Anförande – Nej till Nato-medlemskap!

Anförande på Södermalmstorg 27 april 2015 vid ett protestmöte mot den stora flygövningen med Nato (ACE) försommaren 2015.

acetal-sodermalmstorg

Jag talar på Södermalmstorg på möte mot ACE.

Att stora delar av Lappland om några veckor ska upplåtas för Natos stora flygövning är inget mindre än en skandal! Därför är jag mycket tacksam för att ni ordnat denna demonstration och givit mig möjlighet att säga några ord.

Fredsvänner, mötesdeltagare!
Sverige är inte med i Nato! Efter andra världskriget valde Sverige och Finland att ställa sig utanför Atlantpakten och formellt vara alliansfria och därmed oberoende. Det har givit Sverige svängrum i utrikespolitiken och möjliggjort för ställningstaganden för små stater mot militära stormakter. Det har varit av stor betydelse för Sverige och för andra små länder i världen.

Däremot har Sverige hela tiden haft ett hemligt samarbete med Väst, vilket kan diskuteras hur klokt det nu var.

Om denna neutralitetspolitik har det rått stor politisk enighet. Tills nu!

Första formella steget mot Nato togs 1994 då Sverige gick med i Partnerskap för fred (PFF) med 42 länder. Allt har sedan dess gått ut på synkronisering av standarder och allt annat praktiskt som behövs för olika gemensamma krigsföretag jorden runt. Afghanistankriget, som startades av USA 2001 har varit den stora samövningen som gjort Sveriges ”försvarsmakt” perfekt Natosynkad.

Sedan 1994 har Sverige också haft en svensk delegation i Nato-högkvarteret i Bryssel. 2008 blev den en egen myndighet – en slags Nato-ambassad. Där jobbar idag 16 personer med ambassadör Håkan Malmqvist som myndighetschef (sedan drygt ett år).

Sedan 1997 är Sverige också med i Euro-atlantiska partnerskaps-rådet (EAPR) tillsammans med 22 andra länder där den gemensamma politiska ramen läggs fast.

2014 bildades den så kallade Interoperabilitetsplattformen med Sverige och 23 andra länder, bland andra Finland. Syftet är att vidareutveckla samarbetet mellan partnerländer som har erfarenheter av att delta i olika Nato-operationer. Några är så kallade guldkortsländer med särskilt ”skräddarsydda samarbetsmöjligheter” – bland andra Sverige och Finland – som nu ingår i programmet för de allra duktigaste – The Enhanced Opportunity Programme.

Det är förmodligen i det sammanhanget man ska se utökningen av försvarssamarbetet mellan Sverige och Finland, alltså som ett skräddarsytt samarbete för två av Natos guldkortsländer?

Och nu senast! Sverige har undertecknat ett samförståndsavtal med Nato om värdlandsstöd – det så kallade värdlandsavtalet. Det avtalet innebär otvivelaktigt att Sverige förbinder sig att i en kris-/krigssituation hysa kärnvapen på sitt territorium, vilket ju är helt häpnadsväckande!

Sverige vävs alltså samman med en svårgenomskådlig Natostruktur i ett högt tempo. Och det har alltså pågått i över 20 år.

Innebär allt detta att Sverige redan är med i Nato, och att endast det formella klubbslaget saknas? Nej! Så är det inte! Utan riksdagsbeslut och kanske en rådgivande folkomröstning kan Sverige inte göras till ett Nato-land. Denna politiska tröskel är helt avgörande – Sverige är ju en demokrati.

Många militära experter och försvarspolitiker anser att vi idag aldrig kan klara att försvara vårt territorium – utan stöd av Nato. Så har skrotningen av vår försvarsförmåga gjorts till ett argument för Nato-medlemskap.

Men, det är självklart möjligt för Sverige att bygga upp ett modernt nationellt territorialförsvar byggt på allmän värnplikt för att bevara alliansfriheten. Nu har det mesta av detta försvar skrotats och det som är kvar har synkats med Nato. Men vi är inte med i Nato!

Och viktigast av allt, Sverige under Natokommando ökar spänningarna i vårt närområde och riskerar alltså att dra kriget in i vårt land.

Det finns ett talesätt som säger att ”ett land har alltid en armé – sin egen eller någon annans”

Vem som myntat uttrycket är oklart, jag har hört förslag om Napoleon, Bismarck, Brecht och Mao. Skit samma, det speglar i alla fall en klok insikt. Därför måste vi säga:

Nej till svenskt Nato-medlemskap!

Tack för ordet.

  7 kommentarer for “Anförande – Nej till Nato-medlemskap!

  1. Monica Löfberg
    2015-04-28 kl. 7:07

    Tack Knut! Superbt!

  2. Anders Persson
    2015-04-28 kl. 10:30

    Jag är inte säker på att man som motståndare till svenskt Nato-medlemskap ska se utökningen av försvarssamarbetet mellan Sverige och Finland som något entydigt dåligt, som ett ”skräddarsytt samarbete för två av Natos guldkortsländer”.

  3. Anders Persson
    2015-04-29 kl. 12:29

    I sin SVT-intervju kritiserade Laurén också ovanan att kopiera dagens Ryssland på gårdagens Sovjetunion. Här ett aktuellt exempel i Aftonbladet.

    Med samma rätt kan man undra om inte Nato kan göra samma sak? Under 2:a världskriget sökte vi ju försvara oss inte bara emot Tyskland utan också (1940) emot Frankrike och Storbritannien.

    Som sagt: ”ett land har alltid en armé – sin egen eller någon annans”.

  4. Tommy Sjöberg
    2015-04-30 kl. 21:58

    Hittade 2 texter i Folket i Bild nr 8/1975 sidan 14 och 21 “Sveriges trovärdiga neutralitet” och intervju med Erkki Tuomioja, finsk riksdagsman för Socialdemokraterna; “Finland måste se upp med Sverige.” Mycket förutseende om dagens
    situation.

  5. Anders Persson
    2015-05-02 kl. 14:19

    Jag har, och har haft, mina åsiktsdivergenser med Margareta Z. Men hade jag bara för detta behandlat henne på samma sätt som Thomas Kanger behandlade Knut i deras Facebookgräl så hade det varit svårt för mig nu att lyfta fram hennes excellenta debattartikel i dagens UNT. Knut borde lägga ut den bland ”Missa inte detta!”

  6. Anders Persson
    2015-06-08 kl. 10:20

    Ännu en excellent debattartikel om NATO publicerades i dagens UNT.

  7. Anders Persson
    2015-06-12 kl. 8:30

    “Europa kan inte räkna med USA” enligt Emelie Roos i SvD. “Putins ambitioner ses som begränsade till Ukraina snarare än som ett hot mot världsordningen och ytterst är det ett problem man förväntar sig att EU bör kunna hantera.” Roos är Fulbright-stipendiat vid Georgetown University School of Foreign Service i Washington DC, fellow vid Institute for the Study of Diplomacy och tillträdande fellow vid tankesmedjan Frivärld.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.