Det var Kurt Vonnegut som muttrade det: Semikolon använder man bara för att skryta med att man pluggat på universitetet. Jag har läst Vonnegut. Men inte noterade jag frånvaron av semikolon. Bara att han var lätt att läsa. I den meningen att det flöt på.
Själv använder jag aldrig semikolon. Inte för att jag inte vill skryta med mina universitetsstudier. Skulle aldrig drömma om det. I den miljö jag härstammar från betyder dylika heller ingenting. Det heter ju också ”ligga vid universitetet”. Och det säger väl allt.
Osökt kommer jag att tänka på Gustaf Fröding, en gång Upsalastudent. Litteraturforskaren Svedjedal har nyligen utkommit med en bok om honom som fått fina recensioner. Fröding låg vid Upsala universitet i sex terminer, om jag förstått det rätt. Inga studielån. Finansierade det med hjälp av pengar hemifrån.
Kanske förekom reverser studenterna emellan. Vanligt på den gamla, goda tiden. Piraten har skrivit om det från lundahorisonten. Hur skuldpapperen möjliggjorde för studenterna att klamra sig fast vid universitetet. Även utan studieresultat.
Fröding tenterade en enda gång under sin inskrivning i Upsala. Ett strålande exempel på de överliggare som inte längre finns. Vem som läst i Upsala när det begav sig kan väl glömma en man som Bok-Viktor? Spränglärd.
Jag brukar spana efter överliggarna inne på Carolina. Men där häckar bara unga svärmorsdrömmar och jäntor som vill ta över efter Bianca som influensers.
Ligga hade, apropå skalden, en dubbel innebörd. Han låg vid universitet. Desto mer på studentbordellen på Dragarbrunnsgatan. Adressens nummer har jag glömt. Annars skulle jag söka upp det hus som knappast ligger (sic!) kvar.
Dragarbrunn, som Upsalasonen Thörnqvist förevigat i sin hyllning till gatans Gun, skrider vi över varje gång när vi kommer från tåget på väg upp till Carolina.
Passerar den bilskola där jag hösten 1968 hade en kurs i statistik. Inledningen till alla mina år i lärdomens stad.
Tja, inte tror jag att lärdom och bildning längre är något mål i sig. Inte var det det på min tid. Man läste böcker för att slå andra i huvudet med dem. Bildligt talat. Och man skrev. Kanske med semikolon.
Bli prenumerant på Veckobrevet (varje måndag em)
