Den föreläsning av Tino Sanandaji som jag lyfte fram i gårdagens blogginlägg har väckt en storm som jag inte är riktigt van vid. Att ämnet var känsligt och att jag tänkte mig noga för innan jag publicerade framgår tydligt av min text, men att så många (för mig kända personer) faktiskt kommit med uppskattande tillrop var glädjande.
Här på bloggen är antalet kommentarer relativt många, men på facebook gav min länkning med en enda fråga – Har denne man rätt när han påstår att …? – en med mina mått mätt fullkomlig kommentarsstorm. 148 likes, 26 delningar 74 kommentarer innan jag satte streck. Då hade jag redan tagit bort ett 30-tal kommentarer som jag ansåg antingen olämpliga (mest personpåhopp) eller bara korkade. Jag hade det svettigt framför datorn till sena kvällen.
Själv lärde jag mig mycket och fick flera viktiga läs- och länktips tack vare denna facebookstorm. Det kanske mest förbryllande var de motstridiga reaktionerna på den så kallade ”hätska debatten” mellan LO-ekonomen och chefsekonomen på tankesmedjan Aréna Idé Sandro Scocco och Tino Sanandaji. Uppfattningen om denna debatt går alltså vitt isär. De som ser Sanandaji som en utlöpare från nyliberaler-neocosns-SDkretsen (”höger”) tycker att Scocco sopade golvet med Sanandaji, medan de som ser Scocco som en utlöpare från LO-Aréna-ETC-kretsen (”vänstern”) tycker tvärtom, alltså att Sanandaji sopade golvet med Scocco. Min uppfattning är att de två debattörerna – med olika agendor – mest talade runt varandra, alltså som det brukar vara i TV-debatter. Men de var faktiskt överens om flera saker, vilket förstås ingen tog fasta på. I mina ögon (och öron) klargjorde ”drabbningen” ingenting.
Efter den lärorika gårdagen är min uppfattning tyvärr att flera så kallade vänsterdebattörer (inga namn idag) faktiskt hamnat rejält på pottkanten i denna debatt. De tvingas förneka (smita runt) klara fakta, genom att slingrigt svänga sig i luddigt önsketänkande om att det skulle finns en tydlig och klar vänsterlinje att följa. Så är det inte.
Två viktiga artiklar från december som jag uppmärksammades på, och som kanske även förbigått andra, vill jag också rekommendera. Först Johan Hakelius´ krönika 21 december i AB Hur kunde allt få löpa på så okritiskt, DN? Hakelius tillhör inte mina favoriter efter hans lömska påhopp på Martin Schibbye medan han satt i Kalityfängelset, men denna krönika berättar om ett försåtligt fenomen som jag tror är mycket farligt för yttrandefriheten. Den andra artikeln nämns av Hakelius och har visst intresse för mig för att författaren Lasse Granestrand var en trogen medarbetare i FiB/Kulturfront på den tiden vänstern hade större bredd där. Artikeln refuserades först av DN (där han jobbade i 30 år), men publicerades i SvD den 4 december.
Nu drar vi igång nästa rond. Saken går uppenbarligen att diskutera. Och de omtalade nättrollen har jag knappt ens sett skymten av.
Vilken nonsensdebatt. Vad spelar det för roll, vem som är lönsam eller inte lönsam?
Många debattörer har uppenbarligen glömt bort ordet medmänsklighet.
Imorgon kan det vara just du som sitter i samma situation, som den som du fördömer idag.
Skall man lyssna på det örat, så kan vi återgå till den mörka medeltiden. Då tillämpade man bl a ättestupan. Gamla och svaga, ej arbetsföra människor var inte lönsamma för samhället, utan sågs bara som en belastning.
Et samhälle byggt på sådana principer, hat mot sina medmänniskor, har aldrig varit långvarigt. Det behöver inga fiender utifrån. Hatet förtär hatarna inifrån.
Det går utmärkt att vara vänsterkäck i högersäck. Hotar ingen och ändrar inget, utan är tvärtom ett beteende som klädsamt främjar vår demokrati. Vad som däremot är problematiskt är åsikter baserade på fakta. Dom bits, som bekant. Att DN sållar bland fakta förvånar ingen. Salig Lagerkrantz gick i Maouniform en tid om jag inte minns fel.
Behövs det någon mer diskussion? Drömmen om den fria rörligheten har nu visat sig vara just bara en dröm. Och då är det väl ändå bättre att (S) och (M) tar tag i det idag, än att (SD) gör det i morgon. Och det är väl också inte mer än rätt. Eftersom det var (S) och (M) som lurade in svenska folket i EU, så är det väl också deras sak att ta oss ur detta EU. Och det behöver för den delen kanske inte alls bli så svårt. Talar inte det mesta för att EU kommer att krascha av sig själv. Precis som dess dröm om den fria rörligheten just har gjort det.
Jag tyckte diskussionen igår gav föga, eftersom inga egentligen gick in och diskuterade de fakta och argument Sanandaji förde fram i sin långa föreläsning. Håller t ex hans tes att dagens flyktingströmmar till Sverige inte beror i första hand på krigen i Syrien, Afghanistan och Irak, utan på Schengenavtalet? Den tesen tycker jag verkar central eftersom hans slutsats av den var att vi kommer att få vänja oss vid samma mängd flyktingar även i fortsättningen, även om det skulle bli fred i de berörda länderna, och därför inte kommer att hinna integrera dem i samma takt som de strömmar till, något som i sin tur kommer att leda till ständigt ökade kostnader.
Men nu gäller vad jag förstått den ökade mängden flyktingar inte bara Sverige, utan hela Europa, så jag undrar om man verkligen kan hävda att alltihop beror på Schengen?
Av flyktingdebatten drar jag följande slutsats:
Från födsel till sin död kostar en människa pengar. Mest pengar kostar en människa när hen är barn, asylsökande, sjukskriven, arbetslös eller pensionär. Eftersom medellivslängden i såväl Sverige som i flera andra stater ständigt tycks höjas kommer även kostnaden för människor att ständigt höjas.
Räddningen för denna ofantliga kostnad för människor tycks vara att ersätta människor med robotar. Brynolfsson och Mcafee benämner denna digitalisering och robotisering av vårt samhälle som den andra maskinåldern. Denna ålder innebär bl a att robotar mer och mer tar över arbetsuppgifter som människor tidigare utförde. Stiftelsen för strategisk forskning förutspår i en rapport från 2014 att ungefär hälften av dagens arbetstillfällen i Sverige kommer inom en 20-årsperiod att automatiseras – liknande förutsägelser för andra stater finns i andra forskningsrapporter.
Denna robotiserning riskerar dock att innebära att arbetslösheten ökar i Sverige och i andra stater – och som jag konstaterade tidigare tillhör de arbetslösa den skara av människor som kostar mest pengar.
I tidningen Forskning och framsteg menar bl a forskaren Ray Kurtzweil att om 45 år kommer robotar att besluta om vår samhällsutveckling.
Ja, kanske kan robotar se andra saker i vårt samhälle än vad människor kan se, t ex vad gäller kostnadskalkyler för mänskligt liv.
Men Bo P, hur utkrävs politiskt ansvar om inte de ansvariga åker ut? De har felat grovt och är djupt opålitliga – är inte snarare den korrekta parollen: ”Låt kvasten gå!”
Leif T!
Nej, det är säkert inte bara Schengenavtalet. Utan det är EU-konstruktionen som sådan som gör Europa så handlingsförlamat som det idag är inför de aktuella påfrestningarna. De traditionella europeiska staterna har avlövats av EU som i sin tur inte heller är någon stat i traditionell mening.
Allt kvinnligt ska då raderas ut: ”Mest pengar kostar en människa när hen är barn,” …
– En människa är alltid hon, det heter ”Mest pengar kostar en människa när hon är barn,”.
Vän av ordning
Det blir nu intressant att se om det blir någon reaktion på morgonens gästblogginlägg ”Om rasism och invandring”, där jag länkat till denna och föregående artikel här.
Björn N
Jag kan inte se att det föreligger någon motsättning mellan det du säger och det jag skrev. Snarare ”både-och” om man så vill än ”antingen-eller” alltså.