Lasse Ekstrand

Kollektiv galenskap (2)

Bara att skamset tillstå. Även jag kan bli påverkad i en snedvriden riktning. Det var nämligen med en fördomsfull, kanske bättre färdig förhandsuppfattning jag närmade mig Douglas Murray´s Kollektiv galenskap: Genus, etnicitet och identitet.   Jag syftar på den engelska originalutgåvan, men refererar här till den i svensk översättning. För att applådera bokförlaget Karneval som…

Västeråsdottern som blev ointressant

Jag tänker inte läsa Åsa Linderborgs nyligen publicerade dagbok som redovisar ett stormigt år (hösten 2017 – hösten 2018) som kulturchef på Aftonsnaskan, förlåt: Aftonbladet. Det räcker med att läsa om den. (Som hos ledarskribenten Lilian Sjölund i GD 7/8 2020.)  Förtrogen är jag väl också med vad som hände, tillräckligt förtrogen hursomhelst. Genom att…

Ansiktslösa minnen

Den spanske filmaren och författaren Fernando Arrabal (bilden) berövades sin far som under inbördeskriget i Spanien ställde sig på republikens sida och straffades av Francos fascister med ett mycket långt fängelsestraff. Därefter försvann han spårlöst, gick upp i rök. Fernandos mor och mormor gjorde, av skäl som jag omedelbart inte kan redogöra för, allt för…

Våldet granne med värdegrunden

Vi skulle inte först och främst vara svenskar som tiger för att inte utnyttjas av främmande makts lömiga spioner. Vi skulle, framförallt, i själ och hjärta vara svenske, uppmanade statsminister Per Albin Hansson det blågula folket.  Hur är man då, vad är kännetecknande för just det svenska – och i detta speciella sammanhang? Frihetskärlek, viljan att…

Hämndens iskalla timma

75 år efter krigsslutet. Mycket med anledning av detta i de tyska morgontidningar jag varje dag plöjer på nätet. Aldrig tidigare visade foton. Kritiska röster från AfD har hörts om att det är en för positiv, firande ton i tillbakablickandet. Fosterlandet led ju ett smärtsamt, totalt nederlag. Inget att fira. Enligt samma röster. Mycket också…

Ett brukssamhälles död

Ett centralt begrepp för den franske sociologen Émile Durkheim, som räknas till sociologi-ämnets grundare, var begreppet anomi, som jag översätter med normlöshet eller normupplösning. Jag tar det till mig både som ett beskrivande och föreskrivande begrepp. Därmed ett mycket användbart verktyg i sökandet efter en fördjupad samhällsförståelse. När man, med en annan sociolog, Johan Asplund, undrar inför…

Facket som gisslan – försämringen av LAS symbolpolitik

Under många år var jag fackligt aktiv inom SACO på Högskolan i Gävle. Sista åren ordförande. På deltid utöver min ordinarie lektorstjänst. Jag ville av princip inte vara funktionär på heltid och fjärma mig från medlemmarna. Heltidsanställda ombudsmän inte mitt ideal. Jag var motvillig till att nomineras till ordförandeposten eftersom jag anade vad det skulle…

Dra åt skogen!

Kris och elände i de svenska skogarna! Men nu snackar vi inte snyltbaggar och tocke, sådan där ohyra. Utan skriande brist på arbetskraft. När pandemin slagit till.  Och skogsbolagen kan inte, som de plägar göra i det annars vidöppna EU, hyra in ossisar till låg lön.  Det jämras från de stora skogsägarnas sida. Inhemsk arbetskraft kan…

Ens mor är också en kvinna

Jag är osäker på det exakta datumet. Men en fredagsnatt år 1971 tog Peter Handkes mor sitt liv med en överdos tabletter. I januari/februari 1972 skriver Handke boken Wunschloses Unglück: Erzählung om sin mor. (Boken finns utgiven i svensk översättning 2019.) Det är värt att notera att han använder det obestämda berättelse. Alltså inte i bestämd…

Lydiga tider, härliga tider

Klart att vi ännu icke smittade, vad vi vet, dessa pandemiska dagar nådigt skall följa myndigheternas kategoriska uppmaningar: vara restriktiva med sociala kontakter. Hålla minst 2 meters avstånd gentemot varandra. Handsprita händerna. Nysa i armvecket. Munskydd på – om nu dylika rariteter fortfarande funnes att tillgå. Klokt och nödvändigt, alltihop. Men som paranoid samhällsundrare –…

Toapapperlandet

Tio i sju härommorgonen, när jag sömndrucken beger mig ned till garaget för att köra ut Toyotan och skjutsa oss till sjukhuset, stöter jag ihop med en granne med en tom tygpåse i ena våfflan. Han ser skuldmedveten ut, den alltid lika vänlige mannen. Lite jagad. Jag frågar honom vart han är på väg: –…