I nr 24/2010 av tidningen Läraren i svenskspråkiga Finland, med säte i Helsingfors, publicerades följande anmälan av min bok Tack för idag, slut för idag:
Ett farväl till grundskolan
Grundskolan är död, konstaterar Knut Lindelöf i förordet till boken ”Tack för idag, slut för idag”.
”Vi har åter fått den nakna klassegreringen, fast nu även med starka etniska förtecken”, antecknar Knut Lindelöf.
Det handlar egentligen om en memoarbok, som bjuder på en resa genom den svenska skolans utveckling. Skolmannen Lindelöf beskriver frispråkigt sitt eget misslyckande. Han beskriver hur han, som idogt ville tro på skolans mission, frystes ut. Han visar i sin bok på att mobbning ingalunda berör endast elever, utan mobbningen florerar också inom skolledningen. Ett stort engagemang slutade i ett lika stort misslyckande.
Bland finlandssvenskar finns en djupt rotad uppfattning om rikssvenskars förkärlek för oändliga mängder möten och sammankomster. Lindelöfs bok bidrar inte till att lindra denna fördom, utan tvärtom är vissa processer han beskriver i boken groteska och kafkaliknande för en finlandssvensk läsare.
Memoarerna fokuserar på de sista åren i hans tjänstgöring som skolledare. Visst beskriver han också de första stegen ut i skolans värld, men de ter sig dock ointressanta i förhållande till hans färgstarka beskrivningar av de senare åren.
Här beskriver han enväldiga ledare, som utnyttjar söndra- och härska-tekniker. Han beskriver också mutresor för utvalda medlemmar i kollegiet och han berättar om smygsuperi på arbetsplatsen, som han till en början ställde sig främmande till.
”Många kände till smygsupandet, men ingen protesterade. Jag försökte, men förmådde inte. Grupptrycket var för starkt”, skriver Lindelöf.
Facken får sig också en känga i boken. För Lindelöf är inte särskilt imponerad av detta med personliga löner och de grunder, som används för att fördela trots allt rätt små belopp på skolnivå.
Så rullar åren på och Lindelöf märker att hans syn på pedagogik och ledarskap inte längre stämmer ihop med värderingarna i dagens Skolsverige, eller åtminstone inte de skolor där han jobbar. Det hela slutar i en neslig process, där han får sparken. Eller snarare sagt blir han utköpt.
”De stal alltså mitt jobb. Men de var inte det värsta, de stal också mitt yrke”, skriver Lindelöf om processen.
C-E Rusk
chefredaktör
Bloggportalen Intressant
Andra bloggar om: Tidningen Läraren, C-E Rusk, Finland, finsk skola
