Lasse Ekstrand

Ens mor är också en kvinna

Jag är osäker på det exakta datumet. Men en fredagsnatt år 1971 tog Peter Handkes mor sitt liv med en överdos tabletter. I januari/februari 1972 skriver Handke boken Wunschloses Unglück: Erzählung om sin mor. (Boken finns utgiven i svensk översättning 2019.) Det är värt att notera att han använder det obestämda berättelse. Alltså inte i bestämd…

Lydiga tider, härliga tider

Klart att vi ännu icke smittade, vad vi vet, dessa pandemiska dagar nådigt skall följa myndigheternas kategoriska uppmaningar: vara restriktiva med sociala kontakter. Hålla minst 2 meters avstånd gentemot varandra. Handsprita händerna. Nysa i armvecket. Munskydd på – om nu dylika rariteter fortfarande funnes att tillgå. Klokt och nödvändigt, alltihop. Men som paranoid samhällsundrare –…

Toapapperlandet

Tio i sju härommorgonen, när jag sömndrucken beger mig ned till garaget för att köra ut Toyotan och skjutsa oss till sjukhuset, stöter jag ihop med en granne med en tom tygpåse i ena våfflan. Han ser skuldmedveten ut, den alltid lika vänlige mannen. Lite jagad. Jag frågar honom vart han är på väg: –…

Den galna pedagogiksjukan

“I drygt ett år har Universitetskanslersämbetet, UKÄ, på uppdrag av regeringen kartlagt hur det högskolepedagogiska utvecklingsarbetet ser ut i Sverige.” Det läser jag på mitt fackorgans, Universitetsläraren, hemsida.  Jag noterar ordet “utvecklingsarbetet”. Positivt laddat. Antyder progression och framsteg. “På uppdrag av regeringen”. Där det knappast sitter några högskolepedagogiska stjärnämnen. Om man skall vara ärlig. Eländet fortsätter.…

Den antiintellektuella statsapparaten i Flempan

Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, som jag besökte häromdagen, huserade tidigare nära LO-borgen på Norra Bantorget. LO, det sjunkande skeppet. Alltfler oorganiserade i den växande gig-ekonomin. Ombudsmännen lever dock välbetalt och gott – ett tag till. Numera håller arkivet till i Flemingsberg. “Flempan” som en student vid Södertörns högskola kallade denna förort. Hon kontaktade mig efter…

Alfreds dag idag

I dag (3 januari) är det min morfar Alfreds namnsdag. Morfar bar det förpliktigande efternamnet Stake. Härstammade om man går långt tillbaka till smeder från södra Tyskland. Frimodiga varelser. Jag har lekt med tanken att ta Stake som mellannamn för att markera samhörighet. Morfar som varit borta från jordelivet i mer än femtio år var…

Det handlade om Greta, inte om klimatet

Intervju i Expressen – puffas stort för den på löpet – med numera världskända Greta Thunbergs far som tackar klimatet för att hans dotter mår betydligt bättre. 12 år gammal diagnostiserades hon med asperger. En diagnos som jag tror inte längre överhuvudtaget används. Studerar man den biokemiskt influerade psykiatrins föga humana men desto mörkare historia finner man…

Det är skönt att tycka synd om sig själv

I den från USA importerade Minnesotamodellen med sitt så kallade tolvstegsprogram, så typiskt amerikansk med sin ytlighet och jag-centrering, intar “självömkan” en central plats. Något utmärkande för alla alkoholister, enligt modellen. Fördöms av “alkoholterapeuterna”.  Ömka inte dig själv. Bekänn att du är alkoholist så fort du öppnar munnen. Besök AA-möten så ofta du kan. Tänk inte.…

Vem var egentligen vad i DDR?

Christa Wolfs Nachdenken über Christa T, på svenska Vem var Christa T?, läste jag för flera decennier sedan. Den grep mig omedelbart, berörde starkt den unge och livsmeningssökande Skriftställaren.  Den melankoliska berättelsen om den unga, självständiga och sjuka kvinnans öde har stannat kvar. Mottot för boken, ur det allt sämre minnet fritt återgivet: Vad innebär…

Angivare – vem då, jag?

I DDR använde sig Stasi av drygt 200.000 så kallade Informella medarbetare för att bevaka presumtiva ”republikflyktingar”, säkert en hel del bakom “den antifascistiska skyddsvallen” som Muren officiellt betecknades, samt andra som bedömdes utgöra samhällsfarliga element.  Till slut blev det väl närmast hela befolkningen som inte var att lita på. Den paranoida kontrollen var detaljerad…

Var fick han allt ifrån?

Stadsbiblioteket i Linköping, med dess mycket trivsamma atmosfär, uppsöker jag gärna vid besök hos min äldsta dotter som bor och verkar i staden. Slår mig ned i en bekväm fladdermusfåtölj med datorn i knäet.  Utsikt mot domkyrkans torn som angivande färdriktning sträcker sig rakt mot himlen. När jag nyss strök förbi kyrkan hukade en äldre kvinna…