Lasse Ekstrand

Inte ens den bistraste vinter…

Varje gång passeras med bil Stig Dagermans grav. På väg till eller från lungvädrande  pandemipromenader, jag tycker spontant illa om benämningen men väljer att behålla den.  Under beaktandet av rekommenderad social distans raska promenader i Älvkarleby i Norduppland. Invid för det mesta reglerat vatten som i vild glädje kastar sig framåt när dammluckorna väl öppnats.…

En efter en och allt tristare blir det

Det redan glesa ledet fortsätter obönhörligt att glesna. Sven Stolpe. Sven Delblanc. Lars Gustafsson. Och nu Jan Myrdal. Jag läser dödsrunor över den sistnämnda i Folket i Bild/Kulturfront, Aftonbladet och Expressen.  Nota bene, samtliga författade av män. Inga yngre sådana. Om detta kunde man spekulera, det avstår jag ifrån.  Konstaterar vänligheten i runorna, kanske som det…

Lugnet före stormen

Lotte Lasersteins målning Abend über Potsdam härrör från 1930. Jag tröttnar aldrig på att länge sitta och betrakta denna målning. Utan att entydigt kunna sätta fingret på varför.  Vad det är som drar in mig i den och sedan inte släpper sitt tag. Vad söker jag? Vad söker den hos mig? Vilket är dess väsentliga tilltal? Tavlan fångar…

Kollektiv galenskap (2)

Bara att skamset tillstå. Även jag kan bli påverkad i en snedvriden riktning. Det var nämligen med en fördomsfull, kanske bättre färdig förhandsuppfattning jag närmade mig Douglas Murray´s Kollektiv galenskap: Genus, etnicitet och identitet.   Jag syftar på den engelska originalutgåvan, men refererar här till den i svensk översättning. För att applådera bokförlaget Karneval som…

Västeråsdottern som blev ointressant

Jag tänker inte läsa Åsa Linderborgs nyligen publicerade dagbok som redovisar ett stormigt år (hösten 2017 – hösten 2018) som kulturchef på Aftonsnaskan, förlåt: Aftonbladet. Det räcker med att läsa om den. (Som hos ledarskribenten Lilian Sjölund i GD 7/8 2020.)  Förtrogen är jag väl också med vad som hände, tillräckligt förtrogen hursomhelst. Genom att…

Ansiktslösa minnen

Den spanske filmaren och författaren Fernando Arrabal (bilden) berövades sin far som under inbördeskriget i Spanien ställde sig på republikens sida och straffades av Francos fascister med ett mycket långt fängelsestraff. Därefter försvann han spårlöst, gick upp i rök. Fernandos mor och mormor gjorde, av skäl som jag omedelbart inte kan redogöra för, allt för…

Våldet granne med värdegrunden

Vi skulle inte först och främst vara svenskar som tiger för att inte utnyttjas av främmande makts lömiga spioner. Vi skulle, framförallt, i själ och hjärta vara svenske, uppmanade statsminister Per Albin Hansson det blågula folket.  Hur är man då, vad är kännetecknande för just det svenska – och i detta speciella sammanhang? Frihetskärlek, viljan att…

Hämndens iskalla timma

75 år efter krigsslutet. Mycket med anledning av detta i de tyska morgontidningar jag varje dag plöjer på nätet. Aldrig tidigare visade foton. Kritiska röster från AfD har hörts om att det är en för positiv, firande ton i tillbakablickandet. Fosterlandet led ju ett smärtsamt, totalt nederlag. Inget att fira. Enligt samma röster. Mycket också…

Ett brukssamhälles död

Ett centralt begrepp för den franske sociologen Émile Durkheim, som räknas till sociologi-ämnets grundare, var begreppet anomi, som jag översätter med normlöshet eller normupplösning. Jag tar det till mig både som ett beskrivande och föreskrivande begrepp. Därmed ett mycket användbart verktyg i sökandet efter en fördjupad samhällsförståelse. När man, med en annan sociolog, Johan Asplund, undrar inför…

Facket som gisslan – försämringen av LAS symbolpolitik

Under många år var jag fackligt aktiv inom SACO på Högskolan i Gävle. Sista åren ordförande. På deltid utöver min ordinarie lektorstjänst. Jag ville av princip inte vara funktionär på heltid och fjärma mig från medlemmarna. Heltidsanställda ombudsmän inte mitt ideal. Jag var motvillig till att nomineras till ordförandeposten eftersom jag anade vad det skulle…

Dra åt skogen!

Kris och elände i de svenska skogarna! Men nu snackar vi inte snyltbaggar och tocke, sådan där ohyra. Utan skriande brist på arbetskraft. När pandemin slagit till.  Och skogsbolagen kan inte, som de plägar göra i det annars vidöppna EU, hyra in ossisar till låg lön.  Det jämras från de stora skogsägarnas sida. Inhemsk arbetskraft kan…