Boris Mikhailov, Ukraine SSR, ”Red”, 1968–1975.
Bulletin of the Atomic Scientists har nu flyttat fram domedagsklockan till 90 sekunder före midnatt. Det är det närmaste den varit till den symboliska tiden för förintandet av mänskligheten och jorden sedan år 1947. Detta är alarmerande, varför ledarna i det globala syd har väckt talan om att stoppa krigshetsen över Ukraina och mot Kina.
Som Namibias premiärminister Saara Kuugongelwa-Amadhila sagt:
”Vi förordar en fredlig lösning av konflikten så att hela världen och världens alla resurser kan fokuseras på att förbättra människornas förhållanden världen runt i stället för att användas till vapen, dödande av människor och bara skapa fientligheter”.
I linje med larmet från domedagsklockan och hävdanden från personer som Kuugongelwa-Amadhila lägger resten av den här artikeln fram en ny text med rubriken Åtta motsägelser inom den ”regelbaserade ordningen” (Rules Based Order).
Den utarbetades av Kyeretwie Opoku (sammankallande för Socialist Movement of Ghana), Manuel Bertoldi (Patria Grande/Federación Rural para la producción y el arragio), Deby Veneziale (senior fellow, Tricontinental: Institute for Social Research), och mig, med bidrag från äldre politiska ledare och intellektuella från hela världen. Texten ska uppfattas som en inbjudan till en dialog.
Vi går nu in i en kvalitativt ny fas av världshistorien. Viktiga händelser i världen har dykt upp sedan den ekonomiska krisen år 2008. Dessa kan ses i ljuset av en ny fas av imperialismen och i förändringar av särdragen hos åtta motsägelser.
– Motsägelsen mellan den döende imperialismen och en växande framgångsrik socialism ledd av Kina
Denna motsägelse har intensifierads av den fredliga framväxten av en socialism med kinesiska karaktärsdrag. För första gången på femhundra år konfronteras de västerländska imperialistiska krafterna av en stor, ickevit ekonomisk makt, som kan tävla med dem. Detta blev tydligt år 2013 när Kinas bruttonationalprodukt och köpkraft blev större än USA:s. Kina åstadkom detta på mycket kortare tid än västvärlden. Med en avsevärt större folkmängd och utan kolonier som förslavades eller militära erövringar. Medan Kina står för fredliga relationer har USA blivit alltmer krigiskt.
USA har lett det imperialistiska lägret sedan andra världskriget. Efter Angela Merkel och med början av den militära operationen i Ukraina har USA strategiskt underordnat viktiga sektorer av den europeiska och japanska borgerligheten. USA tillät först och krävde sedan att Japan (den tredje största ekonomin i världen) och Tyskland (den fjärde största ekonomin) – under andra världskriget två fascistiska makter – avsevärt ökade sina militära utgifter.
Resultatet har blivit slutet på Europas ekonomiska relationer med Ryssland. Förstörelse av Europas ekonomi och politiska fördelar för USA. Trots en fullständig kapitulation från större delen av Europas elit till full underkastelse under USA, är vissa viktiga delar av tyskt kapital tungt beroende av handel med Kina. Mycket mer än deras motsvarigheter i USA. Emellertid pressar nu USA Europa till att skära av sina band till Kina. Ännu viktigare är att Kina och det socialistiska lägret nu står inför en ännu farligare framtida allians: den
stärkta strukturen av triaden (USA, Europa och Japan). USA:s växande interna förfall påverkar inte den närmast absoluta enigheten inom dess politiska elit vad gäller utrikespolitik. Vi blir vittne till hur borgarklassen sätter sina politiska och militära intressen framför sina kortsiktiga ekonomiska intressen.
Centrum för världens ekonomi ändrar sig i och med att Ryssland och det globala syd (inklusive Kina) nu svarar för 65 procent av världens BNP (mätt i köpkraft). Från år 1950 fram till nu har USA:s andel av världens BNP (med samma mått) fallit från 27 procent till 15 procent.
Tillväxten av USA:s BNP har också sjunkit i över femtio år och är nu nere runt futtiga 2 procent per år. Man har inga stora nya marknader där man kan expandera. Västvärlden lider av en pågående allmän kapitalistisk kris liksom av att den långsiktiga tendensen är att profitkvoten avtar.
– Motsägelserna inom de härskande klasserna i den lilla gruppen av imperialistiska G7-länder och den politiska och ekonomiska eliten i de kapitalistiska länderna i det globala syd.
Detta förhållande har genomgått en stor förändring från storhetstiden på 1990-talet när USA stod på höjden av styrka och arrogans.
Sprickorna växer idag inom G7-alliansen och makteliterna i det globala syd. Mukesh Ambani och Gautam Adani, Indiens största miljardärer, behöver få olja och kol från Ryssland. Narendra Modileds regering står långt till höger och representerar Indiens monopolbourgeoisie. Därför gör nu Indiens utrikesminister enstaka uttalanden mot USA:s hegemoni inom finans, sanktioner och andra områden.
Västvärlden har inte alltid de ekonomiska och politiska möjligheter som makteliterna i Indien, Saudiarabien och Turkiet behöver. Denna motsättning har dock ännu inte skärpts till den grad att den kan bli en samlingspunkt för andra motsättningar. Till skillnad från motsättningarna mellan det socialistiska Kina och det USA-ledda G7-blocket.
– Motsägelsen mellan den breda urbana och lantliga arbetarklassen och grupper av lägre småbourgeosie (kollektivt kända som de lägre klasserna) i det globala syd gentemot de USA-ledda makteliterna.
Denna motsägelse skärps sakta men säkert. Västvärlden har en stor dominans av mjuk makt inom alla klasser i det globala syd. Dock har, för första gången på många decennier, unga afrikaner stött utdrivningen av franska trupper från Mali och Burkina Faso i Västafrika. För första gången hade de folkliga klasserna i Columbia möjlighet att välja en ny regering som förkastade landets status som vasall till USA:s militär och underrättelsestyrkor.
Kvinnor från arbetarklassen går i täten för många kritiska strider både för arbetarklassen och för samhället i stort. Unga människor reser sig mot kapitalismens miljöbrott.
Växande antal ur arbetarklassen identifierar sin kamp för fred, utveckling och rättvisa som antiimperialistisk. De kan nu genomskåda USA:s lögner om ideologin ”mänskliga rättigheter”. Västerländska energi- och gruvföretags miljöförstöring och våldsamheten hos USA:s hybridkrig och sanktioner.
– Motsägelsen mellan finanskapitalets avancerad vinstuttag jämfört med de folkliga klassernas behov. Och även vissa sektorer i icke-socialistiska länders finanssystem, vad gäller hur man organiserar samhällets behov av investeringar i industrin, miljömässigt hållbart jordbruk, sysselsättning och utveckling.
Denna motsägelse är ett resultat av nedgången i vinsttakten och svårigheten för kapitalet att ytterligare öka exploateringen av arbetarklassen till en tillräckligt hög nivå för att uppfylla kraven på lönsamma och konkurrenskraftiga investeringar.
Utanför det socialistiska lägret, i nästan alla avancerade kapitalistiska länder och i större delen av det globala syd – med några undantag särskilt i Asien – råder investeringskris. Nya typer av bolag har växt upp som inkluderar hedgefonder såsom Bridgewater Associates och privata billighetsföretag som Black Rock. ”Privata marknader” kontrollerar tillgångar till ett värde på 9,8 triljoner (18 nollor /Redax) dollar år 2022.
Derivat, en form av fiktivt och spekulativt kapital, har nu ett ”marknadsvärde” på 18,3 triljoner dollar, men har ett noterat värde på 632 triljoner dollar – ett värde mer än fem gånger högre än världens totala BNP.
En ny form av nätverk baserat på informationsteknologi som påverkar monopol som Google, Facebook/Meta och Amazon – alla under full kontroll av USA – har dykt upp för att attrahera monopolhyror. USA:s digitala monopol, under direkt övervakning av USA:s underrättelsetjänster, kontrollerar hela världens ”informationsarkitektur” förutom några få socialistiska och nationella länder.
Dessa monopol är basen för den snabba expansionen av USA:s mjuka kraft de senaste tjugo åren. Det militärindustriella komplexet – dödens marknadsförare – drar också till sig växande investeringar.
Denna intensifierade spekulativa och monopoliserade fas av ränteackumulation förvärrar kapitalets slag mot nödvändiga sociala investeringar.
Sydafrika och Brasilien har upplevt dramatiska nivåer av avindustrialisering under den nyliberala epoken. Även avancerade imperialistländer har ignorerat sin egen infrastruktur såsom elnätet, broar och järnvägar. Den globala eliten har inlett ett slag mot skatterna genom att driva fram stora skattelättnader och skapa legala skatteparadis för både enskilda kapitalister och deras företag för att öka deras andel av mervärdet.
Skatteflykt av kapital och privatisering från stora delar av den offentliga sektorn har minskat möjligheten för grundläggande kollektiva nyttigheter som utbildning, hälsovård och allmänna kommunikationer för miljarder människor. Det har bidragit till det västerländska kapitalets möjligheter att manipulera och få höga ränteinkomster från ”skapade” skuldkriser som drabbar det globala syd. De värsta profitörerna på hedgefonder, som George Soros, har spekulerat och förstört finanserna i hela länder.
Påverkan på arbetarklassen är allvarlig eftersom deras arbetstillfällen blir alltmer osäkra och permanent arbetslöshet förstör stora delar av världens ungdomar. En växande del av befolkningen är överflödig under kapitalismen. Sociala skillnader skenar, elände och desperation växer allt mer bland dessa människor.
– Motsägelserna mellan de lägre klasserna i det globala syd och deras inhemska politiska och ekonomiska makteliter
Detta visar sig på helt olika sätt i skilda länder och regioner. I socialistiska och progressiva länder löses motsättningar inom folken på fredliga och varierande sätt. Tyvärr är det så i många länder i globala syd – där den kapitalistiska eliten delar säng med västvärldens kapital – att rikedom innehas av en procentuellt liten del av befolkningen. Det är en utbredd misär bland den fattigaste delen av befolkningen och den kapitalistiska utvecklingsmodellen förmår inte tjäna majoritetens intressen.
På grund av historien med nykolonialism och västlig mjuk makt finns det en övervägande västvänlig samstämmighet inom medelklassen i de flesta av de stora länderna i globala syd. Detta klassherravälde genom den lokala borgarklassen och det övre skiktet av småborgerskapet används för att blockera de lägre klasserna (som utgör större delen av befolkningen) från makt och inflytande.
– Motsägelsen mellan USA-ledd imperialism och nationer som starkt försvarar nationell självständighet.
Dessa nationer tillhör fyra olika huvudkatagorier: socialistiska länder, progressiva länder, andra länder som motsätter sig USA:s kontroll och specialfallet Ryssland. USA har skapat detta antagonistiska motsatsförhållande genom metoder för hybridkrigföring som avrättningar (av länders presidenter /KL), militära invasioner, Natoledd militär aggresion, legalistiska åtgärder, handelskrig och nu oupphörligt propagandakrig baserat på rena lögner.
Ryssland utgör en kategori för sig eftersom det, när det var ett socialistiskt land förlorade mer än 25 miljoner döda under oket av europeiska fascistiska inkräktare. Dagens Ryssland – som framför allt har enorma naturresurser – är som stat återigen målet för total förintelse av Nato. Några få områden från dess socialistiska förflutna återstår och där finns kvar en stor grad av patriotism.
USA:s mål är att avsluta vad de startade år 1992. Som ett minimum vill man permanent förstöra Rysslands nukleära militära potential och installera en marionettregim i Moskva för att i det långa loppet även stycka upp landet i många mindre och svaga västerländska vasallstater.
– Motsägelserna mellan de miljontals överflödiga fattiga ur arbetarklassen i det globala norr (kollektiva väst) kontra borgarklassen som dominerar dessa länder.
Dessa arbetare visar en del tecken på uppror mot sina ekonomiska och sociala förhållanden. Dock spelar den imperialistiska borgarklassen det vita överhöghetskortet för att förhindra en större enighet inom det arbetande folket i dessa länder. För ögonblicket kan arbetarna inte konsekvent undvika att falla offer för den rasistiska krigspropagandan. Antalet närvarande vid offentliga arrangemang mot imperialism har minskat brant under de senaste trettio åren.
– Motsägelsen mellan västlig kapitalism, planeten och allt mänskligt liv.
Den oundvikliga vägen inom detta system är att förstöra både planeten och allt mänskligt liv, att hota med nukleär förintelse och arbeta mot mänskliga behov av att kollektivt återvinna planetens luft, vatten och land. Och att stoppa USA:s nukleärt militära vansinne. Kapitalism repellerar planering och fred. Det globala syd (inklusive Kina) kan hjälpa världen att bygga och utvidga en ”zon av fred” och skapa liv i harmoni med naturen.
Med dessa förändringar i det politiska landskapet bevittnar vi framväxten av en informell front mot det USA-dominerade imperialistiska systemet. Denna front består av:
- En folklig känsla av att detta våldsamma system är huvudfienden till världens folk.
- Folkliga önskemål efter en mer rättvis, fredlig och jämlik värld.
- Nationella eller socialistiska regeringars och politiska krafters kamp för sin suveränitet.
- Önskemål från länder i det globala syd att minska sitt beroende av detta system.
Huvudkrafterna mot det USA-dominerade imperialistiska systemet är världens folk och de socialistiska och nationella regeringarna. Emellertid måste det också finnas plats för att inkludera regeringar som vill minska sitt beroende av det imperialistiska systemet.
Världen står nu vid inledningen av en ny era då vi kommer att bli vittnen till det globala USA-imperiets fall. Det nyliberala systemet försvagas under den enorma belastningen av alla interna motsättningar, historiska orättvisor och ekonomiska orimligheter. Utan ett bättre alternativ kommer världen att sjunka ned i ett ännu större kaos. Dessa rörelser har återuppväckt hoppet om att något annat än denna sociala plåga är möjlig.
Vi hoppas nu att ”Åtta motsägelser inom den imperialstiska regelbaserade ordningen” skall stimulera till debatt och diskussion i den stora striden om idéer mot förgiftande sociala filosofier som försöker kväva mer rationella tankar om världen.
Originalartikeln publicerades i Tricontinental: Institute for Social Research den 10 mars 2023.
Intressant!
Den döende hegmonins sista motstånd eller kamp skrämmer!? Kan världens motstånd neutralisera dess förmåga att förstöra hela planeten?
Känns lite som domedagen, apokalypsens tidevarv!?
Detta är en mycket bra mall för att förstå hur motsättningarna på det internationella planet ser ut. Själv har jag skrivit ut den på papper, och har nu studerat den med penna i handen flera gånger som kvällslektyr. När man sedan ser vad som sker i världen, att alla länder utanför det globala Väst mer och mer dras till organisationer som BRI, BRICS och SCO, samtidigt som dollarsystemet blir mer och mer irrelevant, då förstår man att något oerhört stort är på gång på det globala planet. Från kinesiskt håll har man nu som sin käpphäst ständigt upprepat, att eftersom världen blir mer och mer instabil så är den viktigaste rollen för Kina att ständigt arbeta för att vara en stabiliserande makt. Och en verklig makt har nu Kina blivit. Först nu efter den 20:e partikongressen för kommunistpartiet påtar man sig fullt ut denna roll. Men rollen är svår, eftersom den från Västs sida betraktas med misstänksamhet; även från svensk sida. Och denna misstänksamhet är befogad. En framgång i arbetet för den multipolära världsordningen är med nödvändighet en tillbakagång för den “Regelbaserade världsordning” som även den svenska politikerklassen desperat tyr sig till.
Igår kunde man på Global Times läsa bland annat följande i en artikel. Där står bland annat ”Kinesiska analytiker sa, att det är ett komplement till diplomati med främmande stater, att bedriva diplomati med utländska politiska partier, och det är en viktig del av Kinas övergripande utrikesfrågor. Att föra dialog med andra länders politiska partier och organisationer visar på KKP:s förtroende för öppning, kommunikation och utbyte med världen, och uttrycker partiets uppriktighet att låta alla politiska grupper över hela världen bättre förstå KKP:s ideologi och beslutsamhet när det gäller att främja världsfred och global utveckling.”
Kina sticker alltså inte under stol med att man arbetar efter en kommunistisk ideologi (som baseras på den dialektiska och historiska materialismen), ett ilsket rött skynke för USA-imperialisterna och dess vasaller. Varför är det inte ett rött skynke för länder som Saudiarabien, Iran, Turkiet, Sydafrika, med flera? Det klarar USA-imperialisterna och dess vasaller inte av att förstå, och därför fortsätter de att bli totalt utmanövrerade i bland annat Afrika.
Samtidigt är det viktigt att vi också i Sverige inser, att det är detta som är bland det viktigaste att förklara för det svenska folket. Alla viktigare problem, som nu ökar i Sverige, är mer eller mindre direkt kopplade till den internationella frigörelseprocessen från USA-imperialismens grepp. Den svenska politikerklassen förmår naturligtvis inte att inse det, och inte heller längre svenska MSM, inklusive Public Service. Ekonomiexperterna som igår eftermiddag i P1 diskuterade inflationen i Sverige var bara överens om en enda viktigare sak: att de var oense. Så går det när man inte vågar, vill eller kan ta upp betydelsen av sanktionspaket 1,2,3,…10 mot Ryssland och vad från USA aviserade sanktioner mot Kina kan komma att innebära.
Proxykriget i Ukraina mellan Nato och Ryssland börjar allt tydligare visa upp sprickor hos oss i det kollektiva Väst. Sveriges senaste regering som visar upp en enorm oförmåga till att leda, kommer framöver att än tydligare visa upp denna oförmåga. Och oppositionen kommer att visa upp en än tydligare oförmåga att analysera regeringens oförmåga.
I stycket ”Den utarbetades av Kyeretwie Opoku (sammankallande för Socialist Movement of Ghana), Manuel Bertoldi (Patria Grande/Federación Rural para la producción y el arragio), Deby Veneziale (senior fellow, Tricontinental: Institute for Social Research), och mig, med bidrag från äldre politiska ledare och intellektuella från hela världen. Texten ska uppfattas som en inbjudan till en dialog.” borde ”mig” förklaras vara Vijay Prashad.
Eftersom författarna till texten önskar att den ”skall stimulera till debatt och diskussion” slår jag mig ner vid tangentbordet.
När det gäller den övergripande analysen är det bara att hålla med. Världen har dramatiskt förändrats sedan 1991 då USA var ensam herre på täppan och kunde agera världspolis efter eget gottfinnande. Nya stormakter har trätt fram och det gäller framför allt Kina som på det ekonomiska planet i stort sett är ifatt USA. Genom sitt innehav av kärnvapen är Ryssland en stormakt som nu visar att den med vapenmakt är beredd att bryta upp USA:s intressesfär i östra Europa. Vi har även det globala Syd som inte längre är berett att gå i USA:s ledband. Även USA:s vasaller i Europa och Japan har stärkt sina ekonomier, men har inte förmått/velat/vågat bryta sitt beroende av USA. Vi lever således i en tid då den etablerade uppdelningen av inflytande och intressesfärer kraftigt ifrågasätts. Detta brukar led till direkt krig mellan de inblandade stormakterna. Detta har vi hittills förskonats i från även om de lokala krigen var nog så förfärliga och blodiga.
Med utgångspunkt från denna beskrivning pekar författarna ut åtta viktiga motsättningar. Den första är felaktig och missvisande och den lyder: ”Motsägelsen mellan den döende imperialismen och en växande framgångsrik socialism ledd av Kina”
Det mest graverande felet är det görs gällande att de skulle finnas ”en växande framgångsrik socialism ledd av Kina”. Det finns inga socialistiska stater. Kina kännetecknas av kapitalism och statskapitalism och där saknas demokratiska fri- och rättigheter. Kinas växande ekonomiska och militära styrka leder till att den kinesiska statsledningen strävar efter att flytta Kinas positioner i världsmåttstock och därmed är Kina på kollisionskurs med USA och det visar sig bland annat i det uppskruvade läget kring Taiwan och Kinas indirekta stöd till Rysslands angrepp på Ukraina. Om man beskriver Kina som en socialistisk stat så finns det ingen anledning att tala om en grundläggande motsättning mellan den kinesiska eliten (byråkratklassen och kapitalistklassen) och den kinesiska arbetarklassen.
Uttrycket ”den döende imperialismen” är missvisande av två anledningar. För det första förmedlas uppfattningen att ”imperialismen” skulle vara ett ekonomiskt system; i det här fallet kapitalismen. Om man skall ge termen imperialism en hanterbar innebörd borde imperialism betyda i första hand en stormakts strävan att utvidga sitt inflytande på andra staters bekostnad; det handlar om ett faktiskt agerande från en stormakt och inte om egenskaper hos ett ekonomiskt system. Termen ”döende” i detta sammanhang kan ge intryck av att imperialismen skulle gå under av sig själv, men förmodligen avses att de socialistiska krafterna kommer att ta överhanden och därmed går imperialismen i graven. Grundfelet med detta synsätt döljer det faktum att motsättningen mellan USA och Kina är en motsättning mellan två kapitalistiska stater som kämpar om inflytande och intressesfärer.
Till Arne Nilssons inlägg passar ett citat av Bertrand Russell mycket bra: ”Hela problemet med världen är att dårar och fanatiker alltid är så säkra på sig själva, och klokare människor så fulla av tvivel.”
Bertil C!
Gratulerar.
Du har på ett mycket tydligt sätt presenterat en Halmgubbe. När det är besvärigt att diskuterar en sakfråga skiftar man fokus. I stället för att diskutera innehållet i min text väljer du att lyfta fram min mentala status. Du placerar mig i kategorin ”dårar”. När sakargumenten tryter tar man till invektiv, personangrepp och smutskastning.
Då jag saknar din förmåga Arne Nilsson, att lätt som en plätt slå fast sanningen ”Det finns inga socialistiska stater. Kina kännetecknas av kapitalism och statskapitalism och där saknas demokratiska fri- och rättigheter.” ägnar jag mig åt studier av vad som verkar ske i Kina och Kinas föränderliga roll i världen. Sådana studier har också författarna av dokumentet ovan gjort. Det vet jag framför allt om Vijay Prashad för jag har studerat flera av hans böcker och lyssnat på diskussioner som han deltagit i. Sedan har jag försökt smälta sådant material tillsammans med egna erfarenheter.
Vad beträffar Kina, har jag ägnat mig åt frågan i mer än 50 år. Många gånger har jag fått ändra uppfattning. Ibland har det varit, som Jan Myrdal en gång sade, ”för att behålla min ståndpunkt”. Den förmodligen mest betydelsefulla ändring av uppfattning har gällt ”kulturrevolutionen” i Kina. För att så att säga bearbeta dessa skiften i uppfattning, har jag bland annat skrivit några egna artiklar, och gjort en del översättningar av artiklar om Kina. Det har framför allt skett på nättidningen steigan.no men även på lindelof.nu. Snälla, kan vi inte försöka föra ett vuxet samtal om Kina? och ? är två av ett större antal. Jag håller för närvarande också på att efter ett antal årtionden läsa om Maos valda verk.
Min senaste artikel är ett försök, att utifrån ett humoristiskt påpekande från Bertrand Russell och begreppet ”Det svenska folkhemmet” sammanfatta min nuvarande uppfattning om Kina och Kinas roll i världen. Eftersom du och jag har ganska olika uppfattningar Arne, vore det trevligt om du kunde framföra synpunkter på den artikeln, helst med lite större djup än dina kommentarer ovan.
För övrigt tycker jag det är tråkigt att inte fler deltar i den debatt som dokumentet inbjuder till. Vad är det för sorts stat som världens blickar nu mer och mer riktas mot, när kravet på diplomatisk förmåga att främja freden, är så hett efterlängtad?
Bertil C!
Du värjer dig mot att jag ”lätt som en plätt slå[r] fast sanningen ’Det finns inga socialistiska stater. Kina kännetecknas av kapitalism och statskapitalism och där saknas demokratiska fri- och rättigheter.'”
För det första vet du inte om jag ”lätt som en plätt” har kommit fram till denna ”sanning”. Huruvida ditt påstående är sant eller falskt saknar relevans för att bedöma om mitt påstående är korrekt. Skulle nog vilja påstå att du levererar ytterligare en Halmgubbe då du INTE tar fasta på innehållet i mitt påstående.
För det andra verkar du inte ha något problem med formuleringen ”en växande framgångsrik socialism ledd av Kina”. Kring denna sanning finns det inga invändningar att den skulle vara framtagen ”lätt som en plätt”.
Du hänvisar till din artikel ”Var är det svenska ’Folkhemmet’ idag?” Är nog överens med det mesta du skriver om utvecklingen i Sverige. Du citerar följande från LO-tidningen:
”Ägandet spelar en avgörande roll.”
Jag menar att detta är en felsyn som framförallt odlats inom den leninistiska vänstern. Det är produktionsförhållanden som spelar ”en avgörande roll.” Ägandet tillhör överbyggnaden och bakom de juridiska formuleringarna kan det dölja sig en verklighet som inte står i överensstämmelse med vad som berättas i den skrivna texten. Statligt ägande kan dölja statskapitalism.
Du skriver helt korrekt:
”SAP och LO-ledningen slöt upp bakom den förhärskande nyliberalismen.”
Den fråga som återstår att besvara är: varför övergav SAP och LO-ledningen en traditionell inomkapitalistisk reformism till förmån för en nyliberal ideologi?