Det var de tyska nazisterna som satte normen för hur begreppet jude skulle tolkas. Jude är den med judisk mor. Så gallrades dom ut till och med kvartar. Jag hade visst klarat mig. Min mormor var halvjudinna, min mamma kvart och jag alltså åttondel. Att det inom judendomen fanns (och finns) olika syn på det här tog man inte hänsyn till. Blodsbanden blev bestämmande. Staten Israel bygger nu rätten till medborgarskap på dessa blodsband, trots att det alltså finns olika syn på vad som konstituerar en judisk person. Författaren Lars Gustafsson konverterade till judendom vill jag minnas, vilket inte gjorde honom till mindre västmanlänning, svensk eller Texasbo tycker jag.
Sverigedemokraterna har nu bestämt sig för att helhjärtat stödja staten Israel. Det gör man förstås inte för att man inte är antisemiter, utan man motiverar det med etniskt grundad nationalism, alltså ett traditionellt nazityskt och rasistiskt tankemönster. Släkskapet mellan Israel och apartheid (rasism) blir plötsligt mycket tydligt.
Intressant nog glider nu de bland israelförsvararna som sniffar upp antisemitism i all israelkritik ihop med Sverigedemokraternas grumliga nationalism. De gamla nynazisterna (nu Sverigedemokraterna) slingrar nu in sig bland bombliberaler och försvarare av USA:s krig mot islamism och terrorism, vilket skapat stor och läsvärd debatt på den liberala bloggen Newsmill.
Det här var väntat. Visserligen finns konstigt patriarkala, elitistiska och antidemokratiska tendenser även bland en del välformulerade muslimer, men rasister är de inte. De står på rätt sida om den israeliska apartheidmuren, alltså i Palestina. Vurmen för till exempel det ”gammelsvenska” hos min vän Mohamed Omar, som för fram några gammelkonservativa katolska och fascistiska tänkare på sin blogg, kommer han snart att genomskåda som det förtryck det faktiskt på sin tid var. Vi finner inte svenskheten i backspegeln, utan framför oss. Religionsfriheten innebär att religion inte måtte inympas i medborgarnas tänkande som vore det ett arv. Då är vi snart lika illa ute som Israel och Sverigedemokraterna.
Andra bloggar om: antisemitism, Israel, judendom, Mohaned Omar, rasism, Mohaned Omar, Mohamed Omar, Mohaned Omar, sionism, Mohaned Omar, Sverigedemokraterna
[…] Svensson Gaza Peace Ali Lasse Anna Annarkia Knut Lindelöf FFF Ung VänsterTechnorati Tags: Mira Awad, Israel, Antisemitism, ICC, Haag, Rasism, […]
[…] Detta skrev bröderna och Sverigedemokraterna Ted och Kent Ekeroth, på Newsmill 2009-03-17 (drygt två månader efter Gazakriget). Här på bloggen kommenterade jag ett par dar senare: […]
Snarare är det du som är antisemitisk i att kalla staten israel som är den största skydd för förintelseöverlevare någonsing. Dom nazistiska palestinierna är någonting som återbevisats när dom i majoritet röstat på det rasistiska och neo-nazistiska Hamas, som även i Sverige har supportrar som har gjort Hitler hälsningar under sina protester.
Därför är det ironiskt att kalla israel för nazistitsk, därför det är en antisemitism i sig. Och dom nazistiska värderingar som Mohammed Omar håller är nog nära din egen, att inte respektera israels nationalisska kulturella värderingar är en värre nazistisk tradition att inte respektera andra länders värderingar eller nationalism, som dom inte precis gjorde. Respekterar man inte ett annat lands nationalism är man mer närmare nazismen i att inte respektera israel eller något annat lands nationalism. denna värdering att inte respektera andra länders nationalism är närmare nazismens värderingar än dess egen nationalism, så den enda kryptonazisten här är du.
Det du skriver är helt obegripligt. Kan alltså inte ens bemötas.
Jag tror du gör en felaktig analys. SD:s vurmande för Israel har ingenting med etniskt grundad nationalism att göra. Det är ren taktik från SD:s sida. Man vill dels använda Israelstödet som ett motargument mot naziststämpeln och dels ställa sig in hos Bonnierpressen.
Apropå Bonnierpressen kan jag rekommendera den här analysen av rabaldret kring Aftonbladets utmärkta granskning av Bonniers:
adakta.motpol.nu
Kanske det är du som har fel. D v s att det finns en viss konsekvens i att Sverigedemokraterna stöder apartheidregimen i Israel. Det passar som hand i handske med islamofobin som är vanlig i liknade partier över hela Europa. Så du är nog lite närsynt Nils.
I just det här fallet, Knut, sitter jag inne med fakta. Jag vet att det var det taktiska resonemang som jag beskrev som fördes inom SD när man bestämde sig för att slå in på en Israelvänlig linje. Man hämtade inspiration från Dansk Folkeparti.
I just denna fråga har SD/ND-rörelsen delat sig. Man har stått inför det svåra valet mellan antijudiskhet (vanligen kallad antisemitism) och islamofobi. ND har valt antisemitismen, medan SD valt islamofobin. Båda vägarna är lika förkastliga ur mitt perspektiv, men frågan är vilken som är mest politiskt väljarvinnande idag. Förmodligen islamofobin. Det här har de säkert diskuterat noga och gjort taktiska överväganden, vilket inte alls motsäger att linjen passar dem som hand i handske. En rasism har ställt mot en annan rasism.
SD:s linje skiljer sig emellertid åt från den israeliska i ett viktigt avseende: SD är för en s.k. ”öppen svenskhet”, d.v.s. att det går utmärkt att bli en fullvärdig svensk även om man inte tillhör den svenska ”rasen” (om man nu kan tala om en sådan). Den inställningen har man inte i Israel, där har man ingenting att hämta om man inte är jude. Därför tycker jag att du gör fel när du påstår att SD är rasister. Rasismen hittar du i Israel, inte i SD.
Att överhuvud taget tala om ”en svensk ras” och en ”öppen svenskhet” i detta sammanhang är galenskap och leder ofrånkomligen till etnisk diskriminering. Det enda man kan tala om är svenskt medborgarskap i samband med vem som är svensk. Därmed uppnås fulla medborgerliga fri- rättigheter och skyldigheter.