Antisionistiska fribytare måste överbevisas

fred_1945_520

Avenyn i Göteborg fredsdagen 1945

Det är förenat med risker att skriva om Förintelsen. Det är ett begrepp av närmast sakral karaktär. Första gången jag märkte det var när jag som barn på 50-talet frågade mina föräldrar om andra världskriget. De var ju med, även om Sverige slapp undan tysk ockupation. Av reaktionerna förstod jag att om detta bör man inte tala. Några berättelser eller förklaringar gavs inte. Det gjorde mig förundrad och än mer nyfiken. Dolde de något? Hade några vi kände varit nazister? Så småningom märkte jag även att västsvensk borgerlighet var snarare antitysk än antinazistisk. Man såg inte nazismen ur ett politiskt perspektiv, den var mera en slags unik naturkatastrof – ojämförlig med allt annat ont av människohand.

Chocken från koncentrationslägerfilmerna efter kriget gjorde borgerligt liberala människor mållösa. Av kolonialismens praktik – tillämpad i det industrialiserade Europa, på sina egna medborgare – öppnades en hål i vilket man inte fick titta in. Då riskerade man att få syn på sig själv och förstå att idéerna om “Untermenschen” fanns hos praktiskt taget alla. Vi mätte skallar och tog för givet att hottentotter var lägre stående. Därför lades locket på.

Min första skola hade startats av framsynta judar som eftersträvade religionsfrihet. Av mina kompisar var flera judar. De var omskurna, vilket vi förstås kunde se när vi bytte om före gymnastiken. Det var enda skillnaden. Senare fick jag även veta att min mormors mamma var judinna. Därmed är jag åttondel – om jag nu ska definiera mig enligt tyska lagar av 1938.

Så länge engelsmän, fransmän och tyskar konkurrerade om koloniernas rikedomar behövdes inga lagar föra att definiera vilkas liv man kunde släcka fort och lätt. När Tyskland var slaget efter första världskriget och dignade under krigsskadestånd och 30-talskris fanns god jordmån för att söka även en inre fiende. Isamband med Nürnbergdagarna 1938 presenterades de så kallade Nürnberglagarna där judar definierades strikt efter ärftlighet. Vi vet sedan hur det gick.

Nu framträder några välartikulerade skribenter med buller och bång i bloggvärlden för att vända upp och ner på bilden av Tredje riket och Förintelsen. De menar att Hitlerregimen inte hade aggressiva ambitioner, utan provocerades till krig i rent försvarssyfte. Tredje riket var inte en aggressiv fascistdiktatur. De menar även att det är en lögn att man ägnade sig åt industriell ihjälgasning av judar i dödsläger i Polen. Judarna skulle bara förflyttas österut för att utföra nyttigt arbete. Vi som ännu inte genomskådat den stora bluffen kallas “Förintelsetroende”.

Förintelserevisionister har funnits ända sedan andra världskrigets slut, men fört en undanskymd tillvaro och saknat politisk betydelse. Möjligen är något nytt på gång nu. I de nya stora krisernas spår söker många åter syndabockar och enkla förklaringar till alltings djävlighet. Därför får mystiska rörelser, även förintelserevisionister alltså, luft under vingarna. De är på frammarsch av samma anledning som Sverigedemokrater, Nationaldemokrater, Nationella fronten i Frankrike och andra.

Den främste av våra egna förintelserevisionister är otvivelaktigt Lars Adelskogh. Han är en känd esoteriker och tredjepositionist som varit verksam i dessa frågor i många år. Hans intellektuella grunddomän kan i korthet beskrivas som:

“sökande av dolda kunskaper i hemliga läror knutna till hemliga sällskap med invigningsriter, inte sällan knutna till någon religion, samt kategoriska avståndstaganden från såväl kapitalism som kommunism”.

Han ingår i en grupp som betraktar sig som “fribytare” och samlas ibland i Uppsala, där de föreläser för varandra och sina närmaste beundrare, med vilka de nu bygger ett nytt hemligt sällskap. Tre av de ledande är alltså: en intellektuell fascist, en före detta kommunist och en nybliven islamist. Dessa tre idémässigt starkt repellerande krafter förenas i något de kallar “antisionism”.

Sionismen är en rörelse från 1800-talet för en judisk stat, en slags judisk nationalism. Efter andra världskriget slog sionisterna till i Palestina, fördrev 700.000 palestinier och upprättade sin judiska stat. FN antog resolutioner som försvarade palestiniernas rätt att återvända. England lät sionisterna hållas och västvärlden ville inte ha mer krig just då. Palestinierna – om västmakterna över huvud taget märkte dem – betraktades på sedvanligt kolonialistiskt vis som primitiva och outvecklade.

Sionismen visade sig emellertid användbar för många. USA behöver en nära allierad mitt i det oljerika Mellanöstern. Det borgerliga Europa (som liksom mina föräldrar lade diskussionslocket på efter andra världskriget) fick skuldavlastning för judarnas hemska lidande under kriget. Arabregimer för att man kortsiktigt tjänar på splittring i området. Det finns säkert fler.

Alla judar är dock inte sionister. En del ser på den judiska staten på samma sätt som jag. Alla sionister är inte heller judar. Många stöder helhjärtat Israel, Sverigedemokraterna till exempel. Men för att få israeliskt medborgarskap måste man definitionsmässigt vara jude samt lojal mot staten Israel. Därför har Israel lagar för detta, som påminner om Nürnberglagarna. Någon berättade för mig att jag som åttondelsjude skulle kunna få medborgarskap, men att det ändå skulle stupa på att jag skriver sådana här artiklar. Sionismen är alltså, liksom apartheid var i Sydafrika, ett rasistiskt politiskt system. Jag är alltså en helt vanlig antisionist.

“Antisionistiska fribytare” finns lite varstans i Europa. I Frankrike, där de lär ha bildat parti, har man stiftat lagar mot förintelseförnekelse. Sådan lagstiftning lär breda ut sig i takt med att “fribytarna” förökar sig. Dessa inskränkningar av yttrandefriheten har blivit deras trumfkort. Och sådan lagstiftning kommer i längden att få motsatt verkan och alltså spela dem i händerna. Enda möjligheten att tränga tillbaka dem till sina hemliga sällskapsrum igen är att förklara kriserna och krigen på ett politiskt mera trovärdigt sätt.

Nog förekommer det en och annan konspiration, men de är trots allt krusningar på den stora politiska oceanen. Att blåsa upp konspirationer gör att det stora maktspelt om människans rikedomar kan pågå ostört. De “antisionistiska fribytarna” har här sin svaga punkt. Liksom den liberala borgerligheten så räds “fribytarna” idag diskussionen om krisernas och krigens verkliga orsaker.

__________
Läs också Olle Svenning i AB 2009-12-27: I Europa förbereds ett nytt korståg

Andra bloggar om: Intressant, , , , , , , , , , ,

  23 kommentarer for “Antisionistiska fribytare måste överbevisas

  1. 2010-01-02 kl. 22:05

    Bäste Leif E!
    Vad ska man svara på en sådan sågning?

    Det där med att bortvälja förståelse för lydnad är ändå ganska innehållslöst. Ett sådant omdöme skulle lika väl kunna vändas emot det irrationella, men det vore att krympa världsbilden, vilket inte gagnar någon.

    Jag sa dessutom att jag tror “mest” på rationella modeller, vilket din läsart uppernbart missade.

  2. Bo Persson, Piteå
    2010-01-03 kl. 0:26

    Leif B!
    Blanda inte bort korten nu, bäste Leif. Vad det i det här fallet handlade om var ju om vi skall söka “den större sanningen” som din “broder” Leif E älskar att tala om – alltså essenser av typ “allt är ett” – eller om vi skall nöja oss med att bara söka “sanningen” med de empiriska metoder vi har.

  3. leif bengtsson
    2010-01-03 kl. 5:30

    Jo Knut.
    Det finns oftast ingen rationell metod att tillämpa för att lära sig se mönster eller sammanhang. Dom flesta har säkert sett teckningarna som antingen är två ansikten mot varandra eller ett glas. Det finns andra bilder med samma fenomen.

    En del människor kan inte växla mellan tolkningen av bilderna. Antingen den ena eller den andra. Dom flesta är nöjda med den bilden som dyker upp först även om den alternativa är mer innehållsrik och nyanserad. Men har man en gång lärt sig se alternativet så upptäcker man allt oftare att den som först presenteras inte är den viktiga.

    Om alla pratar om bilden som föreställande ett glas kommer mycket få att upptäcka den alternativa bilden. Ser dom inte den själv så köper dom det alternativet och lär sig att när det dyker upp något sådant så är det. Som Bush sa om den går som en anka och låter som en anka osv

    Det är så politik/manipulation fungerar, presentera en bild som folk kan köpa och agera efter på direkten. Så fram med en ny bild på temat innan folk hinner studera för noga. Makten har alltid övertaget då man inte bara presenterar bilden utan också levererar hur den skall tolkas.

    Krigen som startades efter 911 skulle aldrig gått att genomföra om man låtit folk på egen hand ostört tolka 911. Presentera bilden ge lösningen. Repetera repetera … Misskreditera offentligt dom som hann se ett annat motiv. Det som hände är såpass stort att få kan se den mycket obehagligare men verkliga bilden. Eftersom ett sådant agerande dels inte är möjligt att genomföra utifrån det egna perspektivet applicerar vi samma omständigheter på makten. När makten sedan förbjuder sådana stolligheter som konspirationsteorier tar folk emot detta förbud med tacksamhet. Ingen vill ju att sådana virrpannor skall få omstörta systemet man ingår i.

    Samma metod har körts i teaterstycket förintelsen. Regissören, manusförfattaren och scendesignerna var till en början oense om detaljerna men över tiden har teaterstycket finslipats och körs nu i en ständig loop.

    Precis som vid alla stora föreställningar finns nu stycket beskrivet i 100 tolkningar i bokform. Samma med film och ljud. Eftersom teaterensemblen även äger distributionen kommer endast deras föreställning att ges till publiken. Att göra andra uppsättningar och
    tolkningar är förbjudet, det inkräktar på upphovsrätten.

    Allt detta är rationellt men skall man förstå teaterstyckets verkliga
    händelseförlopp är rationellt tänkande ett trubbigt verktyg. Att analysera en bok låter sig inte göras om man inte har tillgång till den kontext den skrevs i. Vi kan bara tolka resultatet. Men har vi läst
    tillräckligt många böcker och teaterstycken av samma författare framtonar förmodligen en annan bild. Känner vi också författarens hemförhållanden så ökar sannolikheten till att bilden blir mera rättvis.

    Det är skillnad som bl a Leif E säger “Vill du lyda eller förstå?” trots
    att det vid första betraktandet inte är varandras alternativ.

    Få skulle ställa upp på att låta Sverige ingå i NATO under 60-70-talet. Inställning är samma idag. Trots detta är vi nu mer engagerade i NATO än vad ex Norge är. Frågan är brännande aktuell “Vill du lyda eller förstå?”

  4. 2010-01-03 kl. 10:35

    Leif B!
    Att ta hänsyn till omgivande faktorer och sådant som till en början kan verka ovidkommande är fullt rationellt. Exemplet med profilerna och glaset ur Psykologibok 1A är ändå en aning för trivialt för att förklara 911, svenskt engagemang i Nato och “teaterstycket Förintelsen”.

    Det finns ett problem med auktoritetstro i vårt land. Det här ser olika ut i olika länder och för med sig olika sorters problem. Mediernas inflytande över våra samhällen hör samman med deta här. Men folk kan tänka själva. Och de allra flesta söker rationella förklaringar till det som sker, vilket vi ska vara mycket tacksamma för. Men i svårtolkade kristider halkar en del in i mystiska förklaringsmönster.

    Men, skilj “för guds skull” på tro och vetande! 🙂

  5. leif bengtsson
    2010-01-03 kl. 13:08

    Knut
    “Men folk kan tänka själva. Och de allra flesta söker rationella förklaringar till det som sker, vilket vi ska vara mycket tacksamma för.”

    Visst kan folk tänka själva. Svenskarna är överlag ansedda som initiativrika problemlösare i praktiska sammanhang. När det gäller andra sammanhang är vi oerhört naiva och har en fantastisk övertro på experter och auktoriteter. Vilket skolan lärt oss.

    Senaste snurren med Svininfluensan kan väl tas som ett bra exempel. Vårt eget 911 dvs Estonia är ett annat lysande fall på intellektuell flathet och engagemang. Det som skall finnas på alla löpsedlar och ges uttalanden om presenteras alltid först på Reuters och TT. Dessa organ är dom som skriver agendan för svenskarna! Vem äger dom?

    Efter mer än 50 år med obligatorisk engelska läser folk ändå ingen litteratur eller texter på andra språk än svenska. Vi är därför helt utlämnade till mediernas och kulturens urval i film och bokhandel. Det viktigaste för en svensk är att delta i sportaktiviteter. Sportbilagan i tidningarna är nu minst lika tjock som övrigt innehåll. Säger kanske något om den politiska medvetenheten i landet.

    Varför tror ni att den viktigaste exporten från svenskarna är begreppet “ombudsman”. I klartext betyder det … “manjana, nån annan är ansvarig, i vilket fall har inte jag betalt för att fundera över det”.

    Vad gäller förintelsen räcker det att ställa en enda fråga utifrån utsagan “Förintelsen är det största brottet mot mänskligheten i historien”. Varför släpper man då inte alla arkiv och tillåter brottsutredning och forskning resp. redovisning utan inblandning av antisemithot?

    Jag förstår att dina förfäder la locket på, dom ville väl inte fara med osanning. Hederlig ärlighet med andra ord, vilket jag tycker mej se även i dina texter! Av dom “överlevare” som jag träffat som föreläsare på skolorna har hittills ingen sett någon gasas, varken med dieselrök eller ZyclonB. Dom har dock vänner till vänner som gasats. Vilket brukar vara inslaget som i myterna om råttan i pizzan eller försvunna ungar på IKEA. Kompis kompis grannes syster osv. Ställ frågorna själv Knut.
    Du är ju vuxen nu.

    Men, skilj “för guds skull” på kunskap och insikt/medvetande! 😉

  6. 2010-01-03 kl. 17:51

    Leif B!
    Det här är en fråga om tro. Du tror att hela svenska folket är fört bakom ljuset i Estoniafrågan, svininfluensan, 911 och Förintelsen etc. Bakom det gigantiska bedrägeriet ligger någon illasinnad hemligt dunkel makt. Som en jättelik fårskock lallar människomassorna omkring utan kunskap, insikt eller medvetande. Det där tror inte jag på. Frågan är vem som är mest trovärdig, du eller jag. Jag överlåter det åt läsarna. Vi kommer inte längre om detta, så jag klipper av min diskussionen med dig här.

  7. Leif Bengtsson
    2010-01-03 kl. 23:58

    V.S.B.

  8. 2010-01-04 kl. 9:55

    Vilket inte bevisar annat än att jag inte tänker fortsätta diskussionen med dig – såvida du inte hittar ett nytt givande spår.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.