Marknadsskolan nu och grundskolan förr (Montage: Redax)

Låt mig reflektera lite över den stora diskussionen för dagen, den om betyget F ska avskaffas eller inte. Jag ska betrakta denna diskussion ur ett lite bredare samhälleligt perspektiv.

Vårt skolsystem befinner sig i permanent kris – om man ser det som det var tänkt efter andra världskriget (skolkommissionen), då man ville sammanföra alla svenska barn i ett och samma skolsystem, det som till sist blev en unikt likvärdig och i den meningen demokratisk grundskola. Denna goda skola peakade på 1970-talet men blev inte mer än 30 år.

Det samhälle som efter 1960-talet omdanades runt denna unikt likvärdiga skola kunde inte tolerera att detta samhälles mest privilegierade barn skulle behöva blandas med kreti och pleti i samma klassrum. ”Lika barn leka bäst” var den nya (asociaala) grundtanken. Vi var några som försökte hålla emot, men de nedbrytande krafterna var för starka.

De av oss som är lite äldre minns näringslivets (SAF) kampanj ”Satsa på dig själv”, som drogs igång i början av 1970-talet med målet att ta ifrån ”vänstern” det s k tolkningsföreträdet. Man kan så här 50 år senare säga att de lyckades med råge.

Vi lever nu i besvikelsens epok. Mest skyldiga till denna sorgliga historia är inte de ideologiskt övertygade marknadsliberalerna inom den dåvarande svenska borgerligheten (SAF m fl). De slogs med blanka vapen för vad de trodde på, helt legitimt i en demokrati. Nej, mest skyldiga är arbetarrörelsens olika grenar, som lät sig koopteras upp i det nya ledarskiktets tankevärld. Planerad och generell välfärd (som t ex grundskolan) passade inte längre in. Därför revs den sönder med slagord om ”mångfald” och ”valfrihet”.

I vårt nuvarande konkurrenssamhälle genomsyrat och styrt av kommersiella krafter kan omöjligen något övergripande betygssystem fungera. Det var problem med betygsinflation redan i 1960-talets gymnasieskolor, men då var det ännu hanterbart p g a att långt ifrån alla gick i dessa skolor. I grundskolan (1962–1992) gick däremot alla svenska barn. Där fanns bättre möjligheter att upprätthålla ett rimligt betygssystem. Men på 1970-talet genomgick även den ganska nyskapade grundskolan en utopisk uppifrånrevolution, varpå betyg ansågs skadligt för barns lärande. Sönderfallet pågick nu från alla håll.

Med nuvarande marknadsskola där alla med ambitioner lärt sig ”satsa på sig själv” tillsammans med små enklaver av kvardröjande utopistiska skolidéer är det helt omöjligt att upprätthålla ett gemensamt betygssystem. Det enda möjliga är att varje skola upprättar sitt eget, eller avskaffar betygen i enlighet med någon utopisk pedagogisk idéskola.

Att Sverige inte ger sina uppväxande – vad människor i allmänhet menar med – en funktionell grundläggande grundutbildning beror inte på att man har ett dåligt fungerande betygssystem. Nej, det beror på att samhället (i vid mening) inte längre behöver en grundläggande likvärdig utbildning för alla barn. Vårt genomkommersialiserade marknadssamhälle av svenskt snitt – lett av 8 i grunden samstämmiga riksdagspartier – har inte en aning om vad skolan är till för (annat än till förvaring). Därför blir det stor diskussion när någon plötsligt kommer på att man ska ta bort betyget F – för att inte tusentals tonåringar ska kastas ut i sysslolöshet på gator och torg till snabba gängkarriärer.

Föregående artikelDags att anmäla regeringen för krigsbrott
Nästa artikelInte bowlar man ensam!
Knut Lindelöf
Redaktör för lindelof.nu, skribent och författare. Pensionerad mellanstadielärare och skolledare. Bosatt i Uppsala.

4 KOMMENTARER

  1. Skolan, ett sorgebarn för många elever i ett alltmera segregera samhälle där uppdelade boendeområden förstärker skillnaden än mer, mellan ”vi och dom”. Och där ingår också det fria skolvalet som ett negativt moment, tillsammans med privata skolor. Sammantaget är det ett system som egentligen inte i praktiken betyder frihet utan istället har bidragit till en alltmera ojämlik skola.

    Ja, hur kunde det nu bli så illa i fråga om privat och valfrihet att även socialdemokraterna inte förmådde stå emot dessa förledande ord som egentligen innebär något annat än frihet för alla barn att växa upp till vuxna individer som delaktiga i samhällsbygget. Istället blev resultatet för var och en att fritt kunna berika sig genom starta affärsverksamhet inom dessa gemensamt finansierade verksamheter som är tänkta lämna god och rättvis samhällsservice till varje individ/medborgare.

    Det är där dom slitna orden, vård, skola och omsorg har en avgörande betydelse i skillnaden mellan arbetarrörelsens frihetsbegrepp och den marknadsliberala idén om valfrihet och privat, kommer in i bilden.

    Och då i sammanhanget är skolan ack så viktig att försvara där alla barn är lovade likvärdiga möjligheter att lära sig läsa, skriva och räkna efter 9 år i obligatorisk grundskola. Ett för mig
    mycket viktigt frihetsbegrepp att bära med sig ut i vuxenvärlden.

    Om ”vi” inte lyckas med detta blir det dyrköpta besparingar på våra barns framtid som kommer att få negativa konsekvenser framöver för samhällets demokratiska byggstenar. Inte minst har det betydelse som vuxen att bli sedd och uppleva sig delaktig om viktiga gemensamma framtidsfrågor.

  2. Jan-Arvid G!
    Du minns rätt. Kommer ihåg att i Trollhättan satt uppe affischer på ishockeyspelaren ”Lill-Pröjsarn” som ett lyckat exempel på att ”satsa på sig själv”.

    Olle P!
    Om du vill öka dina kunskaper om Marknadsskolan rekommenderar jag Aftonbladet 28-29 December 2024.
    På sidorna 6-8 finns en lång artikel om en Friskola. Römosseskolan i Göteborg, muslimsk. Där framkommer det en massa märkligheter. Ingen koll på vilka elever som är frånvarande, men med skolpeng 10.000 kr/mån. Skolledning som sysslar med ekonomisk brottslighet. Problemet med Paralellsamhällen.

  3. Tommy S!
    Tack så mycket för förslag till läsning, och som sagt. ”Allting går att sälja med mördande reklam. Kom och köp konserverad gröt.”

    Så illa att ”våra vänner” valda beslutsfattare på den idémässiga (s)kalan, även dom lät sig förledas av orden frihet och möjligheter att välja. Ett högt pris där såväl barnen som våra gamla/äldre har betalt dyrt i form av en ”utslagsgivande skola” samt vår äldreomsorg, utställd på marknadens ekonomiska villkor. Och i sammanhanget tänker jag på min farfar, född sent 1800-tal, när han berättade om sitt förnedrande slitgöra som barn att vara dräng på olika gårdar i Skånelän.

    Det är därför historia är så viktig att berätta, inte minst till våra barn, att någon har gått före i sin strävan, inte utan blod svett och tårar, grundlagt vårt ännu fungerande välfärdssamhälle, vilket numera visar på stort behov av noggrant utfört underhållsarbete. Och detta är så oerhört viktigt för att inte svika barnens stegvisa ingång till vuxenlivet. Ett uppdrag i någon form vi vuxna måste ta ansvar för. Dessvärre väljer samhället att minska sitt stöd till bland annat viktig föreningsverksamhet för barn och ungdomar.

    För övrigt som en påminnelse är att goda sociala avtryck alltid i alla sammanhang har ett betydande värde utifrån idén om ett jämlikt och rättvist samhälle vi förbereder och bygger gemensamt, tillägnat våra barn. Vekar kanske lite tjatigt, men det borde inte vara svårare än så, när det gäller att förvalta vårt inneboende humankapital.

    Därför finner jag det märkligt att kommunalråd som har en månadslön på cirka 100.000 kr utan minsta blinkning tar bort stadens stöd till Hemlösas hus, och gör detta helt kallt med ett enkelt pennstreck. Undrar hur dessa beslutsfattare tänker? Ett ämne att diskutera enbart detta.

Välkommen! Håll god ton. Inga personangrepp!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.