Ander Björnssons senaste – otidsenligt charmerande och svårrecenserat

Dialog med recensenten själv:

– Vad tänker du när du hör namnet Anders Björnsson?
– Är inte han ett rödskägg från anno dazumal?
– Om du försöker att föreställa dig var han står idag, detta onådens år 2025?

Då tänker samma recensent, ganska så snart, att nämnde Björnsson tillhör en utdöende sort. Liksom recensenten. Fyrtiotalisterna. (Men han är faktiskt född 1951, enligt Google.)

En speciell, jag höll på att skriva utvald grupp som inte har några arvtagare, åtminstone inte vad jag i min generationshybris förmår att urskilja. Till denna utvaldhet finns sociologiska förklaringar. Men det är en annan historia.

Som ett vandrande bibliotek tillhör Björnsson ännu mer en de utdöendes art. En Jan Myrdal, utan dennes radikalpolitiska förtecken. Med samma benägenhet som Myrdal att gräva i arkiv, gå till källor inte många andra uppsökare, påminna om bortglömda författare som enligt Björnsson förtjänar att lyftas fram.

En bildad, gammal herre som uppger att han har gråstarr och bär hörapparat. På omslaget till Sätta världen på fötter – Rapsodiskt om brytpunkter i Sverige och Europa under fem sekler (Korpen 2025) poserar han i basker, fluga och eleganta handskar.

En upphöjd bortom vimlets yra. En nobel betraktare under konservativismens ledstjärna. Denna svamlets högljudda era är inte hans. Sänd honom till Upplysningen och det rationella förnuftets herravälde. Låt honom i samtalets välartikulerade form möta likar som Voltaire och Diderot.

Fast, det vete sjutton, om Björnsson verkligen vill det. Kanske bara jag som, samtidstrött, projicerar och läser in. Själv understryker han att han föredrar ”friktion” framför ”interaktion”. Skall det förra uttolkas som ”debatt”? Det liberala samhällets livsluft.

På baksidan har förlaget svårt att till den nyfikne – ja, vem är egentligen läsaren, ”målgruppen” på företagsekonomiska – förmedla vad det är för slags bok. Hur ska den kategoriseras, genrebestämmas, för att hamna rätt på bibliotek och i bokhandlare? Ingen lätt uppgift.

Och det krävs ett omfattande arbete av den som ger sig i kast med boken. Den är definitivt inte avsedd för Nisse i Hökarängen. Utan förkunskaper, ja varför inte bildning, faller Björnssons name-dropping platt.

Vad får jag som läsare för att jag ägnar livstid åt denna bok? Essäer. En industrihistorisk dokumentation. Anekdoter. En kammarlärds dagbok. Poetiska försök. Uppsatser. Marginalanteckningar. Meditationer. Vemodets skidåkare. En radda fylliga fotnoter.

Allt i ett, med andra ord. Boken blandar friskt. Ett smörgåsbord. Man tar vad man har, talesättet som tillskrevs Cajsa Warg sa. Björnsson, som är en utomordentlig stilist, rör sig ledigt mellan århundradena och olika uttryckssätt. Det är lärt och det är mycket underhållande.

En bok jag läser med stor förnöjelse. En ovanlig bok. Otidsenlig i de sociala mediernas hetsiga tidevarv. När det ska gå fort och texterna vara av avhuggen sms-karaktär. Knappast en bok att sätta i händerna på dagens intellektuella lättjefulla studenter.

Kan man, med hjälp av dem Björnsson väljer att fokusera, räkna ut var han befinner sig i dag, tillhandahåller de nycklar? De han söker upp i annalen. De som han sympatiserar med, ägnar utrymme.

Boken radar upp otaliga namn. Zacharias Topelius, Heinrich Mann, Dag Hammarskjöld, Lubbe Nordström. Blott en handfull i den omfattande buketten. Jag hänvisar den hugade till att själv dra sina slutsatser. Uppgiften tycks mig aningen övermäktig. Även om jag är förtrogen med minst nittio procent av namnen.

Jag roade mig nämligen med att med gul överstrykningspenna markera alla mig välbekanta namn som förekommer på sidorna.

Fram träder en oberoende intellektuell som står över ankdammar och kotterier. Även om han tillhört både de första och de andra. Det framgår av hans CV. Vi pratar inte om någon eldfängd rabulist, typ Myrdal eller Stolpe. Två i samma tungviktsklass som Björnsson.

Berest är han. I länder österut. Men även på svensk botten har han rört sig.

Integritet besitter han. Det minsta man kan säga om honom. Struntar blankt i vad som är inne eller tidsanpassat och opportunt att skriva om.

Korpens förlag i Göteborg tar vid efter den framlidna tidigare förläggaren och legendaren Gert Nilson. Visar mod genom att ge ut en bok som inte är som någon annan i samtidens malström.

Generöst av förlaget att erbjuda Björnsson denna möjlighet att breda ut sig, ta ut svängarna. Det var nära jag snärtade till det med att Björnsson begår en intellektuell döstädning. Rensar i hyllorna.

En, höll jag på att skriva men avser med det högsta betyg, hopplös bok att recensera. Samtidigt njutbar från första sidan till den sista. Så charmerande otidsenlig.

Beställ boken från Korpen