Lasse Ekstrand

Den galna pedagogiksjukan

“I drygt ett år har Universitetskanslersämbetet, UKÄ, på uppdrag av regeringen kartlagt hur det högskolepedagogiska utvecklingsarbetet ser ut i Sverige.” Det läser jag på mitt fackorgans, Universitetsläraren, hemsida.  Jag noterar ordet “utvecklingsarbetet”. Positivt laddat. Antyder progression och framsteg. “På uppdrag av regeringen”. Där det knappast sitter några högskolepedagogiska stjärnämnen. Om man skall vara ärlig. Eländet fortsätter.…

Den antiintellektuella statsapparaten i Flempan

Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, som jag besökte häromdagen, huserade tidigare nära LO-borgen på Norra Bantorget. LO, det sjunkande skeppet. Alltfler oorganiserade i den växande gig-ekonomin. Ombudsmännen lever dock välbetalt och gott – ett tag till. Numera håller arkivet till i Flemingsberg. “Flempan” som en student vid Södertörns högskola kallade denna förort. Hon kontaktade mig efter…

Alfreds dag idag

I dag (3 januari) är det min morfar Alfreds namnsdag. Morfar bar det förpliktigande efternamnet Stake. Härstammade om man går långt tillbaka till smeder från södra Tyskland. Frimodiga varelser. Jag har lekt med tanken att ta Stake som mellannamn för att markera samhörighet. Morfar som varit borta från jordelivet i mer än femtio år var…

Det handlade om Greta, inte om klimatet

Intervju i Expressen – puffas stort för den på löpet – med numera världskända Greta Thunbergs far som tackar klimatet för att hans dotter mår betydligt bättre. 12 år gammal diagnostiserades hon med asperger. En diagnos som jag tror inte längre överhuvudtaget används. Studerar man den biokemiskt influerade psykiatrins föga humana men desto mörkare historia finner man…

Det är skönt att tycka synd om sig själv

I den från USA importerade Minnesotamodellen med sitt så kallade tolvstegsprogram, så typiskt amerikansk med sin ytlighet och jag-centrering, intar “självömkan” en central plats. Något utmärkande för alla alkoholister, enligt modellen. Fördöms av “alkoholterapeuterna”.  Ömka inte dig själv. Bekänn att du är alkoholist så fort du öppnar munnen. Besök AA-möten så ofta du kan. Tänk inte.…

Vem var egentligen vad i DDR?

Christa Wolfs Nachdenken über Christa T, på svenska Vem var Christa T?, läste jag för flera decennier sedan. Den grep mig omedelbart, berörde starkt den unge och livsmeningssökande Skriftställaren.  Den melankoliska berättelsen om den unga, självständiga och sjuka kvinnans öde har stannat kvar. Mottot för boken, ur det allt sämre minnet fritt återgivet: Vad innebär…

Angivare – vem då, jag?

I DDR använde sig Stasi av drygt 200.000 så kallade Informella medarbetare för att bevaka presumtiva ”republikflyktingar”, säkert en hel del bakom “den antifascistiska skyddsvallen” som Muren officiellt betecknades, samt andra som bedömdes utgöra samhällsfarliga element.  Till slut blev det väl närmast hela befolkningen som inte var att lita på. Den paranoida kontrollen var detaljerad…

Var fick han allt ifrån?

Stadsbiblioteket i Linköping, med dess mycket trivsamma atmosfär, uppsöker jag gärna vid besök hos min äldsta dotter som bor och verkar i staden. Slår mig ned i en bekväm fladdermusfåtölj med datorn i knäet.  Utsikt mot domkyrkans torn som angivande färdriktning sträcker sig rakt mot himlen. När jag nyss strök förbi kyrkan hukade en äldre kvinna…

Det går ett spöke genom Sverige!

Gör er icke-substituerbara! … uppmanade jag alltid mina studenter. Framförallt när de oroade sig över vad de skulle kunna få (sic!) för jobb efter examen.
– Nischa er!
Det sista framförallt riktat till studenter i företagsekonomi. Det vräktes ju ut företagsekonomer ett tag. Alla med exakt samma utbildning. Från landets alla lärosäten med ekonomutbildning. Det blir en hel del ekonomer, om man säger så…

Dalahästen i världen

Eftermiddagsfilm på SVT en synnerligen gråtrist och tröstlöst regnig novemberdag. Slår mig ned framför tv:n med kaffe och sockerfri pepparkaka. “Sista paret ut” från1956. Svartvit historia. Manus: Ingmar Bergman, regi: Alf Sjöberg. Trettioåriga skådespelare som skall föreställa vilsna gymnasister på tröskeln till det föga hägrande vuxenlivet. Ingen lätt uppgift. Jan-Olof Strandberg spelar över i en otacksam roll…

Den gömda staden Upsala

Himmel och pannkaka. Så många år sedan jag slog mig ned på universitetsbiblioteket Carolina Rediviva i lärdomens stad. Först drabbas jag av något av en kulturchock. Det är så förändrat, “moderniserat” och uppsnofsat. Jag känner inte igen mig. Var har jag hamnat?