Solglitter i det gröna lövverket utanför mitt fönster just nu. Liknar den bild på det konstgjorda fönster jag tittar på varje gång jag ligger i strålapparaten på Akademiska, där jag nu bara har en dryg vecka kvar.

Läser på kvällarna om Skagenmålarna och om det samtida konstnärsgänget runt Pontus Fürstenberg i Göteborg med Ernst Josephson, Carl Larsson och Richard Bergh i spetsen.

Glittret framför mig nu är samma sorts solglitter som Pontus F beskrev 1888 i ett brev till Carl Larsson efter att just ha erhållit en tavla från Peder Severin Krøjer. Tavlan…

”…föreställer en födelsedagsfest i en löfsal på Skagen, hvarest Kröjer, Niss, Hr och Fru Viggo Johnasen, Chr. Krogh, Hr och Fru Ancher och deras lilla förtjusande dotter, Oskar Björck, värden för Skagen Bröndum samt en dersädes anställd vacker folksollärarinna, rest sig från bordet och i skummande champagne gifva sin glädje tillkänna i ett Hipp, hipp, hurra!, så kalla han taflan – Beundransvärdh är teckningen, solskenet som silar sig in mellan löfven och ger solfläckar överallt, glädje och friskhet och sanning. Det är ett af de fullkomligaste arbeten jag på länge sett och tror jag det vara bland de allra bästa Kröyer gjort och då måste det vara bra?”

Så ser det ut just nu ut utanför mitt fönster.

Konstnärerna runt Fürstenberg revolterade mot den gamla Konstakademin och väckte känslor, de ville inte bara visa naturen som landskapsmåleriet lite tidigare lyft fram, utan ”sanningen”, d v s människan i livet i naturen. Det blev en oemotståndlig konst som aldrig slutar fascinera.

Det är nu den kanske sista natten med detta solglitter. Mitt sommartorp Stjärnudden ska övergå till ny ägare den 15 augusti. En epok i mitt liv tar slut.

Jag klipper därför också gräset för kanske sista gången. Det är märkligt vilken njutning det är att klippa gräs med den lilla bullrande och osande motorgräsklipparen. Jag använder förstås dyr akrylatbensis – för naturens skull. När jag inte kan vara här och klippa känner jag mig som en svikare. Trädgården får fort ett övergivet uttryck. Vad har hänt? Är han sjuk, kanske död?

Nej känslan i att skapa en inbjudande gräsyta i mjuka och böjande linjer längs rabatter, områden med ängsblommor och skogsdungen tillfredsställer en märklig och motsägelsefull önskan att tukta naturen – utan att förstöra den – bara lyfta fram det vackra, så att den och jag trivs. Det är väl detta som i alla tider fascinerat trädgårdsentusiaster – människan i naturen.

Här någonstans löper en otydlig gräns mellan den vilda, otyglade naturen och den kultiverande mänskliga odlingen. I år växer allt nästan skrämmande mycket. Flädern breder ut sig och blockerar nu passagen där jag förra året kunde köra igenom med släpvagnen. Naturen tar fort över. För att jämvikt ska råda åtgår mycket tidskrävande fysiskt arbete. Det är det jag nu vemodigt nog ska befria mig ifrån.

Min njutning i gräsklippandet tror jag är släkt med 1800-talskonstnärernas sökandet efter ”sanningen” om människan. Inte bara natur, inte bara människa, utan natur och människa i samspel – d v s kultur.

Föregående artikelMedier är vapen mot Palestina
Nästa artikelVad vill Putin-apologeterna föreslå?
Knut Lindelöf
Redaktör för lindelof.nu, skribent och författare. Pensionerad mellanstadielärare och skolledare. Bosatt i Uppsala.

7 KOMMENTARER

  1. Bäste Knut,
    Jag visste inte att Du undergår strålbehandling på Ackis i Uppsala. En övermåttan trist nödvändighet. Se nu till att inte falla ifrån, alltför många av vänner och släktingar har redan gjort det. Ja, när åren adderar och hälsan subtraherar måste man göra obehagliga val. Ett sådant är att sälja sommarvistet som Du skrivit om under åren. Jag gjorde sammaledes med Brissund av liknande skäl. Men någon glädje över köpesumman blev det inte. I mitt fall med en vag men gnagande känsla av olust, svek och skam. Kanske Du har liknande sentiment, eller är det en (motvillig) lättnad?

    Ja, de bästa av Skagenkonstärernas målningar är något extra liksom även Renoirs måltidsbilder från samma tid. Tänk om jag kunnat lägga upp 10.000 när en konkursmässig konsthandlare i Linköping desperat ville sälja en Renoir i tidigt 70-tal. Men då var jag fattig student med gravid hustru. Då var valet lätt, men i efterhand svider det lite. Varför tog jag inte ett banklån med tavlan som säkerhet? Tänkte inte på det…

  2. Det är sent i våra liv. Du ger en bild av ett nödvändigt beslut. Gäller för mig, tänker jag. Roligt höra av vännen Hans Gabrielson som jag uppskattar!

  3. Knut L!

    Din text berör
    i själ och hjärta
    som en tanke
    av vemod smärta
    då minnen
    står så när,
    om förfluten tid
    vars glädje med sig bär.

    Om än att det var
    begränsad tid
    kommer något
    nytt ta vid.
    Så ställs en annan
    riktning ut
    och ingen vet
    dess slut.

  4. Knut L!
    När jag letade efter filmer med svensk text dök denna film upp och jag kom på att du läste böcker om Skagen-målarna. Kanske du kan fördjupa kunskapen med en film.

    Balladen om Marie Kröyer 2012
    Danmark 103min IMDb

    Marie Krøyer lever ett priviligierat liv tillsammans med sin man, den firade danske konstnären P.S. Krøyer. Han är mer framgångsrik än någonsin och hon är en av Danmarks mest omtalade kvinnor. Men under ytan är livet och deras äktenskap allt annat än lyckligt.

    Originaltitel Marie Krøyer
    Alternativ titel The Passion of Marie
    Regissör Bille August
    Manus Peter Asmussen
    Genre Drama, Biografi, 2010-tal
    Skådespelare Birgitte Hjort Sørensen, Søren Sætter-Lassen,
    Sverrir Gudnason, Lene Maria Christensen, Tommy Kenter,
    Nanna Buhl Andresen

    https://ok.ru/video/419750283931

    Tal: danska och svenska
    Text: svenska

  5. Jag gillar Sven-Göran ”Svennis” Eriksson och hans tanke när han vet att han snart skall dö. Obotlig cancer. Han sa i TV att han försöker lura hjärnan att tänka på annat.

    Är själv 75 år och har inte firat mina födelsedagar på minst 50 år. Fyller år 24 Juni, gamla midsommarafton så det blev lite si och så med firande.

    Fick ett slaganfall Mars 2020, då var det nära. Men jag är bra på att vända situationen till en någorlunda dräglig tillvaro. Det var en nobelpristagare här i Göteborg som rekommenderade KORSORD för att hålla igång hjärnan. Demens ser jag som en katastrof om man skull få den.

    Är låst till hemmet minst 20 timmar varje dag p g a en opålitlig tarm. Igår fick jag rusa in på Centralens Pub i sista minuten. Varje förmiddag får jag ta en brottningsmatch med min tarm. En dag i veckan kan jag inte gå ut. Har ett Trygghetslarm, 130 kronor i månaden, som fungerar hemma och eventuellt i trapphuset. När jag är ute måste jag hålla mig i närheten av människor om jag skulle få ett slaganfall till. Åker mycket buss och spårvagn, har nog avverkat 75 procent av Göteborgs busslinjer.

    Dom ämnen vi diskuterar här på lindelof.nu möter jag sällan. Människor har fullt upp att få vardagen att fungera. Min räddningsplanka i vardagen är blodförtunnande – och medicin som håller efter blodfettsnivån. Intellektuellt känner jag mig som en 50-åring och mycket klokare än jag var i en yngre upplaga. Befann mig i yngre dar ungefär där stora delar av vänstern befinner sig, identitetspolitik.

    Försök och titta några minuter på vår nya världsstjärna i Bordtennis i OS. 22 år gammal har han redan slagit ut kinesiske världsettan och är nu i final. Det är ingen sport för trögtänkta. Finns nog klipp på SVT-Play. Kina har 40 miljoner bordtennisspelare.

  6. Tommy S!
    Jag vill tacka dig för att du hittade och länkade den ryska filmen Serye volki (De grå vargarna). Jag har sett den flera gånger på YouTube, där man kan se den textad. I en nyckelscen när Chrusjtjov semestrar i oktober i Pitsunda i nuvarande Georgien diskuterar han situationen med den gamle veteranen Anastas Mikojan. Båda förstår att en statskupp är på gång för att avsätta Chrusjtjov. Denne funderar på att flyga till Kiev, huvudstaden i Sovjet-Ukraina, men Mikojan invänder att det skulle innebära inbördeskrig.

    Jag skulle naturligtvis kunnat diskutera det ryska angreppskriget mot Ukraina från en mer personlig vinkel. När kriget bröt ut visste vi inte om min frus mor och bror skulle överleva. Ryssarna stod i närheten av den förort till Kiev där de bodde. Skulle ryssarna förvandla förorten till ett grustag? Nu blev det inte så. När den 6 mil långa militärkolonnen stod i Vitryssland och väntade på marschorder passade lokalbefolkningen på att byta bensin mot hembränt. Några språkbarriärer fanns ju inte. När marschordern kom hade bakfulla ryssar brist på bränsle och blev ett lätt offer för det ukrainska försvaret.

    Något senare satt jag i Oslo under ett arbetsuppdrag och hjälpte min fru att hämta ukrainska flyktingar vid polska gränsen genom att boka hotell i Polen och färja till Sverige. När jag kom hem från Oslo var hela vardagsrummet fullt med ukrainska flyktingar, de flesta inklusive min fru med covid. Jag fick hålla mig i närheten för att handla mat, men kunde naturligtvis inte bo hemma. Några dagar senare fick en av flyktingarna frossa av kallbrand. Skickliga svenska kärlkirurger räddade hans fot.

    Normalt när vi haft besök från Ukraina har vi alltid ordnat med sjukförsäkring för besökarna, men det fanns ingen tid till under den kaotiska flykten. Men den svenska regeringen hade tagit beslut om gratis sjukvård för ukrainska flyktingar, så kostnaden klarades. Detta var bara inledningen på ett år som krävde mycket arbete att ordna upp allting med boende, Migrationsverket, etc.

  7. Mats L!
    Blev själv överraskad när jag för ca 15 år sedan upptäckte att man kunde relativt lätt se film på nätet. Jag var nog först i Sverige att regelbundet lägga ut kvalitetsfilm. Kanske beror det på att jag inte är låst vid någon föreställning hur saker skall vara. Lägger mig inte i hur filmerna upplevs, det är upp till var och en. För den som vill se kvalitetsfilm rekommenderar jag ok.ru/video. Där kan man söka efter titlar, regissörer och det senaste jag har upptäckt är om man skriver in ”swesub” så kan man hitta filmer med svensk text.

    Senaste fyndet var en om Marie Kröyer. Finns massor av filmer med ”engsub”. Youtube är också bra men dom är inte så säkra för dom brukar plockas bort. Är inte en anhängare av avancerade teorier utan jag vill se praktiken. Ångrar att jag inte startat en filmklubb med kvalitetsfilm.

    Varje gång någon rekommenderar en film så säger jag till mig själv. Jag kan hitta minst 10 filmer med samma tema. USA är inte ensamma, Det görs kvalitetsfilm i Iran, Grekland, Belgien, Kina m fl. Afrika är svårare att hitta filmer från men dom finns.

Välkommen! Håll god ton. Inga personangrepp!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.