Svenska amfibiesoldater landstiger i samband med Natoövning Baltops 24. Foto: Maja Hansson/Försvarsmakten
USA har nu svängt 180 grader i Ukrainafrågan. Vad gör Europa och vårt svenska etablissemang då. Man biter sig fast i idén om ”avskräckning” och rustar hysteriskt för att stoppa den ”hotande” freden. Knut Lindelöf gör en uppdatering om situationen i världen med Ukraina i fokus.
Ända sedan det stod klart att Natomedlemskap var Sveriges enda möjlighet att rädda oss från att slukas av Ryssland, har avskräckning varit ett odiskutabelt nyckelbegrepp. ”Det enda som Putins Ryssland förstår är militärt maktspråk. Ingen idé att ens försöka tala med Putin, det vore att göra samma misstag som Chamberlain gjorde när han gjorde upp om ’peace in our time’ med Hitler i München 1938.” Det här är den formel som väglett allt på det försvars- och säkerhetspolitiska området och som ständigt upprepats i våra stora medier sedan februari 2022.
Då var USA det stora trygga stödet med nästan lika mycket kärnvapen som Ryssland. Så, för att göra en lång historia kort hamnade vi så småningom i Nato, strax efter Finland. Allt var till dess frid och fröjd, Kristersson och hans närmaste hedrades i amerikanska kongressen av president Biden och våra ministrar solade sig i glansen av USA:s främsta politiska celibriteter.
Nu skulle Putin inte längre våga ge sig på oss, eftersom vi befann oss under Nato-paraplyet med USA:s kärnvapen som yttersta avskräckning. Detta är fortfarande vår enda strategiska tanke, som hittills helt blockerat all vidare diskussion om kriget, dess orsaker och om en möjlig lösning.
USA+Ryssland=sant
Men, så hände det som alla visste kunde hända, men ändå valde att i det längsta blunda för. Med Donald Trump i Vita huset svängde USA 180 grader i Ukrainafrågan! och återupprättade diplomatiska kontakter med Ryssland. Hur ska Europa nu kunna avskräcka Ryssland? Det enda sättet att hålla sig fast vid avskräckningsargumentet blev att med alla medel försöka hålla igång kriget för att försvaga Ryssland, samtidigt som vi själva (Europa) tokrustar. Detta är det sista desperata halmstrået för Europas ledare som nu återstår.
Alltså mera avskräckning. Diplomati – som Trump nu med stor kraft försöker sig på – framstår för Europa som att spela Putinryssland i händerna, vilket (med tanke på att Ryssland endast förstår militärt maktspråk) kommer att leda till de europeiska demokratiernas undergång! Därför mera vapen (kanske mera kärnvapen), mer gemensamma europeiska satsningar av rena fantasisummor för att avskräcka Putins Ryssland från att marschera vidare västerut.
Varifrån övertygelsen ”att Ryssland kommer att anfalla” kommer, vet vi. Den har legat fast ända sedan den 24 februari 2022 då Ryssland inledde sin militäroperation, som inte fick heta något annat än en ”oprovocerad och fullskalig invasion”. Det var det ultimata beviset för att Ryssland nu är imperialistiskt och att Putin vill återupprätta det gamla tzarimperiet. Om det ändå bleve fred i Ukraina och Ryssland inte marscherar vidare västerut kan då förklaras med att Ryssland blivit just ”avskräckt”.
Det allra värsta vore om det till sist skulle visa sig att det ligger något i Putins beskrivning; att Väst provocerat genom att svika löftet till Gorbatjov att inte utvidga Nato, Västs inblandning i Majdankuppen, sabotagen av Minskavtalen, vägran att respektera Rysslands legitima säkerhetsintressen o s v. Då skulle Europas krampaktiga antiryska idé om avskräckning få sig en knäck. Då skulle man tvingas till diplomati. Det är vad Trumpadministrationen faktiskt verkar ha begripit och vad de vunnit presidentvalet på.
Intresset för förspelet – sedan Berlinmurens fall 1989 – har inte varit tillåtet att över huvud taget diskutera. T ex: Fanns det ett mått av provokation? Är det ett ”proxykrig”? Den som försökt föra diskussion om dessa ting har genast – liksom Donald Trump de senaste veckorna – anklagats för att föra fram Putins propagandanarrativ. ”It is a war that never would have started if I…” som Trump sagt flera gånger.
Är Ryssland imperialistiskt?
Men finns det inte fog för oron att Ryssland med Putin blivit en aggressivt imperialistisk stormakt, som i likhet med Hitler vill erövra Europa? Jo, Tjetjenien, Georgien och Ukraina är alltid svaren. Men räcker det? Inte om man söker sig fram efter en rimlig förklaringsstig.
Man kan hävda att Tsarryssland t o m första världskriget var imperialistiskt likt Storbritannien, Frankrike, Tyskland m fl europeiska stormakter, fast mest i sitt närområde. Man kan även hävda att Sovjetunionen var imperialistiskt genom att de hade en kommunistisk mission, som de ville kränga på andra länder. Men det som talar emot är att efter Berlinmurens fall och Sovjets sammanbrott 1991 försvagades Ryssland mycket kraftigt. Och, i förhandlingar med det kalla krigets segrare USA gavs löften till Ryssland att Nato inte skulle utvidgas (men fästes aldrig i något skriftligt avtal). Dessa löften bröts av USA (och Nato), och en rad länder har därefter anslutits: Ungern, Tjeckien och Polen 1999. Bulgarien, Estland, Lettland, Litauen, Rumänien, Slovenien, Slovakien 2004, Albanien och Kroatien 2009. Montenegro 2017. Nordmakedonien 2020. Finland 2023 och Sverige 2024. Så, ett stopp för Natos utvidgning måste kunna ses som ett legitimt ryskt säkerhetsintresse.
Tjetjenienkriget i efterbörden av Sovjetunionens sammanbrott var som alla krig förfärligt. Geogienkriget 2008 var likaså en produkt av Sovjetunionens sammanbrott, men utlöstes efter att Nato meddelat att Georgien och Ukraina stod på dess kandidatlistnita. Dessa två krig kan knappast ses som nyvaknad rysk imperialism.
Rysk återhämtning
Under 1990-talet och fram till ca 2010 restaurerades Ryssland internt, samlade kraft och började opponera sig mot Natos expansion. 2014 satte man ner foten och klargjorde att Ukraina var Ryssland röda linje, vilket alltså måste kunna ses som ett fullt legitimt säkerhetsintresse. Men Väst ignorerade detta och orkestrerade istället en ryskfientlig statskupp. 2022 invaderade Ryssland, vilket var ett brott mot FN-stadgan, men blir begripligt mot bakgrund av USA:s och Västs agerande sedan Sovjetunionens fall 1991.
Ukrainakriget är inte heller ett imperialistiskt erövringskrig som hela tiden hävdas i våra stora medier. Verkligheten visar att Ryssland inte önskar erövra hela Ukraina. De krigar för att försvara ryska strategiska, industriella, kulturella och religiösa intressen i östra och södra Ukraina, som varit självklara i flera hundra år. Det är Västs inblandning som lagt grunden för konflikten.
Europa isolerat
Dessa argument kommer långsamt att vinna terräng. Men Europa är svårt klämt när nu Trump och Putin över allas huvuden försöker komma överens om att upprätta normala förbindelser, så att affärer ska kunna göras. USA har inte längre råd med detta krig. Att kunna dra sig tillbaka och samla sig inför en framstöt mot Kina är nu vad som gäller. Europa får klara sig på egen hand hädanefter.
För att själva komma på fötter kommer Europa att tvingas återupprätta normala förbindelser med Ryssland. Med eller utan EU! Och utan Nato! Men allra först måste man överge den självförgörande föreställningen om att avskräckning är enda vägen för demokratins överlevnad.
Jan Arvid G!
Vet inte om det är något bekant men jag har något som kallas minne, något som är politiskt obekvämt eftersom det bara är tänkt att man skall minnas gårdagens rubriker. Helt enligt 1984.
Mats L!
”Amatördiplomati med ett stort land i krig är helt meningslöst och direkt farligt”? Vet inte exakt vad du menar med amatördiplomati, är det den du säger dig ha bedrivit? I så fall är den ingen diplomati överhuvud taget eftersom diplomati är den utrikespolitiska eller mellanstatliga underhandlande verksamhet som gäller staters och deras regeringars ömsesidiga förbindelser.
Det du sysslat med har varit en form av mellanfolkliga förbindelser som är viktiga, men som inte är diplomati. Menar du istället att all diplomati med ett stort land i krig är helt meningslös och direkt farlig, så är jag glad att få lyssnar på dig. Det skulle innebära att vi skulle behöva bryta våra diplomatiska förbindelser med åtminstone Ryssland och USA.
Jag är glad att Sverige inte hade den hållningen under WWII och att Sverige kunde förhandla med Tyskland vilket i sin tur ledde till att vi lyckades hålla oss utanför kriget. Du säger samtidigt att om du skulle få frågan om du kunde ingå i en svensk delegation till Ryssland skulle du givetvis svara ”ja”. Då ställer sig frågan om vilken sorts magi du besitter som all diplomati inte har? Vilka meriter har du utöver att känna några ryska forskare och att ha en fru vars morfar (?) har slagits i Röda Armèn? Jag å min sida är glad över att Trump pratar med Putin precis som att Kennedy pratade med Chrustjev. Utan den diplomatin hade kanske både du och jag varit lika icke existerande som den döda papegojan i Monty Pythons sketch.
Sven A!
Vad minns du då i det ämne vi diskuterar?
Sven A!
Jag skrev uttryckligen att amatördiplomati i fallet Ryssland är meningslöst och numera direkt farligt. Jag hade en annan uppfattning för fyra år sedan, när jag och min fru var redo för en lång resa i Ryssland för att knyta nya kontakter. Jag skulle inte kalla det amatördiplomati, eftersom Sverige och Ryssland hade diplomatiska förbindelser. Mellanfolkliga förbindelser ja, diplomati nej. Jag har inte pläderat för att Sverige inte ska ha diplomatiska förbindelser med Ryssland och USA, vilket framgår av vad jag skrivit.
Du kan inte citera mig korrekt. Jag skrev ”hypotetiskt och föga troligt”. Jag har haft vetenskapliga uppdrag där den svenska regeringen är utnämnande instans i 15 år, och har aldrig sagt nej när jag fått frågan. Om den svenska regeringen skulle vilja sondera relationerna med Ryssland med en mindre vetenskaplig delegation, vilket inte är helt osannolikt, så skulle jag ställa upp om jag fick frågan.
Om du inte inser vilken tillgång det är att komma till ett land med en person som pratar landets modersmål så har du missat något, vilket jag egentligen inte tror att du har. Man jag noterar att varken du eller Knut L har någon som helst strategi för hur diplomatiska förbindelser med Ryssland skulle kunna förbättras.
Skulle vara intressant om du kunde redovisa dina egna erfarenheter av resor i de forna sovjetiska republikerna. Att Knut L:s är väsentligen noll vet jag.
Jag är försträckt efter Jan Arvid G:s analys av Lavrovs brev till Ann Linde. Jag har haft många doktorander och andra medarbetare från Vitryssland, Ryssland och Ukraina (och Polen, vars grammatik liknar ryskan), men aldrig sett maken till inkompetens.
Jag får tacka dig, Mats Larsson, för att du bara bekräftar det jag skrev.
”Detta kombinerat hur du spydigt avfärdar alla historiker som inte faller dig på läppen inger verkligen inte förtroende. Jag vet ingenting om din akademiska karriär, utom att den uppenbarligen inte ledde till något vid ett svenskt universitet.”
Med andra ord så måste man ha en akademisk karriär enligt dig för att överhuvudtaget yttra sig. Jag minns för ett antal år sedan på Romelsjös blogg att du ansåg att jag och Jan Nybondas inte hade någon rätt att kritisera den finske historikern Henrik Meinander för att vi inte hade rätt bakgrund.
Sedan det här med att ”avfärda historiker”. Historiker som medvetet far med osanning och kommer med fabricerade källor ska avfärdas rakt av! Men har man bara en akademisk titel så är man enligt dig per automatik trovärdig.
Vi kan som exempel ta Stalin-hatets överstepräst, den framlidne brittiske historikern Robert Conquest. Han har i sin bok om Kirov-mordet en källa som han själv medger förmodligen inte existerar. Ändå använder han den personen vid flera tillfällen i boken som källa. Vi har den vid Memorial verksamme Nikita Petrov som i sitt skrivande om NKVD-chefen Jezjov utelämnar åtta (!) sidor förhör med denne därför att han ”inte tror på det”. Exemplen kan mångdubblas.
Vi har också de påstådda experterna som Expressen använder sig av. Exempel en viss Håkan Gunneriusson. Han har, i likhet med flera andra, dragit upp Putins påstående att Sovjetunionens upplösning var en katastrof. Men han och alla andra utelämnar medvetet att Putin i samma veva sagt att ett återupprättande av Sovjetunionen vore ett lika stort misstag. Det är vad man kan kalla ett exempel på ”lying by omission”, alltså att man i praktiken ljuger genom att utelämna viktiga fakta.
Du har på Romelsjös blogg uttryckt din beundran för en viss Johan de Naucler trots att denne inte dragit sig för att komma med påhittade källor då han blivit trängd.
Mats Larsson!
Vad är mitt intryck av Trump? Jag uppskattar hans dialog med Ryssland/Putin. Jag ser fram mot normala diplomatiska förbindelser. Men hans administration är labil. Den ägnar sig åt ideologiskt trams. Som att försöka rensa ut allt ”oamerikanskt” from ”the Smithsonian”, det stora komplexet av museer i DC, och avskeda dess medarbetare/forskare.
”Enola Gay” hette planet som fällde atombomben över Hiroshima. Musks anonyma hackare plockade ner historien från Smithsonians nätsida. Allting ”Gay” skulle ju rensas bort! Det ska ha varit namnet på bombpilotens mamma.
Nå, det lär ha återinsatts. Attackerna mot konsumentskydd är förstås skräddarsydda av Musk och oligarkin. Liksom avskedandet av ”byråkrater” på IRS, skatteverket, som kollar att folk, inklusive miljardärer, betalar skatt. Förundersökningar mot företag som misstänks för miljöbrott, ekonomiska oegentligheter mm läggs ner.
Det är inte ”byråkratin” som är den ”fjärde statsmakten” här utan oligarkin, som köper upp tidningar och TV-stationer och dränker sina politiska favoiter med pengar. Musks 250 miljoner dollar till Trump gav ju utdelning.
Men nu är det bråttom. Hans utlovade skattesänkningar på bolagsvinster och miljonärsinkomster betyder minskade statliga inkomster. De ska tas igen med importskatter, som förstås drabbar ”vanligt” folk, inte minst många av hans väljare. Oligarkerna couldn’t care less vad en Fiat eller Hyundai eller ett kylskåp kostar. ”Tariffs” kallar han de nya varuskatterna.
Jag hoppas ryssarna gör precis så många eftergifter som krävs för att Trump ska kunna skryta med att ha skapat fred i Ukraina. Annars ligger han risigt till. Har aldrig varit särskilt populär. 60 procent mot och 40 procent för är hans standard. Men jag slutar här.
Market Street? Har nog alltid varit mer infarts- och genomfartsled (6-7 km lång) än paradgata. Skär diagonalt genom stans två gatusystem. Fylld med bussar och spårvagnar. En våning ner i underjorden går spårvägslinjer under stadens kullar ut till oceanen. Två våningar ner kör Bart från SF International Airport till Oakland och East Bay i en tunnel under viken. Tre våningar ner korsas Market av den nya snabbspårvägen till Chinatown (och i framtiden till Fishermans Wharf). Där Market verkar sluta i Ferry Building tar snabba färjor pendlare österut och norrut över SF Bay. San Franciscos Vaxholmsbåtar med barer och fullständiga rättigheter. Flanerar gör folk i diverse ”neighborhoods”, i parker, längs havet. Inte i ”downtown”.
Knut L!
Tack för en mycket intressant bakgrundsanalys om kriget i Ukraina. En text vars innehåll kunde utgöra en grund till diskussion för allmän upplysning, förmedlat i vår etablerade medievärd där inte minst Public Service ingår.
Jan Arvid G!
Vad jag minns? Det jag skrev och bekräftade med AI som hämtat infon från svensk media.
Mats L!
Strategin för diplomati med Ryssland? Kommunicera!
Är inte i bokskrivartagen så du får ingen redogörelse från mina många besök i Ryssland, Tatjikistan, Uzbekistan, Turkmenistan, Georgien, Armenien och Azerbadjan. Annars var mina intryck att jag fått en väldigt svart-vit bild av Sovjetunionen under min tid i Sverige. Efter de där resorna blev bilden färglagd. Tror att svart-vita bilder av Ryssland är högsta mode idag igen. Hjälper ingen. Åker nu mot Tarifa, så det blir inte mer nu.
Mats L!
Lika intresserad som du är av mina resor till fd Sovjetrepubliker är jag att få ta del av dina lite hårdare data när det gäller Ukraina och Ryssland. Med tanke på att du är forskare är det lite tunnsått med mer handfasta data. Din bevisföring är oftast på anekdotnivå, typ ”min fru och hennes familj och förfäder sa det och din kollega sa det”. Inom de hårda vetenskaperna gäller data, i de mjuka att göra något trovärdigt och inom journalistiken två oberoende källor, hittar inga sådana stöd för dina argument. Försök att belägga påståenden avvisar du med att inte befatta dig med sånt som du kan googla på några sekunder. Blir många tomma tunnor.
Sven A!
Vad en utrikesminister säger är en allvarlig sak. Varje mening är viktig, i dess exakta ordalydelse. Det enda sättet att göra en korrekt utsaga om det, är att hänvisa till skriftliga källor eller till ljudupptagningar. Vad AI säger har ingen betydelse. Vad du tror dig minnas har ingen betydelse. Jag kan ha missat något, men i de medierapporter från den tiden som jag läst, uttrycker sig Ann Linde försiktigt. Det är som du säger till Mats Larsson: utan källor blir det tomma tunnor.
Sven A!
Jag antar att du inte haft tid att läsa mina resebrev, som ligger lätt tillgängliga på lindelof.nu.
Om du vill läsa om rysk doping. Jag kan tillägga att det då, 2017, såg positivt ut med förändringar. 2018 förstod jag av de ryska dopingjuristerna att det ryska antidopingsystemet var lika korrumperat som tidigare.
Jag skrev i ett resebrev 2015-01-19 att ”Ryssarna har börjat montera ned industrier i Donbass för att flytta dem, inklusive arbetskraft, till Ryssland.”
Den första kommentaren kom från Benny Åsman som skrev att det var ren stöld och undrade om det fanns källor. Mitt svar var att jag hörde uppgiften från tre helt oberoende källor, varav en person född och uppväxt i Lugansk. Min fru hade alltså ingenting med dessa källor att göra.
Här ett exempel på en publikation i den ryska tidskriften JETP Letters. Artikeln har legat till grund för flera föredrag jag hållit på olika ställen i Ryssland och Vitryssland. Landau var mycket känd långt utanför fysikernas skara. En gång när jag kom till fysikinstitutionen i Dnepropetrovsk (numera Dnipro) tillsammans med en icke-fysiker kände han omedelbart igen Landau, som fanns på en väggmålning vid ingången till institutionen.
Jag har i flera kommentarer redovisat långa samtal med Ukrainas främsta forskare inom livsvetenskaperna, Svetlana Arbuzova, född och uppväxt i Donetsk. Hennes artikel i Science är högt citerade och hennes arbete i Donetsk oblast hade stor betydelse för folkhälsan. Hon lämnade Donetsk 2014 när ryssarna kom och hela hennes gärning för folkhälsan slogs i spillror.
Som en del av resultatet av Budapest memorandum från 1994, fick Ukraina ekonomiskt stöd för en neutronspallationskälla. Den byggdes upp vid Kharkiv Institute of Science and Technology (KITP). Jag har som enda svensk fått besöka spallationskällan, med förvånande många kineser i kontrollrummet. Den ryska militären lyckades med konststycket att delvis förstöra denna förnämliga neutronkälla i mars 2022. På bilden nästan längst ned syns Landau (Nobelpris i fysik 1962) och Kapitsa (Nobelpris i fysik 1978). Lev Shubnikov längst till vänster på bilden gjorde banbrytande experiment inom lågtemperaturfysik och hade varit en stor tillgång för den sovjetiska krigsansträngningen 1941–45, men han avrättades 1937.
Som du kan läsa om här så missade Ryssland helt att etablera Novosibirsk som ett världscenter för de strategiskt viktiga röntgenvetenskaperna. Moskva hade saken i egna händer, men missade helt tåget. Eftersom jag var där 2016 med några av världens främsta experter, inte minst vår egen Mikael Eriksson så finns ingen tvekan om att bedömningen är riktig.
Jag skrev i Fysikaktuellt om elitskolan i Kyiv, skola 145, som jag besökte i november 2023.
Jag hoppas att artikeln tillfredsställer dina krav på hårda fakta. Som du ser så läser gymnasieeleverna på skola 145 om Einsteins relativitetsprincip, Lorentztransformationer, fasövergångar, Browns rörelse, etc, normalt sådant man läser på universitetsnivå.
I samma artikel nämner jag skolans mest kända alumni, Maryna Viazovska, den enda nu levande kvinna som tilldelats Fieldsmedaljen, matematikens främsta utmärkelse. Hennes bevis för sfärpackningsproblemet i åtta dimensioner är en enastående prestation. I många fall kan det ta åratal för experter att komma fram till om ett bevis är korrekt eller inte, i Marynas fall förstod specialisterna omedelbart, efter EN genomläsning av beviset, att hon hittat lösningen på ett problem som ansågs närmast olösligt.
Jag anordnar tillsammans med en svenska och ukrainska kolleger återkommande zoom-seminarier, med såväl svenska som ukrainska forskare. Exempel på ämnen vi har behandlat är stokastisk termodynamik, turbulenta aerosoler, fluktuationer i öppna kvantsystem, Ising-modellen, proteinveckning, kvantberäkningar, neurala nätverk, maskininlärning och AI, Boltzmannmaskiner, mörk materia och gravitation, och nya aspekter på dynamisk mörk energi.
Jag hoppas att detta tillfredsställer Sven A:s önskemål om konkretisering.
Mats L!
Hur kan det komma sig att du – framstående fysikprofessor (bland de främsta i Sverige) – ägnar så mycket tid åt oss amatöristiska medborgarskribenter på denna undanskymda lilla webbsida? Kan det bero på att du har ett uppdrag någonstans ifrån att störa harmonin på lindelof.nu? Vi måste väl ändå i dina och dina meningsfränders ögon betraktas som helt irrelevanta och isolerade Putinkramare.
Du är välkommen med dina inlägg och kommentarer, men tror du verkligen att de har någon betydelse – annat än att reta eller skrämma bort lite läsare?
Mats L!
Om du tycker det håller för ett peer review granskat paper så tycker jag att du skall gå vidare och publicera. Vet inte riktigt vad du ville framföra dock och i vilket ämne. Jag tvivlar inte på dina kunskaper i fysik men saknade en beskrivning av t ex samhällsförhållanden och politik i Ryssland och Ukraina. I och för sig nämnde du något om doping och flyttade industrier från Donbass men du gör säkert bäst i att hålla dig till fysiken och inte kvacka inom samhällsvetenskaperna.
Jan Arvid G!
Jag sträcker hals och ber om nåd. Jag hittar inte Ann Lindes uttalande och har inte varken den skriftliga källan eller ljudupptagning i min telefon. Har också frågat om AI kan hjälpa mig med källan men inget resultat. Mitt minne är klart dock eftersom jag var upprörd av Lindes uttalande och tydligen har det lämnat ngt spår också i AI. Du verkar vara väldigt imponerad av Ann Lindes precisa sätt att uttrycka sig. Jag håller inte med. Håller du t ex med Linde att det var Ryssland som mördade 14.000 i Donbass efter 2014?
Mats L!
En fråga. När du skriver att ”Hon lämnade Donetsk 2014 när ryssarna kom och hela hennes gärning för folkhälsan slogs i spillror”. Vilka är ”ryssarna”? Är de etniska ryska Ukrainare eller menar du staten Ryssland? Eller gör du ingen skillnad mellan de bägge?
Och när ryssarna kom, varifrån kom de om de nu inte redan bodde i Donetsk? Ukrainska nationalister skiljer inte på begreppen vilket framkommer i Ukrainas minoritetslagstiftning där ryssar saknar skydd eftersom de redan har sitt land. Delar du den uppfattningen?
Knut L!
Så länge Jan Arvid G skriver här så är jag inspirerad att också skriva. Och så länge jag får inspirerande e-mail och muntlig uppmuntran, så fortsätter jag. Tror heller inte att det är någon nackdel för bloggen, du brukar själv efterlysa avvikande uppfattningar. Jag antar att det beror på att om bloggen förvandlas till något som liknar Galenskaparnas ”vänner”, så kommer den att dö ut. Bloggen har dessutom under årens lopp tappat flera läsvärda skribenter, och det är ett nöje att tillhöra Mats Parners brevklubb som jag tillhör tack vare skrivandet på denna blogg.
Sven A!
Din första kommentar förstod jag överhuvudtaget inte. Du efterlyste hårda fakta och konkretiseringar, och jag gav ett antal axplock. Vad är det jag ska publicera i tidskrifter med peer review? Om du läser mina resebrev så har jag aldrig haft ambitionen att beskriva samhällsutvecklingen på ett mer övergripande sätt i vare sig Ryssland eller Ukraina. Kritik mot att jag inte har det rätta geopolitiska perspektivet har jag fått höra så länge som jag skrivit på lindelof.nu, vilket är mer än 10 år.
Gällande din andra kommentar så har jag tidigare skrivit mer utförligt om mina samtal med Svetlana Arbuzova. Ryssarna var ryska medborgare, ryska turister skickade till Donbass för att försöka initiera uppror mot regeringen i Kyiv. De kom från i huvudsak från Moskva, och pratade Moskva-ryska, eller rysk-ryska som min fru kallar det, som är så distinkt att t o m jag kan känna igen den.
När den ukrainska armén höll på att slå ned det av Ryssland ledda upproret, satte Ryssland in reguljära trupper för att rädda situationen. Resultatet blev ett lågintensivt krig som pågick i åtta år. Att säga att Ryssland mördade 14.000 människor är inte korrekt, men om Ryssland inte invaderat Ukraina i Donbass hade de flesta varit vid liv nu.
Jag försvarar inte alla Ukrainas beslut, men för mig är en kommentar från en ukrainsk astrofysiker i Charkiv belysande. Han sa ”ryssarna förstår inte oss ukrainare”.
För tio år sedan hörde man ryska överallt i Kyiv. Nu hör man enligt min fru, som besökt Kyiv säkert 6-7 gånger sedan kriget började, senast för en dryg månad sedan, för det mesta ukrainska.
Jag får tacka för rådet att inte kvacka inom samhällsvetenskaperna, men någon sådan ambition har jag inte. Däremot ingick det i mitt uppdrag för den ukrainska regeringen att bedöma ukrainska samhällsvetares kompetens att ingå i ett vetenskapligt råd. Men Sven Andersson får givetvis gärna redovisa sina samhällsvetenskapliga artiklar, så får jag något att lära mig.
Detta blir min slutreplik i denna tråd.
Länk till KVA
Mats L!
”…så länge jag får inspirerande e-mail och muntlig uppmuntran, så fortsätter jag”.
Jag vet att du har kontakt med några av mina gamla politiska vänner i FiB/K. Ni förfasar er nu tillsammans – bakom min rygg – över hur lindelof.nu (jag) har utvecklats de senaste 15 åren. Du har blivit denna lilla grupps talesperson här. Dessa mina gamla vänner finns alltså med i bakgrunden, men gömmer sig på så sätt, vilket jag tycker är fegt. Jag följer mitt förnuft hellre än faller undan för personliga påtryckningar.
Mats L!
Så i striderna i Donetsk var det uteslutande ryssryssar närvarande? Normalt brukar man kalla de som slogs separatister men då måste de väl vara ukrainska separatister av rysk etnicitet man menar? Läser man Wikipedias lista på härförare så är det en som inte är född i Ukraina:
”Commanders and leaders;
Denis Pushilin
(2018–2022)
A. Zakharchenko
(2014–2018)
Alexander Borodai
(2014)
Igor Girkin
(2014)
Pavel Gubarev
(2014)
Leonid Pasechnik
(2017–2022)
Igor Plotnitsky
(2014–2017)
Valery Bolotov
(2014)”
Även Human Rights Watch verkar tydligen ha fått situationen om bakfoten. De anklagar nämligen Kiev för användandet av klusterbomber mot sin egen befolkning (inte invaderande ryska trupper).
Jag är glad för att du känns mer trovärdig när du uttalar dig om fysik än i politiska och samhällsfrågor. Var din kollega möjligtvis själv part i målet? Tragiskt att hon fick fly men majoriteten av flyktingarna från inbördeskriget i Donbass flydde till Ryssland.
Knut L!
Du har fel, kan jag meddela. Jag har mycket liten kontakt med dina forna politiska vänner i FiB/K (senast, för ett år sedan, gällde det vetenskapshistoria och hade ingenting med dig att göra), och t ex Mats Parners veckobrev har heller ingenting med dig att göra. Däremot får jag e-mail från en person som föredrar att vara anonym, en person som jag aldrig träffat. Muntlig uppmuntran kommer från personer som inte har något med FiB/K att göra, såvitt jag vet.
Mats L!
När det gäller mina ”samhällsvetenskapliga artiklar” är det tunnsått med dem på nätet. Det mesta har gjorts som konsultuppdrag och ägs av uppdragsgivaren. Men något har det alltså blivit. Jag lämnade ganska tidigt tuppfäktningen inom den akademiska världen där tuppkammen är viktigare än kunskap. Har träffat få inom den världen som har något att komma med. Sin okunnighet försöker de istället dölja med en högdragen och nedlåtande attityd. Mina lärare vid Östeuropeiska institutionen i Uppsala var ett lysande undantag.
Mats L!
Ok, jag vet inget om dina privata kontakter. Men dina ständiga antydningar gör att man drar slutsatser. Under alla omständigheter talas det bakom min rygg. Kanske visar det på tendensen att personer läser vad som skrivs här, men vill inte ens visa att de gör det.
Den politiska situationen i världen och i Sverige blir allt mer komplicerad. Din naiva tro på nödvändigheten att knäcka Ryssland blir allt mer ifrågasatt. Spännande dagar framöver…
Mats L!
USA hade ju biolab i Ukraina som enligt Victoria Nuland absolut inte fick komma i ryssarnas händer. Vet du om Svetlana Arbuzova var inblandad i dessa? Hennes kvalifikationer skulle i så fall passa som hand i handske, epidemiologi och genetik. Om så är fallet så kan man kanske förstå att hon stack innan de du kallar de ”ryska turisterna” kom.
Diskussionen har hamnat på en del sidospår.
Ett sådant är Lavrovs påstått språkliga oformligheter i brevet till vår regering. Vad som klart kan konstateras att det inte kunde betecknas som något ultimatum utan som ett underlag för diskussion. Att framställa det som ett försök att ”splittra Europa” finner jag vara ett lömskt argument. Det finns ingen som har något mandat att bestämma svensk utrikespolitik annan än vår egen regering. Bryssel saknar i det avseendet helt demokratisk legitimitet.
Vad gäller meningsutbytet mellan Sven A och Mats L tycker jag det är lämpligt att hänvisa till ett Sven-Ove Hanssons-grundare av Föreningen för vetenskap och folkbildning – tio budord för seminariediskussioner. Ur hans pedagogiska skrift Konsten att vara vetenskaplig.
-att aldrig hänvisa till egen eller andras auktoritet. Kompetens måste bevisas vid varje enskilt tillfälle.
Knut L!
Du beskrev det jag känt länge.
Mats Larsson beklagar sig för att vara i minoritet bland Putinkramare! på lindelof.nu. Gör tankeexperimentet om vi Putinkramare skulle få plats i ledande medier. Det liknar en utopi i dagens samhällsklimat. Befinner mig nästan i
chock över hur snabbt vi anpassar oss efter USA:s riktlinjer.
Trump skickar ut nya förhållningssätt nästan varje dag. Enfalden sprider sig, leve mångfalden.
Det enda positiva med Trump är att människor som inte brytt sig om världspolitik numera diskuterar vad som skall komma härnäst.
Är en stor konsument av SR och SVT men det kvittar när man sätter igång konsumerandet så får man höra hur dålig Putin och Ryssland är. När det uppstår militära konflikter så bör man bestämma sig vilka som är angripare eller försvarare.
Jag har intaget ståndpunkten att Ryssland bedriver ett försvarskrig mot Nato, EU och USA:s favorit Zelensky. Som vanligt så håller sig USA oskadda och låter frihetshjältar sköta krigandet och dödsfallen. Vapenindustrin tackar och bugar.
Vi som minns 1962 när USA kände sig hotade av ryska robotar på Kuba. Det pågår fortfarande spänningar mellan stormakterna USA och Ryssland/Kina. Tror inte Kina kommer tolerera närvaro av USA på Taiwan.
Matts D!
Det är inget sidospår, att där finns en indikation på, att utrikesministeriet i en stormakt är amatörmässigt och kaotiskt. De språkliga oformligheterna är inte påstådda, utan bevisade. Man kan tycka, att det är ett sidospår, men varför petar du in det falska ordet ”påstått”?
Du skrev: ”Det finns ingen som har något mandat att bestämma svensk utrikespolitik annan än vår egen regering. Bryssel saknar i det avseendet helt demokratisk legitimitet.” Sanningen är, att enskilda EU-medlemmar enskilt började tänka på vad de skulle göra med brevet. De beslöt, att svara gemensamt inom sin existerande, demokratiskt bildade samarbetsorganisation; sådana gemensamma svar har avgivits förr. Den demokratiska legitimiteten härrör ur medlemsstaters fria beslut.
Tommy S!
Jag har aldrig uppfattat dig som Putinkramare, men låt gå. Jag har heller inte beklagat att jag på lindelof.nu är i minoritet.
Om jag tar ett tvärsnitt av svenska folket, lite förenklat genom att lyssna av vad mina bordtenniskompisar tycker, en idrott som kräver synnerligen modesta utgifter (ungefär som min cykel), så hittar jag inga Putinkramare. Bordtennis är alltså ingen överklassport, de flesta
svenskar har nog spelat källarpingis eller rundpingis.
Jag har under mitt yrkesliv haft återkommande uppdrag i Finland. Mannerheim är ständigt närvarande. Den 4 juni 1942 firade Mannerheim 75 år och uppvaktades av ingen mindre än Hitler. Bandera satt vid samma tid i tyskt koncentrationsläger. Men för en del verkar Bandera spela en större roll än Mannerheim.
Ukrainas militära förluster under kriget 1941-45 översteg de samlade militära förlusterna för USA, Storbritannien och Frankrike. De civila förlusterna per capita översteg Rysslands, och hela Ukraina var ockuperat av tyskarna, medan motsvarande siffra för Ryssland torde vara 12 procent (detta utan att förringa det ryska folket enorma lidande, in minst Leningrad, under 41-45).
När jag hör Johan Fredriksson på TV är min reaktion, ”ja, helt rätt, så uppfattar jag också stämningarna i Ukraina”.
Mats L!
Du har flera gånger betonat att Bandera satt i koncentrationsläger. Låter som ett försvar av Bandera, han blir likställd med alla de judar, socialister och liberaler som drabbades av det ödet. Men Bandera fängslades enbart för att han ville vara ensam herre på täppan som ukrainsk Führer medan Hitler inte tillät konkurrenter. Efter att ha arresterats i början av juli 1941 p g a dessa meningsskiljaktligheter med Hitler om Ukrainas självständighet, tillbringade Bandera de följande tre åren i Berlin och Sachsenhausen. Han satt först i husarrest fram till september 1941, då han förflyttades till Gestapos högkvarter i Berlin. År 1942 eller 1943 fördes han till Zellenbau-baracken i Sachsenhausen. På uppdrag av Bandera reste Stetsko till Lviv och utropade den ukrainska staten. I proklamationen betonade Stetsko att OUN-B ville samarbeta nära med ”det nationalsocialistiska Stortyskland, som under Adolf Hitlers ledarskap skapar en ny ordning i Europa och världen.”
I sin korta självbiografi, skriven några dagar efter proklamationen, uttalade Stetsko sitt stöd för ”förintelsen av judarna och vikten av att införa tyska metoder för att utrota judendomen i Ukraina.” Vilket syfte har du Mats L med att framställa Bandera som antinazistisk motståndskämpe och koncentrationslägerfånge?
Nej Jan-Arvid G,
EU är ingen demokratisk organisation med politisk legitimitet att fatta beslut å medlemsstaternas vägnar om deras utrikespolitik. När vi en gång röstade ja till medlemskap så försäkrades vi om att det inte skulle påverka vår neutralitetspolitik. Då talade även de mest hängivna EU-anhängare om ett demokratiskt underskott. Nu tycks detta vara glömt även bland vänsterpolitiker, trots att bristen på demokrati har blivit ännu mer uppenbar.
EU-projektet i dess moderna form (sedan millennieskiftet ungefär) är en tung börda som stryper både den levande demokratin, de europeiska folkens rätt till sin egen identitet och Europas förmåga att utvecklas. Det här kvasi-federala, överstatliga ”United States of Europe”-projektet är en lobbykrati utan insyn.
Mycket kan sägas om detta, men för att hålla oss till ämnet utrikes- och säkerhetspolitik bör vi ställa frågan: är folkrätt och FN-stadga Bryssels ledstjärna? Kan påminna om att medlemslandet Cypern fortfarande hålls delvis ockuperat av en regional stormakt, nämligen Turkiet. Givet omständigheterna borde detta ha haft högsta prioritet. Man behöver inte vara någon politisk expert för att begripa varför detta är en icke-fråga för Bryssel. Det skulle nämligen störa relationerna med Nato till vilket EU i praktiken utvecklats som en slags sidoorganisation. Denna styrs av ett gäng tjänstekvinnor som agerat underchefer åt Uncle Sam. Besluten handlar i verkligheten om vad Ursula, hennes kommission och andra Bryssel-proffs kommit överens om. Och till skillnad från vad t ex de förkättrade Orban och Meloni är Ursula m fl inte alls folkvalda och inget parlament har haft någon aktiv roll att ta fram henne som kandidat. Och det är bakom henne och hennes svans som våra regering fortsätter att ta betäckning.
Sven A!
En av västvärldens mest omtalade akademiker och intellektuell Noam Chomsky född 1928 har en liknelse. Lingvist på Massachusetts Institut of Technology och här i Sverige mest känd för sina skrifter om USA:s utrikespolitik.
Han skrev i en intervjubok att det akademiska arbetet på MIT mest liknade vanligt kontorsarbete. Dom han beundrade mest var bilmekaniker. När jag arbetade på bibliotek tog jag initiativ till att jag och chefen fick vara med på ett personalmöte för vaktmästare och städerskor och visa vad vi hade att erbjuda t ex att allt var gratis.
Bara för att avdramatisera min och chefens ställning hade jag hittat ett klipp där vanliga kommunalarbetare var skickligare än börs-klippare på att satsa på rätt aktier.
Mats D!
Du har fel, eftersom det i detta fall inte var EU som ”bestämde”, vad Sverige skulle göra. Man kan tycka vad man vill om EU, men i detta fall var det Sverige och andra EU-medlemmar som själva bestämde, att ett gemensamt svar på Sergej Lavrovs brev vore bäst. Det var ingen utifrån, som tog ifrån Sverige rätten att svara på valfritt sätt.
Att ett gemensamt svar skickades hade sitt ursprung i att regeringarna i EU:s medlemsländer var för sig beslöt att deltaga i utarbetandet av ett svar. ”Vi var inte säkra från början med att vi skulle lyckas ena alla 27 länderna, så det är ett styrkebesked från EU:s sida”, sade Ann Linde.