Åter till vardagen

På annandagen (som inte är helgdag här) slängs de första granarna ut, och sedan fortsätter det i accelererat tempo. Runt trettondagen (som heller inte är helgdag) börjar sopbilarna köra runt enbart för att samla upp alla granar som ligger i gathörnen. På tippen har de en stor maskin som tuggar granarna till flis.

Men det är mer än granar som slängs ut. Ett kvarter bort står en jättelik platt-TV och en kontorsstol. Spånplatte- och plastmöbler är än vanligare, liksom mikrovågsugnar. Brödrostar ryms däremot i soptunnorna. Kläder, skor, husgeråd och prydnadssaker hittar man utanför Frälsningsarméns affär för begagnat på kvällar och tidiga morgnar, innan de hunnit städa upp. Donationer tas emot endast under affärstid.

Tydligen föredrar många olaglig dumpning framför att slänga användbara prylar i soptunnan. Eller kanske soptunnan är full. Men de stora grejerna man stöter på längs trottoarerna är madrasser. Ibland av skumgummi, men för det mesta är det stora tunga åbäken fulla med stålfjädrar i en ram som hålls ihop av tjock ståltråd. Normala sopbilar klarar inte av dem, men förr eller senare är de borta.

En annan förnödenhet man finner under promenader är böcker. Häromdagen plockade jag upp The Da Vinci Code av Dan Brown. Och började läsa. Den för tankarna till Stieg Larssons Millenniumtrilogi, som skrevs ungefär samtidigt. Båda handlar om hemliga sällskap, sammansvärjningar och, förstås, åtskilliga mord. I Browns roman hittar man skurkarna i Opus Dei, en katolsk organisation från ca 1930 vars grundare helgonförklarades av Johannes Paulus II år 2002. Bokens kodknäckare, Sophie Neveu påminner om Lisbeth Salander, och den mordiske munken, Silas, om hennes osannolike halvbror. Mer kan jag inte säga, eftersom jag knappt hunnit igenom halva boken.

Konspirationsteorier är lika amerikanska som äppelpaj. Hillary Clinton och eliten i den Djupa Staten är djävulsdyrkare och pedofiler, som släcker törsten med barnablod. Hela 47 procent av USA:s befolkning tror visserligen att det är ren lögn, men ändå. Hur sprids coronaviruset? Via 5G-nätet. Och visste ni att valarbetaren Ruby Freeman hade med sig en stor resväska med 11.780 falska valsedlar till rösträkningen i Georgia? Det var därför Trump förlorade och senare ringde upp delstatens statssekreterare Brad Raffensperger: “She’s known all over the internet, Brad. She’s known all over, …  professional vote scammer … You know, the internet? … You know what was trending on the internet? ‘Where’s Ruby?’ Because they thought she’d be in jail. ‘Where’s Ruby?’ It’s crazy. It’s crazy, …” Ja, verkligen.

I augusti 2020 etablerade Pentagon en ny vapengren, the Space Force, rymdvapnet. Det är för att avvärja hotet från utomjordingar. Men det kan vara för sent. De har kanske redan infiltrerat den Djupa Staten och imperiets högsta beslutande organ? Hur är det till exempel med Kamala Harris? Är inte hennes brokiga stamtavla en täckmantel för hennes sanna ursprung: Andromedagalaxen.

Donald Trump  liknar en renässansfurste, som hamnat i fel århundrade. Nu klampar han runt och hotar och lovar och väsnas allt han kan så länge han kan. Och så länge miljonerna rinner till från hans hängivna anhängare, fortsätter cirkusen.

Nu åter till något mindre osannolikt: Da Vincikoden.


PS. (7 jan 06.10)

Såg inte nyheterna från DC förrän nu på kvällen nio timmar senare. Spaltmil kommer förstås att skrivas om detta. 

Jag ser på händelserna på Capitol Hill som bisarr komik, väl illustrerad av fotot ovan. Dock också tragisk, eftersom en kvinna tydligen blivit ihjälskjuten. Att folket som stormade kongressbyggnaderna inte hade skuggan av en chans att ändra valresultatet är ju helt självklart. Men symboler är ofta viktigare än verkligheten i USA. Vad demonstranten på bilden försöker symbolisera vet jag dock inte. Det här är ju som gjort för ett filmmanus, och i Hollywood har de säkert vässat pennorna redan. Lite förvånad är jag över att det var så enkelt för ett par hundra demonstranter att bryta genom säkerheten.

Läs på RUTERS; ‘Banana republic crap:’ Some Republicans turn on Trump over Capitol violence.

  4 kommentarer for “Åter till vardagen

  1. Bengt Svensson skriver:

    Det finns mycket att utreda i denna osannolika röra. Jag har inget att säga, men de här bilderna är goda illustrationer till den politiska kulturen i dagens USA.

    http://www.bbc.com/

  2. Bertil Carlman skriver:

    Tänk vad mycket mobb det finns i världen! I USA många miljoner och i Sverige säkert ett par hundratusen. Lyssnar vi andra på dem? Varför har de blivit fler och fler och nu under pandemin ännu fler? Var får de sina antidemokratiska tankar och handlingar från? Kan de leva ett värdigt liv som vi andra?

    Den bästa kommentaren som jag hittills hört om händelserna på Capitolium kom från Bert Sundström. Han sade att varken Putin eller Lavrov hade uttalat sig. Men en annan (?) hög politiker i Ryssland skulle ha sagt, att händelserna visade att USA haltade och det på bägge benen, och nu visste man inte vart man skulle gå. En bra beskrivning på en dysfunktionell stat. Men denna stat kan fortfarande trycka på knappen; kanske i ett desperat försök att lätta på hältan.

  3. Bertil Carlman skriver:

    Asia Times skriver ”Spengler” idag bl a följande:

    ”En fjärdedel av invånarna i USA tror att covid19 var en planerad konspiration av ett eller annat slag, enligt Pew Survey, straxt under hälften av USA:s medborgare med ”high school” utbildning tror likadant. En av tre tror att en sorts ”deep state” försöker underminera Trump. Jag förkastar det första och tror på det andra: mina kollegor på Asia Times och jag har regelbunden tillgång till virologer i ett antal länder med vetenskapliga kvalifikationer och utan politiska biavsikter och kan skilja på vetenskap och tyckande.

    Som kontrast [till detta] känner jag personligen tillräckligt väl aktörerna i det som kallas ”djupa staten” för att kunna dra slutsatsen att de handlar i akt och mening att ta kål på Trumpadministrationen.

    ”Ibland finns det en konspiration och ibland inte. Men Trumps politiska anhängare, dagligen bombarderade med ‘fake news’ om rysk inblandning och annat påstått jäkelskap, har kommit att misstro all kritik mot deras president.”

    En väl läsvärd artikel.

    “American democracy died on Capitol Hill” – Asia Times

  4. Bertil Carlman skriver:

    När jag sätter mig ner (07.15) med min kaffemugg och morgontidning (SvD), förväntar jag mig inte att jag vid en snabbglutt på första sidan skall brista ut i skratt. Men man kan läsa ”Anne Appelbaum: Kraften i USA som föredömer kommer att vara svagare än förut efter kaoset i Washington. Kultur/sid 38-39”. Snacka om underdrift! Och så sägs det att man inte skrattar när man är ensam; hoppas jag inte väckte hustrun.

    “American democracy died on Capitol Hill”Asia Times, som jag hänvisade till, befinner sig nu bakom betalvägg. Hur det går till anar jag inte.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.