Adventshälsning från San Fransisco

VAD SKA GUBBEN säga, tro? Han måste fråga. Vad betyder biskorv? Sexåringen uttalar ordet, och jag visar honom korrekt stavning. Men vi har ju bic-ycle, bis-ect, bis-exual o s v. Så varför inte bis-korv. Eftersom jag läst svenska sagor för honom så pratar han svenska, dock något defekt. Och nu är det dags att ta itu med bokstäverna. I love muther, skriver han, rätt så logiskt. Det heter ju flush, mush crush och blush, så varför inte muther och bruther? Det verkar som om vi invandrare, som lärde oss att läsa och tala engelska samtidigt, stavar bättre än infödingarna.

Varje år ordnas det stavningstävlingar, ”spelling bees”, bland amerikanska skolbarn. Påfallande ofta är det invandrarbarn som vinner. Engelska finns ju (nästan) överallt i världen och känns därför bekant för den som börjar lära sig. Det är flexibelt och, sägs det, ordrikt. Precis som i Sverige är mellanmjölk väldigt populärt i USA. Men vet ni vad det heter på amerikanska? Ingenting. I stället finns en beskrivning på paketet: Reduced Fat Milk. Low Fat Milk är förstås lättmjölk.

Men ni undrar förstås hur det ska gå för Imperiet. Vad har en insider som jag att säga? Svar: Det går åt pipsvängen. I ”Så störtas tyranner i sagornas värld”, 2021-01-17 menade jag att den där stormningen av Capitol-byggnaden var ett kuriosum, men jag hade fel. Politiken verkar inte återgå till det ”normala”. Globalt verkar USA sakna förmågan att kompromissa, att undvika fler förödande krig. Men nog om det.

Jag tar en promenad och möter en man på California Street som promenerar baklänges. Kanske är det något med spiritual healing, fast det kan ju också vara en mångtusenårig tradition som denne medelålders asiat försöker återuppliva. Men jag struntar i vilket. De köper tillbaka skjutvapen ser jag på en affisch. 100 dollar för vanliga bössor och 200 för ”assault weapons”.

Vi kör till Oakland i ett ärende och fyller tanken på hemvägen. Bilen startar men just inte mer. Med nöd och näppe tar vi oss upp på den långa Bay-bron. Vi oroar oss inte särskilt, för blir vi stående, så kommer en bärgningsbil. Det ingår i broavgiften på sju dollar. Den skulle inte bogsera oss utan knuffa oss framför sig tills vi rullar ner för första avfarten på San Francisco-sidan. Jag vet för jag har varit med om det förr.

Men vi kommer hem, hackigt och långsamt, för egen maskin och lämnar bilen på verkstad. Det är någon vajsing med ”the computer” på denna V70 från 2001 får vi veta. 1700 dollar kostar det att fixa, så det får bli ”retirement”, pensionering. Staten köper upp 20 år gamla bilar för 1000 dollar. Vi har utnyttjat det förr, men nu har de höjt gränsen till 24 år. Jag skriver på några papper och överlåter bilen på mekanikern, som lovar att skaffa undan den.

Folk måste städa eller flytta ibland. Då ställer de ut sina ägodelar på trottoaren, inte minst böcker, som ju är tunga att bära med sig.

Jag står över ”One of the major books to be published since World War II” (Washington Post) men bär hem Crossing the Rubicon, som verkar underhållande. ”Crafted as a criminal investigation of a homicide” står det på baksidan. Och ”… Ruppert is not only headed in the right direction but also touching the sanctum of the hidden government agenda” enligt Andreas von Bulow, former German cabinet minister. 676 sidor.

Nu har även USA:s första omicronvariant av coronaviruset hittats – i San Francisco. Förra månaden hade vi 0 döda i Covid här i stan. 2020 dog 257 personer av Covid och 697 av överdoser, mest fentanyl. Är det inte det ena, så är det det andra brukade folk säga därhemma. 

Vill även gärna uppdatera er om stans prärievargar. En ramlade i plurret men räddades av brandkåren. Han var svårt nedkyld. En annan hade bosatt sig i Cane Bay Elementary School.

Julen närmar sig, och som vanligt får jag ett brev från Major Darren Norton, frälsningsarmen.

Och som vanligt nonchalerar jag det. Tänk att man skulle bli så’n.

Jag önskar er alla en lugn och glad adventstid!