Är Gui Minhai en värdig Tucholsky-pristagare?

Kulturminister Amanda Lind vid prisutdelningen. (Bild: Klipp ur TV-Aktuellt)

otiveringen löd med Amanda Linds ord: “Priset ges till hans outtröttliga arbete för det fria ordet och till stöd för hans frigivning och rätt att återuppta sin publicistiska verksamhet.”

Curt Tucholsky

Curt Tucholsky var en oppositionell författare i Weimarrepubliken, som tvingades i exil på grund av sin djupa motvilja mot nazisternas ökande inflytande och tog sitt liv i Sverige 1935 då han såg att tyskarna i förfärande stora skaror följde Hitler. Är Gui Minhai en värdig pristagare i Tucholskys anda? Det kan på goda grunder ifrågasättas.

Vem är då Gui Minhai?
Vad kan sättas upp på hans meritlista? Han flydde till Sverige 1988 (före oroligheterna på Himmelska fridens torg), fick svenskt medborgarskap och avsade sig sitt kinesiska. Han studerade vid Göteborgs universitet, där han avlade doktorsexamen.

Hösten 1999 lämnade han plötsligt fru och barn i Göteborg, återvände till i sin hemprovins i Kina där han etablerade sig som företagare. Varför han lämnade Sverige och familjen verkar inte intressera svenska medier. Det kan emellertid bero på att han tjänade en massa pengar i ett storskaligt utbildningsbedrägeri i Göteborg, som orsakade två dödsfall av kinesiska gäststudenter. Detta bedrägeri avslöjades av SVT den 23 juni 1999, strax innan Gui Minhai försvann. Uppgifter om det här kommer visserligen från den kinesiska ambassaden. Om han verkligen var inblandad borde undersökas. Alltså, frågan kvarstår. Varför lämnade han plötsligt sin familj i Göteborg 1999? Är han skyldig till dessa brott?

Enligt svenska Wikipedia blev Gui Minhai 2003 arresterad i Kina för en “trafikförseelse”. Det låter harmlöst, men det var ett allvarligt brott. Berusad körde han ihjäl en 23-årig flicka vid ett övergångsställe. Dessutom smet han från olycksplatsen och hävdade att flickan varit oförsiktig och alltså delansvarig. Han släpptes fri. Efter att flickans anhöriga protesterat klargjordes till slut att han kört för fort och smitit från olycksplatsen. Att enskilda medborgare motsatte sig polismyndigheternas beslut och vann fick stor spridning i kinesiska medier. Den döda flickans anhöriga blev nämast folkhjältar. Gui Minhai dömdes dock villkorligt, vilket i jämförelse med Sverige var ett lindrigt straff. Han belades dock för reseförbud.

I oktober 2004 lyckas han dock – med svenska generalkonsulatets i Shanghai hjälp – ta sig till Tyskland. Det var förstås provocerande för kinesiska myndigheter, som i det här fallet hade folkopinionen på sin sida. Gui Minhai var ju en känd och dömd brottsling.

Det här är vad man kort kan berätta om Gui Minhais ganska skumma förflutna om man gräver lite. Men denna bild hålls helt dold för svenska mediekonsumenter. Kinas ambassadör hävdade den 16 november i en TV-intervju att “Svenska Pen-klubben gör Gui Minhai till en stor förläggare och författare, vilket inte stämmer”. Kina håller honom ansvarig och fängslad för uppenbara brott, inte av politiska skäl. Det kan alltså finnas goda skäl för den kinesiske ambassadörens kritik här, vilket borde intressera svenska medier.

Är Gui Minhai en värdig pristagare?
Att Gui Minhai ska betecknas som en seriös “regimkritiker” i Tucholskys anda är mycket tveksamt. Han är främst utgivare av opolitisk ren skvallerlitteratur (förbjudet i Kina) inriktad på kinesiska ledares privatliv, vilket varit en mycket lukrativ verksamhet. Med detta har han jobbat från Hong-Kong.

Kina är en växande stormakt tillika en enpartidiktatur utan yttrandefrihet i vår mening. Självklart kan Kina inte ses som förebildligt för vår del i detta avseende. Vi har ju en flerhundraårig yttrandefrihetstradition att luta oss mot. Kina har en helt annan tradition. Kina är mer som en världsdel än ett land, som vi alltså inte enkelt kan jämföra oss med.

Sverige är ett litet land med en liten och lydig kulturelit som gärna följer tidens dominerande vindriktning, som idag blåser med full styrka från USA och EU. Detta har stor betydelse i föreliggande fall. Som ett led i en CIA-styrd kampanj mot Kina förstoras Gui Minhai till en outtröttlig kämpe för det fria ordet, medan hans brottsliga förflutna förtigs. Det blir till och med en skändning av Tucholskys minne.

Folkrätten förbjuder dessutom inblandning i andra länders inre angelägenheter. När en svensk minister deltar i ceremonier som förolämpar Kina reagerar man. Det är inget att vare sig förvånas eller förfasas över.

Tillägg 16 november 13:20
Från säker källa har jag nu upplysts om att det inte råder någon tvekan om att Gui Minhai tog betalt av kinesiska gäststudenter och stoppade pengarna i egen ficka. Från samma källa får jag veta att uppgiften i Wikipedia om att han avlade doktorsexamen i Göteborg är lögn.


Denna artikel bygger framför allt på två artiklar av Anders Persson och de diskussioner som fördes efter dem. En på Global politics och en på steigan.no.

... är läst 5429 gånger!

  27 kommentarer for “Är Gui Minhai en värdig Tucholsky-pristagare?

  1. Leif Strandberg skriver:

    Tack Knut, för åtminstone några fakta i målet.

    Jag anade att det var något skumt när jag hörde kulturministern och statsministern tala i Gui Minhai-frågan (tyvärr har det blivit så att jag nästan alltid anar något skumt när dessa personer talar). Med den bakgrund som du Knut ger skulle Tucholsky-priset lika gärna ges till Johnny Bode, han med Bordellmammas visor eller Stig Cederholm, han som skapade Åsa Nisse och Klabbarparn. De var också skojare som Gui Minhai verkar vara. Tråkigt, på många plan, är det. Och vi fibbare som kämpat så hårt för att ärerädda Tucholskys gärning.

  2. Dennis Zackrisson skriver:

    Du glömmer en viktiga sak, Knut!

    Gui Minhai kidnappades av kinesiska agenter under en vistelse i Thailand och fördes tillbaka till Kina, där han sedan dess sitter i fängsligt förvar utan konkret anklagelse och utan rättegång samt med begränsad omvärldskontakt. Han kallas för “criminal” av en utvisningsberättigad kinesisk ambassadör.

    Detta är vad Svenska PEN och många av oss andra reagerat mot, i enlighet med vår förenings främsta paroll att försvara yttrande- och tryckfriheten. Om Minhai nyttjar denna till utgivning av boulevardtidningar är inget som påverkar hans yttrandefrihet. Vi får helt enkelt ta detta för att säkra yttrandefriheten för mer oundgängliga alster.

  3. Anders Persson skriver:

    Till en fibbare, som igår kallat min artikel för “feg och skamlig” och en “smutskastning”, svarade jag att artikeln skrevs i polemik med dem som ville stödja kampen för demokrati och yttrandefrihet i Kina genom en “konkret kampanj” för Gui Min-Haj. Vill kineser i Kina göra detta så har de mitt stöd. Men en utländsk kampanj skulle inte väcka gensvar i Kina. Tänk på att han är ihågkommen som en smitare efter en trafikolycka och först efter en folklig kampanj i Kina blev dömd till 2 år frivilligt. Kinesiska myndigheterna har inte agerat fläckfritt.

    Jag har inga invändningar emot att UD kämpar för svenska medborgares rättigheter utomlands. Vidare är det helt OK att Svenska Pen ger priser till vem de vill, det ska inte utländska makter lägga sig i. En annan fråga är om svenska regeringen ska engagera sig i prisutdelningen. Det har inget med yttrandefriheten att göra. Det räcker med att Stefan Löfvén, som han gjort föredömligt, försvarar Svenska Pens rätt att fritt utse sina pristagare.

  4. Jan Arvid Götesson skriver:

    Eftersom Knuts artikel bygger på två artiklar av Anders Persson antar jag att vi kan kommentera alle tre artiklarna här.

    Jag börjar med en detalj. AP skrev att om man hade kört ihjäl någon berusad i Sverige 2004 skulle man dömts till 2–3 års fängelse. Men i Aftonbladets undersökning av alla domar efter 2012 (publicerad 4 april) är straffet i snitt två år, inte mer. Vad jag vet var straffen inte längre 2004 än 2012–2019. Varför överskattas (det svenska) straffvärdet av det beskrivna brottet i APs artiklar?

  5. Anders Persson skriver:

    Jan Arvid G!
    Om straffet “i snitt” är 2 år motsäger det inte mitt påstående om “2-3 år”.

    Jag vet inte vilken källa jag använde när jag skrev artikeln i början av 2019. Nitisk sanningssökare som jag är gick jag in på nätet igen och hittade på Trafikverket sida att för grovt rattfylleri kan straffet bli fängelse i högst två år och körkortet kan återkallas under 24 månader. Men grovt rattfylleri i kombination med grovt vållande till annans död kan ge upp till åtta års fängelse.

    Så jag har tvärtom underskattat det svenska straffvärdet av det beskrivna brottet.

  6. Torgny Forsberg skriver:

    Gui Minhais utbildningsbedrägeri i Göteborg rörde ca 60 kinesiska studenter som betalad in 3 miljoner kr. Sedan lär Gui fått vid ett tillfälle en ekonomisk uppgörelse på 10 miljoner HK$ av den kraftiga bokförsäljningen. Med bokpublicering finansierade Gui sina fastighetsköp, en i Hong Kong, en i Tyskland, och en reträttbostad vid havet i Pattaya (Thailand). Så till din fråga ”Är Gui Minhai en värdig Tucholskypristagare?” Svar är nej. Han behövde ej de där prispengarna.

  7. Martin Gustavsson skriver:

    Det finns många bättre kandidater som flytt repressiva regimer.

  8. Jan Arvid Götesson skriver:

    Anders P!
    Jag har invändningar mot ditt svar. Jag skrev att svenska domstolar har utmätt i snitt 2 års fängelse, det vill säga att de vid sin TILLÄMPNING av lagen har ansett att brottet skall straffas med 2 år. Du skrev ”i Sverige skulle samma brott givit 2–3 års fängelse”. Dina ord ”skulle … givit” visar att du syftade på samma sak, alltså tillämpning DÅ, 2004.

    Jag kallade den faktiska strafflängden ”straffvärde”. Det var en förenkling, eftersom två begrepp används i strafflängdsbestämning: ”straffvärde” och ”straffmätning”. Men självklart syftar ”straffvärde” enligt brottsbalken på domstolars ”bedömning” (29 kap. 2 § ).

    I ditt svar ger du ordet ”straffvärde” en annan betydelse än brottsbalkens. Du likställer ”straffvärde” med ”straffmaximum”. Det är fel.

    Jag skriver om denna detalj därför jag fick intrycket att det finns en tendens i Knuts och Anders texter att tyda och bedöma till Gui Minhais nackdel. Mitt intryck kan vara fel, så texterna skall granskas i deras helhet.

  9. Jan Arvid Götesson skriver:

    I min förra kommentar skrev jag att Anders P skrivit att ett brott likt det som beskrivs (berusad köra ihjäl person) i Sverige skulle givit 2–3 års fängelse. AP skrev alltså att man 2004 skulle ha fått det straffet i Sverige.

    Det finns en vetenskaplig undersökning: ”Rattfylleri vid vållandebrott i trafiken: analys av uppgifter i lagföringsregistret” av Statens väg- och transportforskningsinstitut. Det är en bättre källa än Aftonbladet, för den gäller perioden 1995–2005, alltså året 2004.

    VTI:s studie säger att kategorin som fick längst straff (vållande till annans död, grovt oaktsamma, rattfulla), fick i medelvärde 468 fängelsedagar, vilket motsvarar drygt 1 år och 3 månader (om det kriminologiska året har 365 dagar).

    Detta är mindre än APs 2–3 år.

    Har jag tolkat forskningen fel, så rätta mig. Om jag inte har fel, varför är denna detalj beskriven till Gui Minhais nackdel av KL och AP?

    Jag har ännu ingen uppfattning i övrigt om Gui Minhais sak, eftersom jag inte studerat saken.

  10. Bertil Carlman skriver:

    Martin G. skriver ”Det finns många bättre kandidater som flytt repressiva regimer.” Prisutdelarna är inga noviser i frågan. Flertalet i svenska PEN vet naturligtvis vad de gör. De anser det viktigt att ställa upp på västs sida mot, ja kanske inte direkt ”gula faran” men nästan. De vet att Sveriges kulturflöde till medborgarna domineras av Imperiets berättelser. Kolla bara utbudet på TV. Kolla bara vilket liv det blev när en av litteraturpristagarna, Peter Handke, inte ansågs rumsren ur politisk synvinkel. Så ur deras perspektiv fanns det nog ingen bättre kandidat.

    Igår i radio oroade sig P. Hultqvist över att greppet om informationen till svenska folket hade försvagats. Splittrande idéer är ett hot. Han sade inget om den splittrande politik som i huvudsak S stått och står för. Den splittrande politik som fortsätter öka klasskillnaderna, men den omnämns knappt. PH ”mumlade” till och med om statens behov av att ”bättre” kontrollera informationsflödet, en viktig fråga framöver.

  11. Erik Göthe skriver:

    Gui Minhai gjorde sig tydligen också skyldig till smitning efter att ha kört ihjäl kvinnan. Det gör att han (i Sverige) borde få ett utökat straff.

  12. Ingemar Folke skriver:

    Det är fegt och skamligt att som sker på denna hemsida smutskasta den för fyra år sedan kidnappade och i Kina sedan dess frihetsberövade Gui Minhai. Tror verkligen någon att Gui i Kina sitter häktad i fyra år för utredning av ett trafikbrott med dödlig utgång, ett brott som Gui redan för decennier sedan är dömd för? Eller att han sitter häktad lika länge för misstanke om tryckfrihetsbrott, som är så lätt att utreda? Böckerna finns ju där redan. Knut L påstår likaså att Gui här i Sverige skulle ha iscensatt ett ”storskaligt utbildningsbedrägeri” om studenters avgifter. Uppgifterna är helt grundlösa. En genomgång av dessa omständigheter finns i Jojje Olssons artikel i Expressen. Gui duger lika bra som Crusenstolpe på sin tid att vara en frontfigur och martyr för yttrandefrihet. Läs gärna min artikel i FiB/K nr 9 ”De måste inte vara helgon”.

  13. Sven-Eric Holmström skriver:

    Folke skriver i en artikel i FIB gällande Myrdal och Tianmen 1989 att han ansåg Sovjet på sin tid vara det största hotet mot världsfreden. Det är märkligt att påstådda vänstermänniskor fortfarande bekänner sig till den synen.

    Gamla SKP, tidigare KFML, förde från slutet av 70-talet ända fram till dess att partiet dog sotdöden tio år senare, en minst sagt märklig politik i flera internationella frågor, inte minst då det faktum att man satte sig i knäna på de östeuropeiska dissidentgrupperna trots dessas ytterst tvivelaktiga karaktär.

  14. Anders Persson skriver:

    Jojje Olssons artikel i Expressen är läsvärd och rekommenderas. Vad gäller de påstådda “bedrägerierna” får vi veta att ehuru Gui Minhai var vd för Gothenburg International­ Institute (GII) var han varken juridiskt ansvarig eller hade ansvar för utbildningen. Han skulle bara fungera som “länk till Kina”.

    Läsaren lämnar detta avsnitt med ett intryck av att Gui Minhai är en andrahandsfigur och oskyldig till allt han anklagats för. Men ett stycke ner läser man till sin förvåning att “smädelserna” mot honom är taktik:

    “Ytterst utgör smädelserna mot Gui Minhai ett försök att skifta fokus från Kinas egna övergrepp, till att istället få diskussionen att handla om Gui Minhais karaktär. För oavsett hur mycket pengar Gui Minhai kan ha svindlat till sig i Sverige för 20 år sedan, så rättfärdigar det givetvis inte kinesiska myndigheters nuvarande behandling av honom.”

    Nej, det gör det inte – men han är alltså skyldig ändå!

  15. Ingemar Folke skriver:

    En ansedd advokatbyrå gjorde en oberoende granskning av Gothenburg International Institute (GII). Den gav vid handen att ingen av de ansvariga eller de anställda (Gui hade varit var anställd) kunde misstänkas för brott. Detta står att läsa i Jojje Olssons artikel i Expressen. Kinas ambassad vill att vi ska tro Gui om ont. Varför de vill det, tycks rätt uppenbart.

  16. Jan Arvid Götesson skriver:

    Jag har som sagt aldrig studerat fallet Gui Minhai. Jag har inga fakta som talar mot att han skulle begått brott och/eller uppträtt klandervärt. Jag blev blott orolig över en möjlig tendens i rapporteringen på lindelof.nu att bedöma publicerade utsagor till GMHs nackdel.

    Anders P undersöker Wikipediaartiklar på världsspråk, vilket kan ge relevant information, eftersom frivilliga skribenter där strävar mot en neutral och källbelagd presentation av fakta.

    WP-avsnittet om smitningsolyckan (inklusive det privata experimentet som skulle visa att olyckan skedde i 110 km/h) har tagits bort sedan AP skrev sina texter. Motiveringen var att källorna var statskontrollerade kinesiska. I stället diskuteras uppgifterna om en olycka i samband med händelserna 2016, bland annat GMHs TV-framträdande. I nuvarande version ifrågasätts alla påståenden från statsinfluerade kinesiska media (inklusive GMHs erkännanden).

    Anders Persson skrev: ”Berusad vid ratten dödade Gui i december 2003 en 23-årig flicka vid en övergång för fotgängare. Enligt CNN var det en “dödlig smitningsolycka” (fatal hit and run accident)”. Men CNNs artikel ifrågasätter uppgifterna från TV-sändningen 2016, snarare än att utan ifrågasättande rapportera att det skett en fatal hit and run accident.

    CNN sätter ”erkänner” inom citationstecken: ”Missing Hong Kong bookseller ‘confesses’ 2003 crime on Chinese TV” (”Saknad bokhandlare från Hongkong ’erkänner’ brott från 2003 på kinesisk TV”).

    CNN skrev ”apparently confessing to his involvement in a 2003 fatal hit and run accident”. ”Apparently” betyder väl här ungefär ”till synes”.

    CNNs text stödjer inte APs påstående att CNN rapporterade om en dödlig smitningsolycka som ett faktum i ett sammanhang där olyckan är ett bevisat faktum (”Berusad vid ratten dödade Gui i december 2003 en 23-årig flicka”).

    Jag upprepar att jag ingenting vet om sakfrågan och inte skriver för Gui Minhais sak.

  17. Christer Lundgren skriver:

    Så här beskriver Kinas ambassadör fallet:

    Gui Minhai repeatedly broke laws in China and Sweden. Regarding his crimes at Gothenburg University, I suggest that you take a look at the archives in the university. When he worked for GU, he tricked over 100 Chinese students to come to Sweden for MBA diplomas, resulting in the suicides of two Chinese students. The MBA diploma he promised the Chinese students was nothing but a lie, because it does not even exist in Sweden, neither back then nor today. If you are interested to know more about it, please find the archives in GU or see the reports about the case by Gothenburg media when it happened. To escape the punishment of Swedish law, Gui Minhai fled back to China. In his hometown Ningbo, on a late night in 2003 he killed a young Chinese female university student when he was drunk driving and fled the site. To escape the sanctions of Chinese law, he forged an ID to flee. In October 2015, he went back to China and turned himself in. He was sentenced to two years by Chinese authorities according to Chinese law. After completing his term in prison in October 2017, Gui Minhai said he did not want to get back to Sweden but would rather stay in his hometown Ningbo to spend the Chinese New Year with his mother who was over 80 years old. During his stay, he committed other crimes. The Chinese competent authorities are handling the case according to China’s law and legal procedure. Such a criminal with a long record of crimes was labeled by some Swedish people as a “human rights activist”. They groundlessly asked the Chinese Government to release him, which totally goes against the principle of rule of law. China is a country of rule of law, where all people are equal before the law…

    Without any doubt, it is wrong for the Swedish government to disrespect Chinese authorities handling the case according to law. It is not conducive to friendly cooperation between China and Sweden.

    http://www.chinaembassy.se/eng/sgxw/t1624939.htm

  18. Anders Persson skriver:

    Ingemar F!
    Enligt Jojje Olssons artikel friades de tre svenskarna i “Gothenburg International Institute” (GII). Men det, för mig i alla fall, egendomliga är att i utredningen, enligt Jojje Olsson, nämndes överhuvudtaget inte Gui Minhai. Kan man då säga att advokatutredningen “friade” honom? Han var ju ändå vd, så ett kort omnämnande hade ju varit naturligt, eller ännu bättre, om det gjorts klart att också han var oskyldig.

    En av mina källor har varit en artikel i South China Morning Post från 2016. Enligt en undersökning samma år av Hongkongs Universitet var det den mest pålitliga dagstidningen i staden. Detta ifrågasattes, enligt Wikipedia, två år senare av en vän till Gui, den svenske lektorn Magnus Fiskesjö vid Cornell University som intervjuades i fjol av SR.

  19. Jan Arivd Götesson skriver:

    Eftersom flera debattdeltagare diskuterar sakfrågor måste jag upprepa att jag inte gör, och har aldrig gjort, några påståenden om Gui Minhai eller Folkrepubliken Kina, eftersom jag inte gjort några undersökningar. Jag blir bara förbryllad av vissa läsningar som Anders P och Knut L gör av publicerade texter.

    Här är en till: AP citerar att Jojje Olsson skriver: ”För oavsett hur mycket pengar Gui Minhai kan ha svindlat till sig i Sverige för 20 år sedan, så rättfärdigar det givetvis inte kinesiska myndigheters nuvarande behandling av honom.”

    Jag tolkar AP som att han tolkar JO på detta sätt: ”GMH må ha svindlat till sig pengar, men det rättfärdigar inte behandling av honom” – JO tillstår att GMH begått brott.

    Jag tolkar hela stycket i JOs artikel så här: ”Även om GMH skulle ha svindlat till sig pengar, vilket utredningar inte påvisat, vore behandlingen av honom fel.”

    Har jag bristande läsförståelse?

  20. Jan Arvid Götesson skriver:

    Kan vi som inte undersökt fakta få hjälp med detta: Vilka är de kontrollerbara källorna till att denne Gui Minhai begått bedrägerier eller oetiskt berikat sig under hans tid vid Göteborg?

    Detta har kanske berörts, men kan vi få en uttömmande lista?

  21. Anders Persson skriver:

    Jan Arvid G!
    Du skriver “Jag tolkar hela stycket i JOs artikel så här: ‘Även om GMH skulle ha svindlat till sig pengar, vilket utredningar inte påvisat, vore behandlingen av honom fel.’”

    Jo, men det skrev inte JO, bl a därför att utredningen, (enligt JO), egendomligt nog inte ens nämner Gui M:s namn! Han var ju ändå vd för företaget. Men han hade ju genast lämnat Sverige när det började osa hett.

    Om det är så, som Torbjörn W. och jag misstänker, att vissa (amerikanska?) kretsar gärna ser att Gui M gör mest nytta genom att hållas kvar i Kina, skulle jag inte bli förvånad om kineserna en dag ger honom tillbaka sitt svenska pass och sätter honom på ett plan till Arlanda!

  22. Jan Arvid Götesson skriver:

    Anders P!
    Jag har inte forskat i detta och har ingen förutfattad mening. GMH kan vara en skurk, vad vet jag.

    Att analysera Jojje O leder ingen vart. Viktigare är min kommentar ovan: “Vilka är de för oss oinsatta läsare kontrollerbara källorna till att Gui Minhai begått bedrägerier eller oetiskt berikat sig under hans tid i Göteborg?”

    Diskussionen för ju även på fib.se, varest Torbjörn Wikland skrev: ”Gui Minhai kom till Sverige på 80-talet och blev indragen i en rättsprocess … Innan rättegången var avslutad flyttade Gui Minhai tillbaka till Kina och åtalet mot honom avskrevs senare.”

    Om åtal ”avskrivs” måste det väl först ha ”väckts”? Finns i så fall GMHs namn i offentlig rättslig handling? (Jag vet inget om juridik.) En referens till sådan handling skulle göra det lättare för oss som saknar tidigare kunskap att bedöma huruvida GMH är en värdig pristagare, som ämnet lyder.

  23. Dan kotka skriver:

    Julian Assange skulle fått Tucholskypriset. Han som lagt sitt liv i vågskålen för yttrandefriheten.

  24. Knut Lindelöf skriver:

    Klicka på kommentarsymbolen för att se diskussionen…

  25. Anders Persson skriver:

    En av kommentorerna i Torsten Jurells lista har en poäng: Gui Minhai kom till Sverige 1988 för att studera, han “flydde” inte från Kina.

    I övrigt är jag förvånad över att så många sätter likhetstecken mellan “blivit olagligt anhållen” och “vara oskyldig”.

    I övrigt har det gjorts klart på den här sajten att det är rätt av svenska UD att engagera sig i fallet – vare sig Gui Minhai är skyldig eller ej.

    Till slut gäller ju frågan om Gui bör utmålas som en idealfigur för demokratikampen i Kina. Under 70-talet när många av oss riktade kritik från vänster emot Östblocket i allmänhet och Sovjetunionen i synnerhet, gällde det också deras olagliga arresteringar, deporteringar och landsförvisningar, t ex av Aleksandr Solzjenitsyn. Men jag har inget minne av att vi drev sympatierna för honom så långt att vi började hylla hans åskådning. Stöd för någons yttrandefrihet innebär inte, som redan Voltaire gjorde klart, att vi nödvändigtvis gillar vederbörandes åsikter.

  26. Dennis Zackrisson skriver:

    Anders P!
    En god princip brukar vara att betrakta någon som oskyldig intill dess han bevisats vara skyldig och dömts i domstol. Och det kan ibland ta lång tid med i vissa fall två överklaganden och tre rättegångsförhandlingar innan det slutliga avgörandet blir fastställt i sista (högsta) instans.

    I många reportage pratas det om att si och så många oskyldiga drabbas. Det har ju varken reportern eller läsare/lyssnare någon aning om, så sådant tal borde givetvis utmönstras ur diskussionen. I Gui Minhais fall är det så att det inte har framförts några konkreta anklagelser utom de han dömts och avtjänat straff för. Jag bortser nu från de fullkomligt absurda och helt grundlösa påståenden om bedrägeribrott för i det närmaste ett kvartssekel sedan, vilka bl a framförts på FiB/Ks hemsida!

    När det gäller sista meningen vill jag understryka den på ett annorlunda vis; att det är särskilt viktigt att försvara ens meningsmotståndares yttrandefrihet. Annars får vi till slut ingen att prata med!

  27. Michael Neumann skriver:

    Om Gui Minhai är värd Tucholsky-priset eller inte har jag ingen åsikt om. Jag vänder mig dock mot de så kallade fakta du skriver i din artikel. Du verkar fullständigt okunnig om hur saker och ting fungerar i Kina och hur ledningen där agerar. Tycker du inte att det är konstigt att man skickar agenter till ett främmande land för att kidnappa och fängsla en person för ett brott som begicks 12 år tidigare och som personen dessutom är redan dömt för en gång? I domen som han får efter 5 års frihetsberövande står inget om trafikbrott. I Kina är det partiet som bestämmer vilken information folk ska läsa och det både i statliga och sociala medier. Även Ambassader sprider falska nyheter aktivt. Så om du inte känner någon personligen som var inblandat och vågar tala så har du inget att komma med. Att förmedla utbildningsplatser är en affärsidé som många kineser har. Behöver inte vara bedrägeri. Jag har själv bott i Kina, talar flytande kinesiska vet hur svårt det är att komma åt infornation.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.