I NORGE FINNS ETT antiimperialistiskt vänsterparti med namnet Rødt. Det bildades 2007 genom en sammanslagning av partierna Rød Valgallianse och AKP(ml). 1969 startade AKP(ml) tidningen Klassekampen, som 2021 uppbar 40 miljoner i mediestöd. Denna tidning och partiet Rødt har varit opinionsmässigt framgångsrika. Klassekampen är idag en uppskattad vänstertidning långt upp i det norska politiska och kulturella etablissemanget med ca 23 500 prenumeranter. Och partiet Rødt fick i valet 2021 en betydande valframgång och erövrade 8 mandat i Stortinget.
I Norge lyckades man således till sist ena många olika vänsterkrafter och skapa ett parti och en egen dagstidning, vilket man som bekant inte lyckades med i Sverige. Folket i Bild/Kulturfront har däremot hårdnackat hållit fast vid att inte söka statliga stöd, och har faktiskt lyckats hålla liv i denna lilla tidning, och dess förening, i 50 år.
Resten av den svenska 70-talsvänstern är idag – liksom i Norge – en väl integrerad del av etablissemanget – tack vare alla generösa statliga stödformer. Svensk mästare i konsten att casha in mediestöd till sin rödgröna mediekoncern Dagens ETC är entreprenören Johan Ehrenberg.
Den idag starkast lysande stjärnan på den norska vänsterhimlen är dock inte Klassekampen, utan webbplatsen steigan.no. Den startades som blogg av tidigare partiledaren för AKP(ml)1 Pål Steigan och drevs stadigt framåt under flera år av. 2017 formaliserades sajten till ”webbavis” (webbtidning) med ägarbolaget ”Mot Dag AS” bakom sig. Där kan privatpersoner teckna aktier. Detta finansieringssätt plus inströmmande stora och små frivilliga penningbidrag från läsarna har varit lyckosamt.
Framgången och den ojämförligt stora läsartrafiken beror främst på ”webbavisens” innehåll. Pål Steigan är en lysande politisk skribent, med stor kapacitet. Han är – sina kritiker till trots – mycket noga med källhänvisningar i allt han skriver. Han ger röst åt sina motståndare och lyckas hålla stor bredd.
Pål Steigan är antiimperialist i den ekonomiska skolan med omfattande historisk kunskap och boklig bildning. Hans antiimperialism har i åratal exempelvis pekat på Kinas utveckling, deras stora infrastrukturprojekt (”Belt and Road Initiative”) och han har i flera år förutspått den konfrontation vi nu ser mellan Ryssland/Kina och USA/Nato/EU. Hans antiimperialism uppdelar inte världen i demokratier och diktaturer. Under pandemin har steigan.no låtit motståndet mot myndigheternas corona- och vaccinationspolitik ta stor plats, vilket hans kritiker stämplat som spridande av ovetenskap, konspirationsteorier och högerextremism.
Med detta breda anslag har steigan.no erövrat en stor krets av skandinaviskspråkiga läsare över hela världen. Sajten är helt enkelt relevant för många och når långt utanför de gängse lätt isolerade vänsterkretsar som präglar till exempel förhållandena i Sverige. Men det har förstås också renderat steigan.no många fiender.
Pål Steigan nekades förra året inträde i Norsk Redaktørforening, som bildades 1950 och vars målsättning är att ”säkra informations- och yttrandefrihet och goda ramvillkor” för ”sanningssökande journalistik, samhällskritik och debatt”. Enligt Norges pressetiska system ska redaktören för ”redaktörsstyrda medier” garantera mediets redaktionella frihet och oavhängighet även mot ägare, annonsörer och andra makthavare. Pål Steigan blev därmed bannlyst av Norges pressetiska system.
Pål Steigan svarar i mejl till FiB/K att argumenten för att neka medlemskap var mycket dåliga. Han berättar vidare att steigan.no är redaktörsstyrt och följer pressetiken, alltså VVP, vidare att han just vunnit ett mål mot NRK i ”Pressens faglige utvalg” (motsvarigheten till Mediernas etiknämnd i Sverige). ”De lade sig platta som golvmattor. Detta är ren politisk justis.”
Partiet Rødt har varit motståndare till Nato, norskt deltagande i Natos olika krig. De har ofta kritiserat den norska regeringen, USA och Nato efter samma linjer som steigan.no. Men nu börjar det hela bli en het potatis i knät på det norska hårt Nato-uppknutna socialdemokratiska etablissemanget.
Partiet Rødt utsätts därför för samma sorts påtryckningar som Vänsterpartiet i Sverige. Alltså, att till exempel godkänna vapenleveranser till Ukraina och hålla sig nära Västvärldens hårdtrimmade Rysslandsnarrativ.
Men i Rødt finns flera medlemmar som är aktieägare i ”Mot Dag AS” och många som är skribenter och läsare hos steigan.no. Upplagt för strid alltså. Rødt sliter nu med dessa frågor internt och riskerar förlora den mödosamt uppbyggda enhet som tagit dem in i stortinget.
Steigan.no börjar samtidigt bli farlig på riktigt. För Rødt och för det hårt Natouppknutna norska socialdemokratiska etablissemanget har steigan.no blivit ett ökande irritationsmoment. Stoltenberg är ju Natochef och Støre är statsminister. Striden utlöstes efter den 25 februari då Faktisk.no publicerade en artikel där steigan.no pekades ut som Norges värsta spridare av rysk propaganda. Rubriken var: ”Ryssland sprider desinformation med hjälp av stora nätverk”.
En månad senare den 25 mars publicerade norska tidningen Journalisten en artikel med rubriken: ”Så sprids rysk propaganda i norska alternativa medier – En aktör skiljer ut sig klart som den största spridaren av rysk-kontrollerat innehåll, visar en kartläggning Faktisk.no gjort.” Och denna ”aktör” är förstås steigan.no. En identisk artikel publiceras samma dag i VG, Norges näst största tidning.
Eskil Grendahl Sivertsen, specialrådgivare vid Forsvarets forskningsinstiutt, säger enligt artikeln till Faktisk.no ”att desinformation används strategiskt för att skapa en berättelse som skall legitimera den olagliga annekteringen av Krim, destabiliseringen i Öst-Ukraina och de krigshandlingar vi nu ser. Berättelsen riktar sig till både den ryska befolkningen och det internationella samfundet. Desinformation används för att påverka folks verklighetsuppfattning.
Han fortsätter:
– Ett bra exempel på detta är när Putin försöker etablera en sanning om att den rysk-talande befolkningen i Ukraina är utsatt för övergrepp och dödande. De använder detta som en av många anledningar för att nu gå till angrepp på Ukraina, förklarar Sivertsen.
Och vidare:
– Budskapen är gärna starkt emotionellt vinklade och svåra att faktakolla.
En av Sivertsens poänger är att han ”sett flera exempel på att norska alternativa medier som till exempel steigan.no har gjort saker baserade på rysk-kontrollerade nyhetsplattformar”. (Pål Steigan bad artikelns författare att han kunde ”hälsa specialrådgivare Sivertsen att den som vill bedriva seriös journalistisk om internationella frågor i dag naturligtvis måste följa med på och även citera ryska sidor”, och berättade vidare att steigan.no bevakar källor på alla kontinenter och på åtta-tio olika språk”).
Den 19 april lanserar NRK tv-programmet ”Politisk kvarter” med en artikel där man ställer Rødts partiledning mot väggen. I artikeln kan vi läsa att ”Faktisk.no i mars gjort en undersökning där man kommit fram till att steigan.no är den norska nättidning som i störst grad sprider rysk-kontrollerat innehåll.”
Rødts partisekreterare Benedikte Pryneid Hansen säger att ”Det politiske projektet som denna blogg är, är inte förenligt med det det politiska projekt som Rødt har. […] Det präglas av omfattande konspirationstänkande. Det har pågått uppbyggande av vaccinationsmotstånd i befolkningen genom denna nätsida. Pandemirapporteringen har varit ovetenskaplig, för att uttrycka det försiktigt.”
Per-Gunnar Skotåm, styrelseordföranden i steigan.no:s ägarbolag ”Mot Dag AS” samt stortingsledamot i Rødt, bemöter kritiken och säger till NRK att steigan.no bedriver ”seriös, kritisk och ansvarsfull journalistik. Påståenden om konspirationsteorier används i allt större grad som led i en härskarteknik från dem med makt över de som riktar sökarljuset på maktförhållanden, kapitalistisk exploatering och strategisk planering. Hittills kan vi inte se att det konkret är bevisat vad steigan.no har fel i sina påståenden där vår journalistik stämplats som konspirationsteorier.”
Den 9 april skrev Marielle Leraand (före detta vice partiledare Rødt) på Facebook: ”Jag har vänner som nu är rädda för sina jobb, redda för att få problem med förlag, och förnyelse av kontrakt i kulturbranschen. […] Den anti-ryska stämningen i vårt samhället har blivit HELT EXTREMT! Och medierna; de kör på och hjärntvättar oss i en härlig blandning av rädsla – och hat – mot allt som har den minsta lilla doft av något ryskt. […] Många på vänstersidan med helt vanliga jobb orkar inte säga något för risken att bli den på jobbet som nu blir stämplad som ’Putinist’.”
Den 13 april skriver hon vidare: ”Rødt väljer FRAMÖVER att inte tala om Ukraina-kriget. […] Tyst… FULLKOMLIGT TYST… […] … vad enskilda personer inom Rødt har lust att läsa eller inte läsa i medier och bloggar är inte något vi har med att göra. […] Istället driver man nu en sparkning nedåt från partiledningens sida mot partikamrater.”
Pål Steigan säger i mejl till FiB/K att ”Rødt har visat sig ynkliga och opportunistiska i den här saken. Mig har man fråntagit alla rättigheter, utan att höra mina argument, och man har avslutat en ’Steigan-prosess’ utan att berätta för mig att en sådan var på gång eller vad anklagelsen var. Josef K. here we come.”
Fullt krig i partiet Rødt alltså, samtidigt som Steigans varumärke stärks och nya läsare och mera pengar strömmar in. De stora förlorarna verkar bli partiet Rødt, som mister sin trovärdighet i alla läger. Månne var det detta som var den djupare avsikten med drevet mot steigan.no? Den här sortens antiimperialister kan inte tillåtas sitta i norska Stortinget.
Den norska striden om steigan.no och partiet Rødt kokar ner till frågeställningen om det över huvud taget är möjligt för en radikal opposition mot statens politik kan förbli radikal och oppositionell om den låter sig finansieras via skattemedel.
Men om man som steigan.no envisas med att bevara sitt ekonomiska oberoende får etablissemanget ta till andra metoder. När detta skrivs läser jag på Facebook följande av Pål Steigan: ”Så blir det porträttintervju i Aftenposten. Det är andra gången i mitt liv som en tidning porträtterar mig. Förra gången var i Dagbladet för en mansålder sedan. Klassekampen har aldrig gjort det.”
En läsare tänker högt: ”MSM2 känner vinden i ryggen, och känner sig således pressad att göra några små inställsamma justeringar, därför denna intervju. Antagligen vill de försöka assimilera också Pål Steigan & Co, i sin klibbiga famn.”
Pål Steigan svarade med emojin 😉 och: ”Jag tror också det är en överhängande risk att vi blir omfamnade av klibbiga famnar.”
If you can’t beat them join them – är ju en gammal beprövad metod att ta kontroll över fienden. Striden fortsätter…
1. AKP(ml) var Norges maoistiska kommunistparti, betraktat som systerparti med KKP i Kina och SKP i Sverige.
2. MSM är en vanlig förkortning av ”Main Stream Media”.
Minns ni bilden från Vietnambulletinen? Den som visade hur Onkel Sam med sin jättestora kratta drog fram över jordklotet; och hur Sverige med en liten kratta följde efter och putsade i fårorna efter USA. Sverige var en liten nation men var också en del av den förhärskande imperialismen. Men vi var också en liten nation med viss suveränitet som kunde ropa ut egna budskap. Detta var den skandinaviska modellen.
Men de NATO-anslutna grannarna var förstås ännu mer i krattarbranschen, redan då. Men det fanns motståndsröster även där (bland annat Steigans gäng). Idag håller grannen i väster inte i någon liten kratta, utan har greppat och styr den stora! Det är klart att det blir skakigt för de röda i Stortinget. Och Sverige är på god väg att låta täckelset falla.
Kampen för ett Sverige som råder över sitt land må börja. Jag tänker på Sara Lidmans ord, ”försvara detta land mot världens största krigsmaskin”.
Då gällde det Vietnam. Nu gäller det Sverige.
Pål Steigan är oklok. Hans steigan.no är så full av tokigheter att det är förklarligt om många drar sig för att försvara hans åsiktsbildningsfrihet.
Knut L skriver att steigan.no ”låtit motståndet mot myndigheternas corona- och vaccinationspolitik ta stor plats”. KL får det att låta som om steigan.no ger utrymme åt marginaliserade för tryckfrihetens skull. Så är det inte. Det är Pål Steigan själv som har konstiga tankar och prioriteringar, vilket framgår dels av det redaktionella urvalet (klicka på ”Helse” och ”Teknologi og vitenskap”), dels av hans egna ord.
Ett exempel. Pepe Escobar bad offentligt om att en befängd text som bestod av PE:s twitterinlägg skulle spridas, ”fordi sannsynligheten for at den blir fjernet er svært stor”. Det hade PE rätt i, för han blev avstängd från Twitter.
steigan.no skrev att ”vi har tillit til at Escobar gjengir sin kilde korrekt, men har naturligvis ingen mulighet til å kontrollere kildens utsagn”. Alltså skulle man kunna se det som att steigan.no inte stod bakom PE:s text, utan bara ville verka för yttrandefrihet.
Men det stämmer ju inte att man har en moralisk plikt att sprida allt skräp som skickas till en tidning bara för att Twitter eller andra mäktiga medier avpublicerar skräpet.
Knut L framställer det som att Pål Steigan framför allt är en klok, framsynt och bildad antiimperialist med djupa ekonomiska och politiska kunskaper, en de stora linjernas man som tidigt förutsåg vår nutid, och troligen kommer att få rätt om hur framtiden gestaltar sig. Kanske det. Men han döljer detta bakom ett berg av publiceringar i frågor som i bästa fall är oviktiga, i värsta fall tokiga.
Det finns ett antal skäl till att steigan.no jagas. Det allra viktigaste är naturligtvis att den norska nättidningen har en allt större spridning. Andra publikationer som arbetar hårt för att avslöja det antifolkliga hos vår sittande politikerklass och den privatkapitalistiska maktapparat som i sista hand är den som styr denna politikerklass, ja dessa publikationer, tidningen Folket i Bild/Kulturfront, lindelof.nu, globalpolitics.se m fl anses ännu vara för små och splittrade för att irritera denna maktapparat tillräckligt för en kraftigare åtgärd. Men då klassmotsättningarna nu skärps både på det globala planet och det nationella planet, kommer det att bli allt svårare för även den svenska politikerklassen att upprätthålla skenet av att vara personer och partier som främst arbetar för det svenska folkets välfärd. Vad händer då?
Mycket tydligt inom EU-ledningen, och allt tydligare inom de svenska riksdagspartierna ser vi nu stor brist på handlingsplaner för att inte vanligt folks välfärd skall fortsätta att försämras. När nyss våra politiker delade ut lite pengar för att mildra de skenande elpriserna, så visar det, att de inte har några riktiga planer, de förmår varken analysera vad som sker i den svenska ekonomin, eller hur det som sker här är påverkat av det som sker med den globala ekonomin.
I ett samtal mellan en duktig undersökande journalist, Ben Norton, och en som verkligen förstår sig på världsekonomins lagar och rörelser, Michael Hudson, klargörs de fundamentala skillnaderna mellan vad USA:s president kallar demokratier och autokratier, eller som M Hudson här klart förklarar, skillnaden mellan kapitalism och socialism.
Då nu den kapitalistiska sidan, dit Sverige hör, faktiskt är i en existentiell kris (det är därför vi har gått med i Nato) är det självklart att denna sida kämpar allt hårdare, för att dess verkliga ansikte inte skall avslöjas. Steigan.no blir allt bättre på detta folkliga arbete. En som varit mycket framgångsrik är Julian Assange, och att det inte tolereras har klargjorts på ett mycket barbariskt vis. (1)
I höst, inför valet, kommer vi att ännu tydligare få känna av hur vår politikerklass kommer att kämpa hårt för att våra oligarker, som Wallenbergsklanen och andra, skall få behålla sina positioner, samtidigt som vi andra kommer att uppmanas att acceptera högre hyra, dyrare mat och lägre inomhustemperatur, ja förmodligen även sämre lön. (2) I höst kanske allt detta kommer att leda till att även lindelof.nu blir utsatt för mer censur. Om alla de publikationer som i Sverige på olika sätt arbetar för en folklig journalistik, hade samarbetat bättre och tillsammans skapat t ex en nättidning i stil med steigan.no, då hade denna skapelse, som bevis på sin kvalitét och framgång, förmodligen av den svenska statsmakten blivit utsatt för samma åtgärder som steigan.no
(1) Rosa Luxemburg: ”Det borgerliga samhället står vid ett vägskäl, antingen övergång till socialism eller regression till barbari.” Det skrevs 1915.
(2) I USA kör myndigheterna, som Micael H. påpekar i intervjun, stenhårt med den felaktiga uppfattningen att inflation bland annat beror på för låg arbetslöshet.
Att jag är så förtjust i nättidningen steigan.no beror främst på två saker. För det första att Norges göranden och låtanden har stor bäring på samma saker i Sverige, för det andra beror det på den breda, folkliga, socialistiska linjen, eller vad man nu vill kalla den. Att samma folkliga linje upplevs som ett hot från de norska statsmakterna är självklart, och att kommentatorer på lindelof.nu beskriver denna linje på ett i första hand negativt sätt är kanske inte självklart, men det är inte heller förvånande. Bägge dessa saker gör både steigan.no och lindelof.nu mer spännande, och uppmuntrar till närmare studier och eftertanke.
Pål Steigan vinner allt större läsekrets bland folk som försöker få grepp om samtiden. Gäller även lindelof.nu. Frågor som här tas upp har stor bredd och är ofta av största vikt. Att därvid bli angripen är inte så illa, det visar att ens utsaga tagit skruv. Poängen med steigan.no är att alla källor redovisas, ofta hämtas fakta från motståndaren, vilket gör läsningen ännu mer njutbar. Vore sålunda spännande ta del av herr Götessons konkreta analys av någon av Steigans ”tokigheter”.
Att idag ifrågasätta och med fakta visa att USA med vasaller för ett proxykrig mot Ryssland och konkret visa hur USA noggrant och länge förberett detta krig, som verkar komma att utkämpas till sista ukrainare, är inte hälsosamt. Bl a DÄRFÖR behövs Steigan!
MEN: Att INTE ta statsbidrag är idag förutsättningen för att kunna tala fritt. Tack vare den hållningen finns FiB/K fortfarande kvar. Nu hårdnar kampen och svenska regeringen har visat korten. Stolleberg, löddrig i kampen, och en alltmer dement Bidén har med hjälp av ”Kullerbyttan” HultQvisst lotsat in oss under vingarna på världens största krigsförbrytarnation. Stackars socialdemokrater! Historiens dom blir hård.
Leif Stå!
Menar du verkligen ”Vore sålunda spännande ta del av herr Götessons konkreta analys av någon av Steigans ’tokigheter'”, eller menar du ”Vore sålunda spännande ta del av herr Götessons konkreta analys av någon av steigan.no:s ’tokigheter’.”? Några av den förra sorten har jag inte hittat under de senaste 4-5 åren. Men det vore kul om någon kunde plocka fram en sådan också. I Norge har ingen lyckats något vidare, trots stora statligt uppbackade resurser. Hittills får jag tillägga.
Leif Stålhammer!
Att kalla någon ”herr” är ett sätt att vara avsiktligt oförskämd.
Men är inte jag oförskämd? Jag har skrivit att personer publicerar konspirationsteorier, och, som jag skrev ovan, att Pål Steigan publicerar ”tokigheter”. Det är inte en oförskämdhet, utan menat som en saklig beskrivning. Det är en saklig utsaga att när talrika publicerade resonemang är ogrundade, slår en tidnings publiceringar till slut över i att vara ”tokiga” i stället för ”felaktiga”. Detta kan man säga i saklig debatt.
Konkret analys av någon av Steigans ”tokigheter”? Varför behövs analys i stället för blott hänvisningar? Jag skrev att det räcker att klicka sig fram på steigan.no. Gör man det kommer man till exempel till påståendet att ”antalet personer i Sverige som drabbats av elöverkänslighet är okänt”. Det är det inte. Antalet personer i Sverige som ”drabbats av elöverkänslighet” är noll.
I steigan.no har man kunnat läsa att telekommunikation och radar dödar världens fåglar, ödlor, grodor, paddor, träd och växter, och att covidvacciner haft ihjäl 40.000 européer.
Om man klickar runt i steigan.no, och inte tycker att många publiceringar är tokiga, ja då beror det ju på att man har andra uppfattningar än jag om strålning och vacciner och varför WTC7 rasade, med mera. Inga analyser från mig kan ändra på det.
Allteftersom vänstern har krympt, desto större relativt utrymme får tokigheter och konstigheter i det som publiceras, tycker jag.
Jag har inte ”beskrivit steigan.no:s folkliga, socialistiska linje på ett i första hand negativt sätt”, om det är mig Bertil C syftar på. Som försvarare av yttrande- och tryckfrihet har jag bara beklagat att Pål Steigan gör sig till en större måltavla för fienden att skjuta på.