Är Gui Minhai en värdig Tucholsky-pristagare?

Kulturminister Amanda Lind vid prisutdelningen. (Bild: Klipp ur TV-Aktuellt)

otiveringen löd med Amanda Linds ord: “Priset ges till hans outtröttlig arbete för det fria ordet och till stöd för hans frigivning och rätt att återuppta sin publicistiska verksamhet.”

Curt Tucholsky

Curt Tucholsky var en oppositionell författare i Weimarrepubliken, som tvingades i exil på grund av sin djupa motvilja mot nazisternas ökande inflytande och tog sitt liv i Sverige 1935 då han såg att tyskarna i förfärande stora skaror följde Hitler. Är Gui Minhai en värdig pristagare i Tucholskys anda? Det kan på goda grunder ifrågasättas.

Vem är då Gui Minhai?
Vad kan sättas upp på hans meritlista? Han flydde till Sverige 1988 (före oroligheterna på Himmelska fridens torg), fick svenskt medborgarskap och avsade sig sitt kinesiska. Han studerade vid Göteborgs universitet, där han avlade doktorsexamen.

Hösten 1999 lämnade han plötsligt fru och barn i Göteborg, återvände till i sin hemprovins i Kina där han etablerade sig som företagare. Varför han lämnade Sverige och familjen verkar inte intressera svenska medier. Det kan emellertid bero på att han tjänade en massa pengar i ett storskaligt utbildningsbedrägeri i Göteborg, som orsakade två dödsfall av kinesiska gäststudenter. Detta bedrägeri avslöjades av SVT den 23 juni 1999, strax innan Gui Minhai försvann. Uppgifter om det här kommer visserligen från den kinesiska ambassaden. Om han verkligen var inblandad borde undersökas. Alltså, frågan kvarstår. Varför lämnade han plötsligt sin familj i Göteborg 1999? Är han skyldig till dessa brott?

Enligt svenska Wikipedia blev Gui Minhai 2003 arresterad i Kina för en “trafikförseelse”. Det låter harmlöst, men det var ett allvarligt brott. Berusad körde han ihjäl en 23-årig flicka vid ett övergångsställe. Dessutom smet han från olycksplatsen och hävdade att flickan varit oförsiktig och alltså delansvarig. Han släpptes fri. Efter att flickans anhöriga protesterat klargjordes till slut att han kört för fort och smitit från olycksplatsen. Att enskilda medborgare motsatte sig polismyndigheternas beslut och vann fick stor spridning i kinesiska medier. Den döda flickans anhöriga blev nämast folkhjältar. Gui Minhai dömdes dock villkorligt, vilket i jämförelse med Sverige var ett lindrigt straff. Han belades dock för reseförbud.

I oktober 2004 lyckas han dock – med svenska generalkonsulatets i Shanghai hjälp – ta sig till Tyskland. Det var förstås provocerande för kinesiska myndigheter, som i det här fallet hade folkopinionen på sin sida. Gui Minhai var ju en känd och dömd brottsling.

Det här är vad man kort kan berätta om Gui Minhais ganska skumma förflutna om man gräver lite. Men denna bild hålls helt dold för svenska mediekonsumenter. Kinas ambassadör hävdade den 16 november i en TV-intervju att “Svenska Pen-klubben gör Gui Minhai till en stor förläggare och författare, vilket inte stämmer”. Kina håller honom ansvarig och fängslad för uppenbara brott, inte av politiska skäl. Det kan alltså finnas goda skäl för den kinesiske ambassadörens kritik här, vilket borde intressera svenska medier.

Är Gui Minhai en värdig pristagare?
Att Gui Minhai ska betecknas som en seriös “regimkritiker” i Tucholskys anda är mycket tveksamt. Han är främst utgivare av opolitisk ren skvallerlitteratur (förbjudet i Kina) inriktad på kinesiska ledares privatliv, vilket varit en mycket lukrativ verksamhet. Med detta har han jobbat från Hong-Kong.

Kina är en växande stormakt tillika en enpartidiktatur utan yttrandefrihet i vår mening. Självklart kan Kina inte ses som förebildligt för vår del i detta avseende. Vi har ju en flerhundraårig yttrandefrihetstradition att luta oss mot. Kina har en helt annan tradition. Kina är mer som en världsdel än ett land, som vi alltså inte enkelt kan jämföra oss med.

Sverige är ett litet land med en liten och lydig kulturelit som gärna följer tidens dominerande vindriktning, som idag blåser med full styrka från USA och EU. Detta har stor betydelse i föreliggande fall. Som ett led i en CIA-styrd kampanj mot Kina förstoras Gui Minhai till en outtröttlig kämpe för det fria ordet, medan hans brottsliga förflutna förtigs. Det blir till och med en skändning av Tucholskys minne.

Folkrätten förbjuder dessutom inblandning i andra länders inre angelägenheter. När en svensk minister deltar i ceremonier som förolämpar Kina reagerar man. Det är inget att vare sig förvånas eller förfasas över.

Tillägg 16 november 13:20
Från säker källa har jag nu upplysts om att det inte råder någon tvekan om att Gui Minhai tog betalt av kinesiska gäststudenter och stoppade pengarna i egen ficka. Från samma källa får jag veta att uppgiften i Wikipedia om att han avlade doktorsexamen i Göteborg är lögn.


Denna artikel bygger framför allt på två artiklar av Anders Persson och de diskussioner som fördes efter dem. En på Global politics och en på steigan.no.

  26 kommentarer for “Är Gui Minhai en värdig Tucholsky-pristagare?

  1. Leif Strandberg
    2019-11-16 kl. 11:07

    Tack Knut, för åtminstone några fakta i målet.

    Jag anade att det var något skumt när jag hörde kulturministern och statsministern tala i Gui Minhai-frågan (tyvärr har det blivit så att jag nästan alltid anar något skumt när dessa personer talar). Med den bakgrund som du Knut ger skulle Tucholsky-priset lika gärna ges till Johnny Bode, han med Bordellmammas visor eller Stig Cederholm, han som skapade Åsa Nisse och Klabbarparn. De var också skojare som Gui Minhai verkar vara. Tråkigt, på många plan, är det. Och vi fibbare som kämpat så hårt för att ärerädda Tucholskys gärning.

  2. Dennis Zackrisson
    2019-11-16 kl. 11:42

    Du glömmer en viktiga sak, Knut!

    Gui Minhai kidnappades av kinesiska agenter under en vistelse i Thailand och fördes tillbaka till Kina, där han sedan dess sitter i fängsligt förvar utan konkret anklagelse och utan rättegång samt med begränsad omvärldskontakt. Han kallas för “criminal” av en utvisningsberättigad kinesisk ambassadör.

    Detta är vad Svenska PEN och många av oss andra reagerat mot, i enlighet med vår förenings främsta paroll att försvara yttrande- och tryckfriheten. Om Minhai nyttjar denna till utgivning av boulevardtidningar är inget som påverkar hans yttrandefrihet. Vi får helt enkelt ta detta för att säkra yttrandefriheten för mer oundgängliga alster.

  3. Anders Persson
    2019-11-16 kl. 12:20

    Till en fibbare, som igår kallat min artikel för “feg och skamlig” och en “smutskastning”, svarade jag att artikeln skrevs i polemik med dem som ville stödja kampen för demokrati och yttrandefrihet i Kina genom en “konkret kampanj” för Gui Min-Haj. Vill kineser i Kina göra detta så har de mitt stöd. Men en utländsk kampanj skulle inte väcka gensvar i Kina. Tänk på att han är ihågkommen som en smitare efter en trafikolycka och först efter en folklig kampanj i Kina blev dömd till 2 år frivilligt. Kinesiska myndigheterna har inte agerat fläckfritt.

    Jag har inga invändningar emot att UD kämpar för svenska medborgares rättigheter utomlands. Vidare är det helt OK att Svenska Pen ger priser till vem de vill, det ska inte utländska makter lägga sig i. En annan fråga är om svenska regeringen ska engagera sig i prisutdelningen. Det har inget med yttrandefriheten att göra. Det räcker med att Stefan Löfvén, som han gjort föredömligt, försvarar Svenska Pens rätt att fritt utse sina pristagare.

  4. Jan Arvid Götesson
    2019-11-16 kl. 12:58

    Eftersom Knuts artikel bygger på två artiklar av Anders Persson antar jag att vi kan kommentera alle tre artiklarna här.

    Jag börjar med en detalj. AP skrev att om man hade kört ihjäl någon berusad i Sverige 2004 skulle man dömts till 2–3 års fängelse. Men i Aftonbladets undersökning av alla domar efter 2012 (publicerad 4 april) är straffet i snitt två år, inte mer. Vad jag vet var straffen inte längre 2004 än 2012–2019. Varför överskattas (det svenska) straffvärdet av det beskrivna brottet i APs artiklar?

  5. Anders Persson
    2019-11-16 kl. 13:49

    Jan Arvid G!
    Om straffet “i snitt” är 2 år motsäger det inte mitt påstående om “2-3 år”.

    Jag vet inte vilken källa jag använde när jag skrev artikeln i början av 2019. Nitisk sanningssökare som jag är gick jag in på nätet igen och hittade på Trafikverket sida att för grovt rattfylleri kan straffet bli fängelse i högst två år och körkortet kan återkallas under 24 månader. Men grovt rattfylleri i kombination med grovt vållande till annans död kan ge upp till åtta års fängelse.

    Så jag har tvärtom underskattat det svenska straffvärdet av det beskrivna brottet.

  6. Torgny Forsberg
    2019-11-16 kl. 14:14

    Gui Minhais utbildningsbedrägeri i Göteborg rörde ca 60 kinesiska studenter som betalad in 3 miljoner kr. Sedan lär Gui fått vid ett tillfälle en ekonomisk uppgörelse på 10 miljoner HK$ av den kraftiga bokförsäljningen. Med bokpublicering finansierade Gui sina fastighetsköp, en i Hong Kong, en i Tyskland, och en reträttbostad vid havet i Pattaya (Thailand). Så till din fråga ”Är Gui Minhai en värdig Tucholskypristagare?” Svar är nej. Han behövde ej de där prispengarna.

  7. Martin Gustavsson
    2019-11-16 kl. 23:58

    Det finns många bättre kandidater som flytt repressiva regimer.

  8. Jan Arvid Götesson
    2019-11-17 kl. 5:06

    Anders P!
    Jag har invändningar mot ditt svar. Jag skrev att svenska domstolar har utmätt i snitt 2 års fängelse, det vill säga att de vid sin TILLÄMPNING av lagen har ansett att brottet skall straffas med 2 år. Du skrev ”i Sverige skulle samma brott givit 2–3 års fängelse”. Dina ord ”skulle … givit” visar att du syftade på samma sak, alltså tillämpning DÅ, 2004.

    Jag kallade den faktiska strafflängden ”straffvärde”. Det var en förenkling, eftersom två begrepp används i strafflängdsbestämning: ”straffvärde” och ”straffmätning”. Men självklart syftar ”straffvärde” enligt brottsbalken på domstolars ”bedömning” (29 kap. 2 § ).

    I ditt svar ger du ordet ”straffvärde” en annan betydelse än brottsbalkens. Du likställer ”straffvärde” med ”straffmaximum”. Det är fel.

    Jag skriver om denna detalj därför jag fick intrycket att det finns en tendens i Knuts och Anders texter att tyda och bedöma till Gui Minhais nackdel. Mitt intryck kan vara fel, så texterna skall granskas i deras helhet.

  9. Jan Arvid Götesson
    2019-11-17 kl. 5:34

    I min förra kommentar skrev jag att Anders P skrivit att ett brott likt det som beskrivs (berusad köra ihjäl person) i Sverige skulle givit 2–3 års fängelse. AP skrev alltså att man 2004 skulle ha fått det straffet i Sverige.

    Det finns en vetenskaplig undersökning: ”Rattfylleri vid vållandebrott i trafiken: analys av uppgifter i lagföringsregistret” av Statens väg- och transportforskningsinstitut. Det är en bättre källa än Aftonbladet, för den gäller perioden 1995–2005, alltså året 2004.

    VTI:s studie säger att kategorin som fick längst straff (vållande till annans död, grovt oaktsamma, rattfulla), fick i medelvärde 468 fängelsedagar, vilket motsvarar drygt 1 år och 3 månader (om det kriminologiska året har 365 dagar).

    Detta är mindre än APs 2–3 år.

    Har jag tolkat forskningen fel, så rätta mig. Om jag inte har fel, varför är denna detalj beskriven till Gui Minhais nackdel av KL och AP?

    Jag har ännu ingen uppfattning i övrigt om Gui Minhais sak, eftersom jag inte studerat saken.

  10. Bertil Carlman
    2019-11-17 kl. 10:43

    Martin G. skriver ”Det finns många bättre kandidater som flytt repressiva regimer.” Prisutdelarna är inga noviser i frågan. Flertalet i svenska PEN vet naturligtvis vad de gör. De anser det viktigt att ställa upp på västs sida mot, ja kanske inte direkt ”gula faran” men nästan. De vet att Sveriges kulturflöde till medborgarna domineras av Imperiets berättelser. Kolla bara utbudet på TV. Kolla bara vilket liv det blev när en av litteraturpristagarna, Peter Handke, inte ansågs rumsren ur politisk synvinkel. Så ur deras perspektiv fanns det nog ingen bättre kandidat.

    Igår i radio oroade sig P. Hultqvist över att greppet om informationen till svenska folket hade försvagats. Splittrande idéer är ett hot. Han sade inget om den splittrande politik som i huvudsak S stått och står för. Den splittrande politik som fortsätter öka klasskillnaderna, men den omnämns knappt. PH ”mumlade” till och med om statens behov av att ”bättre” kontrollera informationsflödet, en viktig fråga framöver.

  11. Erik Göthe
    2019-11-17 kl. 14:31

    Gui Minhai gjorde sig tydligen också skyldig till smitning efter att ha kört ihjäl kvinnan. Det gör att han (i Sverige) borde få ett utökat straff.

  12. Ingemar Folke
    2019-11-17 kl. 15:22

    Det är fegt och skamligt att som sker på denna hemsida smutskasta den för fyra år sedan kidnappade och i Kina sedan dess frihetsberövade Gui Minhai. Tror verkligen någon att Gui i Kina sitter häktad i fyra år för utredning av ett trafikbrott med dödlig utgång, ett brott som Gui redan för decennier sedan är dömd för? Eller att han sitter häktad lika länge för misstanke om tryckfrihetsbrott, som är så lätt att utreda? Böckerna finns ju där redan. Knut L påstår likaså att Gui här i Sverige skulle ha iscensatt ett ”storskaligt utbildningsbedrägeri” om studenters avgifter. Uppgifterna är helt grundlösa. En genomgång av dessa omständigheter finns i Jojje Olssons artikel i Expressen. Gui duger lika bra som Crusenstolpe på sin tid att vara en frontfigur och martyr för yttrandefrihet. Läs gärna min artikel i FiB/K nr 9 ”De måste inte vara helgon”.

  13. Sven-Eric Holmström
    2019-11-17 kl. 18:19

    Folke skriver i en artikel i FIB gällande Myrdal och Tianmen 1989 att han ansåg Sovjet på sin tid vara det största hotet mot världsfreden. Det är märkligt att påstådda vänstermänniskor fortfarande bekänner sig till den synen.

    Gamla SKP, tidigare KFML, förde från slutet av 70-talet ända fram till dess att partiet dog sotdöden tio år senare, en minst sagt märklig politik i flera internationella frågor, inte minst då det faktum att man satte sig i knäna på de östeuropeiska dissidentgrupperna trots dessas ytterst tvivelaktiga karaktär.

  14. Anders Persson
    2019-11-17 kl. 18:20

    Jojje Olssons artikel i Expressen är läsvärd och rekommenderas. Vad gäller de påstådda “bedrägerierna” får vi veta att ehuru Gui Minhai var vd för Gothenburg International­ Institute (GII) var han varken juridiskt ansvarig eller hade ansvar för utbildningen. Han skulle bara fungera som “länk till Kina”.

    Läsaren lämnar detta avsnitt med ett intryck av att Gui Minhai är en andrahandsfigur och oskyldig till allt han anklagats för. Men ett stycke ner läser man till sin förvåning att “smädelserna” mot honom är taktik:

    “Ytterst utgör smädelserna mot Gui Minhai ett försök att skifta fokus från Kinas egna övergrepp, till att istället få diskussionen att handla om Gui Minhais karaktär. För oavsett hur mycket pengar Gui Minhai kan ha svindlat till sig i Sverige för 20 år sedan, så rättfärdigar det givetvis inte kinesiska myndigheters nuvarande behandling av honom.”

    Nej, det gör det inte – men han är alltså skyldig ändå!

  15. Ingemar Folke
    2019-11-17 kl. 21:24

    En ansedd advokatbyrå gjorde en oberoende granskning av Gothenburg International Institute (GII). Den gav vid handen att ingen av de ansvariga eller de anställda (Gui hade varit var anställd) kunde misstänkas för brott. Detta står att läsa i Jojje Olssons artikel i Expressen. Kinas ambassad vill att vi ska tro Gui om ont. Varför de vill det, tycks rätt uppenbart.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.