
Sverigedemokraterna slåss med metallrör – men SD:s-opinionssiffror stiger. Opinionsbildare går till samlad attack och skäller dem för fascister – men SD:s opinionssiffror stiger. Tintin, Liten Skär, Pippi Långstrump och annat kulturmaterial kritiseras för att sprida rasistiska schabloner – men SD:s opinionssiffror stiger. Pepparkaksgubbar, skolavslutningar i kyrkan och psalmen Den blomstertid nu kommer på skolans våravslutning är också ifrågasatta, vilket tvingat Skolverket att formulera skriftliga riktlinjer för det självklara att ”svenska” traditioner måste få ha en plats i Sverige – men SD:s opinionssiffror stiger. I UNT angrips SD av en folkpartist med libanesiskt ursprung på temat att inget i Sverige är speciellt svenskt – men SD:s-opinionssiffror stiger. Inget tycks hjälpa. All debatt om SD leder till att SD:s opinionssiffror stiger. Dock! fortfarande vill 92 % rösta på något annat. Men vad ska man göra?
Min käre gamle antagonist Peter Larsson skrev igår i all hast följande på facebook (aningen redigerat):
”Det är väl så att eftersom vi under en massa år aldrig funderat på vad Sverige och vi svenskar är för ena, och nu har SD kapat åt sig den frågan och skaffat sig tolkningsföreträde. Den bildade medelklassen har inga svar, lider av okunskap och ignorans hur det ser ut i ghettot, och inte minst är det offentliga samtalet drabbat av Ortorexi. [hälsofixering].”
En annan kär gammal antagonist, Rune Lanestrand skrev också igår på facebook apropå en debattartikel i DN 2012-12-13 följande:
”Rikspolischefen chefen Bengt Svensson och chefen för Rikskriminalpolisen Klas Friberg skriver i dag på DN-debatt om hur den grova brottsligheten ökar. … Hela inlägget är ett rop på hjälp från både allmänheten och beslutsfattare. Partierna kan inte fortsätta sticka huvudet i sanden och fylla på med fler invandrare i de förortsgetton där kriminaliteten frodas som mest. Jag har skrivit det tidigare och undrat varför de politiskt korrekta partierna låter Sverigedemokraterna ha monopol på att ta upp de problem som det stora mottagandet onekligen medför ute i kommunerna. Det finns ju varken arbete eller bostäder till alla nyanlända. Ska vi komma tillrätta med en del av de sociala problem som Svensson och Friberg pekar på och som den ökade fria rörligheten och omfattande invandringen skapat borde vi först ta hand om de som redan har kommit och samtidigt besluta om ett moratorium på några år innan vi tar emot fler invandrare. Samtidigt som gränskontrollen skärps för att stoppa de kriminella ligor som gör sina stöldraider genom landet. Ett sådant beslut har stort folkligt stöd medan den isolerade fisförnäma kultureliten, som står mig upp i halsen, kommer att rasa och skrika som stuckna grisar. Trots att detta förslag inte har det minsta med främlingsfientlighet att göra utan bara med omtanke om alla som bor i vårt land. Vill samtidigt understryka att invandring är inget problem om det bara finns arbete och bostäder.”
Peter och Rune är inga duvungar och absolut inga högeropportunister. De har varit med länge och har följt utvecklingen under mer än en generation och hela tiden i opposition till det mesta av vad det politiska och kulturella etablissemanget producerat av idéer och reformer. Peter från en vänsterposition och Rune från en Centerposition, båda med FiB/Kulturfront som plattform från första början.
Peters kärnfulla sammanfattning sammanfaller till stor del med min. Det vill säga: tidigare försummelser har bäddat för politikerförakt och SD-framgångar. Invandringens betydelse för utvecklingen berörs inte direkt, men finns möjligen där under ytan.
Rune går dock längre. Han pekar direkt på invandringen som en (1) orsak och trampar därmed över etablissemangets skamgräns. Det han skriver kan tas på två sätt. Antingen kan han avfärdas som fullständigt nedsmetad i lagården och vorden allt annat än rumsren. Eller så kan man lyssna och funderar på om denne oberoende, erfarne och självständige debattör kanske trots allt pekar på något väsentligt. Jag gissar att de flesta inte skulle veta vad de skulle tänka om de läste Rune Lanestrand. Jag vet inte riktigt heller, men vill fundera och absolut inte avfärda Rune.
En obehaglig vindil högg mig i nacken häromdagen. Det var på en debatt om ”det fria skolvalet” där en S-politiker och två Fp-politiker deltog. Jag har skrivit om den tidigare. Vindilen orsakades av att folkpartisten Erik Scheller (sakkunnig på Utbildningsdepartementet) menade att de sjunkande skolresultaten i svensk skola beror på den höga invandringen. Jag tror det där kom från hjärtat och representerar en stark underström som driver på segregeringen, som gör att Scheller och hans meningsfränder – mot all forskning och beprövad erfarenhet – försvarar ”det fria skolvalet”. Man skiter i praktiken i ghettonas människor.
Här ligger problemet. Politiker ökar i praktiken segregeringen och klassklyftorna och skapar ett delat samhälle – varpå SD:s opinionssiffror stiger ännu mera.
Invandring har vi haft så länge vi haft gränser runt Sverige. Den kan och ska inte stoppas, det går inte. I dagens krisande värld pågår enorma folkfördrivningar och -omflyttningar. Då blir flyktinginvandring ofrånkomlig. De globala kriserna drabbar oss redan. Sverige kan inte längre ses som en isolerad ö i ett stormande världshav. Vi har både plats och råd att vara fristad för fördrivna människor.
Men, vi har en svensk historia och en svensk kultur i vilken skolor och välfärdspolitik måste inbegripas. Allt detta måste också försvaras på ett nytt sätt. Rune har rätt i att utan arbete och bostäder till alla går det åt helvete.
En första åtgärd till stöd för arbetslösa och fattiga människor borde vara att dra sig ur/sluta stödja USA:s, NATO:s och EU:s skamliga oljekrig i Afghanistan, Libyen, Syrien och annorstädes. Vi lever som sagt mitt i världen mer än någonsin. Tänk bara på all den olja som krigen slukar! En andra åtgärd vore att se till att alla barn i Sverige fick gå i samma grundskola, alltså slapp ifrån det (o-)fria skolvalet. Det vore två små bidrag till att minska spänningarna i världen och här hemma.
Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: Erik Scheller, Liten Skär, Peter Larsson, Rune Lanestrand, Sverigedemokraterna, Tintin, segregering, Mohamed Hassan, invandringspolitik
Bo!
Man kan säga vad man vill. Men vill man föra diskussionen om ”invandringen som problem” är det inte tillrådligt att blanda in begreppet ”etnisk svensk” eller ”svensk etnicitet”. Så ser jag det.
Det måste ju finnas något som är svenskt, vi gör tankeexprimentet att en svensk medborgare befinner sig på
semester i Turkiet och skall förklara vad som är typiska svenska kulturyttringar för turkiska medborgare. Skall vi berätta om moskeer, amerikanska Tv-serier,
pizzerier m.m som typiskt svenskt. Det blir konstigt.
Knut!
”(I)nte tillrådligt”, säger du. Men bekräftar du inte då de rader av din gamle trätobroder Peter Larsson som du inledde den här diskussionen med? Det är inte invandringen som är problemet men väl mångkulturalismen som statsideologi.
Bo!
Jo, kanske det. Men begrepp som ”mångkultur” är så missbrukade idag att man helst bör undvika även dem i diskussioner om invandringen. Men vi har självklart en svensk kultur, som inte finns minsta anledning att varken skämmas för eller yvas över som speciellt framstående i förhållande till andra folkkulturer. Jag funderar på att skaffa flaggstång vid torpet Sjärnudden i Roslagen.
Knut,
Javisst, förutom då att denna kultur råkar vara vår. Och det har den blivit utan att vi ansträngt oss det minsta. Vi har bara vuxit upp i den. Och på samma sätt blir den invandrarbarnens och deras barns och deras barns … Om nu inte något särskilt inträffar. T.ex. att en klåfingrig statsmakt bekämpar detta.
Bo, nu börjar vi närma oss konsensus och kan ägna oss lite åt våra säkert till stora delar gemensamma jultraditioner; lutfisken, skinkan, sillen, brännvinet, mumman, granen, dansen, sångerna, TV … God Jul!