A Taste of Honey

När jag i texten “Resan i Västerled” berättade om en studieresa genom USA år 1964 avslutade jag med att jag skjutsade ut de övriga resedeltagarna till flygplatsen i San Fransisco men behöll hyrbilen och ensam startade hemresan österut. Detta skulle resultera i att jag kom att se en märklig teaterföreställning i staden Denver i Colorado.

Filmen En doft av honung, med svensktextad, på SVT Play t o m 2021-04-25.

Min färd gick över Sierra Nevada till spelstaden Reno där jag gjorde ett kort uppehåll som inte gav mersmak. Så vidare över Nevadas öknar mot Salt Lake City i Utah som jag med nöd och näppe nådde. Jag hade räknat med att det skulle finnas fler bensinstationer längs vägen och när jag äntligen rullade in på en i stadens utkant konstaterade mackägaren att det inte fanns en droppe kvar i bilens tank.

Från Salt Lake City fortsatte jag söderut mot staten Colorado och Klippiga bergen. Det var dagen för det amerikanska presidentvalet och på motellet jag tog in fanns TV på rummet. En stor lättnad att under natten se reaktionären Barry Goldwater besegras av den förmodat radikale Lyndon Johnson. Som dock strax skulle stå för de stora upptrappningarna av Vietnamkriget.

Nästa dag fortsatte färden genom Rocky Mountain National Park där höjden varierar från 2500 meter till mer än 4000 meter över havet. Mot kvällen nådde jag Colorados huvudstad Denver, som ligger på aktningsvärda 1609 meter över havet, och hittade ett hotell i stadens utkant.

Pjäsen A Taste of Honey gavs ut i svensk översättning av Bo Cavefors bokförlag år 1959

Denver hade på mitten av 1960-talet en halv miljon invånare, något mindre än Stockholm (då), men när jag letade i ett häfte efter stadens aktuella begivenheter hittade jag varken teatrar eller operahus. Däremot ett rikt utbud av biografer och en liten annons om att en pjäs av den brittiska dramatikern Shelagh Delaney, A Taste of Honey, gavs på en adress i Denvers utkant. Jag hade nyligen läst den svenska översättningen av den nittonåriga debutantens pjäs, så det passade mig utmärkt.

Vägen till teatern gick längs en lång gata kantad av bensinstationer och  teaterlokalen visade sig vara en före detta frikyrka som tagits över av en lokal teatergrupp, stöttad av Denvers teaterentusiaster. Det blev en minnesvärd kväll och jag kommer ihåg att jag hajade till när en svart man, som spelade flickan Josephines pojkvän ”Pojken”, gjorde sin entré uppför mittgången i den tidigare kyrkan. Det var fortfarande en tid när svarta skådespelare endast uppträdde i lyteskomiska roller i amerikansk film.

Shelagh Delaney’s pjäs filmades år 1961 i Storbritannien av regissören Tony Richardson med Rita Tushingham som Josephine och Dora Bryan som hennes mor Helen. Två brittiska skådespelerskor som skulle få en lång och framgångsrik karriär. Filmen hade premiär den 15 september 1961 och ses som ett exempel på brittisk diskbänkrealism.

Den kan nu ses på SVT Play fram till och med söndagen den 25 april med titeln En doft av honung och med svensk textning.

... är läst 518 gånger!

(Visited 247 times, 1 visits today)

  3 kommentarer for “A Taste of Honey

  1. Dennis Zackrisson skriver:

    MLP o jag såg den på tablåTV för ett par veckor sedan och blev förundrade. Visserligen brukar den klassas som exempel på den diskbänksrealism, vilken var så vanlig på den engelska teater- och bioscenen då sent 50- och tidigt 60-tal, men den har så mycket mer; ett uppriktigt sätt att visa på den tidens kulturkonflikter i den engelska underklassen baserade i skilda ursprung och en ärlig skildring (den första?) av icke heterosexuella relationer och deras problem. Se den!

  2. Hans M Gabrielson skriver:

    Tack för rekomendationen, Dennis! Såg filmen i natt (mina sovvanor är numera inget att ta efter). Riktigt bra sak, påminner en del om det stenhårda klassamhälle jag bevittnade 6-7 år senare “in Good Olde England” som ivägtvingad internatskole-elev i Kent. Fotvandrade på loven i London, där fick man se saker, folk och platser som var totalt otänkbara i Erlander/Strängs Sverige. Allt ifrån “High Afternoon Tea” på The Connought Hotel till rena skära tredjevärldsmisären i Soho och East End. Lärde mig som fjunig tonåring en del där, då utan större kunskap om Marx/Engels m fl. Vilket nog påverkade mig en hel del inför vad som sedan följde här hemma.

    I retur rekommenderar jag Vittorio de Sicas “Två kvinnor” med bl a Sophia Loren och Jean-Paul Belmondo. Utspelar sig i det grisiga italienska krigsslutet. Ännu en stark svart-vit sak. Som vanligt när det gäller de Sica, slutar inte filmen väl. Men mycket sevärd och berörande, den handlar om kampen för överlevnad. Skulle mycket väl kunnat utspela sig i dagens Syrien, Libyen, Jemen eller Afghanistan.

  3. Leif Strandberg skriver:

    Tack Henrik, för din berättelse från resan i USA. Ett extra tack för TV-tipset. Som liten grabb såg jag den där affischen, den var fräck på något vis, men filmen såg jag aldrig. Nu har hustrun och jag sett den. Yes, det var som att sändas tillbaka till god svensk TV-teater och kanske i synnerhet till föreställningen av Wesker’s ”Hönssoppa med korngryn”. Engelsk realism är helt i vår smak. Fortfarande är de brittiska serierna väldigt bra. Rita Tushingham som Jo (I A taste of honey) är suverän. Jag minns henne även från en viktig roll i Dr Zjivago, då spelade hon flickan vid vattenkraftsbygget, hon som möjligen var Laras och Doktor Zjivagos dotter.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.