Gudrun S med följeslagare (enda lite mer officiella bild jag finner på nätet om årets fredsfestival).
Österlens Fredsfestival genomfördes den 9 till 11 augusti 2024 under mottot ”Fred på jorden Fred med jorden”. Drygt 150 personer deltog, vilket är fler än förra året.
Med tanken på krigshysterin i vårt land är det positivt att det finns de som är klara att ställa sig i motvinden och hävda en en annan ordning. Ett exempel på krigshetsen är Helsingborgs Dagblad. På ledarsidan i helgen som gick pläderades för att det inte räcker med Natos krav på 2 procent av BNP i försvarsanslag, utan det måste öka till 2,6 procent. Att det går ut över välfärden spelar ingen roll och allt skylls på Putin. Att vi själva kan ha en del i kriget står bortom deras föreställningsförmåga. Att öka med 0,6 procent skulle innebära ytterligare 40 miljarder. Det motsvarar hela den statliga kulturbudgeten plus budgeten för klimat, miljö och
natur, integration och jämställdhet hävdar Olof Johansson-Stenman, professor i nationalekonomi. Försvarsbudgeten utgör redan idag kring 10 procent av statens utgifter.
Sexton författare och konstnärer talade utifrån olika infallsvinklar på festivalens teman. Vi underhölls med musik och sammanfattningar i Haiku. De stora dragplåstren var författaren och idéhistorikern Sven Erik Liedman och lektorn och författaren Frida Stranne, båda fyllde föresläsningstältet till bristningsgränsen.
Max Gustafson använder sina bilder för att bearbeta och kommentera dagsaktuella händelser. DCA-avtalet kommenterade han på följande sätt: En bild av en svensk skärgårdsidyll där amerikanska soldater patrullerar och ryska soldater som siktar på Sverige och fråga sig:
”Sverige? Sedan när blev de ett militärt mål?”
”Sedan de tog in amerikansk militär av rädsla för att vara ett militärt mål”, blir svaret.
Sven Eric Liedman som är en återkommande talare reflekterade över utvecklingen i samhället och ställer frågan: Var är vi och vart är vi på väg? Han frågar sig: ”Lever vi i ett Sverige som kryper ihop av rädsla?” Han hänvisar till Sokrates som talade om att man måste ha perspektiv, både i det korta och långa perspektivet, med anledning av migrationsministern som gläds åt att fler utvandrar än invandrar till Sverige. Då Liedman på ålderns höst är i behov av vård möts han ideligen av undersköterskor med invandrarbakgrund. Jimmy Åkesson borde tänka på vem som skall vårda honom när han blir gammal, menade Liedman. Liedman tog också bland mycket annat upp militariseringen som brutaliserar vårt samhälle och som lett till att polismakten får allt större inflytande över vår yttrandefrihet.
Poeten och författaren Mats Söderlund talade om sin nya bok Härlig är jorden. Om fjällen, vädret och allt det som ännu inte gått förlorat och läste dikter ur boken. Boken är en kärleksförklaring till det ekosystem som hotas och en engagerad plädering för det vi ännu inte förlorat.
Lördagen inledes med att representanter för Läkare mot kärnvapen, Svenska freds- och skiljedomsföreningen och Ship to Gaza höll anförande om deras verksamheter. Thomas Magnusson från Svenska Freds informerade om DCA-avtalet och en rad juridiska konstigheter i avtalet och svårigheten att komma till tals med riksdagsledamöterna om avtalet.
Viktoria Strand höll ett engagerat föredrag om Ship till Gaza och om palestiniernas situation och medias sätt att rapportera.
Frida Stranne talade utifrån sin forskning om USA:s utrikes- och säkerhetspolitik. Hon tog upp svårigheterna att föra ett seriöst och rationellt samtal i Sverige om dessa frågor. Med tanke på att vi befinner oss i ett mycket kritiskt internationellt läge behöver vi ett annat samtal. Vi har kriget i Ukraina, Gazakriget och att nu USA förbereder sig för krig mot Kina. Väst, och inte minst vi i Sverige, behöver komma till insikt om att vi inte är moraliskt överlägsna, menade Stranne.
Att tala om Västvärldens skuld till de krig som nu pågår studsar tillbaka med att man går Putins ärenden. Varje gånga man söker en förklaring till det som sker möts man av ett fördömande. Vi förväntas klara oss utan att förstå sammanhang. Allt delas in i gott och ont.
Stranne tog också upp hur Sverige har accepterat USA:s regelbaserade världsordning och att Sverige aktivt understödjer USA genom att blanda samman den FN-stadgan och folkrätten.
Min avslutande reflektion blir att, med tanke på hur det ser ut i världen och hur vår regering och riksdag förvandlat Sverige till en amerikansk vasallstat, att det är många frågor som dagens fredsrörelse måste ta upp och bilda opinion mot. Jag saknade därför en punkt där det var avsatt tid för att diskutera hur krigen i Ukraina och Gaza men också USA:s planer på att angripa Kina kan leda till omfattande krig som ytterst kan leda till ett kärnvapenkrig.
Vi har också sett hur kriget i Ukraina redan har lett till en militarisering av både Sverige och andra länder där vår grundlagsfästa yttrandefrihet kringskärs. Så det är många frågor som en fredsrörelse måst ta tag i. Det positiva med Österlens fredsfestival är att den med sin plattform kan greppa över många av dessa frågor.
Att glädjas och känna sig trygg på grund av massinvandringen till vårt land som Sven Eric Liedman tycks göra, torde vara så nära det går att själv skjuta sig i foten. Tar inte Liedman del av vad som i allt accelererande fart sker i Sverige. Är Liedman blind för hur det ser ut bland besökarna på vårdcentraler, akutmottagningar och övrig sjukhusinrättning.
Varför utrustas personalen i stor utsträckning på de första två inrättningarna med personlig larmutrustning. Är det på grund av tätare med väktare på mottagningarna som Liedman upplever sig så omhändertagen.
Mycket kan nog Jimmy Åkesson klandras för, speciellt landsförräderiet med anslutning till Nato och DCA-avtalen, men totalkaoset inom vården rår han inte för.
När migrationsministern är stolt över att fler utvandrar än invandrar tror jag man måste fråga sig vilka det är som utvandrar. Är det de starka, med bra utbildning som kan skapa sig en framtid vart de än slår ner sina bopålar? Eller är det de som är bidragsberoende? Sen tvivlar jag på ministerns siffror, ingår de som kommer via ”massflyktsdirektivet” d v s ukrainarna?
Tack Jan F för den här rapporten! Fredsrörelsen har det motigt för tillfället och uppmärksammandet av de manifestationer och protester mot den säkerhetspolitik som Sverige i riksdag och regering numera bedriver behövs sättas under sökarljus hela tiden. Orden formulerade av Liedman, Stranne och andra på fredsfestivalen måste nå en större publik.
Jan F efterlyser också med rätta en diskussion om Ukrainakriget och palestiniernas försvar mot Israels ockupation. Jag vill lägga till diskussion om makten över ekonomin.
De som har den ekonomiska makten har också den politiska makten. Det är naturligtvis inget nytt men måste genomlysas t ex varför bjöds Wallenberg in av Magdalena Andersson åka med till Finland om diskussioner om Natomedlemskap? Stororderna strömmar in till svensk vapenindustri men vad är det för nytta med det när hela välfärdssamhället står under nedmontering? Vad är det kvar som ska försvaras?
Trots de stora satsningarna på militären saknar Sverige fortfarande ett trovärdigt försvar. Att ett par brigader ska försvara hela Sverige är en orimlighet. Istället ska Sverige som inte kan försvara sig självt ställa upp med materiel och manskap i Baltikum, Arktis och nu också i ”indopacifiska” regionen. Var finns logiken? Att diskutera invandringens för och nackdelar förvillar diskussionen om säkerhetspolitiken.