Att sila mygg och svälja kameler

mehmet-kaplan

Mehmet Kaplan ett bondoffer i det stora spelet

Efter en vecka utan svenska medier möttes jag igår vid landningen på Arlanda av uppståndelsen runt Mehmet Kaplan och idag på morgonen av en pressad Åsa Romson (Aftonbladet) för att hon uttryckt sig aningen oklart om 911 i SVTs morgonprogram. I UNT läser jag också Håkan Holmberg Det som Kaplan också måste förstå.

Jag uppfattar att det rör sig om tre olika saker:
1) Kaplan jämförde Israels behandling av palestinier 2009 (i anslutning till den första stora Gazamassakern) med nazisternas behandling av judar på 30-talet.
2) Kaplan har synts på filmsnuttar och foton i närheten av demokratiskt tvivelaktiga sunniislamister.
3) Åsa Romson har försvarat Kaplan och kallat 911 för “elfteseptemberolyckorna”.

Nu råder hela havet stormar runt regeringen efter att Israels Sverigeambassadör tagit till storsläggan och kända svenska Israelvänner fördömer Kaplan/Romson i alla tänkbara sammanhang. Att det här är ett drev av typen Mona Sahlins Tobleroneaffär – alltså, soppkok på en spik – är uppenbart. Regeringen ska försvagas och spräckas.

Pro primo!
Klart är att Kaplan har skumma kontakter, det har varit känt i åratal, naturligtvis även av Stefan Löfvén när han valde Kaplan till bostadsminister. Kaplans jämförelse gällde Israel idag och Nazityskland på 30-talet, alltså i upptakten till folkmordet på judar, som började verkställas efter Wannseekonferensen 1942. Alltså jämförelsen är inte helt orimlig – men naturligtvis synnerligen olämpligt av en minister! Dock 2009 var han inte minister. Frågan blir då; kände Löfvén till hans uttalade åsikter i denna fråga vid regeringsbildningen?

Bilderna med Kaplan, Barbarous Leylani och Ilhan Senturk på samma middag förra sommaren är knappast något stort avslöjande, särskilt inte i jämförelse med att Sveriges statsöverhuvud och statsminister odlar nära och vänskapliga kontakter (och främjar vapenaffärer) med Saudiarabiens och Turkiet.

Sila mygg och svälja kameler
Problemet för Sverige är att vi måste äta kakan och ändå ha den kvar. Alltså å ena sidan försvara staten Israel, sälja vapen till Saudiarabien (som härjar i Yemen), stödja Erdogans flyktingutpressning mot EU och samme Erdogans dubbelspel med IS i Syrienkriget, skjuta skarpt under Natobefäl mot afghanska frihetskämpar, hjälpa Nato att bomba Libyen till grus samt militärutbilda kurder i norra Irak, och å andra sidan framstå som försvarare av vad som kallas “västerländsk humanism och demokratiska värderingar”. Det här går inte längre ihop. Man ägnar sig åt att sila mygg och svälja kameler.

Det är i detta omöjliga dubbelspel som nu Mehmet Kaplan blivit ett bondoffer. Förra året var han användbar, nu sparkas han ut.

Till sist
Regeringen är bräcklig, läget är mycket labilt. Den lever endast på det faktum att ingen annan vill ta över ansvaret. Just nu var det av någon anledning läge att ge sig på Mehmet Kaplan – och medierna (som älskar regeringskriser) gör sin drängtjänst. Vad jag dessutom tycker att den ofta sansade och kloke Håkan Holmberg i UNT “också måste förstå” är att det är olämpligt, ja närmast desinformativt, att skriva ihop en lång anklagelseakt mot Mehmet Kaplan – utan saklig grund.


Tillägg 22 april kl 08:30
Kurdo Baksi har idag en artikel i UNT om Kaplans minst sagt tveksamma kontakter med AKP-anknutna kretsar i Turkiet. Artikeln avslutas med en synnerligen berättigad fråga angående MPs ledare: Hur naiv får man vara?

Och jag vill gärna tillägga att struntfrågan om “handhälsning” nu tillåts dominera, medan den viktiga frågan om en svensk minister kan verka med en dold agenda för Recep Tayyip Erdogans regim i Turkiet. Kaplanaffären visar att det är den kollapsade svenska utrikespolitiken som är grunden i det som nu utspelar sig.

  16 kommentarer for “Att sila mygg och svälja kameler

  1. Lasse Jansson
    2016-04-19 kl. 13:10

    Jag skrev ett mejl till Håkan Holmberg i UNT idag med anledning av hans ledare. Jag har ännu inte fått något svar.

    Hej!
    I dagens tidning står det i huvudledaren att vi ska argumentera mera. Det är naturligtvis lätt att hålla med, speciellt om det sista stycket. “Den politiker som verkligen vill ta sina väljare på allvar bör hysa tilltro till att debatten kan vinnas med saklig argumentation.”

    Detta borde naturligtvis även gälla ledarskribenter i förhållande till sina läsare. Därför blir jag överraskad när du under strecket skriver om Kaplan att hans parallell mellan nazisternas folkmord och Israels agerande mot palestinierna är orimlig.

    Men gjorde Kaplan verkligen en sådan jämförelse? Jag såg på rapport igår och fick se inslaget med filmen om Kaplan och upptäckte att han sa ungefär så här såvitt jag minns.

    Man kan jämföra Israels behandling av palestinierna med nazitysklands behandling av judarna på 30-talet.” (Min kursiv). Trakasserierna av judar fanns med i nazisternas praktik redan 1934 men började på allvar först med Kristallnatten 1938 men det var definitivt ännu inget folkmord. Tankarna på den “slutgiltiga lösningen” sjösattes först på 40-talet vilket naturligtvis du känner till.

    Kaplans jämförelse är därför fullt rimlig. För situationen i Israel se den israeliske författaren Miko Peleds tal:

    UNT:s ledare har på sista tiden upprepade gånger hävdat att “gammelmedia” d v s tidningar, SR och SVT är så mycket mer tillförlitliga än de nya medierna. Min erfarenhet är tvärtom att ska man försöka förstå den här världen så måste man leta efter andra nyhetskanaler än svenska mainstreammedia, som ofta kör ren kampanjjournalistik.

    Jag började ifrågasätta bilden av Putin när jag upptäckte att svenska tidningar började beskriva hans utseende. Timothy Garton Ash, krönikör i DN, skrev att Putin hade ett råttliknade ansikte. Det påminner faktiskt om hur nazitidningar beskrev judar. Aftonbladets krönikör Staffan Heimersson skrev att han hade iskalla fiskögon. Men man ser aldrig någon som skriver att han trots sitt utseende har ett stöd bland sina landsmän som alla västliga ledare skulle avundas honom.

    Tyvärr tror jag att Kaplan också är ett offer för den kampanjjournalistik som är så vanlig i Sverige. Kaplan var aktiv i Ship to Gaza och det sticker naturligtvis i ögonen på den starka Israellobbyn som finns även i Sverige. Jag kan förstå att det är lätt att falla för frestelsen att “sätta dit” en politiker som man inte gillar och då gäller inte principen om “sakliga argument” längre, eller är det så enkelt att du inte ens har lyssnat på vad Kaplan verkligen sa.

    Undrar
    Lasse Jansson
    Uppsala

  2. Bo Zackrisson
    2016-04-19 kl. 13:12

    Ja, regeringen tycks mycket svag. Ändå lyckades den dra i nödbromsen i höstas. Ekonomin tycks gå fint. Arbetslösheten sjunker, tillväxten är god, sysselsättningen ökar, nybilsförsäljningen slår nya rekord, liksom konsumtionen i övrigt. Bostadspriserna visar inga tecken på att plana ut. Det är full fart i ekonomin helt enkelt.

    Jag skrev i förra veckan att så länge Kaplan-affären endast kretsade kring hans kontakter med islamister, så hade han goda chanser att sitta kvar som minister. Då kunde han försvara sig med att dra upp islamofobi-kortet ur fickan. Det brukar funka i de flesta fall.

    Jag skrev samtidigt att om någon, till exempel Expo eller Svenska Kommittén mot antisemitism, hittar något som bär drag av antisemitism hos Kaplan, är det kört för honom. Antisemitkortet går inte att försvara sig mot. Det är alltid rött och då är det bara för Kaplan att gå av planen.

    Vilket skulle bevisas.

  3. Anders Engqvist
    2016-04-19 kl. 13:35

    Nu är det också så att Mehmet Kaplan inte är någon klantskalle och ett tobleroneoffer vem som helst. Vet man något om hans bakgrund och karriär och har studerat den kvalificerade publicitet runt honom på sistone, inte minst från SVT och SvD, så framgår det med all önskvärd tydlighet att Kaplan haft OMFATTANDE, långvariga och vänskapliga kontakter med det auktoritära islamistiska turkiska regeringspartiet AKP och rader av turknationella extremister typ den högerextrema terrororganisationen “Grå Vargarna” m m. Den gemensamma nämnaren för dessa kontakter är det MUSLIMSKA BRÖDRASKAPET, en hemlig oftast underjordisk islamistisk organisation med djupa kontakter i al Quaida och IS/Daesh. På många sätt är MB en organisatör och motor i dessa organisationers islamska terror. MB har också intima kontaktytor med AKP och den turkiska regeringen. Kaplans umgänge med kurdiska aktivister – av islamisterna förföljda kristna grupper etc – har minst sagt varit svagt utvecklat… Mycket av detta som varit känt länge går nu att läsa öppet.

  4. Knut Lindelöf
    2016-04-19 kl. 15:23

    Anders E!
    Vem har sagt att Kaplan är en klantskalle? Det har – som jag skrev – länge varit känt att han har sunniislamistiska kontakter. Varför blir en sådan person bostadsminister? Att vara muslim är inget problem, ens religiösa tro är en privatsak i en demokrati. Men att vara (eller ha nära kontakter med) politiska islamister är minst sagt olämpligt. Ansvaret för att Mehmet Kaplan blev bostadsminister vilar på Åsa Romson och Stefan Löfvén.

    Hans engagemang för palestinierna och hans kritik mot Israel är mer begriplig.

  5. Anders Engqvist
    2016-04-19 kl. 16:40

    Kaplan framställs inte minst som en klantskalle av sitt eget parti… han har inte “sett” och inte “förstått”, men så är det givetvis INTE. Det finns ett tydligt mönster i hur han upprätthållit kontakter med just islamister, högerextrema nationalistiska organisationer och inte minst mycket problematiska Muslimska Brödraskapet. Hans mycket nära och uppdragslika kontakter med den auktoritära islamistiska turkiska regeringen har ju nu också framgått mycket tydligt efter kvalificerat journalistiskt granskningsarbete.

    Kaplans religiösa tro i en sekulär demokrati som den svenska är förstås en privatsak men det är faktiskt inte det “Kaplanaffären” handlar om… När det gäller ansvarsfrågan håller jag helt med! Och när det gäller Per Gahrtons inhopp i morse i TV-soffan till försvar för Kaplan och MP-ledningen, så är det ett försök att lägga rök över stridsfältet för att dölja vad saken egentligen handlar om… Israelerna hängde bara på när de såg att deras gamle fiende hängde på gärsgår´n. Det var ju redan vid tillfället för hans utnämning helt klart känt i vida kretsar och för Löfvén och Romson att Kaplan stått överst på alla möjliga antisionistiska skansar, känd för sin hårda antiisraeliska kritik.

    Hans uttalande från 2009 är ju från ett sammanhang, och jämförelsen med tyskt trettiotal är inte helt utan relevans… Men såklart, israelerna hänger på och folkpartisterna går igång!

  6. Martin Kullberg
    2016-04-19 kl. 17:02

    Man måste poängtera att Kaplan sa 30-talet, han avsåg alltså inte massutrotningen som tog sin början senare utan hänvisade till de systematiska trakasserierna, särskilda lagar, fösa in oönskade i avspärrade landytor o s v. Hans jämförelse var alltså inte med industriell utrotning, utan hans jämförelse var spot on.

    Men det är bara att göra meta-analysen och se att “skandalen” hade organiserad support.

  7. Hans Andersson
    2016-04-22 kl. 22:01

    Det sorgliga resultatet av den senaste tidens massmediala jakt mot muslimer hemmahörande i MP, är att det riskerar att omöjliggöra politisk arbete för muslimer i vårt land.

    När Mehmet Kaplan avgick till följd av det hårda tryck som uppstod, verkade det handla om det vanliga hatet mot muslimer. Idag vet vi att Kaplan agerade under dubbel skepnad, dels som politiker i MP, men även som aktiv i turkisk politik där det faktiskt fanns en dold agenda med en rad mycket illaluktande inslag.

    Kaplan visade sig ingå i rörelsen Iskenderpassa i det stora islamitiska och ultranationalistiska nätverket Mill Görus. Deras mål är att politisera islam i samverkan med Erdogan och motverka alltför stor integration i västvärlden. I den processen har den i Sverige bosatte imamen Candemir spelat en central roll i nära samarbete med sin adept Mehmet Kaplan. 2013 utsågs imam Candemir till att leda den svenska grenen av YTB, byrån för turkar utom lands finansierat av AK i Turkiet. När Kaplan erbjöds plats i regeringen 2014, uttalade sig imamen frekvent i turkiska media och beskrev sig själv som Kaplans talesman. Ett tjugotal gemensamma resor till Turkiet för att träffa olika ledande personer i processen för politisering av islam genomfördes.

    Mill Görus och därmed Kaplan har tagit avstånd från och vägrar erkänna det turkiska folkmordet på framför allt armenier 1915. Som ende riksdagsman för MP deltog han inte i omröstningen 2010, gällande svenskt erkännande av samma folkmord.

    Vidare så vägrar såväl AK och Erdogan men även Kaplan att erkänna kurdernas status och rättigheter i Turkiet. Kaplan firar dessutom regelbundet den turkcypriotiska ockupationen varje år och anser den vara fullt legitim.

    Fullt rimligt och bra att han avlöjades i sitt dubbelspel och förljugenhet.
    Som lärare sedan lång tid har man avverkat rätt så många utvecklingssamtal gällande elever i samverkan med deras föräldrar. Även många muslimska familjer.

    Lärde mig tidigt att läsa av situationen ( räcker med sunt bondförnuft) hur bemöta på rätt sätt så att onödiga konflikter inte uppstår. Jag tog själv initiativ till att hälsa med handen mot hjärtat i stället för att räcka fram handen till traditionell svensk handskakning. (något som i vissa delar i Kina uppfattas som en fientlig handling).

    Blev därför helt ställd när nästa drev kom riktat mot ännu en politiker med muslimsk bakgrund i MP. Han ville hälsa på sina villkor med hand på hjärtat var på den kvinnliga reportern uppfattade detta som att Yasris hade en nedlåtande syn på henne för att hon var kvinna. En hjärnspöke reaktion och en gigantisk projektion från reporterns sida. Så drog nästa massmedial drev igång.

    I DEBATT i Aftonbladet idag har tio muslimska kvinnor tillhörande SMFR (Svenska Muslimer för Fred och Rättvisa) skrivit ett tankvärt inlägg med anledning av händelsen. För det första bör sägas att organisationen konsekvent har haft kvinnor på ledande platser i organisationen och de dominerar i antal som förtroendevalda i organisationen.

    Några citat
    “att man inte idag har rätt att värna sin integritet och definiera sina egna gränser. Det borde idag vara en självklarhet att vi kan hälsa på olika sätt än det i Sverige traditionella handslaget”

    “Att reducera detta arbete (jämställdhet o jämlikhet, min kommentar) till att endast handla om att ta i hand är bekymmersamt. Många män tar oss i hand, men ger oss sämre lön och sämre villkor”

    “Vi förlorar mycket på att förminska arbetet om jämlikhet och respektfullt bemötande till en ovärdig diskussion om hurvida fysiskt beröring är ett krav för ett jämställt bemötande.”

    Kloka muslimska kvinnor med kloka synpunkter.

    Båda de massmedial dreven har skadat vårt samhälle ytterligare genom att förstärka och cementera den djupaste avgrund av rasistiskt hat mot den muslimska kulturen. Drevet och alla politikers kollektiva feghet kommer rent konkret att först få följden att unga muslimer som redan har förlorat sin tilltro till det svenska samhället ansluter till deltagande i krigen i mellanöstern. Dessutom har drevet som det gjordes dramatiskt ökat risken för terrordåd i Sverige. Enkel och logiskt och snart empirisk verklighet dessvärre.

    I stället för att helt korrekt omöjliggöra för den falska Kaplan (en enskild individs handlingar) att fortsätta med sitt illaluktande dubbelspe, med dold icke redovisad agenda, har den muslimska befolkning i landet fått ett rakt och tydligt budskap.

    Demokratin gäller inte er. Glöm det! Vi släpper inte in er och tillhörande kultur och religion.

  8. Leif Strandberg
    2016-04-24 kl. 16:45

    Hans A!
    När jag läser ditt långa och innehållsrika inlägg blir jag förvånad över din slutsats: Kaplanaffären = “en enskild individs handlingar”. Hur kan du säga så? Hur vet du det? Jag tycker det luktar entrism lång väg. Det är i alla fall tydligt att Kaplan och andra INTE gått med i MP för att rädda sälstammen i Östersjön eller för att stödja ett biodynamiskt kafé i Delsbo.

    I övrigt säger jag som statsministern: I Sverige tar vi varandra i handen när vi hälsar.

  9. Hans Andersson
    2016-04-25 kl. 15:08

    Även ett miljöparti har på sin agenda en grundsyn gällande utrikespolitik, särskilt om man är i regeringsställning. Det är en ganska grov förenkling att de bara aktivt verkar för olika miljöaspekter.

    Mehmet Kaplan har agerat med dubbla budskap och när allt läggs på bordet så havererar han, så väl som person som sittande bostadsminister.

    När det exempelvis blev tydligt att han kvittade ut sig från riksdagen 2010 när omröstning hölls för ett fastställande av att turkarnas slakt av armenierna var att betrakta som folkmord. I samma ögonblick var hans politiska karriär över. Finns ingen möjlighet att sitta kvar i en svensk regering med ett sådant ställningstagande?

    Detta får nog betraktas som en personlig tragedi för en person som på andra plan bidragit till positiva saker som bildandet av SMFR.

    När det gäller den beryktade handskakningen så förstår jag att den närmast väcker panikångest hos dig. Påståendet att i Sverige tar vi i handen när vi hälsar är falskt. Det finns massor av olika sätt i vårt land att hälsa på varandra. Det blir alltmer vanligt med det hysteriska kyssandet på kind inspirerat via de TV-sända Oscarsgalorna.

    Att utgå från att en muslimsk man som ej tar i hand gör detta för att han inte respekterar kvinnor är ett intellektuellt haveri. Omvänt skulle då en muslimsk kvinnas ovilja att ta en svensk man i hand i så fall betyda att hon ser ned på mannen.

    I själva verket har det ingenting alls med detta att göra. Att hälsa med handen mot hjärtat vid olika möten mellan olika kulturer är minst lika respektfullt som något annat. Framför allt möjliggör det ett ömsesidigt och respektfullt bemötande mellan människor.

    En manlig svensk läkare som reagerade för att en muslimsk kvinna hälsade med handen mot hjärtat istället för att ta i hand. Det ledde till att läkaren vägrade ta emot patienten. Läkaren dömdes för diskriminering och att betala skadestånd.

    Det finns andra domar där anställda ej hälsat med handslag och fått sparken, men sedan har dessa återupprättas och erhållit skadestånd och företagare har även dömts för diskriminering. Men detta känner kanske du och landets statsminister Löfvén inte till?

  10. Knut Lindelöf
    2016-04-26 kl. 7:33

    Leif S!
    Tycker att denna artikel idag av UNTs politiske chefredaktör Håkan Holmberg är ganska bra, men säger kanske emot dig i någon mån.

  11. Anders Persson
    2016-04-26 kl. 8:30

    Jo, HH har helt rätt. Så här från St Petersburgs horisont framstår ledningen i MP i bästa fall som “nyttiga idioter” för smarta AKP:are.

    Men jag irriteras av att politiker, i alla partier, som “man” vill bli av med kickas p g a till exempel fusk med taxikvitton, felbetalda schweiziska choklader eller, som nu, på grund av annorlunda hälsningskultur, d v s bagateller jämfört med de verkliga skälen, som ju är politiska och borde dras upp i ljuset.

  12. Anders Engqvist
    2016-04-26 kl. 11:53

    Detta att inte “vissa” muslimer hälsar på kvinnor med handslag är inte så oskyldigt som Hans Andersson försöker få det att framstå. För även i den islamska världen betraktas det som en symbolhandling för att man är islamist eller i alla fall tillhör konservativ islam som i och för sig inte behöver vara militant!

    Att inte hälsa på kvinnor medelst kroppslig beröring handlar om att många i konservativ islam har “sexualiserat” den handlingen… den anses för intim… men det handlar INTE om respekt för det “kvinnliga reviret”, utan om en patriarkal syn på kvinnan som någons egendom. Det är “äganderätten” till kvinnan man visar respekt för genom att inte beröra henne.

    Det är också så att i dessa kretsar betraktas kvinnor som orena när de menstruerar, så eftersom det inte går att bedöma om en kvinna menstruerar eller ej så är det säkrast att låta bli att vidröra henne. Liknande föreställningar finns ju i ortodox judendom och även kvardröjande i ortodox kristendom. Jämför “kyrktagning”, en sorts reningsceremoni i kyrkan efter havandeskap (V. Moberg, “Utvandrarna”) m m.

    Problemet med islam till skillnad mot stora delar av kristendomen är att det aldrig funnits någon reformation och att den påbörjade sekulariseringen under den antikoloniala kampen, ofta med socialistiska förtecken, hamnade i bakvatten när nederlagen mot sionisterna kom slag i slag. Det som då återstod – när marxism och socialism inte visat sig vara framgångsrika koncept för seger – var islamsk reaktion av värsta slag, något som också underblåsts, finansierats och beväpnats av wahabisterna (islamister) i den härskande kungafamiljen i Saudiarabien. Muslimska Brödraskapet har också i hela den islamska världen varit en betydande motor i den reaktionen.

    Så klart vi inte ska tvinga muslimer i Sverige att äta fläskkött eller att i förekommande fall vägra hälsa på kvinnor, men i ett grönt feministiskt parti är det inte förenligt med förtroendeuppdrag och medlemskap!

  13. Hans Andersson
    2016-04-26 kl. 20:37

    Kahn vägrade inte att hälsa på den kvinnliga reportern. Han hälsade med hjärtat mot handen. Beröring mellan människor i islam utgår främst från att det sker mellan man och hustru. Andra kvinnor hälsar man på genom annat sätt.

    Reportern såg kanske sitt livs scoop och överreagerade och drevet var ett faktum. Sorgligt nog då det hade sin grund i att ytterligare spä på det växande hatet mot muslimer i vårt land.

    Ett tredje scoop var på gång, då ett antal miljöpartister med muslimsk bakgrund på bild gett ett tecken med sin hand föreställande symbolen för Muslimska Brödraskapet. Det tog nog aldrig fart riktigt men osvuret är bäst. Anklagelser om terrorismanknytning och att MP inte har kontroll på partiets islamister.

    Den som kanske bäst beskriver detta är professor emeritus Jan Hjärpe. Han menar att Brödraskapet närmast motsvarar KD i Sverige och att man vill att samhället generellt ska präglas av religiösa värderingar.

    Vid attentaten mot den koptiska kyrkan under den Egyptiska våren kritiserade Brödraskapet hårt jihadisterna.

    I sammanhanget med de publicerade bilderna som visade tecknet för Brödraskapet betonades minsann att de bekände sig till shariatraditionen.

    Sharia är rättstraditionen. Brödraskapet har inte alls samma tolkning av sharia som talibanerna, eller al Qaida, för att inte tala om IS (Daesh). I april 2016 fördömdes Brödraskapet i IS tidskrift Dabiq. De beskrevs som en cancersvulst.

    Avslutningsvis, som du själv säger, så finns och har funnits regler kring kvinnors menstruation såväl inom judendom och kristendom. Anar att du menar att det finns något särskilt vidrigt med just muslimers syn på och praktiserande av detta.

    I din text hittar jag ingen tanke om varför det just kring det muslimska utövandet var särskilt illa ställt med just kvinnors menstruation. Går därför inte att kommentera.

  14. Anders Engqvist
    2016-04-27 kl. 2:47

    Du behöver inte “ana” så mycket om min inställning till muslimska kvinnors menstraution Hans Andersson. Det går bra att rakt av läsa min text. Men jag anser naturligtvis inte att de regler och tillämpning av dem angående muslimska kvinnors menstruation skulle vara “vidrig” på något sätt. Det är att läsa in något i min text som inte alls finns där.

    Jag bara konstaterar att man i muslimsk religion betraktar kvinnor som “orena” när de menstruerar och att det tillsammans med att man i konservativ islam har sexulaiserat “hälsningsberöring” mellan män och kvinnor och att det måste ses som en föreställning om att mannens äganderätt till kvinnan är det som ska respekteras och inte henne i sig är en god förklaringsgrund till att det går bra att ta män i hand men inte kvinnor! OCH att män kan offentligen gå omkring och hålla varandra i handen i muslimska samhällen utan att det anses på något sätt sexualiserat. Två män i Sverige som håller varandra i hand får nog i vår kultur finna sig i en annan tolkning av det beteendet än i ett islamskt samhälle. Även om det nuförtiden i Sverige sällsynt förekommer av olika anledningar!

  15. Leif Strandberg
    2016-04-27 kl. 8:55

    Hans A!
    Nja, panikångest vet jag inte, men jag reagerar starkt när du och andra väljer att betrakta exempelvis islam helt utifrån islams horisont. Jag begriper inte alls varför det anses konstigt att stå upp för en svensk tradition, det svenska folkets kultur och politiska landvinningar (exempelvis den oerhört viktiga kampen för det sekulära samhället).

    Sara Lidman var tidigt ute när hon beskrev skinheadsens invandrarfientlighet: När samhället har förvägrat dessa ungdomar (unga svenska män) att vara stolta över sig själva, över landsändan och landet där de bor, blir de naturligtvis ursinniga när de möter dessa självmedvetna och stolta unga män från andra länder, som dessutom tar alla tjejerna.

    Ja, ungefär så skrev hon. Och det var säkert 30 år sedan. Idag är läget långt allvarligare. Runt Willys där jag bor (ja, jag envisas med mina ögonskildringar – i stället för abstraktioner) samlas nu en viss grupp tjejer runt dessa vackra, ensamkommande män, med eget boende, snygga kläder och tillgång till pengar.

    Du har arbetat som lärare, jag har arbetat som psykolog och jag (och säkert du också) har sett effekterna av dylika kurtiser. Utfallet har INTE varit positivt för flickorna, kan jag säga.

    Jag tycker verkligen illa om den relativism (är det måhända postmodernism?) som sprider sig inom vänstern. Jag gillar Sverige. Jag gillar det svenska. Jag gillar det som folk i Sverige byggt upp. Jag gillar det svenska folket (obs! detta är ej ett etniskt begrepp!). Och därifrån betraktar jag det som sker.

    Att utgå från att försöka ”förstå” exempelvis islam– liknar mer ett psykoterapeutiskt förhållningssätt. Men det som sker nu kan inte behandlas med terapi – utan det är POLITIK som gäller. Gammal hederlig svensk Per-Albin-politik: ”Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn.” Är det Nalin Pekgul som är dagens Per Albin? Lyssna på henne!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.