Är clartéisterna för mycket “leninister”?

Benny Andersson, Clartés främste Leninexpert

Om jag säger till någon av mina vänner i Clarté att han eller hon är en “god leninist” uppfattas detta säkert som en komplimang. Men med nedanstående reflektioner vill jag ifrågasätta om det behöver vara det; Lenin hade också sina svaga punkter.

När jag för ett år sedan började arbeta mig igenom vad som hände under ryska revolutionen 1917, nästan dag för dag, var det många saker som förvånade mig. En sådan var att bolsjevikerna, liksom de andra vänsterpartierna, blev så hemskt överraskade när revolutionen bröt ut i februari (mars enligt vår tideräkning). Lenin hade ju bara några veckor dessförinnan inför en samling schweiziska socialister frågat sig om han någonsin skulle få uppleva en revolution i Ryssland. Också Alexandra Kollontaj har berättat hur absolut överraskad hon blev där på  lokaltåget i Oslo när hon i en medpassagerares tidning kunde se rubriker om “Revolution  i Ryssland”.

Att Lenin, Kollontaj och flera andra befann sig långt utanför Ryssland och Petrograd är ingen förklaring. Inte heller att det var krig och svårt att få tag på tidningar och annan information. Som jag diskuterade i mitt 3:e avsnitt i serien om 1917 “Kunde man ha anat revolutionen i förväg?” var tidningarna i Europa, på både sidor om stridslinjen och bland de neutrala länderna vintern 1916–17 fulla med spekulationer om ett kommande ryskt sammanbrott eller revolution.

Till och med på den uppländska slätten kunde prenumeranter av Uppsala Nya Tidning läsa insiktsfulla analyser av de skarpa motsättningarna mellan den styrande tsaristiska regimen och de borgerliga oppositionen. Också Lenin var underrättad om denna motsättning, men han ansåg att den var ointressant, båda falangerna var fiender till arbetarklassen. I avsnitt 4, “Men vad tyckte Lenin?” menade jag att “Lenin hade blicken för mycket riktad på tecken på en socialistisk revolution och förbisåg eller underskattade motsättningarna inom den härskande klassen”.

Ty det var inte de revolterande massorna på Petrograds gator som i mars 1917 störtade tsardömet, utan just den borgerliga opposition som ville ha en effektivare krigföring. Och tsarens abdikation gick lugnt till i en järnvägsvagn i Pskov, fjärran från vimlets yra.

Men inte kunde Lenin och bolsjevikerna stödja de borgerliga krigsaktivisterna? Näää, inte efter revolutionen; då  blev de huvudfienden.  Men före revolutionen hade Lenin och  bolsjevikerna allt att vinna på deras seger, med monarkins nederlag. Detta kan man läsa sig till mellan raderna i vad Lenin skrev, men han verkar inte ha insett det själv fixerad som han var, likt våra dagars clartéister, vid den grundläggande motsättningen mellan arbete och kapital.

Man kan fråga sig hur det kom sig att Lenin lade sig till med detta “tunnelseende”, men det får bli en annan gång.

  32 kommentarer for “Är clartéisterna för mycket “leninister”?

  1. Jan Arvid Götesson
    2018-01-11 kl. 7:52

    Ingen tycks ha uppmärksammat den allra märkligaste meningen som skrivits under denna mer än årslånga debatt: ”Man bör också komma ihåg att det krävs betydligt mer än lösa antaganden för att kommunister ska dra den drastiska slutsatsen att kampen för att försvara det nationella oberoendet ska överordnas den inhemska klasskampen.” (Benny Andersson 3 november 2016: ”Myrdaldebatten: Svar till Anders Persson m.fl.”)

  2. Bo Persson
    2018-01-11 kl. 10:41

    När jag talat om Clarté som dagens r-are, kan man fråga sig hur Jan Myrdal och Kommunistiska Partiet, som 1970-talets r-are idag kallar sig, tycks komma överens ganska bra.

    Ja, en sak kan vara att Kommunistiska Partiet har gjort självkritik för sitt agerande under Vietnamtiden. Sedan är de nog inte helt överens. Kommunistiska Partiet prioriterar klasskampen. Medan JM prioriterar kampen mot imperialismen.

  3. Fred Torssander
    2018-01-11 kl. 10:50

    Det mest intressanta i den debatt om freden och självständigheten som har begränsats till inom den självutnämnda vänstern, är att den inte behandlat den svenska statens krigsföretag. En del av de debatterande verkar till och med vara beredda att räkna in sådana partier och enskilda som stött och fortsättningsvis stöder Natokrig – till exempel genom riksdagsbeslut – i vad de själva kallar Nato-motståndet.

    Sådan fredsvänster har givetvis ingenting med leninism att göra. Tvärt om fördömde Lenin de socialdemokratiska partiernas uppslutning bakom respektive staters kolonial- och övriga imperialistiska företag. Se till exempel Imperialismen och splittringen inom socialismen1916.

  4. Hannu Komulainen
    2018-01-11 kl. 10:53

    Anders Perssons artikelserie om ryska revolutionen var mycket intressant. Men den här artikeln förstår jag inte. Den bekräftar ju snarast uppfattningen att Lenin hade en djup förståelse för situationen i Ryssland!

    T ex insåg han att februari”kuppen” var borgerlig och att kriget skulle fortsätta!

  5. 2018-01-11 kl. 11:00

    Clarté måste kritiseras!
    Valet i höst kan bli ödesdigert. För att inte Sverigedemokraterna ska svänga i Natofrågan, och därmed ge Nato-majoritet i riksdagen, bör vi stödja goda krafter i SD. För det fick jag 9 januari av Benny Andersson på Clarté-bloggen veta att jag “sprider extrema parlamentariska illusioner”.

    Samma dag meddelade han också att “Huvuduppgiften i dagens Sverige är att organisera försvarskampen mot den svenska borgarklassen”.

    Om “dagens” betyder år 2018 så är detta fel. Huvuduppgiften nu är att arbeta för att stoppa en möjlig katastrof i riksdagen. Det finns inget viktigare, och samarbeten behövs.

    Att i det här läget komma med BA:s “Huvuduppgift” påminner om en ökänd verksamhet på 70-talet, “r”, och den jämförelsen har en annan kommentator på den här bloggen redan gjort.

  6. Anders Persson
    2018-01-11 kl. 11:30

    Hannu K!
    Jag förstår nog inte riktigt dig heller. Vad Lenin tyckte är svårt att sammanfatta på ett par rader, så jag hänvisar dig, och andra, till de länkar som givits. Som jag ser det nu var hans STORA insats vid sin återkomst våren 1917 att, som en slags “rysk Jan Myrdal”, med sina “aprilteser” vända upp och ner på vad den “gängse vänstern” i Petrograd tyckte om att “försvara revolutionen”!

  7. Bertil Carlman
    2018-01-11 kl. 11:47

    Anders P!
    Om du till mig skulle säga: “du är en god leninist”, kommer jag aldrig att uppfatta det som en komplimang. Du kulle lika gärna kunna säga: “Bertil, du är en dålig fascist”! Bägge dessa klistermärken var jag med om att sätta på folk då jag var med i KFML(r). När jag förstod vad jag sysslade med, gick jag ur den sekten. Ja, sade du så till mig skulle jag bli besviken på dig, och om någon annan clartéist skulle ta det för en komplimang skulle jag väl närmast tänka “ytterligare en religiös fanatiker!” Skall frågor diskuteras utifrån Jesus (Lenins) ståndpunkt, eller utifrån en egen bedömning/analys?

    För ett tag sedan kommenterade K Stigsson ett inlägg av Knut L och skrev något i stil med “att som socialist tänker man väl..”. Det vände sig Knut med rätta emot. Klistermärken av detta slag är mycket dåliga. Har jag lärt mig något av Lenin så skall jag använda den lärdomen till att tänka själv, inte till att hylla Lenin.

  8. Bertil Carlman
    2018-01-11 kl. 11:59

    Det finns många märkliga kommentarer i diskussionen om J Myrdals ställningstagande. Ett är följande “Kommunistiska Partiet prioriterar klasskampen. Medan JM prioriterar kampen mot imperialismen.” Om inte skribenten menar ett imperiums kamp mot ett annat? Kamp mot imperialismen (som allmän företeelse) är en form av klasskamp. Måste jag lägga till “enligt min uppfattning”?

  9. Anders Persson
    2018-01-11 kl. 12:26

    Fred T!
    Med Lenin och bolsjevikerna gäller som med alla andra: Lyssna på orden, döm efter handlingarna.

    Det var helt rätt att motsätta sig krigskrediterna sommaren 1914. Men från och med 1915 har bolsjevikerna en de facto intressegemenskap med Kejsartyskland, nämligen att på ett eller att sätt få ut Ryssland ur kriget.

    Denna hållning har ofta försvarets med att i ett fortsatt krig uteslutande på Västfronten skulle de brittiska, franska och tyska soldaterna så småningom göra myteri och bereda väg för socialistiska revolutioner.

    Det är också exakt vad som sker hösten 1918 bland tyska trupper, kejsar Wilhelm störtas osv.

    Men var det så säkert? Den tyska sommaroffensiven 1918 var inte dömd att misslyckas. Så genom att 1917 de facto stödja den tyska sidan spelade Lenin ett högt spel.

    Vidare: Lenins yttersta målsättning var inte att dra Ryssland ur kriget, fred för dess egen skull för folkets bästa, utan att via kriget provocera en socialistisk revolution – för folkets bästa!

  10. 2018-01-11 kl. 13:25

    Benny Andersson!
    Jag är säker på att du läser här. Svara gärna.

    Onsdag morgon, medan det fortfarande gick att kommentera på Clartébloggen, skickade jag nedanstående till dig. Senare på dagen meddelades att streck hade satts i debatten. Kommentaren togs inte in.

    – – – –

    Du avslutar med en uppmaning “…och fortsätta isolera SD”.

    Vid valet 2014 fick Sverigedemokraterna 801.000 röster. Om det var val idag skulle de få fler. Dessa är sannolikt till största delen vanligt hederligt och hyggligt folk.

    Ryktet om den här diskussionen på Clartés blogg har nog spridit sig, så kanske är det några av dessa 801.000 som läser dina ord. De undrar just nu varför de ska isoleras. Vi har ju allmän rösträtt.

    Du skulle tillföra mycket mer om du i stället ber dem verka för att Sverigedemokraterna ska stå fast vid sin nuvarande hållning till Nato, och om de verkar för det så gör de en bra sak. Du kan ju samtidigt passa på att ge några argument.

    Eller hur?

  11. Bo Persson
    2018-01-11 kl. 16:19

    Bertil Carlman!
    Du säger att du övergivit r-arna men då tydligen inte särskilt mycket. För r-arna sa på den tiden just att kampen mot imperialismen egentligen är en ett slags klasskamp. Och det var också mot den bakgrunden de ville göra om FNL-rörelsen till en socialistisk rörelse.

    Idag är det Clarté som säger samma sak, medan r-arna i sin nya KP-form övergivet denna leninistiska metafysik. Och det är faktiskt från en framträdande KP-ideolog som jag har den beskrivning av skillnaden mellan KP och Jan Myrdal, som du retat upp dig på.

  12. Bo Persson
    2018-01-11 kl. 21:21

    Jan Arvid Götesson!
    Visst kan man välja att prioritera klasskampen framför kampen för statssuveräniteten. Men det otäcka med dagens Clarté är ju att man på alla sätt misstänkliggör de som väljer att prioritera kampen för statssuveräniteten framför klasskampen. Och deras pågående kampanj mot Jan Myrdal är ju här ett paradexempel.

  13. Jan Arvid Götesson
    2018-01-12 kl. 2:00

    Bo Persson!
    Låt mig förtydliga. Det anmärkningsvärda med citatet är inte att Benny Andersson tvivlar på det föreligger ett läge där kampen för statssuveräniteten skall överordnas den inhemska klasskampen. Det anmärkningsvärda är att en text på Clartébloggen utfärdar rekommendationer för hur “kommunister” skall agera. Vilka skulle ”kommunisterna” vara i dagens Sverige? Bortsett från små grupper som sekteristiskt håller fast vid ordet. Det är ingen mening att ha små grupper för rättänkande och att, som clartéister plägar göra, framhålla att den egna organisationen minsann är socialistisk.

  14. Leif Törnqvist
    2018-01-12 kl. 10:45

    Anders Persson!
    Jag förstår inte riktigt hur du menar. Bolsjevikerna ville få ut Ryssland ur kriget för att genom kriget provocera fram en socialistisk revolution? Tycker det låter motsägelsefullt.

  15. Anders Persson
    2018-01-12 kl. 11:40

    Leif T. m fl!
    1912 säger Lenin till Gorkij att han hoppas det blir krig, ty det är enda chansen att kunna genomdriva en socialistisk revolution. Men han tror inte att Nicky och Willy (kejsarna Nikolaj och Wilhelm) skall vara tillmötesgående nog att tillhandahålla honom ett sådant. Men det gör de som bekant.

    Problemet vintern 1916–17 är att det finns, eller påstås finnas, en fredsvänlig grupp inom den tsaristiska regimen. Skulle den under vårvintern 1917 genomdriva en separatfred med centralmakterna skulle nog ryska folket vara lättade, men inte Lenin. Ty, som han säger någonstans, det skulle vara en “imperialistisk fred”, vilket skulle kunna brytas i framtiden, t ex att Tyskland, sedan det besegrat västmakterna, skulle kunna attackera Ryssland igen.

    En separatfred skulle också beröva bolsjevikerna jordmånen för den önskade revolutionen. Lenins recept för fred var att inbördeskrig eller hot om inbördeskrig skulle få slut på kriget. Och i detta besannades han åtminstone m a p Tyskland.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.