Är clartéisterna för mycket ”leninister”?

Benny Andersson, Clartés främste Leninexpert

Om jag säger till någon av mina vänner i Clarté att han eller hon är en ”god leninist” uppfattas detta säkert som en komplimang. Men med nedanstående reflektioner vill jag ifrågasätta om det behöver vara det; Lenin hade också sina svaga punkter.

När jag för ett år sedan började arbeta mig igenom vad som hände under ryska revolutionen 1917, nästan dag för dag, var det många saker som förvånade mig. En sådan var att bolsjevikerna, liksom de andra vänsterpartierna, blev så hemskt överraskade när revolutionen bröt ut i februari (mars enligt vår tideräkning). Lenin hade ju bara några veckor dessförinnan inför en samling schweiziska socialister frågat sig om han någonsin skulle få uppleva en revolution i Ryssland. Också Alexandra Kollontaj har berättat hur absolut överraskad hon blev där på  lokaltåget i Oslo när hon i en medpassagerares tidning kunde se rubriker om ”Revolution  i Ryssland”.

Att Lenin, Kollontaj och flera andra befann sig långt utanför Ryssland och Petrograd är ingen förklaring. Inte heller att det var krig och svårt att få tag på tidningar och annan information. Som jag diskuterade i mitt 3:e avsnitt i serien om 1917 ”Kunde man ha anat revolutionen i förväg?” var tidningarna i Europa, på både sidor om stridslinjen och bland de neutrala länderna vintern 1916–17 fulla med spekulationer om ett kommande ryskt sammanbrott eller revolution.

Till och med på den uppländska slätten kunde prenumeranter av Uppsala Nya Tidning läsa insiktsfulla analyser av de skarpa motsättningarna mellan den styrande tsaristiska regimen och de borgerliga oppositionen. Också Lenin var underrättad om denna motsättning, men han ansåg att den var ointressant, båda falangerna var fiender till arbetarklassen. I avsnitt 4, ”Men vad tyckte Lenin?” menade jag att ”Lenin hade blicken för mycket riktad på tecken på en socialistisk revolution och förbisåg eller underskattade motsättningarna inom den härskande klassen”.

Ty det var inte de revolterande massorna på Petrograds gator som i mars 1917 störtade tsardömet, utan just den borgerliga opposition som ville ha en effektivare krigföring. Och tsarens abdikation gick lugnt till i en järnvägsvagn i Pskov, fjärran från vimlets yra.

Men inte kunde Lenin och bolsjevikerna stödja de borgerliga krigsaktivisterna? Näää, inte efter revolutionen; då  blev de huvudfienden.  Men före revolutionen hade Lenin och  bolsjevikerna allt att vinna på deras seger, med monarkins nederlag. Detta kan man läsa sig till mellan raderna i vad Lenin skrev, men han verkar inte ha insett det själv fixerad som han var, likt våra dagars clartéister, vid den grundläggande motsättningen mellan arbete och kapital.

Man kan fråga sig hur det kom sig att Lenin lade sig till med detta ”tunnelseende”, men det får bli en annan gång.

  32 kommentarer for “Är clartéisterna för mycket ”leninister”?

  1. Bo Persson
    2018-01-11 kl. 16:19

    Bertil Carlman!
    Du säger att du övergivit r-arna men då tydligen inte särskilt mycket. För r-arna sa på den tiden just att kampen mot imperialismen egentligen är en ett slags klasskamp. Och det var också mot den bakgrunden de ville göra om FNL-rörelsen till en socialistisk rörelse.

    Idag är det Clarté som säger samma sak, medan r-arna i sin nya KP-form övergivet denna leninistiska metafysik. Och det är faktiskt från en framträdande KP-ideolog som jag har den beskrivning av skillnaden mellan KP och Jan Myrdal, som du retat upp dig på.

  2. Bo Persson
    2018-01-11 kl. 21:21

    Jan Arvid Götesson!
    Visst kan man välja att prioritera klasskampen framför kampen för statssuveräniteten. Men det otäcka med dagens Clarté är ju att man på alla sätt misstänkliggör de som väljer att prioritera kampen för statssuveräniteten framför klasskampen. Och deras pågående kampanj mot Jan Myrdal är ju här ett paradexempel.

  3. Jan Arvid Götesson
    2018-01-12 kl. 2:00

    Bo Persson!
    Låt mig förtydliga. Det anmärkningsvärda med citatet är inte att Benny Andersson tvivlar på det föreligger ett läge där kampen för statssuveräniteten skall överordnas den inhemska klasskampen. Det anmärkningsvärda är att en text på Clartébloggen utfärdar rekommendationer för hur ”kommunister” skall agera. Vilka skulle ”kommunisterna” vara i dagens Sverige? Bortsett från små grupper som sekteristiskt håller fast vid ordet. Det är ingen mening att ha små grupper för rättänkande och att, som clartéister plägar göra, framhålla att den egna organisationen minsann är socialistisk.

  4. Leif Törnqvist
    2018-01-12 kl. 10:45

    Anders Persson!
    Jag förstår inte riktigt hur du menar. Bolsjevikerna ville få ut Ryssland ur kriget för att genom kriget provocera fram en socialistisk revolution? Tycker det låter motsägelsefullt.

  5. Anders Persson
    2018-01-12 kl. 11:40

    Leif T. m fl!
    1912 säger Lenin till Gorkij att han hoppas det blir krig, ty det är enda chansen att kunna genomdriva en socialistisk revolution. Men han tror inte att Nicky och Willy (kejsarna Nikolaj och Wilhelm) skall vara tillmötesgående nog att tillhandahålla honom ett sådant. Men det gör de som bekant.

    Problemet vintern 1916–17 är att det finns, eller påstås finnas, en fredsvänlig grupp inom den tsaristiska regimen. Skulle den under vårvintern 1917 genomdriva en separatfred med centralmakterna skulle nog ryska folket vara lättade, men inte Lenin. Ty, som han säger någonstans, det skulle vara en ”imperialistisk fred”, vilket skulle kunna brytas i framtiden, t ex att Tyskland, sedan det besegrat västmakterna, skulle kunna attackera Ryssland igen.

    En separatfred skulle också beröva bolsjevikerna jordmånen för den önskade revolutionen. Lenins recept för fred var att inbördeskrig eller hot om inbördeskrig skulle få slut på kriget. Och i detta besannades han åtminstone m a p Tyskland.

  6. Anders Persson
    2018-01-12 kl. 21:22

    Tro det eller ej, men samma dag som min text kom upp på lindelof.nu dök denna upp på clarte.nu.

    För att undvika missförstånd vill jag framhålla att jag hyser en stor respekt för Benny Anderssons kunnande, både i samtidshistoria i allmänhet, Rysslands och Sovjetunions i synnerhet. Vad han skrivit här om Lenin är väl värt att läsa och begrunda.

    Men om nu Lenin är den store läraren som bildade ”skola”, var är alla hans elever? Normalt brukar ju stora tänkare, filosofer eller vetenskapsmän ha en svärm av yngre förmågor som för deras verk vidare, in i vår tid. Den som vill förstå solsystemets dynamik och fysik är inte bara hänvisad till Galileos och Newtons skrifter. Hur kommer IT och Internet som verktyg i imperialismens tidsålder fram i Lenins verk?

  7. Björn Backengård
    2018-01-13 kl. 1:26

    Tack Anders Persson för länken till debattartikel hos Clarté. Jag har läst.

    Samma person, som spolar ut denna ordmassa för att få tyst på någon annan, skriver på annat håll dumheten att ”Huvuduppgiften i dagens Sverige är att organisera försvarskampen mot den svenska borgarklassen”.

    Eller, det är inte en dumhet. Det är försök att provocera fram misstag inom rörelsen för fred och mot Nato-anslutning.

    Debattartikeln rekommenderas starkt till läsning!

  8. Torgny Forsberg
    2018-01-13 kl. 9:56

    Anders P!
    Men är det någon skillnad på dagens vänster (Tony Blair, Svensk Socialdemokrati mm) som idag hotar vad som kan hända om Sverige skriver på konventionen om kärnvapenförbud (Natos generalsekreterare Socialdemokraten Jens Stoltenberg i dagens DN) och den Socialdemokrati som svek vid första världskriget 1914? Då som nu stöder man de imperialistiska krigen som utförs av ”väst makterna” som vill pådyvla värden sin ordning. Så en Leninistisk hållning är väl att – som Myrdal – bryta med den falska vänster och söka allianser på annat håll för att försöka motverka kommande krig.

  9. Bo Persson
    2018-01-13 kl. 12:06

    Björn Backengård!
    När vi idag efterfrågar en antiimperialistisk fredsrörelse med samma regler för medlemskap som vi hade i Svenska Afghanistankommittén på 80-talet så anklagas vi av Clarté med Benny Andersson för att gå högerextremismens ärenden. Och det är intressant för just på 80-talet anklagades vi i Svenska Afghanistankommittén också för att gå högerextremismens ärenden. Men då var det inte Clartévänstern som stod för anklagelserna, utan den tidens Sovjetvänster.

  10. 2018-01-13 kl. 13:21

    Benny Anderssons har skrivit flera bra artiklar i tidskriften Clarté, men hans skriverier på Clartébloggen är tyvärr ofta inte av detta slag. Lenins devis var ”konkreta undersökningar av konkreta förhållanden”, medan Benny alltför ofta gör påståenden utan närmare analys.

    Jan Myrdals medverkan i Nya Tider och som inbjuden talare på konferens tillsammans med presidenten för Moldavien (som arbetar för en alliansfri politik, som nog skulle vara bra om Sverige och andra EU-länder) sägs vara armkrok med högerpopulister (eftersom några sådana även deltog i konferensen). Huvudmottsättningen är viktig. Sverige är ett litet imperialistiskt land i beroende av USA-imperialismen. Särskilt monopolkapitalet. Man kan förena åsikten att huvudmotsättningen i Sverige går mellan arbetarklass och kapitalistklass med att prioritera arbetet mot svenskt närmande till Nato och USA. Det är en anti-kapitalistisk och antiimperialistisk verksamhet, som riktar sig mot den det svenska monopolkapitalets starkaste stöttepelare.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *