Är clartéisterna för mycket “leninister”?

Benny Andersson, Clartés främste Leninexpert

Om jag säger till någon av mina vänner i Clarté att han eller hon är en “god leninist” uppfattas detta säkert som en komplimang. Men med nedanstående reflektioner vill jag ifrågasätta om det behöver vara det; Lenin hade också sina svaga punkter.

När jag för ett år sedan började arbeta mig igenom vad som hände under ryska revolutionen 1917, nästan dag för dag, var det många saker som förvånade mig. En sådan var att bolsjevikerna, liksom de andra vänsterpartierna, blev så hemskt överraskade när revolutionen bröt ut i februari (mars enligt vår tideräkning). Lenin hade ju bara några veckor dessförinnan inför en samling schweiziska socialister frågat sig om han någonsin skulle få uppleva en revolution i Ryssland. Också Alexandra Kollontaj har berättat hur absolut överraskad hon blev där på  lokaltåget i Oslo när hon i en medpassagerares tidning kunde se rubriker om “Revolution  i Ryssland”.

Att Lenin, Kollontaj och flera andra befann sig långt utanför Ryssland och Petrograd är ingen förklaring. Inte heller att det var krig och svårt att få tag på tidningar och annan information. Som jag diskuterade i mitt 3:e avsnitt i serien om 1917 “Kunde man ha anat revolutionen i förväg?” var tidningarna i Europa, på både sidor om stridslinjen och bland de neutrala länderna vintern 1916–17 fulla med spekulationer om ett kommande ryskt sammanbrott eller revolution.

Till och med på den uppländska slätten kunde prenumeranter av Uppsala Nya Tidning läsa insiktsfulla analyser av de skarpa motsättningarna mellan den styrande tsaristiska regimen och de borgerliga oppositionen. Också Lenin var underrättad om denna motsättning, men han ansåg att den var ointressant, båda falangerna var fiender till arbetarklassen. I avsnitt 4, “Men vad tyckte Lenin?” menade jag att “Lenin hade blicken för mycket riktad på tecken på en socialistisk revolution och förbisåg eller underskattade motsättningarna inom den härskande klassen”.

Ty det var inte de revolterande massorna på Petrograds gator som i mars 1917 störtade tsardömet, utan just den borgerliga opposition som ville ha en effektivare krigföring. Och tsarens abdikation gick lugnt till i en järnvägsvagn i Pskov, fjärran från vimlets yra.

Men inte kunde Lenin och bolsjevikerna stödja de borgerliga krigsaktivisterna? Näää, inte efter revolutionen; då  blev de huvudfienden.  Men före revolutionen hade Lenin och  bolsjevikerna allt att vinna på deras seger, med monarkins nederlag. Detta kan man läsa sig till mellan raderna i vad Lenin skrev, men han verkar inte ha insett det själv fixerad som han var, likt våra dagars clartéister, vid den grundläggande motsättningen mellan arbete och kapital.

Man kan fråga sig hur det kom sig att Lenin lade sig till med detta “tunnelseende”, men det får bli en annan gång.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.