Enligt rapporter så har våldet mellan arbetare från Bangladesh och Kina, som ägde rum vid en av Kina finansierad kraftstation i södra Bangladesh på onsdagen (19/6), lugnat ner sig.
Från kinesisk sida hoppas man att incidenten skall lösas i enlighet med lokala lagar. Men Kina önskar också – efter en allsidig undersökning av fallet och om möjliga rykten i det – att kontroversen som utlöste bråket kan dämpas ordentligt och hanteras på ett rättvist sätt, så att en säkrare situation kan skapas för kinesiska företag.
Man kan inte längre förbise tendensen att oppositionella röster emellanåt kommer från de lokala civilsamhällena när deras regeringar skriver avtal med Kina under ramverket för Belt and Road Initiative (BRI). Läxor måste läras.
Motsättningar och dispyter kan inträffa närhelst det förekommer samarbete mellan människor från olika länder. Men motstånd mot kinesiska företag som är verksamma utomlands härrör oftast ur misstänksamhet mot Kinas motiv från lokalsamhället.
Ta till exempel höghastighetsjärnvägen mellan Jakarta och Bandung, som 2015 signerades som en del av BRI. Förhandlingar mellan utvecklare och lokala medborgare som ägde marken hade varit tidsödande och ansträngande. En större hajp i västmedia spelade en betydelsefull roll för att komplicera läget.
Innan någon officiell information hade släppts fram om konflikten i Bangladesh, grävdes en sammanstötning från 2016 fram. Både AFP och BBC rapporterade att protester framförts mot två av Kina uppbackade kraftverk.
Men varje klart tänkande läsare måste undra hur det kom sig att människor från ett område i kraftigt behov av utveckling skulle välja att bojkotta eller protestera mot ett kraftverk? Det är svårt att inte tro att illasinnade krafter låg bakom detta.
”Kinesiska institutioner bidrog med, eller erbjöd sig finansiera kolkraft på 13,8 GW i Bangladesh”, rapporterade Financial Times. Det skulle motsvara 90 procent av Bangladeshs kraftkapacitet, vilket speglar hur avgörande samarbetet med Kina är för landet.
Det har förekommit en del märkliga rykten om BRI under åren, som att initiativet underlättar för arbetslösa kineser att stjäla arbetsmöjligheter från andra länder, att det skapar en skuldfälla och att de ekonomiska musklerna spänns av politiska skäl. Kina måste lära sig att röja upp bland dessa rykten på något lämpligt sätt.
När kinesiska företag utvecklar affärerna utomlands, stöter de på en mer komplicerad social verklighet än de kunde föreställa sig. En del länder med djupt rotade traditionella tankemönster kring ”Mittens Rike” förstår inte Kina på ett bra sätt, medan andra är infångade i kampen mellan olika intressegrupper. Mot denna bakgrund är det så att när rykten hajpas kan krafter med onda och dolda avsikter göra stort väsen om BRI.
Trots dessa utmaningar så kommer inget att kunna stoppa dessa initiativ som tagits av Kina, men vägen för kinesiska företag som vill komma ut globalt kommer inte att vara lätt. Det antas att de är beredda att det tar tid innan de vinner förtroende och respekt hos människor i andra länder. Men projekt som initierats av Kina kommer i det långa loppet att främja lokalbefolkningens utveckling.
De gångna sex åren har inneburit fruktbara resultat mellan Kina och länder längs BRI. Bangladesh är ett bra exempel. Kinesiska företag hjälper till att bygga landets största bro, dess allra första tunnel under en flod, ett kraftnätverk, och andra väldiga infrastrukturprogram. Och allt detta är verkliga ansträngningar för att förbättra landets ekonomi och utveckling.
Ai Jun
Översättning till svenska: Bertil Carlman
