotellägaren Lasse Diding i Varberg inrättades ett fyrvåningshus på ca 500 kvadratmeter för att härbärgera parets enorma samlingar av böcker, ca 50.000 volymer, affischer och konst. Samt en bostad för Jan Myrdal, då änkling efter Gun sedan 2007.

Det arbetet tog mer än ett decennium att förverkliga med ihärdig hjälp av ideella krafter som arkivarier, gamla bibliotekarier plus allmänt bok- och konstintresserade. Inte en statlig krona till projektet. Däremot privata donationer från många, bland andra Henning Mankell. Nu är biblioteket en del av LIBRIS-systemet tack vare frivilliga insatser på fritid av folk från Kungliga Biblioteket. Helt sökbart både för forskare och andra med intresse. Därtill fritt att besöka för forskare och privatpersoner.

Jaha, är då en tegelkåk i Varberg med en massa böcker och konst efter två döingar så dj-a märkvärdigt egentligen? Svar: ja, det är bland annat en av Nordeuropas största och rikaste verktygslådor, såväl intellektuellt som estetiskt. Att använda efter eget behag och/eller professionellt intresse. Många besökare är det och antalet ökar för vart år.

Många i åldern över 35–40 anar åtminstone något om Jan Myrdal. Fast mest om sådant som Kampuchea, Rushdie och Tien an Mien. Mycket hat och motvind blev det, Svenska Akademien sprack liksom även Svenska Pen-klubben (vilket jag gärna diskuterar i en senare artikel).

Men sorgligt litet kunskap numera om till exempel reseberättelserna från Afghanistan Kulturers korsväg, Kina Rapport från kinesisk by, eller Indien väntar med uppföljaren Röd stjärna över Indien 40 år senare. Eller Mexico. Dröm och längtan. Alla är publicerade på 20–25 språk. Än mindre om Gun Kessle, trots att hon fick stort inflytande på den svart-vita grafiken och det dokumentära fotografiet på yngre förmågor som Göran Assbrink, Lill Andersson-Sjöström och Jean Hermanson bland andra. 80-och 90-talens själfulla fotografi var inget för henne, däremot folk mitt i liv och arbete. Kvinnoliv i kinesisk by och bilderna av kockarna i Köksvägen till Kina är något extra. Liksom även de närgångna porträtten i Svenska män. Rakt av bara, men med respekt, inga märkvärdigheter. Allt i svart-vitt med en bra analog Nikon-kamera.

Tillbaka till boken, den är – oavsett ens egna förhållande till paret Myrdal/Gessles gärning – ett ymnighetshorn att bläddra i, sakta läsa (rekommenderar ej sträckläsning) och att reflektera över det nyss lästa. Anne Lidens text om Gun Kessles måleri är en av bokens höjdare, inte minst om motiv, bildkomposition och kolorit samman med Eva Aggeklints bidrag om Gun som grafisk konstnär. ”Man ska inte krångla till konsten” brukade hon säga.

Karin Z Sunvissons och Torsten Jurells essäer om den masspridda satir­- och propagandabilden och deras publika påverkan är ett par andra höjdpunkter. Mycket läs-och tänkvärda. (Se till exempel Myrdals Sälja krig som margarin från 2005 med franska reklam- och propagandabilder från 1890-tal till befrielsen 1944. Även med Vichy-regimens affischer).

Mycket annat finns i denna volym att begrunda, inte minst Karl Göran Ekerwalds bidrag. Eller det av Carl Henrik Svenstedt, många andra här onämnda av utrymmesskäl.

Summa summarum, denna feta volym är ett portalverk över Myrdal/Kessles stora livsverk. Inte perfekt, inte helt fullständig eller invändningsfri (det finns ingen sådan bok), dock i sin art ett storverk att använda som ett redskap framöver.

Biblioteket är inte utgiven och finansierad av ett förlag, däremot – med viss möda – av Janmyrdalsällkapet. De som vill beställa boken får vända sig dit på nätet. Kostnad 450 kr, inkl. frakt. Inte dyrt numera …

Åsa Mobergs Myrdal-citat efter Guns frånfälle är värt att återge. ”Vi gjorde stora jobb ihop. Det var roligt som Fan. Jag var med i det hon gjorde och hon i det jag gjorde. Jag publicerade inte en rad som hon inte läste.” Ja, Biblioteket är ett monument över JM/GK:s långa samarbete.

Ännu några bilder

Föregående artikelFREDRIK EKELUND/MAISOL M: VÄNSTERNS LAMA TYSTNAD INFÖR RYSSLANDS GRYMHETER ÄR SLÅENDE
Nästa artikelPia Ingström ”Min farmors nerver”

3 KOMMENTARER

  1. Vi får hoppas att biblioteket får vara kvar intakt. Själv hade jag läst Myrdals reseberättelser om Afghanistan innan jag själv for dit. Och det mesta stämde helt med boken, det var 1974 ett trevligt land att resa i om än extremt fattigt.

    Minns en TV-intervju med JM om just biblioteket där han fick frågan om han läst alla 50tusen volymer. Nästan alla skulle ju självklart svarat ett förläget nej men JM svarar ett mystiskt
    ”i princip” följt av förklaringen ”många är serier”.

  2. Jag har tre hyllplan (Lundqvist-bokhylla, inköpt 1970) med Myrdal-Kessle böcker. Men två och ett halvt kilo till ska väl kunna pressas in, enligt gummans princip, hon som bar hem ved: Orkar jag den där så orkar jag den där…

    Fin beskrivning av boken. Tack!

  3. Jag har boken. Den höll på att åka tillbaka, fick ingen kallelse från Postnord att hämta den i Ica Tuna backar. När jag väl hämtade boken blev jag tagen av vikten – som Djävulsbibeln ungefär – men med annat innehåll. Imponerande snyggt och ett praktverk. Glad att ha den. Priset billigt i förhållande till foto och läsvärde. Redaktörerna har gjort ett stort arbete, heder åt dem. Texterna täcker stor konst- och litteraturvidd.

Välkommen, du är nu inloggad! Håll god ton. Inga personangrepp!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.