
”Hur tongångarna går inom Hultqvists departement fick jag tydligt illustrerat när jag för två veckor sedan debatterade Sveriges förhållande till Ryssland vid ett seminarium med anledning av 300-årsjubileet av rysshärjningarna i Stockholmstrakten, med departementsrådet Katarina Engberg. Hon har gjort en brokig resa från en gång millitant KFML(r)-aktivist till varm anhängare av USA/NATO:s krigspolitik.”
Läs hela denna artikel av Lars Bern på hans blogg Anthropocene >>
Har mycket svårt för Lars Bern, som jag anser är en SD-propagandist. Deras vänsteralibi, kanske man kan säga, trots att Bern är gammal folkpartist.
När det inte gäller klimatet eller SD så hittar han dock ofta rätt och det här var ju en alldeles utmärkt bra artikel som verkligen förtjänar att spridas.
Lars Berns mest tveksamma sida är hans nyanslösa kritik av ”skolmedicinen” – som att allt vore stryrt av ”Big Pharma”. Men denna artikel var väl värd att sprida.
Man kan fråga sig huruvida det är ett värre galenskapssymptom att vara hälsofnosk-pseudovetenskapsspridare eller gammal folkpartist, men ett problem föreligger här: När en skribent är fången i sina egna griller på andra områden, hur kan kan man då lita på att hans rapportering från ett seminarium är mindre förvriden än hans vanföreställningar om till exempel vaccin? Lars Berns skriverier om sjuk-och friskvård är inte ”nyanslösa” utan galna.
Jan Arvid G!
Jag uttalar mig ogärna om huruvida folk är galna eller inte. Möjligen är ”nyanslös” lite för tamt i sammanhanget. Men Berns trovärdighetsproblem tycker jag nog är svårare än att skopa ut hans skriverier om det svenska försvarsdepartementet för att han kör med ”Big Pharma”.
Jan Arvid Götesson!
Är inte i stort sett alla som idag är intresserade av statsfrågor galenpannor? Om man t ex går igenom vilka som i Europa just nu är emot EU:s överstatliga konstruktion blir man ju inte särskilt glad.
Varför är det så? Ja, att t ex vänstern inte är intresserad av statsfrågor hänger förstås ihop med att Marx och Engels inte var det. Och den enda gången som t ex Stalin har kritiserat dessa båda herrar, så är det just i det sammanhanget.
Under mina studier nyligen kom jag över en passus i någon bok, jag har glömt vilken, som menade att Lenin hade lagt ner mycken tankemöda över Staten, men inte över Regeringen, vilket inte är samma sak.
Jag tror att den distinktionen är värdefull att hålla i minnet.
Jan Arvid Götesson! Ett tillägg:
Jag kom att tänka på kapitlet ”Läran om välfärden” i Jan Myrdals bok ”Indien väntar”(1980).
Där skriver han om ”Artashastra, en handbok i statskonsten som i statsvetenskapens långa historia tydligen saknar motstycke.
De våra som skrivit i ämnet kan vi i alla fall glömma – Platon, Aristoteles, Machiavelli – men om Stalin hade fått tag i denna handledning, hade han säkert gillat den.
Bo Persson!
”Är inte i stort sett alla som idag är intresserade av statsfrågor galenpannor?” Din fråga är – tyvärr – tänkvärd. Den breda fåran i svensk debatt vill inte veta av det slags analys som du efterlyser. Den förvisas till marginalen. I dag blir man väl ansedd som en jobbig typ om man vill analysera begrepp grundligt.
Jag fick in en artikel i FiB/K om att debattörer inte skiljer på ”stat” och ”nation”. Jag vet inte huruvida jag har rätt i sakfrågan, men jag har en olustig känsla att jag gör mig till åtlöje med en sådan text i dagens Sverige. Den ter väl sig som en galenpannas rättshaveri.
Men man måste ju försöka. Skriv själv texter om ”statsfrågor” på lindel0f.nu!
Knut L!
Lars Berns texter om hälsa är på samma nivå som ”utomjordingar rövade bort mig i sitt flygande tefat”. Eftersom man måste välja hur vi använder vårt tid, avstår jag från att läsa LB; han är för opålitlig som källa helt enkelt.
Jan Arvid Götesson!
Även om vi är överens om att de flesta organisationer som idag är emot EU inte är särskilt trevliga, så måste vi samtidigt erkänna att detta inte innebär att EU är en hållbar konstruktion.
Det tror jag är viktigt att påpeka.