Är engelsmän speciellt klyftiga?

… eller är de korkade?

Om engelsmän finns det två populära fördomar: en är att de är speciellt korkade, den andra att de är speciellt intelligenta och listiga. Båda fördomarna har befrämjats av dem själva, utlänningar och Storbritanniens fiender.

Föreställningen att de är speciellt korkade har odlats i engelsmännens egen humor, filmkomedier och litteratur. Utlänningar som konfronteras med deras ofta ålderdomliga och motsägelsefulla kultur, kan inte klandras för att de ibland undrar om engelsmännen är riktigt kloka. Storbritanniens fiender, t ex Hitlertyskland, tog gärna upp den här tråden för att förlöjliga sin motståndare.

Men vanligare är de andra fördomen: att britterna, och i synnerhet engelsmännen, är speciellt intelligenta och listiga. Den fördomen har de själva odlat i otaliga deckare, agentfilmer och intrigfyllda TV-serier. Utlänningar imponeras ofta, alltför ofta, av vad de i föreläsningar, artiklar och böcker uppfattar som eleganta och intelligenta analyser av olika problemområden.

Storbritanniens fiender, till sist, vill gärna se “brittiska intriger” bakom varje bakslag eller motgång. Sovjetunionen var speciellt skicklig i att odla den här myten.

Som alla andra
Undertecknad som bott och arbetat i England i 15 år vill inte påstå att britterna, eller i synnerhet engelsmännen, är vare sig klokare eller dummare än mänskligheten i övrigt. Men jag vill hävda att världen i övrigt har vanföreställningen att britterna, och i synnerhet engelsmännen, just är intelligentare och listigare än andra folk. Och detta ställer till politiska problem. Jag återkommer till dem.

Under mina år i England mellan Oxford och London, hade jag tillfälle att lyssna på 100-tals vetenskapliga föredrag och läsa ännu flera vetenskapliga artiklar på detta språk – samt diskutera deras innehåll med britter och icke-britter. Det visade sig då att britternas bidrag hade större anseende än de som var skrivna eller framförda av vetenskapsmän som inte hade engelska som sitt modersmål.

Leka med sitt språk
Jag talar bra engelska, inte flytande, men behärskar språket tillräckligt bra för att kunna identifiera att det som var orsaken till den brittiska överlägsenheten var deras förmåga att “leka” med språket. Alla vet att man på sitt eget språk, sitt modersmål, genom att “leka” med orden kan få ganska mediokra meningar att låta som de största djupsinnigheter. Detta kan engelsktalande, engelsmän mer än amerikanare, australiensare osv, utnyttja till sin fördel.

På internationella konferenser, där alla gör sina presentationer, är det sedan länge känt att de mest omtyckta talarna är de från Nederländerna, Tyskland och Skandinavien – eftersom de talar en klar, rak och begriplig engelska, till skillnad från engelsmän som gärna sluddrar. Men icke desto mindre efterlämnar deras inlägg en bättre “eftersmak”, även bland dem som bara begrep hälften, just i kraft av sin “nimbus” där den engelska sluddrigheten snarare förstärker intrycket av stor begåvning och djupsinnighet.

Korkade politiker
Och nu till politiken. Det sätt som de brittiska konservativa skött sin politik de senaste åren med EU-omröstningen och Theresa Mays misslyckade extraval, tyder inte på någon större intelligens. Men jag vill inte dra för stora växlar på vad som också kan skyllas på “otur i politiken”.

Men när hon i mars i år går ut stenhårt och naglar fast Ryssland och Putin 100% till förgiftningen av far och dotter Skripal i Salisbury, började jag verkligen betvivla hennes sunda omdöme. Ett uttalande om att Ryssland var bland de “misstänkta” hade varit fullt tillräckligt, och medgivit både framtida skärpningar i ordvalet, som diplomatisk reträtt. Men 100% skyldiga var en politiskt och diplomatiskt helt onödig tvärsäkerhet.

Den engelska polisens och regeringens fortsatta handläggande av denna affär (se inlägg bl a här, på Jinge, Nyhetsbanken, 8 Dagar och Steigan.no) får en att sätta nya kryss i tabellen “korkade”.

Korkade allierade?
Men det stora mysteriet är hur Storbritanniens allierade, inte främst USA den här gången, utan så gott som hela EU (som britterna är på väg att lämna) ställer upp till 100, ja 110% på den brittiska versionen. Det hade politiskt varit helt OK att ge Storbritannien ett muntligt stöd, men man gick gick ut lika hårt in för att utvisa diplomater som Storbritannien själv.

Detsamma gällde nu senast när den brittiska polisen sades ha identifierat “de ryska agenterna”: Sverige, Frankrike och andra europeiska stater slöt i FN:s Säkerhetsråd till 100% upp bakom Storbritannien.

Det är sant att västmakterna är sammanlänkade i en allians som vi alla vet vad den går ut på. Att medlemmarna frivilligt eller under politiskt tvång måste stödja Storbritannien är därför oundvikligt. Men varför skedde det så amatörmässigt? Var fanns den diplomatiska professionalismen? När Skripalbubblan spricker (om den inte redan gjort det) är det en hel del politiker i väst som måste förklara sig. Tänkte de inte på det innan de tog ställning? Eller var det, återigen, den ingrodda respekten för brittisk intelligens, listighet och underrättelseverksamhet som fick dem att lägga sig platt?

  9 kommentarer for “Är engelsmän speciellt klyftiga?

  1. Bertil Carlman
    2018-09-13 kl. 10:16

    När jag läst detta inlägg tänkte jag: “Han den där Anders P. måste vara engelsman. Han skriver som en sådan!” Tänk vad roligt det är att läsa artiklar som inte bara är intressanta, utan även är skrivna med en humoristisk touch!

  2. Tore Bergström
    2018-09-13 kl. 12:46

    Se gärna John Cleese i TV serien “Pang i bygget” speciellt då avsnittet när Mr Fawlty (John Cleese) efter en olyckshändelse och något förvirrad nämner för några hårt prövade tyska hotellgäster: “Don’t Mention the War” och upprepade grova övertramp i typisk engelsk anda, provocerar gästerna om kriget som varit länderna emellan i förfluten tid! Slutscenen är obetalbar när en av de tyska oförargliga gästerna nästan uppgivet säger: Hur kunde engelsmännen besegra oss i kriget ungefär? Än idag kan man tycka är replikskiftena tangerar det otillåtna? Fast det är ju förbaskat kul hela tiden när John Cleese sätter spets på den engelska specifika humor, som kan vara nog så svår för en “Nordbo” att begripa annars!?

  3. Bengt Svensson
    2018-09-13 kl. 17:43

    Jag tror det har att göra med att varken USA eller UK har invaderats och besegrats i krig på sekler. Tvärtom har de invaderat och besegrat. De “har råd” att göra trivsamma skämtsamma filmer om sina krig. Finns det någon hemtrevlig, humoristisk rysk eller tysk krigsfilm?

    Utan självironi vore de nog helt odrägliga för resten av världen.

  4. Anders Persson
    2018-09-14 kl. 10:54

    Sedan kan vi dra oss till minnes att både Julia Skripal och de två misstänkta ryssarna for till England över ett veckoslut, en typisk period för korta utlandsresor – även om man inte tänker begå mord.

  5. Anders Persson
    2018-09-14 kl. 16:53

    Brittiska media gör sitt land, folk och kultur en otjänst genom att förlöjliga någon som vill resa till Salisbury för att beundra katedralen. Den är väl värd ett besök.

  6. Tore Bergström
    2018-09-14 kl. 20:40

    Tänkte på Bengt Svenssons kommentar att varken UK eller USA invaderats på två sekler och därmed inte förlorat något krig, men besegrat fienden dito! På tal om det angående Vietnamkriget så var det väl ingen höjdare för USA, när de i slutfasen fick fly med svansen mellan benen? Det var ju förvisso ett angreppskrig från USA:s sida. Alltså man blev inte direkt angripen av vietnameserna, om man inte räknar kriget som ett kontinentalt angrepp på USA:s intressen i regionen!

    Visst har USA “råd” att göra filmer som förlöjligar motståndaren! Ett exempel är Koreakriget som gav upphov till biofilmen “Mash” med bland annat kände Elliott Gould samt långköraren och tv versionen blev ju stora succéer, sistnämnda med Alan Alda.

  7. Mats Larsson
    2018-09-15 kl. 15:31

    Anders P!
    “Boshirov and Petrov responded negatively to the question of their work for the Russian military intelligence, which is commonly referred to GRU, although its official name was changed several years ago. The men said that they work in the industry of fitness and sports nutrition. They confirmed that they had been to Switzerland several times as well, but mostly for tourism.”

    Ska jag översätta? Boshirov och Petrov smugglar och säljer dopingpreparat. Just nu gör Ryssland en kraftansträngning att städa upp i dopingträsket (jag vet, har haft kontakt med ryska dopingjurister i över ett år; ryssar är pragmatiska, kompetens går före PK) och P&B fastnade i nätet.

    B&P är naturligtvis småfiskar, men resvana och vana att smuggla förbjudna substanser. Tydligen använder GRU “outsourcing” till småfisk när man vill komma åt en annan småfisk. Varför riskera en toppkraft på en nolla som Skripal?

  8. Anders Persson
    2018-09-16 kl. 9:06

    Mats L!
    Varför riskera något överhuvudtagetSergei Skripal (två veckor före ryska presidentvalet) om man nu, med all rätt för övrigt, ansåg honom vara en “nolla”? Ty vem som helst kan ju räkna ut att efter ett sådant spektakulärt attentat skulle han åtminstone i väst inte längre räknas som “nolla”.

    Din hypotes att de två smugglade dopingpreparat verkar helt möjlig. Kanske var det därför de var på väg och skulle träffa Skripal. Men att transportera dopingpreparat (t ex potensmedel?) är ju ur säkerhetssynpunkt småsaker jämfört med gifter som Novichok.

    Men antag, och nu dök en konspirationsteori upp i mitt huvud, att den 3 mars, medan de är i Salisbury och borta från hotellet, låter “någon” byta ut dopingsubstansen mot Novichok?

  9. Mats Larsson
    2018-09-17 kl. 17:51

    Jag pratade med en ryss idag som var påtagligt störd av den bisarra uppvisningen av Boshirov&Petrov, ungefär som Margarita Simonyan, editor-in-chief på RT också var.

    En nyhet som inte nått RT (eller inte bedömts viktig för en internationell publik) är förstanyheten i morse på Pervyj Kanal. Redan häromkvällen förstod jag att något var på gång, när attentatet mot Zakharchenko nämndes, följt av det längsta inslaget från Donbass sedan januari 2017.

    Mycket riktigt, i morse var förstanyheten att man visade upp en person som påstods ha genomfört attentatet mot Zakharchenko. Jodå, det var amerikansk teknologi och orkestrerat från Kiev. Mannen ifråga fick B&P att framstå som intellektuella giganter. Men som sagt, än så länge bara för inhemsk konsumtion. Man kan väl inte pröva Margarita Simonyans tålamod hur mycket som helst.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.