Är vi alla “röda khmerer”?

Anders Persson ger här ännu en sida av de Röda Khmererna och för den delen kommunisterna i allmänhet. De kambodjanska kommunisterna var inte blodstörstiga, deras misstag var att de, liksom kommunister i allmänhet, inte värderade "legalitetens" betydelse.

Med revolutioner har alltid följt övergrepp på skyldiga och oskyldiga, här en scen från utbrottet av amerikanska revolutionen 1774.

På lediga stunder tar jag mig tid att följa vad som hände efter revolutionen i Ryssland senhösten 1917. Och det var inte alltid uppbyggliga saker. Allmän rättslöshet rådde med övergrepp också på helt oskyldiga. Ty det som sker under en revolution är inte bara att “folkets utsugare” löper risk att mördas utan många andra, även helt oskyldiga. När statens rättsapparat försvinner är det lätt att ta ut personlig hämnd eller begå kriminella handlingar av olika slag, som t ex i Petrograd 1917. Alla känner till Mao Zedongs ord att revolutioner “inte är några tebjudningar”. Man kan också påminna sig hur Jan Myrdal diplomatiskt ofta hänvisar till grymheterna under de tyska böndernas uppror 1524–25, kanske för att inte direkt säga något negativt om uppror närmare i tiden.

Man bör också påpeka att liknande förhållanden också råder under reaktionära revolutioner eller kontrarevolutioner, ta t ex anarkin efter Iraks och Libyens krossande.

Vad gäller socialistiska revolutioner gör socialister och kommunister det extra svårt för sig själv genom att naivt intala sig att bara “folket får makten” så ordnar allt sig till det bästa. Men “folket” är inte något enhetligt och få av dem har fått någon utbildning i “revolutionär moral och disciplin”. Under ryska revolutionen hade bara en bråkdel av partimedlemmarna någon skolning i Marx’, Engels’ eller ens Lenins teorier.

Att grymheter oundvikligen följer i varje revolutions eller kontrarevolutions spår är en sak, en annan är kommunisters traditionella ointresse för laglighetens betydelse, även före revolutioner.

“Legalistisk formalism”
Under ryska revolutionen är ett återkommande tema att man inte ska känna sig hämmad av “legalistisk formalism”. “Folket” och i synnerhet “arbetarklassen” ansågs ha en instinktiv känsla för vad som var “klassmässigt” rätt och fel.

Må vara att detta kunde fungera som ett provisorium under själva revolutionen och kampen emot imperialistiska inkräktare. Men när väl detta stadium var över dröjde det länge innan något som liknande juridiskt bindande laglighet såg dagens ljus i Sovjetunionen. När det väl skedde var det genom Stalins i ord demokratiskt välformulerade lagbok 1935. Men som bekant var det si och så med efterlevandet…

Men det handlar inte bara om Sovjetunionen. I anslutning till den pågående debatten om Kampuchea i slutet på 1970-talet har jag, för att friska upp minnet, läst igenom bland annat den serie reportage som publicerades i Dagens Nyheter 27 december – 3 januari 1979 av den amerikanske journalisten Richard Dudham (som fick goda “vitsord” av Knut Lindelöf i ett blogginlägg 3 mars). Dudhams reportage tar upp aspekter av den kambodjanska revolutionen som jag inte sett på annat håll – kanske för att innehållet pekar finger långt utanför Kambodja.

“Folkets domstolar”
Ieng Sary, vice premiärminister och utrikesminister medgav (DN 28.12 1978) att en del dödande inte kunnat undvikas. Men om man tog hänsyn till den “komplicerade situationen” efter kriget menade han att kommunistpartiet hade “löst problemet på ett anständigt sätt” och också lyckats “undvika alltför mycket dödande”.

Han medgav – och nu kommer det ofta förbisedda – att Kampuchea inte hade någon brottslagstiftning eller några vanliga domstolar. Istället, sade han, fanns det folkdomstolar som arbetade “enligt gamla sedvänjor bland folket”. Dudman fick ingen närmare förklaring än så. Det fick han emellertid av Pol Pot i en intervju som publicerades några dagar senare, den 2 januari 1979.

Pol Pots svar på en fråga om den nya regimens rättvisesystem bekräftar antagandet att regeringens juridiska organ blott och bart stadfäster domslut av “folket” när det gäller disciplinära åtgärder.

Han fick frågan vem som är justietminister i det demokratiska Kampuchea och vilka är dennes ämbetsfunktionerna? Pol Pots svar, enligt en officiell utskrift [uppenbarligen kommunicerat genom tolk]:

– I det demokratiska Kampuchea kan varje problem lösas av folket, så det underlättar det administrativa arbetet mycket. Vanligen håller folket regelbundna möten med kritik och självkritik. De lyckas alltid lösa små eller stora meningsskiljaktigheter. Det är den grundläggande processen. Domstolarna ingriper bara för att stadfästa folkets domslut och leder tillämpningar av demokratisk centralism.

Lägg märke till divergensen mellan Ieng Sary och Pol Pot. Enligt den förre fanns det varken “vanliga domstolar” eller “brottslagstiftning”, medan den senare hävdade att det fanns “juridiska organ” och “domstolar” om än med begränsade befogenheter. Båda förlitade sig i huvudsak på “folkets sedvänjor”.

“Klasskänsla”?
Det här är inte skrivet för att peka finger åt de kambodjanska kommunisterna, utan åt de västerländska, och inte heller då i förfluten tid, d v s 1917-21 utan idag. Min erfarenhet av över 40 år i eller i närheten av “kommunister” är att de helt saknar känsla eller intresse för juridiska frågor.

Kanske påverkade av de ryska bolsjevikernas förakt för “legalistisk formalism” verkar de sätta sin tilltro till “folkets domstolar” där “klasskänslan” avgör vad som är rätt eller fel. Detta har spritt sig utanför de traditionella kommunisternas led till den s k “vänstern” där det, enligt min erfarenhet, bara har varit FiB/K och FiB-juristerna som, i linje med Marx och Engels, sett de positiva sidorna i det “borgerliga rättssystemet”. Resten av “vänstern” har bara sett detta som ett redskap för “klassförtryck”. När FiB/K och FiB-juristerna velat agera i t ex grundlagsfrågorna och tryckfrihetsfrågorna, som i stor utsträckning är juridik, har de alltid haft vänstergrupper emot sig, som velat att de skulle “gå hela vägen” och avslöja den borgerliga demokratins klasskaraktär.

Större delen av dagens “vänster” skiljer sig alltså i detta avseende inte från de “röda khmererna”. Vore det inte för “Guds nåd” skulle de i ett “skarpt läge” ha hamnat i samma situation som Pol Pot och hans närmaste 1975-79, alltså varit lika handfallna inför den rättsliga anarki som inträder efter en revolution.

Dela detta inlägg...
  • 30
  •  
  •  
  •  

  17 kommentarer for “Är vi alla “röda khmerer”?

  1. Arne Nilsson
    2018-03-10 kl. 8:26

    Anders P!
    Alldeles utmärkt att du tar upp det leninistiska föraktet för demokrati och legalitet. Så här formulerade sig Lenin i april 1917:

    “Vilken politisk karaktär har denna regering? Detta är en revolutionär diktatur, d v s en makt, som direkt stöder sig på revolutionär erövring, på folkmassornas omedelbara initiativ underifrån, och inte på en lag utfärdad av en centraliserad statsmakt.”

    Men detta är inte det enda problemet med Lenin och och hans medresenärer och efterföljare. Här följer ytterligare några politiska tillkortakommanden:
    * elitism innebärande att en minoritet kan och skall ta makten om det är möjligt
    * makten skall erövras genom ett väpnat maktövertagande
    * ett parti bestående av yrkesrevolutionärer
    * demokratisk centralism innebärande att oliktänkande uppfattning stoppas.

    Dessa politiska och ideologiska tillkortakommanden ledda snabbt till att den ryska revolutionen spårade ur. Denna urartning började redan i och med bolsjevikernas maktövertagande i oktober 1917.

  2. Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
    2018-03-10 kl. 11:26

    Nu måste jag komma in när uppenbara felaktigheter skrivs. Lenin läste juridik och fick 1891 avgångsdiplom i detta ämne. Han arbetar även under en kort period som advokat.

    Arne N!
    Den tidiga regeringen införde på nytt dödsstraff för soldater vid fronten, bönder ställs inför rätta för att de tillägnat sig godsägarjord, arbetartidningars tryckerier förstörs, osv.
    “Folket vill ha fred. Men det fria Rysslands revolutionära regering har återupptagit erövringskriget på basis av samma hemliga fördrag, som f d tsar Nikolaus II ingick med de brittiska och franska kapitalisterna för att folk ska utplundras av de ryska kapitalisterna.”

  3. Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
    2018-03-10 kl. 11:52

    Här är en annan som Lenins skrev 1920, som kanske är diskutabel idag. Han nämner att “… folket använder våld mot den som förtrycker folket med våld”. Historien ger honom faktiskt rätt (Irland 1916, urbefolkningens motstånd i USA, Kuba ect). Men om man kan tillämpa hans teorier i dagens moderna värld är som sagt diskutabelt.

  4. Anders Persson
    2018-03-10 kl. 11:56

    Kerstin S!
    Jo, Lenin var utbildad advokat och även arbetade som sådan. Men var ser man spåret av det i hans verksamhet?

    Arne N!
    Min artikel handlar om “legalitet”, inte “demokrati”. Eller med andra ord “juridik”, inte “politik”.

    Grundbultarna i den borgerliga rättsstaten är tre:

    1. Den beslutande församlingen, parlamentet, som stiftar lagar. Det är här “demokratin” kommer in i bilden, men bara där.

    2. Den dömande makten, oberoende av 1. ska tolka lagarna i konkreta rättsfall oberoende av juristernas personliga sympatier.

    3. Den verkställande makten, polis, fångvårdsmyndigheter osv. ska oberoende av om den ansåg att lagen är rättvis eller domen korrekt, sätta den dömde bakom lås och bom.

    Artikeln handlar om 2., inte 1. Även en “odemokratisk” regim kan ha klart definierade lagar. Kvinnor får inte gå barhuvade utomhus i Saudiarabien. Gör någon det bli hon dömd. Följer Saudiarabien konsekvent sina lagar, och är dessa klara och kända, så är Saudiarabien i juridisk mening en rättsstat.

  5. Arne Nilsson
    2018-03-10 kl. 12:42

    Kerstin S!
    Att citera Lenin för att försvara Lenin övertygar nog enbart de redan troende.

  6. 2018-03-10 kl. 13:01

    Under en sen fas i Kinas kulturrevolution diskuterades legalister respektive konfucianer (gamla kategorier som fanns långt före revolutionen i Kina). Konfucianerna var mycket för tradition, hävdvunna hierarkier etc. som rättesnöre för hur rättsliga frågor skulle hanteras. Legalisterna däremot ansåg att härskarna kunde ändra reglerna efter behov. Kulturrevolutionärerna höll på legalisterna – men man kan ju räkna ut att den linjen gav utrymme för en hel del godtycke, samtidigt som konfucianismen låste samhällsutvecklingen och hindrade folk att utvecklas.

    Kan man säkert säga om det är konfucianen eller legalisten som är den bäste beskyddaren av “den lilla människan”? Såväl tradition som lag kan vara dödande eller befriande, beroende av hur de hanteras.

  7. Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
    2018-03-10 kl. 13:42

    Jag tror att man ser det i hela hans verksamhet för en rättvisare värld där de fattiga oftast fick stryka på foten för storbondens och fabrikörens profit. Han såg när hans bror blev arresterad, när tsarens regim genomförde Bloody Sunday, etc. Förmodligen förstod han att rättvisan inte fanns i det samhällsskick som fanns. Så varför skulle han praktiskt arbeta som advokat när den gripne redan var dömd på förhand av den feodala regeringen?

  8. Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
    2018-03-10 kl. 14:10

    Arne N!
    Faktum är att det var du som först citerade Lenin (utan att nämna vilken artikel citatet kommer ifrån). Jag är lite konfunderad över ditt citat, eftersom du säger att citatet är från april 1917, alltså lite mer än ett halvår före bolsjevikernas revolution samma år. Om du hade hittat citatet i en artikel april 1918 hade jag förstått vad du menar.

    ‘… på folkmassornas omedelbara initiativ underifrån, och inte på en lag utfärdat av centraliserad statsmakt.’

    Demokrati är folkmassornas omedelbara initiativ – på arbetsplatsen (arbetardemokrati), människor som deltar i föreningar för t ex vägar (vägföreningar) idrott, skolor, daghem, vårdcentraler etc. D v s i allt som folket kämpar för, där vars beslut respekteras.

    Centraliserad makt är den sortens demokrati vi har idag. D v s de som säljer ut vårdcentraler utan att folket har något att säga till om.

    Så jag behöver nog klargörande från din sida.

  9. Torgny Forsberg
    2018-03-10 kl. 14:49

    Fundamentalt för alla civiliserade straffrättsliga system är doktrinen nulla poena sine legeinget straff utan en lag. Behöver vi gå till historiska exempel för att diskutera dessa frågor.

    Se i nutid på vissa delar av #MeToo rörelsen där anklagelser i vissa fall anonymt slungas om olämpligt beteende (olämpligt beteende är ej straffbart än) ut och överhetens tidningar DN, SVD och SVT både anklagar, dömer och “avrättar” personer som får sina liv förstörda. Är inte det exempel på rättslösheten i nutid, visserligen ej från folket utan från ”överheten”.

  10. Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
    2018-03-10 kl. 15:27

    Jag hittade artikeln nu. Artikeln heter dubbelväldet.

    Lenin:
    “Vari består dubbelväldet? Det består i att vid sidan om den provisoriska regeringen, bourgeoisins regering, uppstått en ännu svag och embryonal, men dock utan tvivel i praktiken existerande och växande andra regering: arbetar- och soldatdeputerardes.”

    Jag antar att han menar det som vi benämner som en skuggregering. Och att det är den här regeringen som han beskriver.

    Faktum är att det inte var några yrkesrevolutionärer, Arne. Lika lite som det var yrkesrevolutionärer i världens första arbetararmé – Irish Citizen Army.

  11. Arne Nilsson
    2018-03-10 kl. 19:53

    Anders P!
    Du har rätt. Du behandlar legalitet och inte demokrati.

  12. Arne Nilsson
    2018-03-10 kl. 19:55

    Kerstin S!
    Du har rätt i att jag tydligare borde ha angett källan till mitt Lenincitat och bättre redogjort för vad man borde dra för slutsatser av detta citat. Syftet med citat, som hänför sig till april 1917, dvs. före oktoberrevolution, var att visa på vilken typ av regering Lenin ville upprätta sedan bolsjevikerna tagit makten. En regering som inte grundas “på en lag utfärdad av en centraliserad statsmakt”. Lenin var således inte intresserad av legalitet.

    Detta var en konsekvent ståndpunkt som upprepas av Lenin 1920:
    “Det vetenskapliga termen ‘diktatur’ betyder inget annat än en helt oinskränkt, av inga som helst lagar och absolut inga regler begränsad myndighet, som direkt stöder sig på våld.” (1. Lenin, Collected Works, Progress Publishers, Moscow 1977, Volume 31, s. 353. Finns även på s.—)

    Lenin är således inte särskilt intresserad av lagar.

  13. Arne Nilsson
    2018-03-10 kl. 20:24

    Rubriken på denna artikel förtjänas att tas på allvar. Svaret på den frågan blir Ja, så länge vi inte kan göra oss av med det leninistiska arvet och ta demokrati och legalitet på allvar.

  14. Leif Stålhammer
    2018-03-11 kl. 15:06

    Verkar som om de försöker tvångstanka en havererad fågel i människohamn. Påminner om oskicket att “proppa gås”. Numer förbjudet i SverIge utom i skolan där tekniken har förfinats och utvecklas enligt “den svenska modellen”. Bertil Olins efterträdare inom liberalismen Frid Olin utvecklar nu tekniken/pedagogiken till hittills okända höjder.

  15. Leif Stålhammer
    2018-03-11 kl. 15:20

    Jag tror Du har en stark poäng i Ditt resonemang. Tyvärr var klassammansättningen i den “nya” vänstern sådan att det inte fanns några ledande från arbetarklassen som var arbetare “på riktigt”. Det var nog bättre med den första socialistiska vågen i slutet på 1800-talet. Själv har jag erfarenheten (utan att på något sätt vara arbetare) att när jag fört mer konkreta frågor av t ex teknisk natur på tal, har jag ofta mötts av fnissande och närmast total oförståelse för dagliga praktiska problem. Jag brukar säga: jag blir orolig när dessa marxister inte kan hantera vare sig skruvmejsel eller skiftnyckel, som de dessutom kallar “skruvnyckel”. Som sagt: det blir ingen tébjudning… Dessutom sitter ju alla och trängs i städernas djungel. Får de ens frisk luft?

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.