Är clartéisterna för mycket “leninister”?

Benny Andersson, Clartés främste Leninexpert

Om jag säger till någon av mina vänner i Clarté att han eller hon är en “god leninist” uppfattas detta säkert som en komplimang. Men med nedanstående reflektioner vill jag ifrågasätta om det behöver vara det; Lenin hade också sina svaga punkter.

När jag för ett år sedan började arbeta mig igenom vad som hände under ryska revolutionen 1917, nästan dag för dag, var det många saker som förvånade mig. En sådan var att bolsjevikerna, liksom de andra vänsterpartierna, blev så hemskt överraskade när revolutionen bröt ut i februari (mars enligt vår tideräkning). Lenin hade ju bara några veckor dessförinnan inför en samling schweiziska socialister frågat sig om han någonsin skulle få uppleva en revolution i Ryssland. Också Alexandra Kollontaj har berättat hur absolut överraskad hon blev där på  lokaltåget i Oslo när hon i en medpassagerares tidning kunde se rubriker om “Revolution  i Ryssland”.

Att Lenin, Kollontaj och flera andra befann sig långt utanför Ryssland och Petrograd är ingen förklaring. Inte heller att det var krig och svårt att få tag på tidningar och annan information. Som jag diskuterade i mitt 3:e avsnitt i serien om 1917 “Kunde man ha anat revolutionen i förväg?” var tidningarna i Europa, på både sidor om stridslinjen och bland de neutrala länderna vintern 1916–17 fulla med spekulationer om ett kommande ryskt sammanbrott eller revolution.

Till och med på den uppländska slätten kunde prenumeranter av Uppsala Nya Tidning läsa insiktsfulla analyser av de skarpa motsättningarna mellan den styrande tsaristiska regimen och de borgerliga oppositionen. Också Lenin var underrättad om denna motsättning, men han ansåg att den var ointressant, båda falangerna var fiender till arbetarklassen. I avsnitt 4, “Men vad tyckte Lenin?” menade jag att “Lenin hade blicken för mycket riktad på tecken på en socialistisk revolution och förbisåg eller underskattade motsättningarna inom den härskande klassen”.

Ty det var inte de revolterande massorna på Petrograds gator som i mars 1917 störtade tsardömet, utan just den borgerliga opposition som ville ha en effektivare krigföring. Och tsarens abdikation gick lugnt till i en järnvägsvagn i Pskov, fjärran från vimlets yra.

Men inte kunde Lenin och bolsjevikerna stödja de borgerliga krigsaktivisterna? Näää, inte efter revolutionen; då  blev de huvudfienden.  Men före revolutionen hade Lenin och  bolsjevikerna allt att vinna på deras seger, med monarkins nederlag. Detta kan man läsa sig till mellan raderna i vad Lenin skrev, men han verkar inte ha insett det själv fixerad som han var, likt våra dagars clartéister, vid den grundläggande motsättningen mellan arbete och kapital.

Man kan fråga sig hur det kom sig att Lenin lade sig till med detta “tunnelseende”, men det får bli en annan gång.

  32 kommentarer for “Är clartéisterna för mycket “leninister”?

  1. Jan Arvid Götesson
    2018-01-11 kl. 7:52

    Ingen tycks ha uppmärksammat den allra märkligaste meningen som skrivits under denna mer än årslånga debatt: ”Man bör också komma ihåg att det krävs betydligt mer än lösa antaganden för att kommunister ska dra den drastiska slutsatsen att kampen för att försvara det nationella oberoendet ska överordnas den inhemska klasskampen.” (Benny Andersson 3 november 2016: ”Myrdaldebatten: Svar till Anders Persson m.fl.”)

  2. Bo Persson
    2018-01-11 kl. 10:41

    När jag talat om Clarté som dagens r-are, kan man fråga sig hur Jan Myrdal och Kommunistiska Partiet, som 1970-talets r-are idag kallar sig, tycks komma överens ganska bra.

    Ja, en sak kan vara att Kommunistiska Partiet har gjort självkritik för sitt agerande under Vietnamtiden. Sedan är de nog inte helt överens. Kommunistiska Partiet prioriterar klasskampen. Medan JM prioriterar kampen mot imperialismen.

  3. Fred Torssander
    2018-01-11 kl. 10:50

    Det mest intressanta i den debatt om freden och självständigheten som har begränsats till inom den självutnämnda vänstern, är att den inte behandlat den svenska statens krigsföretag. En del av de debatterande verkar till och med vara beredda att räkna in sådana partier och enskilda som stött och fortsättningsvis stöder Natokrig – till exempel genom riksdagsbeslut – i vad de själva kallar Nato-motståndet.

    Sådan fredsvänster har givetvis ingenting med leninism att göra. Tvärt om fördömde Lenin de socialdemokratiska partiernas uppslutning bakom respektive staters kolonial- och övriga imperialistiska företag. Se till exempel Imperialismen och splittringen inom socialismen1916.

  4. Hannu Komulainen
    2018-01-11 kl. 10:53

    Anders Perssons artikelserie om ryska revolutionen var mycket intressant. Men den här artikeln förstår jag inte. Den bekräftar ju snarast uppfattningen att Lenin hade en djup förståelse för situationen i Ryssland!

    T ex insåg han att februari”kuppen” var borgerlig och att kriget skulle fortsätta!

  5. 2018-01-11 kl. 11:00

    Clarté måste kritiseras!
    Valet i höst kan bli ödesdigert. För att inte Sverigedemokraterna ska svänga i Natofrågan, och därmed ge Nato-majoritet i riksdagen, bör vi stödja goda krafter i SD. För det fick jag 9 januari av Benny Andersson på Clarté-bloggen veta att jag “sprider extrema parlamentariska illusioner”.

    Samma dag meddelade han också att “Huvuduppgiften i dagens Sverige är att organisera försvarskampen mot den svenska borgarklassen”.

    Om “dagens” betyder år 2018 så är detta fel. Huvuduppgiften nu är att arbeta för att stoppa en möjlig katastrof i riksdagen. Det finns inget viktigare, och samarbeten behövs.

    Att i det här läget komma med BA:s “Huvuduppgift” påminner om en ökänd verksamhet på 70-talet, “r”, och den jämförelsen har en annan kommentator på den här bloggen redan gjort.

  6. Anders Persson
    2018-01-11 kl. 11:30

    Hannu K!
    Jag förstår nog inte riktigt dig heller. Vad Lenin tyckte är svårt att sammanfatta på ett par rader, så jag hänvisar dig, och andra, till de länkar som givits. Som jag ser det nu var hans STORA insats vid sin återkomst våren 1917 att, som en slags “rysk Jan Myrdal”, med sina “aprilteser” vända upp och ner på vad den “gängse vänstern” i Petrograd tyckte om att “försvara revolutionen”!

  7. Bertil Carlman
    2018-01-11 kl. 11:47

    Anders P!
    Om du till mig skulle säga: “du är en god leninist”, kommer jag aldrig att uppfatta det som en komplimang. Du kulle lika gärna kunna säga: “Bertil, du är en dålig fascist”! Bägge dessa klistermärken var jag med om att sätta på folk då jag var med i KFML(r). När jag förstod vad jag sysslade med, gick jag ur den sekten. Ja, sade du så till mig skulle jag bli besviken på dig, och om någon annan clartéist skulle ta det för en komplimang skulle jag väl närmast tänka “ytterligare en religiös fanatiker!” Skall frågor diskuteras utifrån Jesus (Lenins) ståndpunkt, eller utifrån en egen bedömning/analys?

    För ett tag sedan kommenterade K Stigsson ett inlägg av Knut L och skrev något i stil med “att som socialist tänker man väl..”. Det vände sig Knut med rätta emot. Klistermärken av detta slag är mycket dåliga. Har jag lärt mig något av Lenin så skall jag använda den lärdomen till att tänka själv, inte till att hylla Lenin.

  8. Bertil Carlman
    2018-01-11 kl. 11:59

    Det finns många märkliga kommentarer i diskussionen om J Myrdals ställningstagande. Ett är följande “Kommunistiska Partiet prioriterar klasskampen. Medan JM prioriterar kampen mot imperialismen.” Om inte skribenten menar ett imperiums kamp mot ett annat? Kamp mot imperialismen (som allmän företeelse) är en form av klasskamp. Måste jag lägga till “enligt min uppfattning”?

  9. Anders Persson
    2018-01-11 kl. 12:26

    Fred T!
    Med Lenin och bolsjevikerna gäller som med alla andra: Lyssna på orden, döm efter handlingarna.

    Det var helt rätt att motsätta sig krigskrediterna sommaren 1914. Men från och med 1915 har bolsjevikerna en de facto intressegemenskap med Kejsartyskland, nämligen att på ett eller att sätt få ut Ryssland ur kriget.

    Denna hållning har ofta försvarets med att i ett fortsatt krig uteslutande på Västfronten skulle de brittiska, franska och tyska soldaterna så småningom göra myteri och bereda väg för socialistiska revolutioner.

    Det är också exakt vad som sker hösten 1918 bland tyska trupper, kejsar Wilhelm störtas osv.

    Men var det så säkert? Den tyska sommaroffensiven 1918 var inte dömd att misslyckas. Så genom att 1917 de facto stödja den tyska sidan spelade Lenin ett högt spel.

    Vidare: Lenins yttersta målsättning var inte att dra Ryssland ur kriget, fred för dess egen skull för folkets bästa, utan att via kriget provocera en socialistisk revolution – för folkets bästa!

  10. 2018-01-11 kl. 13:25

    Benny Andersson!
    Jag är säker på att du läser här. Svara gärna.

    Onsdag morgon, medan det fortfarande gick att kommentera på Clartébloggen, skickade jag nedanstående till dig. Senare på dagen meddelades att streck hade satts i debatten. Kommentaren togs inte in.

    – – – –

    Du avslutar med en uppmaning “…och fortsätta isolera SD”.

    Vid valet 2014 fick Sverigedemokraterna 801.000 röster. Om det var val idag skulle de få fler. Dessa är sannolikt till största delen vanligt hederligt och hyggligt folk.

    Ryktet om den här diskussionen på Clartés blogg har nog spridit sig, så kanske är det några av dessa 801.000 som läser dina ord. De undrar just nu varför de ska isoleras. Vi har ju allmän rösträtt.

    Du skulle tillföra mycket mer om du i stället ber dem verka för att Sverigedemokraterna ska stå fast vid sin nuvarande hållning till Nato, och om de verkar för det så gör de en bra sak. Du kan ju samtidigt passa på att ge några argument.

    Eller hur?

  11. Bo Persson
    2018-01-11 kl. 16:19

    Bertil Carlman!
    Du säger att du övergivit r-arna men då tydligen inte särskilt mycket. För r-arna sa på den tiden just att kampen mot imperialismen egentligen är en ett slags klasskamp. Och det var också mot den bakgrunden de ville göra om FNL-rörelsen till en socialistisk rörelse.

    Idag är det Clarté som säger samma sak, medan r-arna i sin nya KP-form övergivet denna leninistiska metafysik. Och det är faktiskt från en framträdande KP-ideolog som jag har den beskrivning av skillnaden mellan KP och Jan Myrdal, som du retat upp dig på.

  12. Bo Persson
    2018-01-11 kl. 21:21

    Jan Arvid Götesson!
    Visst kan man välja att prioritera klasskampen framför kampen för statssuveräniteten. Men det otäcka med dagens Clarté är ju att man på alla sätt misstänkliggör de som väljer att prioritera kampen för statssuveräniteten framför klasskampen. Och deras pågående kampanj mot Jan Myrdal är ju här ett paradexempel.

  13. Jan Arvid Götesson
    2018-01-12 kl. 2:00

    Bo Persson!
    Låt mig förtydliga. Det anmärkningsvärda med citatet är inte att Benny Andersson tvivlar på det föreligger ett läge där kampen för statssuveräniteten skall överordnas den inhemska klasskampen. Det anmärkningsvärda är att en text på Clartébloggen utfärdar rekommendationer för hur “kommunister” skall agera. Vilka skulle ”kommunisterna” vara i dagens Sverige? Bortsett från små grupper som sekteristiskt håller fast vid ordet. Det är ingen mening att ha små grupper för rättänkande och att, som clartéister plägar göra, framhålla att den egna organisationen minsann är socialistisk.

  14. Leif Törnqvist
    2018-01-12 kl. 10:45

    Anders Persson!
    Jag förstår inte riktigt hur du menar. Bolsjevikerna ville få ut Ryssland ur kriget för att genom kriget provocera fram en socialistisk revolution? Tycker det låter motsägelsefullt.

  15. Anders Persson
    2018-01-12 kl. 11:40

    Leif T. m fl!
    1912 säger Lenin till Gorkij att han hoppas det blir krig, ty det är enda chansen att kunna genomdriva en socialistisk revolution. Men han tror inte att Nicky och Willy (kejsarna Nikolaj och Wilhelm) skall vara tillmötesgående nog att tillhandahålla honom ett sådant. Men det gör de som bekant.

    Problemet vintern 1916–17 är att det finns, eller påstås finnas, en fredsvänlig grupp inom den tsaristiska regimen. Skulle den under vårvintern 1917 genomdriva en separatfred med centralmakterna skulle nog ryska folket vara lättade, men inte Lenin. Ty, som han säger någonstans, det skulle vara en “imperialistisk fred”, vilket skulle kunna brytas i framtiden, t ex att Tyskland, sedan det besegrat västmakterna, skulle kunna attackera Ryssland igen.

    En separatfred skulle också beröva bolsjevikerna jordmånen för den önskade revolutionen. Lenins recept för fred var att inbördeskrig eller hot om inbördeskrig skulle få slut på kriget. Och i detta besannades han åtminstone m a p Tyskland.

  16. Anders Persson
    2018-01-12 kl. 21:22

    Tro det eller ej, men samma dag som min text kom upp på lindelof.nu dök denna upp på clarte.nu.

    För att undvika missförstånd vill jag framhålla att jag hyser en stor respekt för Benny Anderssons kunnande, både i samtidshistoria i allmänhet, Rysslands och Sovjetunions i synnerhet. Vad han skrivit här om Lenin är väl värt att läsa och begrunda.

    Men om nu Lenin är den store läraren som bildade “skola”, var är alla hans elever? Normalt brukar ju stora tänkare, filosofer eller vetenskapsmän ha en svärm av yngre förmågor som för deras verk vidare, in i vår tid. Den som vill förstå solsystemets dynamik och fysik är inte bara hänvisad till Galileos och Newtons skrifter. Hur kommer IT och Internet som verktyg i imperialismens tidsålder fram i Lenins verk?

  17. Björn Backengård
    2018-01-13 kl. 1:26

    Tack Anders Persson för länken till debattartikel hos Clarté. Jag har läst.

    Samma person, som spolar ut denna ordmassa för att få tyst på någon annan, skriver på annat håll dumheten att “Huvuduppgiften i dagens Sverige är att organisera försvarskampen mot den svenska borgarklassen”.

    Eller, det är inte en dumhet. Det är försök att provocera fram misstag inom rörelsen för fred och mot Nato-anslutning.

    Debattartikeln rekommenderas starkt till läsning!

  18. Torgny Forsberg
    2018-01-13 kl. 9:56

    Anders P!
    Men är det någon skillnad på dagens vänster (Tony Blair, Svensk Socialdemokrati mm) som idag hotar vad som kan hända om Sverige skriver på konventionen om kärnvapenförbud (Natos generalsekreterare Socialdemokraten Jens Stoltenberg i dagens DN) och den Socialdemokrati som svek vid första världskriget 1914? Då som nu stöder man de imperialistiska krigen som utförs av ”väst makterna” som vill pådyvla värden sin ordning. Så en Leninistisk hållning är väl att – som Myrdal – bryta med den falska vänster och söka allianser på annat håll för att försöka motverka kommande krig.

  19. Bo Persson
    2018-01-13 kl. 12:06

    Björn Backengård!
    När vi idag efterfrågar en antiimperialistisk fredsrörelse med samma regler för medlemskap som vi hade i Svenska Afghanistankommittén på 80-talet så anklagas vi av Clarté med Benny Andersson för att gå högerextremismens ärenden. Och det är intressant för just på 80-talet anklagades vi i Svenska Afghanistankommittén också för att gå högerextremismens ärenden. Men då var det inte Clartévänstern som stod för anklagelserna, utan den tidens Sovjetvänster.

  20. 2018-01-13 kl. 13:21

    Benny Anderssons har skrivit flera bra artiklar i tidskriften Clarté, men hans skriverier på Clartébloggen är tyvärr ofta inte av detta slag. Lenins devis var ”konkreta undersökningar av konkreta förhållanden”, medan Benny alltför ofta gör påståenden utan närmare analys.

    Jan Myrdals medverkan i Nya Tider och som inbjuden talare på konferens tillsammans med presidenten för Moldavien (som arbetar för en alliansfri politik, som nog skulle vara bra om Sverige och andra EU-länder) sägs vara armkrok med högerpopulister (eftersom några sådana även deltog i konferensen). Huvudmottsättningen är viktig. Sverige är ett litet imperialistiskt land i beroende av USA-imperialismen. Särskilt monopolkapitalet. Man kan förena åsikten att huvudmotsättningen i Sverige går mellan arbetarklass och kapitalistklass med att prioritera arbetet mot svenskt närmande till Nato och USA. Det är en anti-kapitalistisk och antiimperialistisk verksamhet, som riktar sig mot den det svenska monopolkapitalets starkaste stöttepelare.

  21. Anders Persson
    2018-01-13 kl. 15:47

    Torgny F m fl!
    Varför måste vi alltid hänvisa till Lenin? Hans och socialdemokratins linje före 1914 var att arbetarklassens styrka och enhet i sig skulle förhindra krig. Någon sådan situation har vi inte idag.

    När denna linje sprack 1914 blev bolsjevikernas linje att omvandla världskriget till nationella inbördeskrig, vilket lyckades i Ryssland och delvis i Tyskland. Men inte heller detta stämmer med dagens läge.

    Vad som gäller idag är att tillämpa något som Lenin aldrig fick erfarenhet av, nämligen “enhetsfronten” som i marxistiska termer formulerades först på 1930-talet av Mao Tsetung och Georgi Dimitrov är speciellt klargörande. Benny A. försvarar sig med att enhenhetsfrontspolitiken infördes i Kina först 1936-37 “när japanska trupper stod långt inne i Kina”. Det är nog sant, men det var för att ultravänsteridéer liknande våra dagars clartéisters bromsade, vilket utreds i Maos artikel “Om politik”.

  22. 2018-01-13 kl. 19:05

    Nästan 50 år har gått sedan jag läste boken om Enhetsfronten och folkfronten mot fascismen. Den utgjordes främst eller enbart av tal av Kominterns dåvarande generalsekreterare G. Dimitrov, från Kominterns världskongress i Moskva 1935. Boken ansågs som mycket värdefull för oss här hemma i FNL-grupperna. Och är det säkert än idag. Georgi Dimitrov var generalsekreterare för Komintern 1935–1943 samt Folkrepubliken Bulgariens grundare och premiärminister 1946–1949.

  23. Bo Persson
    2018-01-13 kl. 20:51

    Anders P!
    Clarté är principiella motståndare till klassneutrala enhetsfronter. De har alltid argument mot dem. Om det inte är det ena så är det det andra. Ja det är detta motstånd som definierar dem.
    Och därför finns det inte heller några argument som är så dåliga att de inte kan användas mot t ex Jan Myrdal och Stefan Lindgren. Båda dessa är en utmaning mot deras existens. Det är en kamp på liv och död.

  24. Björn Backengård
    2018-01-14 kl. 1:06

    Jag rekommenderade läsning av Benny Anderssons debattartikel. Se länk i en kommentar 12 januari kl 21:22. Är artikeln så märkvärdig, förutom dess längd? Jag tror inte det. Se här:

    “På grund av dessa oklarheter och missuppfattningar [hos Lenin] är “Imperialismen” [bok av Lenin] ett verk som inbjuder till vantolkningar.”

    Men om det finns vantolkning så måste det finnas en riktig tolkning. Här känner författaren tydligen till en riktig tolkning av oklarheter! Lite längre ner anser han sig visa detta.

    Det finns viktigare läsning för att få hjälp att förstå vår tids enorma problem, så varför läsa den här artikeln? Man kan läsa lite i början, och det ger möjlighet att något bekanta sig med en person som försöker lura in oss i svårigheter.

  25. Bo Persson
    2018-01-14 kl. 23:12

    Anders R!
    Jag tycker att du är oklar. I FNL-rörelsen var vi mot kriget i Vietnam (“USA ut ur Vietnam”) och mot den amerikanska krigspolitiken i stort (“Bekämpa USA-imperialismem”). Även människor som inte var socialister kunde vara med på det. Eller hur? Vi hade inte någon anti-kapitalistisk paroll. Och vi hade inte heller någon leninistisk paroll.

  26. 2018-01-15 kl. 13:46

    Bo Persson!
    Beklagar om jag var oklar. “Bekämpa USA-imperialismen” var en utmärkt paroll, och är det idag också. Ju fler som stödjer den desto bättre. Jag menar att parollen innebär att man då även bekämpar det svenska storkapitalet som arbetar som en slags allierad till USA-imperialismen och dess politik i “Triaden” (Samir Amins term), d v s de flesta länder i EU, Kanada, Australien, Japan och kanske ett par till.

    Angående Lenins och senare (Magdoff, Amin, Fuchs, Gunder Frank m.fl) beskrivningar av imperialismen, se min artikel “Därför talar vi om imperialism” (“Bakom krigen finns imperialismen) som utgående från Lenins bok 1916 föreslår 15 karakteristiska för dagens imperialism. Och min skrift “USA som världspolis”.

  27. Bo Persson
    2018-01-15 kl. 16:32

    Anders R!
    Ja, det kan du förstås mena, men det var inte ett krav för medlemskap i FNL-rörelsen att man menade det. I FNL-rörelsen var imperialismen krigen inte något bakom dem. Alltså något empiriskt och inte en teori om denna empiri. Och du vet ju också hur det gick för dem som ville att vi skulle skriva under på en sådan teori.

  28. 2018-01-15 kl. 17:59

    Ja, tolkningen av parollen “Bekämpa USA-imperialismen” varierade mellan medlemmarna i enhetsfronten, helt naturligt.

  29. Bo Persson
    2018-01-15 kl. 20:12

    Anders R!
    Jo, så kan man kanske formulera det. Men du vet väl också hur det gick för dem som ville att vi skulle skriva under på en teori om de imperialistiska krigen och närmast då Lenins teori så fick de lämna FNL-rörelsen. Och att de, när de sedan bildade en parallell Vietnamrörelse med den inriktningen, så blev den ett totalt misslyckande.

  30. 2018-01-16 kl. 8:02
  31. Fred Torssander
    2018-01-16 kl. 11:38

    Såvitt jag minns gjordes det en mycket klar och tydlig avgränsning mellan DFFG med parollen “Seger åt FNL” och parollen “Fred i Vietnam”, vilken var den som ursprungligen ställdes av Vietnamkommittén. Clarté var då drivande i att ställa Vietnamrörelsen på anti-imperialistisk grund.

    Motståndet från höger fortsatte dock och 1968 bildades Svenska kommittén för Vietnam. Frågan om vad enhetsfronten skulle vara och göra – och hur – var inte så enkel på den tiden heller. Men jag tror att det då hade varit betydligt svårare att få någon av de anti-imperialistiska-, eller freds-rörelserna att acceptera enskilda, föreningar, eller partier som sade sig tillhöra, som ändå deltog i beslut om att skicka svenska vapen och svensk trupp till stöd för något av USA:s kolonialkrig.

    Medvetenheten om att sådana insatser skulle kunna komma, då Sverige var kapitalistiskt och imperialistiskt, och att enda sättet att stoppa saken vore revolution (eller i bästa fall hot om revolution som 1905), saknades.

  32. Hans Andersson
    2018-01-16 kl. 13:58

    Herrarna Romelsjö B Persson med stor erfarenhet och djupa kunskaper tar i olika sammanhang upp de viktigaste och avgörande frågorna kring imperialism, kampen mot imperialismen och inte minst vikten av enhetsfronten.

    Idag visar det sig att Vancouvergruppen precis haft ett möte om Nordkorea, där ungefär 20 länder – med USA och Kanada i spetsen – och även med Danmark och Norge närvarande. Däremot har de två viktigaste aktörerna, Ryssland och Kina inte inbjudits, men vänligt nog erbjudits att ta del av vad man kommit fram till på mötet i efterhand.

    Häpnadsväckande? Inte alls! Snarare ett väntat beteende och mycket skadligt för en positiv lösning av frågan.

    “The meeting without the major mediators in the North Korean crisis “will only create divisions within the international community and harm joint efforts to appropriately resolve the Korean peninsula nuclear issue,” said China’s Foreign Ministry spokesman Lu Kang.”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.