Bara veteranerna är kvar
Vi står där, i regn och rusk
med vitt hår under mössan
halsduk fingervantar och röda kalla näsor
dåliga knän, fötter i skor utan klackar
I ett hörn på torget, flaggor, plakat och
en vimpel med Symbolen för det vi vill ska ske
fästad på klappstolen där våra flygblad ligger
trygga från blåsten, under Torbens käpp
Vi står här för dem som inte kan
eller kanske ens vill
Vår framtid är kortare än deras
men vi har inte givit upp
Engagerade i Kampen för Rättvisa
Torben i en taltratt tycker…
trycker på poängerna,
påvisar orättvisorna
Eldar Massorna till Kamp
Vi håller med vi applåderar
alla fyra (även Torben)
men ingen stannar för att lyssna
De andra
icke aktivisterna
de omedvetna
de oengagerade
de lurade
de bekväma
är hemma
på krogen
på semester
eller
någonannanstans
inte här där vi är
De står inte där vi står, hör inte vad vi säger
När vi Skanderar, med hesa röster Sjunger
När vi Protesterar
för deras framtids skull
Vi vill mota bort det onda
vi vill väcka de sovande
vi vill ställa oss på
Barrikaderna höja Knytnävar och Fanor
Engagera oss för Saken
göra annat än att sticka koftor,
lösa korsord och gå stavgång
De som inte är här
De som är de andra, men ändå de våra
sitter de i soffan?
De som är unga, pigga och fulla av livskraft?
Nej, de orkar inte sitta… ens… de ligger i soffan
De tittar på video-klipp
på hundar som dansar
katter som pratar
stormvågor som sopar rent
och en man som ramlar pladask på rygg
i en soffa
Varje klipp tar 12 sekunder
Varför står vi här
Vi kan ju också vara hemma
med mobilen och teven
Vi kan göra Uppror och Revolution
i en facebookgrupp på Nätet
sittande i soffan
så att säkert ingen märker nåt
det gör ju ändå ingen nu heller
Nej, det är nog slut med engagemanget nu
Ja, det är nog ingen ide’ att fortsätta
när ingen vill vara med
Vår tid och ork rinner ut
och deras tid har ännu inte börjat
och kommer nog aldrig att göra det
heller
Nu upplöser vi gruppen för denna gång
motståndet kvarstår
men mörkret faller
och vinden tilltar så därför
tack och hej, men nej,
vill ni följa med mig hem på en kopp kaffe
och en smörgås?
Jag bor ju faktiskt där om hörnet
Om inte, så var det roligt att ses
Glöm inte din käpp Torben!
En gammal kvinna ringde mig dagen efter 1 maj och sa. ”I år gick jag inte i något 1 majtåg, krigen fortsätter, vi kan inget göra med våra demonstrationer”.
Jag sa inte emot eftersom det är hennes val och själv tycker jag att det börjar bli anakronistiskt i 1 maj-demonstrationerna, nå´t förgånget och absolut ingen mätare på klasstrider, eftersom de syns inte, de försiggår i tystnad med knutna nävar möjligtvis i fickor. I Stockholm var det karneval, grupper som överglänste varandra i rött och knutna nävar, och fjärran från Chicago i slutet av 1800 talets Haymarket, och där allt började en gång – och på allvar.