NMR-gänget med Vera Oredsson i mitten, 27 män och 3 kvinnor. Varför valde de att inte ha fanor och uniformer i Almedalen? (Foton: Björn Lindahl, Aftonbladet)

Nu är Almedalsveckan över. Först var det allt förhandssnack om ”världens största demokratitorg” (drygt 4000 programpunkter) och all annan mediehausse. Sedan diskussionen om huruvida Jönssonligan (R) – förlåt, Nordiska motståndsrörelsen (NMR) – borde beredas plats på demokratitorget. Så alla etablerade partiledare i en lång rad – exklusive Stefan Löfvén (ersattes av Magdalena Andersson), men inklusive Jimmie Åkesson.

Sjöstedt uttryckte sig som vanligt som en anständig socialdemokrat, Björklund ville plötsligt avskaffa klassklyftorna, Fridolin ville plötsligt vara miljöengagerad, Åkesson ville som vanligt återuppbygga det fläckfria folkhemmet (som aldrig funnits) och Kinberg-Batra ville plötsligt återgå till att bli försvarsvän och hälsa alla bortsprungna moderater välkomna hem igen till sitt nygamla ”arbetarparti”. Vad Busch-Thor och Lööf hade för huvudbudskap minns jag inte från nyhetsrapporterna, men Lööf var enligt världspressen i alla fall ”årets publikmagnet” (åhörarrekord). Alla höll de goda socialdemokratiska tal enligt Guillou i AB 9 juli.

Det har för övrigt aldrig varit särskilt viktigt för partiledarna att samla stor publik, eftersom det är mediegenomslaget som är det viktiga. Besökstalen i Visby dessa dagar är egentligen ganska blygsamma. Valåret 2014 var ett rekord med 25 600 besökare.

Almedalsveckorna har nu pågått i 49 år. Olof Palme var den förste som ställde sig i Almedalen på ett lastbilsflak och samlade då 5000 åhörare – nästan helt utan förhandsreklam. Få har slagit det åhörarantalet, trots den enorma mediehajpen på senare år.

Enligt vissa bedömare håller veckan på att tudelas i en politisk och en kommersiell del. Den kommersiella varar bara tre dagar. Då snurrar kommersen och lobbyverksamheten på topp och då kostar varje uthyrbart skrymsle en förmögenhet. Den andra delen varar i åtta dagar, ett parti per dag.

Almedalsveckan – de senaste 30 åren – är allt mer ett symptom på att demokratin i grunden mår allt sämre. Istället för ett sjudande gräsrotsengagemang ute i partier, fackföreningar, studiecirklar och andra folkrörelser – i hela landet – där de politiska idéerna diskuterades och mejslades ut, har vi fått ett politiskt/medialt toppskikt som träffas en gång om året för att mingla, knyta rätt kontakter, skriva kontrakt, posera med rätt åsikter, kröka, ja, t o m köpa sex (prostitutionen blomstrar) och skaffa hållhakar på varandra (förutsättningen för korruption). Nej, politikerveckan i Almedalen är en perversion helt avskiljd från det demokratin borde vila på – rörelse och engagemang i breda folklager.

Det här har nu närmast blivit övertydligt genom att ett litet gangstergäng på några hundra individer – som för närvarande kallar sig ”nazister” och politisk ”motståndsrörelse” – kan trixa till sig en plats på ”demokratiscenen” i Almedalen. Att det råkar finnas några politiskt förvirrade i landet är inget att förvåna sig över. Men försök att föreställa er att dessa skulle kunna kvalificera sig i diskussioner med många politiskt orädda och engagerade människor i en levande folkrörelsedemokrati. Nej, deras förvirrade elittankar skulle upplösas som en unken doft i en sommarbris. Men alltså, i vårt nyliberala svenska medieklimat tog de sig enkelt fram till ringside i Almedalen och därmed till mediegenomslag.

Att polisen borde ha satt stopp för nazisterna p g a risken för slagsmål har jag skrivit om förut.

Lägg ner Almedalsveckan, det är mitt enkla förslag. Den tjänar inte demokratin. Men, den saken är inte mycket att hoppas på. Nästa år är det ju valår och då kommer mediekarusellen snurra på maxfart. Men sedan…

Föregående artikelGeorgius Petri Salemontanus smärtsamma hädanfärd
Nästa artikelMÖRKA HOTFULLA MOLN DRAR NU UPP I SÖDER
Knut Lindelöf
Redaktör för lindelof.nu, skribent och författare. Pensionerad mellanstadielärare och skolledare. Bosatt i Uppsala.

4 KOMMENTARER

  1. Deltagarna i jippot trakterar olika instrument i den parlamentariska orkestern men spelar samma melodi. År efter år. Dålig musikteater är vad det är. Och subventionerad till 100 procent. Ingen vettig människa skulle betala ett öre för att se smörjan.

  2. På något vis är ändå prostitutionen och presstitutionen på Amedalsveckan nyttigt att se för folket. Det vi medborgarjournalister bör göra är att antingen bojkotta den, ev. belysa de absurda saker som pågår där, ev. belysa de goda saker som faktiskt sker, anser jag.
    Jag tycker att vi fick se alldeles för lite av alternativen.

    NMR:s medverkan tror jag personligen kan vara bra för demokratin, att kritisera dem genom att inte bemöta deras argument eller politiska åsikter men istället kasta epitet är naturligtvis olämpligt då det enbart ökar intresset för dem, men att utesluta dem ur demokratin skulle sannolikt leda till exakt det kaos som många i NMR förmodligen önskar sig. Det skulle lätt kunna leda till något som liknar den USA-stödda diktaturen i Kiev, något som förmodligen vore väldigt dåligt för Sverige på lång sikt.

  3. När det gäller NMR håller jag inte med dig. Det finns en tydlig gräns mellan NMR och SD – oavsett deras gemensamma rötter. NMRs program har jag skrivit om, det är uttalat nazistiskt och rasistiskt. Det kan bara skapa bråk och våld, därför ska de stoppas av polisen i offentliga sammanhang för att upprätthålla lag och ordning för medborgarnas säkerhet. Samma sak gäller alltså dem som andra bråkmakare.

    Ditt resonemang om att deras medverkan ”kan vara bra för demokratin” håller inte heller. NMR är inte ute för att diskutera, utan för att skapa bråk som ska leda till polisingripanden och rättegångar och medieuppmärksamhet. De har inget stöd bland vanligt folk.

  4. Almedalen åskådliggör den svenska varianten av korporativism i meningen ett samhälle där näringslivet, fackföreningsrörelsen, medierna och de politiska partierna har vuxit samman med varandra och blivit en del av statsapparaten. Därtill är den korporativistiska ideologin socialdarwinistisk i meningen det naturliga urvalet applicerat på människor och ateistisk i meningen att den ser människan som statens egendom och tvingar unga kvinnor till abort med motiveringen att hon saknar ekonomiska medel för att försörja barnet.

    NMR är antisionister – och följaktligen inte de ”islamofober” som brukar antydas här – men har gjort sig kända för att ha kastat in en rökbomb på en filmfestival där RFSL firade 40-årsdagen av aborträttens införande.

    Pro Life är ingen vänsterhöger-fråga. Motståndarsidan är feministisk och representeras även av liberalen Birgitta Ohlsson som tydligen vill ”avskaffa Sverige” genom att utrota dess framtida medborgare i moderlivet.

Välkommen! Håll god ton. Inga personangrepp!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.