Årets FiB-stämma i skuggan av anfallet på Syrien

Dagens FiB-stämma

Idag var det årets FiB-stämma i ABF-husets Kata-sal i Stockholm. Sedvanliga förhandlingar om verksamhetsberättelse för det gångna året, verksamhetsplan för det kommande året, motionsbehandling och styrelseval genomfördes under ordnade former. T ex valdes Karin Rosenqvist från Stockholm till föreningens ordförande, vilket var ett nytt namn i centrala sammanhang, mycket glädjande.

Vid flera tillfällen betonades att våra tre paroller hör ihop, ja att de måste ses som en odelbar helhet. Det är kanske till och med så att just den helheten utgör Folket i Bilds särart. De två parollerna “för en folkets kultur” och “försvaret för yttrandefriheten” har olyckligtvis kommit i skymundan på senare år – utan att någon egentligen strävat efter det. Möjligen är det så att många i föreningen är så djupt engagerade i just den antiimperialistiska kampen att man i sina ambitioner att beskriva imperialismens övergrepp glömt bort att utan en folkets kultur och en vidsträckt yttrandefrihet så reduceras vi till trista resolutions-tuggare.

Detta till trots avslutades stämman med en tidskrävande omgång om hur man skulle hantera det faktum att USA & Co anfallit mål i Syrien natten till just denna lördag. Ett föredömligt kort uttalande stampades till slut fram, med följande lydelse:

FÖRDÖM ANFALLET PÅ SYRIEN!
USA, Frankrike och Storbritannien har nu anfallit Syrien. Detta är ett brott mot FN-stadga och folkrätt. Risken för storkrig ökar drastiskt. Alla fredsfrämjande krafter måste nu bjuda motstånd mot krigets vansinne.

Utred orsaken till den påstådda attacken med kemiska vapen i stället för att bomba!

Sveriges regering måste ta avstånd från angreppet mot Syrien!

Folket i Bild/Kulturfronts stämma den 14 april 2018

På hemvägen med tåget till Uppsala anlände ett meddelande om att alliansfriheten.se på eftermiddagen publicerat en något mer förklarande text, men med i grunden samma innehåll som stämmans korta uttalande:

USA:s, Storbritanniens och Frankrikes bombangrepp mot Syrien idag är en aggression och ett brott mot FN-stadgan.

Svenska folkrättskunniga som Hans Blix och Ove Bring konstaterar att angreppet saknar stöd i folkrätten. Hans Blix säger till norska Klassekampen att ett angrepp endast får ske i självförsvar eller genom ett beslut i FN:s säkerhetsråd. Han understryker att inget av dessa kriterier uppfylls av ett angrepp på Syrien.

De tre stater som nu har angripit Syrien har inte kunnat uppge något som helst folkrättsligt stöd för attacken. Frankrikes utrikesminister kunde endast säga att attacken var ”legitim”. FN:s generalsekreterare António Guterres varnade de tre angripande staterna för att de hade en skyldighet att agera ”i enlighet med FN-stadgan och folkrätten”. (BBC News)

Sveriges utrikesminister Margot Wallström uttalade före attacken att hon inte såg ”att ett folkrättsbrott ska lösas med att man begår ännu ett folkrättsbrott”.

Tysklands förbundskansler Angela Merkel var redan före attacken tydlig med att Tyskland inte kommer att delta. Hon hänvisade också till kravet på en folkrättslig grund som förutsättning för ett tyskt deltagande endast om FN:s säkerhetsråd tar initiativ som går utöver diplomatiska reaktioner, så kommer Tyskland att medverka. Merkel sa även att det var viktigt med en gemensam linje utan att Tyskland medverkar militärt.

Med tanke på Tysklands försiktiga hållning är det desto mer provocerande att Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg ställer sig bakom attacken. Stoltenberg kan inte på något sätt koppla angreppet på Syrien till kollektivt självförsvar enligt Nato-stadgan.

Attacken är ett uppenbart brott mot FN-stadgan, och Sveriges regering måste tydligt och otvetydigt markera att så är fallet.

Ingen har vunnit något på detta provokativa anfall. Istället har den fred som ändå skymtade i Syrien nu blivit betydligt mera avlägsen.

Och denna krigiska vårdag i mitten av april 2018 står det klart att mycket större ansträngningar måste till för att mobilisera mycket större och bredare opinioner mot detta krigets vansinne.

Och märk väl, hade Syriens allierade Ryssland bemött anfallet och beskjutit motståndaren, vilket man hade rätt till enligt folkrätten, hade en konfrontation mellan USA och Ryssland varit ett faktum. Aggressorerna spelade ett mycket högt spel.

Uppgiften är – varken mer eller mindre än – att dessa tre Västvärldens stora demokratier måtte sansa sig innan en konfrontation mellan världens två största kärnvapenmakter brakar löst. Det kunde ha skett redan idag, men tack och lov avstod Ryssland från att gå till motattack.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.