AAAAAIIIII – [eyai]

Vad är AI? Är det något som är till för människor? Det är nu den stora frågan.

Men vad är AI egentligen? Det är – såvitt jag begripit – inget annat än simpel matematisk statistik styrt av smarta programtillämpningar över internet, som ytligt sett liknar den mänskliga hjärnan. Skillnaden från tiden före AI är att datorerna via internet nu på några sekunder kan checka av materialet i världens alla databaser (kopplade till Internet) och snabbt presentera ett medelvärde. Det var det som inte var möjligt eller ens tänkbart för bara några år sedan.

Nu varnar alla för att AI ska ta makten över människan, eftersom ingen människa kan göra det AI kan, alltså att skanna igenom världens alla databaser på några sekunder.

Men AI:n vet inget i sig själv, den reagerar bara på några mänskligt genererade ingångsvärden och levererar en slags utantilläxa rent mekaniskt, även om det låter och ser allt mer verkligt ut.

En del saker kan AI redan göra mycket snabbare och med större precision än människor. Men det är inget nytt. Det är i princip samma sak med all teknik, alltså att göra det människor inte kan göra själv. AI kommer att med olika mekaniska tillsatser kunna utföra rent fysiska arbeten som att mata ett barn, snickra en stol och svara på frågor och se ut som en människa. Men de svar som levereras är alltså bara medelvärden, styrda av komplicerade algoritmer – designade av människor. AI:n utgår från att all information är lika viktig, den väger kvantiteter, inte kvaliteter.

AI är självlärande sägs det. Alltså, den lär av sina fel genom att algoritmerna ser till att den inkorporerar informationen i sina felaktiga svar och adderar denna information till sitt eget minne. Men hur klyftigt är det i längden? Mänskligt lärande är oändligt mycket mer sofistikerat. Det är individuellt, socialt och irrationellt i mycket hög utsträckning. Vad skulle vi annars med pedagogik till?

AI kan t ex inte glömma, vilket förefaller mig vara en av dess största brister. Eftersom den mänskliga hjärnan glömmer (sorterar) individuellt på olika vis, kan den alltid göra oväntade överväganden och val. Därför blir människan alltid oförutsägbar, medan AI:n gör som den blivit lärd. AI:n blir den perfekta undersåten, medan människan – åtminstone de som behärskar den senaste tekniken – är och kommer att vara dess herrar och kan bli rabulister.

Problemen kommer troligen när det blir svårt att skilja på mänskligt uttänkt och AI-beräknat; en akvarell av en AI eller en akvarell av en konstnär? Kommer konst och lek att kunna skiljas från människan? Är Homo ludens* snart ett minne blott? Nej, det tror jag inte.

Övergångar mellan olika utvecklingsepoker har många gånger inneburit stora paradigmskiften i människornas tänkande. Industrialismen orsakade motreaktioner i bland annat England med den så kallade Arts an Crafts-rörelsen i slutet av 1800-talet. Den gick till storms mot det själlöst fabrikstillverkade och längtade tillbaka till det vackra i naturen, det mänskliga hantverket och det sköna i konsten.

Säkert kommer vi att snart se något liknande som reaktion på allt själlöst AI-genererat skräp. Förmodligen kommer vi att inkorporera även AI i vår civilisation och lära oss leva med den, kanske också leka med den.

Men, helt säker på detta är jag förstås inte. AI-kapplöpningen verkar vara så abnormt uppumpad med globalekonomiska tillämpningar att man också kan förtvivla och varna för utvecklingen. För allt kan förstås också gå åt helvete.