Anna Politkovskaja 2005 (Foto: Wikipedia)

DEN 7 OKTOBER 2006 sköts hon ihjäl utanför lägenheten i Moskva.

Det ryktades envist om kopplingar till Kreml och den av Anna djupt föraktade Putin. Öppet uttalade hon sitt förakt. Putin, den forne KGB-officeren, i Oliver Stone´s dokumentär framställs han som en mysgubbe. 

Anna P var en nagel i ögat på mannen som i sin maktfullkomlighet leker tsar. Fullkomligt orädd. Avslöjade det smutsiga kriget i Tjetjenien. Trasade med sina ord sönder offentlig lögn och propagandans dimridåer. 

Hon var inte naiv. Medveten om att hon inte bedrev sin journalistik ostraffat. Insåg att risken var uppenbar att hon skulle tystas. Ändå fortsatte hon. Till synes dödsföraktande. Som om inget kunde stoppa henne.

En journalist värd namnet. Till skillnad från figurerna på svensk botten. Systemets bärare och legitimerare. Alltid lagom kritiska. Alltid inom osynliga ramar de är mycket medvetna om. Politiker och journalister i en omfamningens symbios. De behöver varandra.

Bokmässan i Göteborg något år efter hennes död. En man med kopplingar till en rysk människorättsorganisation hade skaffat sig tillgång till övervakningskameran i portuppgången. På filmen syns Anna gå nedför trappan. Strax innan skotten faller. Själva avrättandet inte med på bild. Men vissheten om att hon rör sig mot sin död väcker en känsla av fasa. 

Varje år den 7 oktober tänder jag ett ljus för Anna. Tänker  denna den sjunde samtidigt på Lars Vilks.

Föregående artikelI skuggan av ett islamistiskt dödshot
Nästa artikelKAJSA EKIS EKMAN: VAD VILL DU BLI NÄR DU BLIR STOR?
Lasse Ekstrand
Lasse Ekstrand växte upp i skuggan av Verket i brukssamhället Sandviken. Han är en existentiell och geografisk flanör. Älskar Berlin, Nordjylland och Sydafrika. Föreläst i Danmark, Italien, Egypten, Sydafrika och på Västbanken. Kallats Mr Medborgarlön. Anses vara Sveriges främste företrädare för medborgarlön. Skrivit en mycket älskad bok om den tyske konstnären Joseph Beuys. Ekstrands författarskap är mångsidigt, omfattar ett stort antal titlar. Senaste bok "Hucks flotte på upptäckarvatten. En roligare bok i samhällsvetenskaplig metod" (2024).

16 KOMMENTARER

  1. Och vad vet vi om vem/vilka som utförde attentatet mot denna journalist? Om utländsk makt vill destabilisera en regim, så kan en metodik vara attentat mot oppositionella i syfte att kompromentera regimen.

    I varje attentat bör man ställa sig frågan: Vem tjänar på attentatet? Vad är syftet?

  2. I det här fallet är det ju helt klart vem som tjänade på attentatet: Putin. Vad var syftet? Att tysta en obekväm oppositionell röst.

  3. Citat 1. ”Anna P var en nagel i ögat på mannen som i sin maktfullkomlighet leker tsar. Fullkomligt orädd. Avslöjade det smutsiga kriget i Tjetjenien. Trasade med sina ord sönder offentlig lögn och propagandans dimridåer.”

    Citat 2. ”På filmen syns Anna gå nedför trappan. Strax innan skotten faller. Själva avrättandet inte med på bild. Men vissheten om att hon rör sig mot sin död väcker en känsla av fasa.”

    Två citat av Lasse E som väcker frågor, men inte ger ett enda konkret svar. ”Nagel i ögat” hurdå? På ett sätt som kan innebära döden dessutom? ”maktfullkomlig man” hurdå exempelvis? ”Smutsigt krig” ja inget krig är som en tebjudning. Vilken av de krigförande parterna var värst, och på vilket sätt?

    Citat 2 är som taget ur en thriller, men vad handlar det om? Vem är mördaren och varför vill hen mörda?

    På nätet finner jag inte heller mycket fakta till vem som så brutalt mördade Anna. Om henne läser jag ”Politkovskaja föddes i New York som dotter till ukrainska FN-diplomater. Som barn återvände hon med familjen till hemlandet Sovjetunionen, där hon sedan studerade vid Moskvauniversitetet och avlade examen 1980. Efter studenten började hon arbeta för tidningen Izvestija. Sedan 1999 var hon kolumnist för tidningen Novaja Gazeta.” Det ger inte mer än att jag något lite anar, men bara det, varför Mats Larsson kommenterar Lasses artikel som han gör. Det kan, möjligen, handla om motsättningen mellan Ryssland och Ukraina. Mej jag vet inte.

    Kan det ha varit Putin, ”den maktfullkomlige mannen som leker tsar”? Inget talar emot att han liksom statschefen i USA, Frankrike, Storbritannien m fl kan låta mörda då de finner det lämpligt. Vad beträffar USA är det enormt väl dokumenterat.

    Frågan om i vems intresse mordet mot Anna begicks är inte bra. Den kan besvaras på ett flertal olika vis som pekar åt alla möjliga håll.

    Men det Lasse här skriver dokumenterar inget. Texten, som är full av empati, vill bara att vi skall tro honom på hans ord. Det är lika magert som när CNN vill att vi skall tro att det pågår folkmord på uigurer i Sinkiang (Xinjiang). Detta är inget vidare bra exempel på folkupplysning.

  4. Till Mats Larsson: Studera boken ”Natos Hemliga Arméer” av Daniele Genser, så får du ett bättre grepp om vilka som kan och har möjlighet att utföra attentat i det att skuldbelägga andra/annan organisation eller en regim.

  5. Bertil C!
    Min kommentar har ingenting med Ryssland/Ukraina-konflikten att göra. Jag uttryckte min personliga uppfattning, som i det här fallet sammanfaller med skribentens.

    Jag är mycket intresserad av Ryssland, har nära kontakter där, och skulle egentligen åka dit nästa vecka om det inte vore för covid; trots att Ryssland tog fram det första vaccinet så är bara 30 procent av befolkningen vaccinerad, och dödstalen är höga. Min uppfattning om Ryssland baserar sig i stor utsträckning på diskussioner med ryssar som faktiskt bor där och har kontakter upp till regeringsnivå. Min fru har ryska som modersmål och vi umgås kontinuerligt med ryssar som bor i Sverige men har nära släkt i Ryssland.

    Jag är inte intresserad av att läsa böcker som diskuteras på denna blogg: Tunander eller Gunnar Erikssons förslag Genser. Jag får i stort sett varje dag e-post från missförstådda genier som inte förstår varför inte just han/hon prisbelönats med Nobel. Ibland anländer per vanlig post tjocka böcker som på ett par sekunder kan dömas ut som skrivna av en virrhjärna. Grover Furr placerar jag i samma fack som Viktor Suvorov.

  6. Jag tror mig veta att noblessen inom Nobelstiftelsen aldrig kommer att nominera Daniele Genser till något litteraturpris. Hans faktabok ligger utanför ramarna.

  7. För några år sedan sa Pål Steigan på en konferens ungefär ”Kan inte Sverige ta tillbaks och utdela fredspriset, ni ser ju hur det blir när Norge gör det!” Bitande ironi.

    Fredspriset är verkligen fruktansvärt förutsägbart. Jag hörde nyss om det på nyheterna och hittade det hos ”Forskning och Framsteg”. Där står också att en kollega till den mördade Anna Politkovskaja, Dmitrij Muratov, var en av pristagarna. Hur ytterst förutsägbart detta är, en kritiker av en president i ett land som vi i Väst bryr oss föga om, och en journalist som ger sig på Putin, som vi i Väst älskar att tycka illa om. Inte Julian Assange, eller någon annan av de som avslöjat mängder med folkrättsbrott begångna av våra västliga maktinnehavare.

    Men på ett sätt är jag faktiskt glad över priset. Folk utanför Väst, folk i det globala Syd, ser mer och mer vad vi är för några, och detta kommer att ha positiva konsekvenser för all jordens folk framöver. Nä nu blev det fel. Det skall stå ”och troligt är, att det kommer att ha positiva konsekvenser.” Framtiden vet jag inget säkert om.

  8. Daniele Gener tycks ha samma ambition som Julian Assange, att beskriva verkligheten om än i form av text.

  9. En prioritet: Vem tjänar MEST på att med metod attentat kompromettera? Med tanke på att imperialismen är ständigt närvarande med dess olika metodik att styra massmedia, så finner jag attentat på journalister som mer regel än undantag. Attentat på journalister oavsett oppositionell eller icke oppositionell kan nyttjas i ett bestämt imperialistiskt syfte. Att ställa en nationell regim som ansvarig för attentatet. Imperialismen har olika metodik att inför media snabbt berätta sin verklighet. Men med tidsaspekt när verkligheten kommer i annan dager, så blir verkligheten en annan!

    Imperialismen vet att först ljuga inför sitt eget folk i det att attackera andra nationer militärt. Och massmedia hakar på, annars får de inte nationellt stöd för att vara i symbios. Sverige är inte undantaget vad gäller journalister tvingande gemenskap att hålla tand för tunga.

    Om detta bör vi (du och jag) hur attentat har en politisk påverkan i nutid. Jag i min fredliga uppväxt i Sverige på 60-talet är helt främmande vad som händer i nutidens Sverige med allt våld. Då kunde mina föräldrar hålla dörren olåst då de gick ut för att inköpa varor. Idag är det omöjligt att lita på grannen!

  10. Mats L!
    Jag har stor respekt för dina kunskaper och synpunkter då det gäller Sovjetunionen och Ryssland. Jag får dock problem då du skriver:

    ”Min uppfattning om Ryssland baserar sig i stor utsträckning på diskussioner med ryssar som faktiskt bor där och har kontakter upp till regeringsnivå.”

    Till att börja med är det helt rimligt att relatera vad olika personer har för uppfattningar och analyser. Men för att detta skall kunna anses vara en allmängiltig och korrekt beskrivning av utvecklingen i en stat är jag inte med. Dessa ENSKILDA personer kan ju faktiskt ge en missvisande bild av skeendet. Ser fram mot att du utvecklar ditt resonemang.

  11. Bertil Carlman skrev: ”För några år sedan sa Pål Steigan på en konferens ungefär ’Kan inte Sverige ta tillbaks och utdela fredspriset, ni ser ju hur det blir när Norge gör det!’ Bitande ironi.”

    En av mina livsuppgifter är att på mina konstapelpatrulleringar hålla efter bruket av ordet ”ironi”, säskilt uttrycket ”bitande ironi”. Band annat på Wikipedia.

    Så nu frågar jag: vari ligger ironin i det Pål Steigan sade?

    Om man vill vara ironisk om Norska Nobelkommitténs utdelande av fredspris kan man inte utsäga i klartext att de gör ett dåligt arbete. I ironi måste finnas en stor skillnad, gärna en motsats, mellan det man säger och det man menar. Pål Steigan är inte allvarlig före kommatecknet ”Kan inte Sverige ta tillbaks och utdela fredspriset”, men när han kommer in på sin måltavla efter kommatecknet säger han i klartext att ”Norge” gör det dåligt jobb: ”ni ser ju hur det blir när Norge gör det!”

  12. Vem kan bättre än norrmannen Pål Steigan göra en riktig analys av vad Nobels fredspris handlar om? Vi som regelbundet läser denna blogg måste ha förutsättningar att på allvar genomskåda och arbeta, efter olika förmåga, med att ständigt avslöja hur Väst på alla vis söker skönmåla sina aggressiva handlingar. Vi har olika uppfattningar, konstigt vore det annars, men kampen för att minska risken för krig borde vara gemensam. Gör vi inte det utan tänker ”Jag vet hur illa det är, men jag bryr mig inte”?

    Kommer ni ihåg följande ur Karlfeldts Marsvind (Flora och Bellona) från 1918?

    Vad bry vi oss om tsaren.
    Se staren, se staren.

    Jag läser på http://www.karlfeldt.org:

    ”Dikten skrevs av allt att döma när nyheten om tsarens fängslande var ny, men den trycktes inte förrän till julen 1917 i Albert Engströms skämttidning Strix. Tsardömets fall var allmänt efterlängtat. Det fanns inget medlidande med den fallne tyrannen som hölls i milt och humant häkte av en till synes liberal och fredsvänlig regim. Men efter bolsjevikernas maktövertagande och särskilt efter den brutala avrättningen av hela tsarfamiljen 1918 blev stämningen annorlunda, och när sovjetväldet etablerats kom Fridolins skämtsamma uppmaning att låta som en rå cynism och hans hållning som en apolitisk idyllromantik.”

    Alltså: bryr vi oss verkligen? Brydde sig Erik Axel Karlfeldt och Albert Engström?

  13. Putin är alltför klartänkt att skicka mördarpatruller på meningsmotståndare. Ryssland är världens till ytan största landmassa med utspridd befolkning urbant med flest i städer av olika storlekar. Där finns olika typer av motsättningar och kamp om makten på olika nivåer, fiender överallt beredda till de värsta sortens utrensningar för att sitta närmast köttgrytorna. Att en människa skulle ha kontroll över mordpatruller tror jag inte på. Putin allra minst, hans närmaste inte heller, därför är det omöjligt att veta om mordens ursprung mer än att det rör sig förmodligen om maktkamp i kriminella zoner, och inte politiska mord som väst vill ha det till.

    Var Palmemordet regisserad av “dom där uppe”? Knappast, möjligen från kriminella kretsar nära politiken, men inte i politiken.

  14. Arne N!
    Du har naturligtvis rätt i att om man enbart baserar sin bild av ett land på vad enskilda personer säger och tycker så finns en påtagligt risk att bilden blir snedvriden. Det handlar ju om att lägga ett slags pussel, och försöka komma fram till en uppfattning.

    För mig framträder Ryssland som ett land med en tydlig ledare med mycket stor exekutiv makt, men en person som samtidigt inte verkar ha kontroll.

    Varför har Ryssland inte kommit till rätta med sitt problem med doping? Självklart baserar jag min uppfattning på privata och enskilda samtal med Rysslands främsta experter på doping. Korruptionen är så djupt rotad att den verkar omöjlig att komma till rätta med.

    Varför blev inte Novosibirsk ett centrum för röntgenvetenskaperna? Alla förutsättningar fanns: kompetens, infrastruktur, pengar (om Moskva hade lättat på plånboken). Putin har lagt alldeles för mycket makt i händerna på en medelmåtta.

    En av mina kontakter i Vladivostok berättade att Moskva bestämt att flytta en gammal accelerator från Moskva till Vladivostok, ett förslag så idiotiskt att man tar sig för pannan.

    Detta var några exempel. Bilden måste naturligtvis kompletteras med läsande och egna analyser. Är det rimligt att anta att MH17 sköts ned från ett territorium kontrollerat av separatisterna? Ja, oberoende simuleringar som inte torde vara alltför svåra visar det.

    Förgiftades Skripal av FSB? Ja, jag tror det. Jag har läst all öppen vetenskaplig litteratur, lyssnat på intervjuerna med de två ”turisterna”, och många gånger lyssnat på Putin när han tappar masken och kallar Skripal för en förrädare av fosterlandet.

    Åter, MH17 och Skripal ger mig bilden av ett land som inte fungerar.

    När det gäller Sovjetunionen så finns ju en omfattande litteratur, som du Arne N verkar mycket inläst på. Fler än jag går väl och väntar på del 3 i Stephen Kotkins Stalinbiografi.

    För fem år sedan hade jag ett privat samtal med en 95-årig kollega, numera tyvärr bortgången. Han berättade om samtal han haft med Pjotr Kapitsa, Nobelpristagare 1978 och en av 1900-talets stora experimentalfysiker. När atombombsprojektet drogs igång i Sovjet var Kapitsa självskriven att ingå, men han kom på kollisionskurs med Beria. Kapitsa deklarerade helt enkelt att ”jag arbetar inte med Beria”. Stalin lyfte bort Kapitsa från projektet men höjde samtidigt ett varnande finger till Beria: ”du rör inte Kapitsa”.

  15. Märkligt att du, Mats Larsson, kan ha den där uppfattningen om GF då du aldrig läst något av det han skrivit. I övrigt vill jag bara hänvisa till vad en recensent skrev om honom: ”It is up to those who disagree with him to present the same kind of meticulous research”.

    Håller delvis med om Kotkin. Blir intressant att se om del 3 blir en återgång till den hyfsat bra del 1 eller en fortsättning på det värdelösa skräpet i del 2.

  16. Hela debatten om journalisten Annas död tycks enbart vara en debatt om indicier om vem som utförde mordet. Och det gäller även mina kommentarer.

Välkommen! Håll god ton. Inga personangrepp!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.