Debatten om Bokmässan speglar på ett mycket tydligt sätt de två konkurrerande synsätt som florerar i Sverige idag gällande vad som är demokratins grundförutsättning. ”Åsiktsfrihetdemokrater” står mot ”Värdegrundsdemokrater”.
Åsiktsfrihetsdemokratin
Denna är den traditionella västerländska synen på demokrati. Enligt den är grundförutsättningen för att demokrati skall kunna råda just åsiktsfrihet, yttrandefrihet, fri åsiktsbildning, fri debatt.
Endast när alla politiska alternativ har fått framföra sina åsikter och argument i en fri, offentlig debatt på lika villkor kan väljaren/medborgaren på ett informerat och underbyggt sätt forma sin egen ståndpunkt inför allmänna val. Endast när alla dessa demokratiska förutsättningar är uppnådda kan demokrati uppstå.
Åsiktsfrihetdemokrater finns både till höger och till vänster, även om de är vanligare till höger. Exempel på offentliga personer som sedan tidigare, eller de senaste dagarna, öppet visat att de är åsiktsfrihetsdemokrater är; Jan Guillou, Expressens chefredaktör Thomas Mattson, och sedan tidigare SVT:s Janne Josefsson.
Värdegrundsdemokratin
Den andra sidan, ”värdegrundsdemokraterna”, menar istället att grundförutsättningen för demokrati är ett knippe åsikter. Åsiktspaketet brukar kallas ”demokratiska värderingar”, eller ännu hellre ”demokratisk värdegrund”, men alternativa formuleringar som ”liberal demokrati” förekommer också.
Endast när alla människor delar den demokratiska värdegrunden kan vi uppnå demokrati, och därför kan debatten och åsiktsbildningen inte vara fri. Den måste villkoras och begränsas så att människor vars åsikter avviker från värdegrunden inte ges möjlighet att påverka omgivningen.
Sveriges officiella värdegrund
Den svenska officiella värdegrunden är fylld med ett knippe värderingar som omfattar; ”mångfald”, ”jämlikhet” och feminism, ”öppenhet” och porösa gränser, hbtq-vurmande, ”tolerans” för allt utifrån inkommande, kamp mot främlingsfientlighet och islamofobi och allra mest central är den fritt tolkningsbara ”allas lika värde”.
För de som ser värdegrunden som demokratins grundförutsättning är åsiktskorridorer som utestänger och exkluderar de som avviker från värdegrunden en nödvändighet för att skydda ”demokratin” (värdegrundsdemokratin).
Vad är då problemet?
Värdegrundsdemokratin står i direkt motsats till åsiktsfrihetsdemokratin – eftersom det är en demokratisyn som är emot åsiktsfrihet. Det farliga med värdegrundsdemokratin, vid sidan av att den exkluderar avvikande åsikter än de utpekat ”rätta”, är att den riskerar bli ett sluttande plan; nya åsikter alltid kan komma att bli obligatoriska att ta avstånd ifrån respektive bekänna sig till, eftersom värdegrunden är en kameleont som ständigt kan skifta innehåll.
Värdegrundsdemokrater finns också både till höger och vänster, även om de är betydligt vanligare bland dem som ser sig som vänster. Tydliga exempel på värdegrundsdemokrater är bland andra alla de författare och skribenter som skrivit under krav på exkludering av Nya Tider (eftersom Nya Tider avviker från ”demokratins” värdegrund). Därtill mängder av svenska politiker (vänsterpolitiker i synnerhet) och skribenter, inte minst på Aftonbladets ledarredaktion.
Två oförenliga synsätt
Det är synnerligen märkligt att två så skilda synsätt om vad demokrati är kan florera öppet i detta land, utan någon som helst offentlig debatt om vilken demokratisyn som skall vara landets officiella.
Jag ser personligen den villkorade värdegrundsdemokratin som ett högst relevant hot mot den riktiga demokratin eftersom den förespråkas av en så stor andel av landets samhällselit och etablissemang.
Fredrik ?
